I dessa lägen så längtar jag till stan. Där man kan gå hem istället för att lita på dessa stackars bussar. En resa som normalt tar mig 30 minuter tog nu nästan 3 timmar. Jag var ju så sen till dagis att det blev jobbigt, men jag var inte ensam utan vi var flera.

Snorhalt och ledbussarna hade inte en chans. Måste dock säga att bussföraren var tapper. Vi fastnade flera gånger och han kämpade verkligen för att få igång bussen igen. Men tillslut blev det för mycket. Bussen var fast och det var bara att kliva av i snöyran. Hade sådan tur eftersom en annan förälder satt på bussen och erbjöd mig skjuts. Hennes karl kom efter en tids väntan.

Halvt hispig och stressad av situationen så var jag hemma strax före sex. Att få cirklarna rubbade satte sig på humöret. Men nu känns det bra igen. Vi har massor av snö och det finns en liten knatte i familjen som älskar det. Han gjorde gångar och lekte på baksidan medans jag gjorde käk. Blött och jävligt, men att se hans leenden fick mig att se den positiva sidan av detta oväder.

Tyvärr så snöar det och blåser fortfarande när jag nu tittar ut genom fönstret. Bävar inför morgondagen.