Etikettarkiv: viktras

Sakta neråt

Inte går det fort och inte klarade jag mitt mål att ha gått ner ett visst antal kilo till min födelsedag. Men det gör ingenting! Det känns ändå bra och jag är ändå så nöjd med att idag väga 95,2 kg. För sommaren 2014 stod vågen på 128,4 när det var som värst!

De sista fem kilona har tagit väldigt lång tid för mig att tappa. Men det går neråt trots allt, sakta men säkert. Nu när löpningen kommit igång på allvar igen, märker jag att det tar fart med hektona och att det går snabbare neråt. Bara det går ner i sakta mak så är jag glad.

Skillnaden i mitt sätt att tänka är att jag inte slår så hårt på mig själv som förr. Blir inte destruktiv när jag misslyckas, utan fortsätter och kör vidare. Att som igår äta på det sätt jag gjorde och verkligen njuta, det hade förr givit mig kraftig ångest och en backlash där jag skulle ha tappat allt och fortsätta att vara destruktiv, men idag så går jag vidare och ser varje dag som en ny chans.

Äter jag en liter glass så är det inte hela världen, om jag dagen efter kör min löprunda på 11 kilometer. Den tryggheten och förvissningen driver mig framåt och gör att jag fortsätter att gå ner i vikt.

Det har gjort att jag nu bara är 5 kg från ett av mina mål gällande vikten. Min uthållighet och att jag är snällare emot mig än tidigare ger resultat i det långa loppet. Fördelen med detta jämfört med jojo-bantningen som jag sysslat med tidigare, är att kroppen hinner att anpassa sig efter en allt mindre hydda. Det märker jag också på ett sätt som jag inte gjorde tidigare när jag gick ner 25 kg på 3 månader typ. Motion kontra långsam viktminskning är bra för mig. Sakta neråt jag gå…

Överallt händer det hela tiden saker. Försöker se skeendena positivt. Vill se det positivt. Vill hänga med ett tag till.

Annonser

En touch av mandelmassa

Vipsgrädden drog jag i mig… och fick en touch av mandelmassa och något av den följde med och sjuttsingen vad sött det var… men jag stålsatte mig och höll mig bara till grädden. Det är just sådana beslut som gjort att jag blir allt mindre. Det går inte fort, men det går neråt och i detta finns det ingenting som kan stoppa mig.

Min tredje webbverkstad på jobbet idag. Började lite tokigt med kalenderinstruktion som gick helt fel, men innan dagen var slut så löste vi detta. En trevlig form att lära ut hur webbverktyget fungerar till de som är ansvariga ute i församlingarna, även om de tar mycket av mig rent psykiskt. För hur det än är, så är min sociala kompetens fortfarande sargad och kantstött. Men det blir bättre, även om jag nu känner att det är lite väl mycket av den varan för mig.

Det är fler saker som drar kraft just nu. Arbetsrelaterat och lite typiskt. När en sak är klar, så kommer genast en ny. Det är som en stor svart svamp, som bara drar till sig alltmer. Det är bara att göra så gott jag kan, även om jag har massor av andra saker som också behöver göras klart. Svårt det där, att prioritera och veta att ta det viktigaste först. Usch, det känns som om jag bara beklagar mig, det är ju inte bara skit med allt… men vissa dagar så är jag helt slut och undrar vad jag håller på med. Många saker är ju roligare nu än vad det var för ett år sedan. Försöker tänka på det när energinivån är låg.

Har saknat mina barn som fan idag. Usch, vilken livsskola det är att liksom förstå hur fortsättningen kommer att bli. Tittar in i de tomma rummen och vill liksom inte ta in allt på en gång. 4 /12 år till så blir det på det här sättet, sen blir det förändring. Om jag nu får hänga med förstås i det här livet. Sådant kan man aldrig ta för givet.

Viktras & tron på människan

Idag så fuskade jag för första gången. Det har nu gått 65 dagar med LCHF-kost och idag på Fridas födelsedag så blev det några M-kulor till efterrätten. Första sockret som har fått mig att bli som en riktig Duracellkanin… nej då, jag skojar bara! Men sött var det!

LCHF dag 65

Sen så fick jag ett oerhört glädjande besked tidigare idag när jag var och kollade mitt blodtryck på vårdcentralen. Trycket är perfekt 120/90 tror jag hon sa, men det som fick mig att blir ännu gladare var att jag har tappat nästan 13 kilo i vikt! Det ni! Exakt siffra är 12,9! Då går jag på den högsta siffra jag hade i somras, innan jag startade detta projekt med att äta LCHF-kost eftersom jag inte har vägt mig överhuvudtaget. Min måttstock har varit mitt skärp, där jag nu kan knäppa med hål nummer 4. När jag började så funkade knappt hålet längst ut.

Så till alla belackare och ni som bara tror att detta är tramserier, det fungerar! Gikthelvetet ställde visserligen till det ett tag, men skam den som ger sig. Nu har hela kroppen ställt in sig och nu flyter det på bra! Nu är det full fart framåt som gäller!

Det finns visserligen frågetecken kvar men de ska jag kolla upp genom en ordentlig läkarundersökning och flera olika prover av min hydda. Allt för att se hur LCHF har påverkat blodfetter, blodvärden och sådant.

Att inte kunna vara uppriktig, att inte säga som det är, det gör människor illa. Väldigt illa. Att tro att det går att dölja någonting som ändå kommer fram, det är mycket egoistiskt agerat och blir än värre när det händer just nu. Det gör ont i den som drabbas och det är i min bok så otroligt osmidigt och taskigt gjort att inte kunna säga som det är på en gång. För allas bästa och för att ge den drabbade chansen att läka fortare. Tron på människan har återigen fått sig en ordentligt smäll, även för mig, som står vid sidan om och ser hur ont detta gör.