Etikettarkiv: värme

Graven, rosorna & värmen!

Kände att idag ska jag till morsans grav och fixa fint. Så blev det.

181013 Graven 01

Före såg det inte mycket ut för världen. Ingen hade varit dit sen jag var där senast i somras och det är lite ledsamt att konstatera. Lite press är det allt att veta att fixar jag inte i ordning graven kan den förverkas.

181013 Graven 02

Efter mitt donande var det fint hos mamma och morfar. Det är så att jag står som ansvarig, men det vore ändå ibland skönt om någon annan som också brydde sig om min mamma och min morfar någon gång kunde masa sig dit och fixa. Men det kan jag inte räkna med och det vet jag ju egentligen. Men ledsamt är det.

181013 Graven 03

Tre röda ljung och så tände jag ett ljus. Platsen har blivit alltmer viktigt för mig. En symbolisk plats för samtal med mamma. Att samla kraft och veta att jag inte är ensam, även om det snart har gått 37 år sedan jag fick krama henne fysiskt. Existensiella ensamheten och längtan finns inom mig och att leva med acceptansen är vissa dagar tufft. Men det är bara att acceptera och försöka göra det bästa av situationen.

181013 Graven 04

Det var varmt idag. 19 grader!

181013 Rosen rosa

På en gravplats bredvid min mamma och morfar hittade jag denna fina ros. Så vacker att titta på. Belyser det fina i livet och bilden blev ju jättebra.

181013 Rosen red

När jag sedan kom hem upptäckte Frida en ros på baksidan. Fantastiskt att de orkar komma ytterligare och jag såg också bakom den att det fanns ännu en knopp.

181013 Rosen red2

Det är så häftigt att det i mitten på oktober kommer fler rosor. Det är tredje omgången nu. Busken för övrigt ser inte mycket ut för världen, men ändå orkar den med två fina rosor till.

När jag var på väg till mamma med bussen kände jag en del oro inom mig. Vet inte riktigt vad det står för. Men hela livet är oro på något vis just nu. Vill hjälpa så mycket, men kan göra så litet gällande födelsedagsbarnet som ska firas i morgon med familjen. Allt har sin tid och det måste tas i den takt som nu görs, men jag vill så mycket mer just för det jag nu ser.

Linn har åkt till Italien med sitt J. Så roligt för dem och att hon ”tar för sig” av livet. I morgon kommer Johan hit och det ska bli så roligt att få höra hur det går för honom i nya lägenheten. Att träffa familjen för ett födelsedagsfirande gör mig alltid gott, även om det sedan en tid finns ett grått moln kring familjen, men i det kan jag inte göra mycket tyvärr. Valet att förändras kan jag inte påverka.

19 grader den 13 oktober, det är inte illa det. Jag försöker njuta och har haft altandörren öppen större delen av eftermiddagen. Härligt!

Annonser

Torrt och gult

180726 maja slut

Maja har givit upp nu. Hon vill inte ens gå ut längre. Ligger bara och pustar. Det är för varmt för henne.

Själv kände jag att jag måste ut tidigt, så före 9 drog jag iväg på en promenad (slingan 5,3 km och 7 207 steg). Trots den tidiga timmen var det redan hett och i slutet av min promenad var jag helt slut och genomvarm.

Detta är den varmaste sommaren som jag har upplevt. Tänker tillbaka och hittar ingenting liknande. Varmaste och torraste. Tog en del bilder för att visa er hur det ser ut i Storvreta just nu på sina håll.

180726 gula löv

Träden och buskarna med både grönt och gult kämpar just nu. De trivs inte alls i denna torka.

180726 gul gräsmatta

Torkan tar kål på växtligheten. Här brukar det normalt växa gräs.

180726 gul fotbollsplan

Skogsvallen och den stora fotbollsplanen där är mer gult än grönt numera.

180726 gula ormbunkar

Dessa stackars ormbunkar har helt dukat under för hettan.

180726 blå dörr

Det är alltmer gult och uttorkat där jag går mina promenader. Det var jobbigt att promenera idag trots att jag var så tidig. Luften känns tyngre på något vis och för varje grad som den stiger blir det bara värre. Trots att jag tog det väldigt lugnt och försökte ransonera med mina krafter.

180726 blå himmel

Inte ett moln på himlen. Först på lördag ska det komma regn. Jag hoppas verkligen att det blir mycket och länge. Det är för mycket nu helt enkelt. När jag skriver detta har vi 31 grader och jag sitter i köket med fläkten nära. Det enda som funkar ok just nu och då är det inte alls synd om mig, tänk på de äldre som på många håll nu har ett rent helvete.

Idag är det min sista semesterdag för i år. Jag har nu tagit ut varenda dag som går. Nu blir det jobb året ut och lika bra är väl det. Semester är inte min grej. Åtminstone inte nu och när jag lever ensam. Att få åka till jobbet och komma in i rutinerna igen är en välsignelse för mig. Hoppas att den förändringen också förändrar andra saker.

