Döden

Det finns ingen död. Det som de flesta av oss uppfattar som död är egentligen fortsättningen på den eviga resan. En resa som aldrig tar slut. Att dö är att få vila ett slag. Att få reflektera och tillsammans med andra själar gå igenom sin situation. Vi väljer i samförstånd med andra om och när vi vill uppleva det så kallade livet igen.

Låter det nipprigt? Ja, det kanske det är för många. Men för mig är det helt naturligt att vi vandrar hela tiden. Jag vet att några själar som jag mött i detta liv är kontakter från tidigare existenser. Det är min känsla och den vägrar jag förtränga mera. Förnimmelser och känslor kommer hela tiden tillbaka till mig. Drömmar och möten förstärker och bekräftar min tro om att döden bara är fortsättningen till ett annat liv och andra förutsättningar för att fortsätta utvecklas och få de upplevelser som vi så innerligt längtar efter.

Våra kroppar är våra jordiska skal. Dem utrustar vi med egenskaper tillsammans med andra väsen för att få just den upplevelsen vi just då vill ha och behöver. Karma är något komplicerat och där har jag flera gånger fått revidera min syn, men att det finns någon form av balans i detta det känner jag. Då menar jag att gör du gott så möts du av gott och gör du destruktiva saker så drar du också sådant till dig. Viljan är vår och inte styrd av någon annan.

Att få träffa min döda mamma ett halvår efter att hon tog sitt liv fick mig att förstå att det finns något mer än det vi kan se och höra med de sinnen som vi känner till. Sen kan jag visst känna oro och skräck för att lämna de relationer jag nu har och att inte fysiskt kunna beröra min familj, mina vänner och de jag tycker om, men att jag upphör som själ och bara dör finns liksom inte i min värld. Min mamma gav mig ett tydligt bevis på detta.

Att dö är att få vila en tid. Att dö är att gå vidare till nya utmaningar och äventyr. Det är min sanning och den skäms jag inte längre för. Vilken är din?

(2004)