Tofflan undrar i en kommentar angående mina funderingar gällande arv, miljö eller gener i posten Amygdala leder mig numera:

Tror du att man föds som alkoholist, dvs. att man har det i sig via generna? Vad tror du om sexualiteten, arv eller gener? Vore intressant med en PENETRERING i frågorna!

Tänk dig en palett av själar. Ja, jag väljer att prata om oss människor som själar i det här sammanhanget. För var och en av oss är en själ, ett medvetande som vi alltid har med oss. Ett medvetande som innehåller en bank av egenskaper byggda på mognad, erfarenheter och det som livet erbjuder oss.

Genom liven så byter vi kroppar och även till viss del egenskaper och förutsättningar. Fast det finns en kärna som är just mitt medvetande, en kärna som jag alltid bär med mig. En kärna som förändras långsamt genom de olika liv vi lever. Jag måste prata i dessa banor för att kunna förklara vad jag anser om detta eftersom min tro på reinkarnation är central för mig, även om jag numera inte pratar så mycket om det.

Jag vet inte när allt började och hur urkärnan såg ut, men det jag tror och känner är att vi alla strävar mot samma mål, ett enda stort medvetande där allt är ett. Om vi någonsin kommer att nå dit vet jag inte heller, men så tror jag att målet ser ut.

Tanken på att vi alla är som blanka kort vid födseln tilltalar mig. Men jag tror inte riktigt att det är så, utan jag tror att vi är resultatet av tidigare existenser. Att det finns med oss. Inte allt, men det som verkligen betydde något tidigare, det hänger med, urkärnan om du vill. Det är egenskaper som vi av olika anledningar vill uppleva igen, förändra och slipa till i ett nytt liv.

Jag kan alltid bara ta mig själv som exempel i detta. Min känsla är att jag hade med mig vissa egenskaper i detta liv. En del som gagnar mig, men även en del som jag behöver förändra för att utvecklas, för att nå det där gemensamma medvetandet. Någonstans så tror jag att vi vill leva och känna olika saker. Att vi så att säga medvetet går ner på jorden och väljer olika livsstolpar som vi ska gå igenom. Varför vi gör det, det tror jag handlar om att vi, även om det ibland gör ont, älskar att känna och älskar att uppleva saker och ting. Vi ska nå den obegränsade kärleken hur naivt det än kan låta.

Att födas färdig och klar utan möjlighet till förändring tror jag inte på. Det gäller i allt. Vi är inte 100% av någonting. Vi har den fria viljan som är vårt vassaste vapen. Den innebär stora möjligheter. Det är liksom essensen med hela detta livsskådespel. Den fria viljan.

Så de människor som är bergsäkra på saker och ting, oavsett vad de handlar om, de tror jag bär på skydd av olika anledningar. Vi ska bli ett med alla känslorna och i det är vår lärdom. Att inkludera och inte exkludera.

Den boken som fick mig att vakna upp har jag skrivit om här! Det är det engelska mediet Ena Twigg (bilden) som levde och verkade på 60- och 70-talet som berättar sin historia och det hon var med om. Att läsa hennes bok var som en enda stor aha-upplevelse för mig.

Jag vet inte om Tofflan förstår hur jag resonerar och tänker? Hur tänker ni som läser detta? Jag har tvivlat på mig själv och varat många många gånger och ibland bara känt att jag flummar iväg och det kan väl inte finnas så mycket mer än det vi så att säga är medvetna om. Men jag kommer hela tiden tillbaka till den jag beskrivit ovan. Hur jag än vrider och vänder på tankarna.

Så nu vill jag att ni ska PENETRERA era tankar om detta! Kommentarer är så välkomna…

Läs även andra bloggares åsikter om arv, miljö, gener, reinkarnation, Ena Twigg, sexualiteten, intressant?