Det ska vara smaken cream cheese, kantarell och svartpeppar. Men för 7:- sandwichen så får man väl vara glad om det smakar någonting överhuvudtaget. För inte känner jag något speciellt när jag äter Skogens Skatt, namnet enligt förpackningen.

Lätt lunch och lite blogg. Barnen är hemma igen. Energierna skriker ansvar och stabiliteten återvänder så fort jag ser mina fina barn.

Vaknade idag efter märkliga abstrakta drömmar. Återigen. Obehaget förföljer mig även i så kallat vaket tillstånd.

Vinterjackan har åkt fram. Tung som bly. Så nu bär jag på ännu mer. Kallt och mörkare. Positiv, jag vet.

Korta arbetsdagar blir det. Men det är ok. Får ju vara med yngsta sonen och det uppväger allt. Sen har jag kvällarna där jag och lilltjejen diskuterar allt mer och allt vuxnare saker. Stimulerande. Stortjejen är hemma ibland och tillför oftast positiva tankar och huset lever upp än mer när hon sover hemma. Stortjejen har dessutom en känsloradar som få. Hon känner direkt av stämning och hur man mår.

Såg filmen Benjamin Buttons otroliga liv igår och då har givetvis min hjärna inte kunnat släppa vissa bitar. Recension kommer när jag får ro att skriva en, men detta med tid och vad det egentligen är kan inte släppa mina tankar. Min egen tidsuppfattning och hur den förändras med stigande ålder. Ganska jobbiga tankar emellanåt eftersom jag har en tendens att fastna i det trygga, det som alltid varit och har så svårt för varaktiga förändringar. Det är än mer påtagligt nu efter denna film i bagaget.

Försöker tänka att jag är tacksam att jag lever. Fortfarande är med liksom. Att jag har barnen och de är friska och mår bra. Att jag får uppleva ytterligare en dag med dem. De blir äldre och förutsättningarna förändras. Så ska det vara, men ibland vill jag nästan stanna tiden. Frysa och vara i vissa situationer för alltid. Vem vill inte det? Tacksam för livet helt enkelt.