Medium Ena Twigg

Medium Ena Twigg (1970-tal)
”Jag tror, att de dödar vi dör i denna kropp är de första av många dödar. Jag tror att i den större världen på Andra Sidan genomgår vi en gradvis reningsprocess, och när vi är färdiga att avlägga varje negativ del av vår natur, blir vi på det sättet mer och mer medvetna om hur många flera det finns, som vi måste arbeta för.”

Alla kommer att finna, när de går till den Andra Sidan, att detta att ha skrivit under på en viss trosbekännelse eller en böneramsa inte ger något ett ”Sesam öppna dig” till himmelriket. Vad helvetet beträffar, kan man leva i helvetet på jorden. Det finns olyckliga tillstånd på Andra Sidan, men ingen är förlorad för evigt.

När du kommer dit, kommer ingen att säga till dig ”Vem var du när du fanns på jorden? Vad hade din hud för färg? Vilken kyrka gick du i? Vad hade du för status i samhället? Men de kommer att fråga: ”Vad är du?” Och då kommer du att se på dig själv, och många av oss kommer tyvärr att bli tvungna att svara med sanningen: ”Jösses, jag lade mig inte så vinn om det, men jag försökte.” Sedan kommer vi att lära känna allt livs enhet, se tillbaka på den råttjakt vi gjorde av livet på jorden och förstå, hur dåraktiga vi var.

Döden är inte alltid smärtsam
Och vad för slags liv kommer du att få på Andra Sidan? Du kommer inte att dras till himlen eller helvetet bara för att du förlorar din kroppsliga överrock. Du går till just den ställning du har förberett åt dig genom dina egna handlingar, genom dina egna tankar, genom det sätt du utformat ditt liv på och genom de motiv du haft.

När du dör, kommer du inte att genast välkomnas av änglaskaror utan av de människor, som har älskat dig, och som kan välkomna dig – människor som kan hjälpa dig övervinna rädslan för vad du just har fått uppleva. Döden är inte alltid smärtsam, men ibland kan den vara mycket plågsam, både för den som vet, att han eller hon skall dö, och för de, som lämnas kvar. Så snart du har anpassat dig till det faktum, att du finns i en annan dimension, vad händer då? Då återfinner du dig själv i en situation, som skapats genom ditt eget sätt att leva. Detta betyder inte, att det inte finns något hopp, om du levt ett ytterligt själviskt liv. De, som har kommit längre på väg, de mer upplysta, kommer att vara i din närhet. Du får inte av nödtvång känna behov av att rätta till och avhjälpa den situation du befinner dig i . Du anpassar dig själsligen, har man sagt mig, genom att be de upplysta om hjälp, och den kan automatiskt hjälpa dig att tänka om och bli lyckligare.

Det spelar ingen roll, huruvida du säger, att du tror du kommer att leva vidare eller inte (utom att du går miste om en stor del av livet genom att ha negativa tankar).

Tvåsidiga personligheter
Jag tror inte, att allting är förutbestämt; vi har fått vår fria vilja. Alla är vi tvåsidiga personligheter. Om man verkar med den positiva sidan av sin natur, kommer man att upptäcka att de Osynliga samverkar mera helt och fullt med en; men om man alltid är negativ och förtvivlar om allt, kan man inte vänta sig annat än negativa resultat. Oftast avslöjas saker och ting av Andra Sidan utan tidsangivelse – eftersom de kommer att äga rum i framtiden – men det beror på att det inte finns någon tid i den andra världen. Påverka medvetet din situation genom positiva och konstruktiva tankar, och sedan kan du släppa taget och låta Gud verka på sitt sätt.

Det vi kallar död är egentligen en andra födelse till ett nytt liv. Om man betänker födelsens villkor och dödens villkor, föreligger stora likheter. De innebär båda ett smärtsamt inträde och utträde. Jag vet, att de avlidna finns i en bättre värld, där det finns gränslösa möjligheter och vidgade horisonter. De kommer att bli i stånd att inhämta kunskaper från lärare, som ger akt på dem. Deras egna kära kommer att träffa dem, och om nödvändigt för de en tids vila, tills de vill återgå till verksamhet.

Sorgen är självisk
…Sedan vänder jag mig till församlingen och uppmanar dem att göra sig delaktiga i detta stora nya äventyr. Jag säger till dem, att de inte får sörja, eftersom vi har en Uppstånden i tankarna. Sorgen är självisk, därför att vi sörjer vår egen förlust av deras jordiska närvaro. Och dit den älskade har gått skall vi också gå, men under mellantiden har vi möjlighet att stå i kontakt med honom. Sorgen är till hinder och ett slöseri.

Det finns en viktig prästerlig funktion, jag som medium har att fullgöra, som är nästan okänd för den ortodoxa prästerskapet – och det är att ta mig an de väsen, som har förlorat sina jordiska kroppar men fortsätter att hemsöka detta livet. Man kallar dem ofta spöken, men jag avskyr den beteckningen. Dessa stackars olyckliga vet inte om att de är döda. De behöver kanske få kontakt med någon på jorden, som kan tala om för dem, att de fortfarande är vid liv, eller de kan också vara bundna vid vissa situationer och känslor – de är kanske människor, som känner, att något blev utelämnat eller försummat i deras liv.

