Idag var jag på datautbildning hela dagen. Det var Microsoft Word 2007 som stod på programmet och faktum var att det inte var så intressant för mig eftersom jag i min tjänst inte använder mig av det så mycket. Visst fanns det vissa finesser som jag tog till mig och som jag säkert har användning av de få gånger jag använder Word och visst är det bra för mig som dataansvarig på jobbet att kunna lite, men i det stora hela så var det inte så mycket nytt för mig.

Jag använder mig ju väldigt mycket av att skriva e-post direkt i Outlook och inte författa brev i Word. Kursen är för alla anställda och är på en dag. Jag kan ju tycka att det är för lite med en dag, eftersom det finns en hel del i programsviten Office som är nytt och som skulle behöva gnuggas in vid flera tillfällen.

Jag som dataansvarig kommer nu de närmaste dagarna att få ägna min tid åt att försöka hjälpa de som nu gått över till Office 2007. Det brukar faktiskt vara ganska roligt och så får jag tänka på annat än det jobbiga jag och min familj nu går igenom. Att vara dataansvarig på en ganska stor arbetsplats kan faktiskt vara riktigt intressant och stimulerande när man mår bra och är social. Då funkar det väldigt bra.

I den situation jag nu befinner mig i så har jag fått några nära vänner som jag verkligen kan prata djup med och det känns väldigt bra för mig att inte behöva spela och säga att allt är bra, när det egentligen är kaos inombords. Ja, ni vet sådant som man nästan säger per automatik i vanliga fall och som jag bara avskyr. Sådana arbetskamrater är guld värda, de som inte backar för smärtan och att livet också kan vara jobbigt emellanåt… …jag måste säga att jag har en väldigt bra och förstående arbetsplats ur denna aspekt. Människor som bryr sig och är genuint intresserade av att jag skall må bra. Mer guld till er… (;-)