Avger vi elektricitet?
För närvarande fungerar vi bara med omkring 5 procent av vår verkliga förmåga. Område efter område återstår att upptäcka. I åratal har jag hållit på och frågat lärt folk, om det finns instrument av något slag, som skulle kunna mäta den slags urladdning, som sker i ett rum, när viktiga noggranna och goda förbindelser tas med andevärlden. Någonting händer. Seansdeltagaren kan känna det; mediet kan känna det. Det borde identifieras. Avger vi elektricitet? Det är energi av något slag – men vilket? Vad det än är, som urladdas i det rummet, borde det kunna mätas – i synnerhet om vi erbjuder Andra Sidan att delta på något sätt.

…Detta är nu det värdefulla med att i förväg känna till att själen överlever: Det blir ingen övergångstid, då man inte vet, är vilsen och frågar ”var är jag?”….

…Resten av detta ”isberg” döljs fortfarande under ytan och väntar på att upptäckas och föras upp till ytan. Jag är övertygad om att vi står inför ett genombrott, som kommer att innebära ett jättekliv i människans utveckling och kommer att medföra oanade välsignelser för mänskligheten.

Vid en av våra seanser i trance gav oss mrs Bray den här liknelsen, som hon kallade ”Utkast till bön”:
Och min lärare sade: ”Låt mig få visa dig människor som ber.”
Och det var, som om jag tittade ner på många, många människor, som höll på att be.

”Hon där”, sade han, ”är en mor som ber för sitt barn. Men hon ber inte, att Gud ska återställa hans hälsa, om det är Guds vilja. Hon uppmanar Gud att göra honom frisk. Gud är den fullkomliga lagen, kan barnet inte bli friskt, om det inte ingår i hans planer. Den bönen når inte långt. Fastän intensiv och renhjärtad, är den förbunden med villkor.”

Sedan såg jag en man klädd i en säck, och han bad, och han sade: ”Gud, jag är en ovärdig del av dig. Men om jag kan brukas, använd mig.”
Och mannen i säcken fick ett stort ljus att komma ner, det upptog hans bön – och min lärare sade: ”Den bönen har funnit nåd.”
Och sedan såg vi en massa människor i uniform, och de höll på att uttänka förstörelsevapen, och de bad, att deras vapen skulle användas med framgång – och mörker kom över dem.

Och min lärare sade: ”De där bönerna tas inte emot annat än av mörka krafter. De saknar giltighet och når inte fram.”

Och vi gick runt och runt igen, och vi såg en gammal dam, medan hon bad för sin man, som låg döende, och hon sade: ”Han tillhör Dig, Gud, och fast jag älskar honom innerligt, ger jag honom till Dig.” Den bönen nådde fram. Och åter kom ett stort ljussken ner. Och min lärare vände sig till mig – och jag grät – och han sade: ”Har du lärt dig någonting?”
Och jag sade: ”Åh, så mycket jag har lärt mig genom att se på det här – mycket mera än jag någonsin lärde mig av mina egna böner.”

Vi är mycket, mycket mera
Vi försöker föra folk till insikten, att det inte bara är kött och ben, som kan se och höra. De fem sinnena går utöver detta. Vi är mycket, mycket mera. Vi bär alla en gnista av gudomlighet i oss. Ju mera vi fungerar på en högre medvetandenivå, desto mer inställda blir vi på de högre krafterna. Vad vi syftar till är att göra människor andligt uppmärksamma.

Jag uppfattar det här som slutet på en vis era – slutet på en tidsålder. Vetenskapen har gjort sitt bästa och sitt sämsta utan att lyckas lösa många av världens problem. I en del avseenden har den förvärrat dem. Det ska medges, att människor kan fara till månen, och den del av dem är intelligenta nog att försöka sig på ESP-experiment genom telepati under sin resa. Ingen har emellertid löst de hungriga millionernas problem; ingen har lyckats bryta ner skrankorna mellan raser, klasser och religioner. Detta måste komma. Det är ett nödvändigt steg.

Tankar kan påverka regeringar. Om vi bara kunde fånga ett ögonblick, två minuter, en halvtimme, lik det intresse världen kände för de amerikanska astronauterna, när de försökte hitta tillbaks till jorden! Och vad är bön annat än tanke, rätt inriktad? Vare sig människorna visste om det eller inte, inbjöd och bad de därför Gud att föra astronauterna oskadda tillbaka till jorden, om det var Hans vilja. Det är på den saken det beror. Sedan återfördes astronauterna i säkerhet, och alla kunde andas ut. Men nästa dag var var och en tillbaks i sina egna själviska omsorger, sina spel och sina bilar. Men för ett ögonblick hade världen varit som en enhet.

Om världens män och kvinnor ville stanna upp och hämta andan och bara tänka på något annat än sig själva, om de för ett ögonblick kunde tänka och känna, att de var ett med varje annan människa, växt, djur, berg, bäck eller med varje stjärna på himlen, då kunde vi förvisa krig, fördomar och fattigdom. Det är det vi är till för – att finna ett mänsklighetens verkliga broderskap.

Vem är jag? Vad är jag?
Och jag skulle vilja säga till de ungdomar, som kanske läser detta, de unga människor, som söker svar, men som ibland inte vet, hur de skall ställa frågorna, eller vilka frågor de skal ställa: ”Börja med den djupa österländska: Jag är. Vem är jag? Vad är jag? Meditera och tänk. Läs de många utmärkta böcker, som finns i dessa ämnen. Finn de ställen, där du vill genomföra dina efterforskningar; bilda eller gå med i grupper, där dessa ting kan diskuteras och debatteras, och där experiment kan utföras under de rätta betingelserna. Studera arbeten av de stora personligheter, som har undersökt det här området, och som har funnit allt vara sant.”

Jag känner många unga människor, som fascineras av parapsykologiska fenomen, men jag skulle vilja råda dem att undvika de lättsinniga och ibland befängda sätt att ta kontakt, som är ytterst farliga – som bordsdans, Ouijabräden, bokstavsexperiment med glas. Jag ber er verkligen att gå rätt tillväga i den här frågan. Det har alltid funnits och kommer i varje generation att finnas människor, som fötts med parapsykologisk känslighet i verksam omfattning. Många kommer att ha den bara till en viss grad, men i vilken grad man än har den, måste denna gåva utvecklas och slipas av. Sanning, noggrannhet och hängivenhet är absolut väsentliga och avgörande.

Om ni måste försöka er på experiment, kan mycket värdefullt arbete uträttas på det elementära stadiet med psykometri. En grupp personer lägger skilda föremål på en bricka. Ingen i rummet får veta vem dessa föremål tillhör, eller något om deras historia. Sätt på en bandspelare. Sedan tar var och en i gruppen upp ett föremål och rabblar upp, de första intryck han får utan att medvetet tänka på det. Spela senare upp bandet för de personer som lagt föremålen på brickan, och kontrollera vad som stämmer och vad som inte gör det. Det här är ett mycket bra sätt att komma underfund med vilka människor som har en utvecklingsbar känslighet. Många människor har latenta mediala gåvor, som livet och omständigheterna kanske hållit gömda, men som med rätt insikt och uppmuntran kan utvecklas.

Men låt er inte vilseledas eller bli alltför upptagna av parapsykologiska fenomen. Parapsykologiska fenomen har betydelse, bara om de leder till ett andligt sökande och utveckling. Genomsnittsmänniskan, som lever på den nivå där bekymren gäller hur mycket hon har på banken, förbiser den viktigaste delen av sin inre natur. Vi är ande, själ och kropp – i den ordningen och inte den omvända och det är anden, som är Guds väsen, och som kommer att leva vidare. Gud hjälpe den som förnekar detta, ty vi kommer alla att gå vidare, och vi kommer att finna, att vi fortfarande är de vi är, och att våra själar är summan av våra karaktärer, och vår ande ”Den Gudomliga Gnistan” – av våra liv här och våra tidigare liv. Den enda del en människa förlorar är den jordiska del, som har varit så upptagen av sina ägodelar och sina begär. Och huruvida ni godtar detta och tror på det eller inte, spelar ingen roll; ni kan inte dö!

Det vi skulle sträva efter att lära ungdomen är att tänka positivt och konstruktivt, att tänka på allt det vackra i världen. Ty vi är alla delaktiga med Gud i universums skapelse.

Större världen på Andra Sidan
Jag tror, att de dödar vi dör i denna kropp är de första av många dödar. Jag tror att i den större världen på Andra Sidan genomgår vi en gradvis reningsprocess, och när vi är färdiga att avlägga varje negativ del av vår natur, blir vi på det sättet mer och mer medvetna om hur många flera det finns, som vi måste arbeta för. Vi lämnar bakom oss en del av jaget – självupptagenhet och egennytta – och blir gradvis mer upplysta.

Av den underbara anden Sally har jag fått veta, att det är som valvgångar av ljus. När man går vidare till nästa valvport, blir man medveten om starkare ljus längre fram, vilken sporrar en att gå vidare till nästa port. Bakom varje valvport finns ständigt starkare ljus och ständigt större insikt. Det för en tillbaka till en universell religion. Vi är alla sammanlänkade i sökandet efter Gud.

Det finns ett vackert gammalt indiskt talesätt, som lyder: ”Gud andades ut, och människan blev till. Gud andades in, och människan började sin resa tillbaka till sin källa”.

Ena Twigg kommer från England och var på 60- och 70-talet ett välkänt och respekterat medium. Boken om henne var för mig en verklig aha-upplevelse. Ja, det var starten till mitt uppvaknande i detta livet.
Jag blev väldigt glad när jag hittade en minnessida om henne.