Mina blogginlägg kommer bli färre. Kommer inte ha orken som nu när jag har haft semester att blogga varje dag som det nästan blivit. Torrbloggningen upphör med andra ord… (;-)

Halva dagen sen stopp

IMG_E3038 I morse vaknade jag före sex och satt med kaffekoppen ute på baksidan vid en temperatur av 17 grader. Det var skönt, jag erkänner. Försökte också fixa korsdrag genom kåken. Det är ju bra varmt inne också nu och det blev kanske lite bättre.

Idag har det återigen varit över 32 grader. Det gör att jag orkar bara halva dagen och framåt 13-14 frustar jag bara och idag har jag vilat för det mesta på eftermiddagen. Vågar knappt säga det eftersom många känner mig som en soldyrkare och att jag älskar värmen, men sådana här temperaturen flera dagar i sträck, det får även mig att vilja ha en svalare temperatur. Det blir lite FÖR mycket av det goda så att säga.

180717 morgonsol

Morgonsol och 17 grader vid 06-tiden var riktigt skönt i morse.

I dessa tider när det brinner på mer än 80 (!!) platser i Sverige är det regn i massor som behövs allra främst. Det måste vara hemskt att bo i närheten av brandhärdarna och vara rädd för att både hus och hem försvinner i lågorna.

Det som är lite skrämmande just nu är att väderkartorna där jag bor inte visar på några nämnvärt lägre temperaturen 10 dagar framåt! Det är inte klokt och det kommer att påverka många saker negativt. Sol och värme är underbart, men i lagom mängder och inte över 30 grader och sådana här värmeböljor på flera veckor. Värmebölja 2018 kommer nog att gå till historien. Igår var det  t ex 34,4 grader i Uppsala, det varmaste sedan 1947.

Är själv ganska orkeslös idag och försöker undvika att vara ute. Dricker mycket och håller även koll på katterna. Felix känns mer avslappnad än vanligt och idag försökte jag doppa hans tassar i kallt vatten. Det gick sådär, men lite svalare blev han nog. Jag som normalt sätt älskar värme och sol, men detta är för mycket även för mig. Idag har jag börjat att känna detta alltmer och frågan är ju hur det blir för varje dag som nu går med dessa höga temperaturer? Den som lever får se.

Vet faktiskt inte om jag kommer att orka med den årliga grillningen i Husbyborg i morgon? Mår jag så här, kommer jag inte palla att ta mig dit helt enkelt i hettan. Halva dagen går bra med orken, men sen är det stopp och det förstärks av min hjärntrötthet. Den som lever får se.

Spontangrill & ”riktig” semester

180713_01 Grill Felix

Var på mitt soligaste humör och bjöd både på spontangrill och fredagsmys. Felix ville vara med och fick sig ett par bitar av köttet. Maja var ute och sprang i lillskogen.

180713_02 Grill fläsk

I dessa tider slås det på trumman för svenskt kött. De behöver stöd just för torkan och att en del måste nödslakta. Så på gallret låg det svenskt kött, som det oftast gör annars också de få gånger jag har inspiration att grilla.

180713_03 Grill Elias Johan

Grabbarna lät sig väl smakas. Efteråt gick vi till den lokala butiken och jag bjöd på fredagsgotta och de fick ta vad de ville. Som förr i tiden (;-). Roligt var det i alla fall att kunna göra detta denna fredag tillsammans med Elias och Johan.

180714_01 Äppleträd

Äppleträdet har nog aldrig haft så många äpplen som i år. Hoppas bara att torkan inte tar kål på frukterna? Ska man stödvattna, tro?

180714_02 Morgonen

Håll i er nu, men nu ska gubben vara positiv. För en gång skull under denna sommar och speciellt kring semestern i denna omgång två av min ledighet.

Två mornar i rad nu har jag kunnat gå ut på baksidan och där sitta med morgonkaffet i lugn och ro. Det är en underbar känsla och detta njuter jag väldigt mycket av. De svischande svalorna, ett par kråkor som kraxar och Majas pingla långt därborta. En ljudbild som ger mig kraft.

När sedan solen kommit upp en bit har jag ”pressat” fläsken ett par timmar nu i två dagar. ÄLSKART! Sen kring 10.30-11 blir det för varmt och idag var det nästan 30 grader som högst. Men en dusch efter solandet och sen bara njuta av varat har de två sista dagarna funkat bra mycket bättre än tidigare. Det är ju ”riktig” semester, att bara vara och inte ha några krav på att göra en massa saker.

Det tog mig nästan halva semestern att komma hit. Har inte kunnat slappna av och bara vara, slänga bort all oro och ångest. Den finns där eftersom det är så mycket som händer runtomkring, men tack vare dessa mornar bleknar det en aning och jag klarar resten av dagen på ett lite bättre sätt än tidigare.

Prognoserna lovar sol och 30 grader ända till onsdag. Vågar knappt säga det i dessa tider med torka och regnbrist, men jag njuter som sjuttsingen av dessa mornar och att som det verkar få några till är guld värt för mig. Det gäller att ta vara på det som lyfter en och köra det ”all-in”.

Minns inte att det varit så mycket sol och värme under någon semester tidigare som jag haft, och det bara fortsätter. Värmebölja 2018 sanna mina ord.

 

Tacka fan för det svarta stora täcket

180512_alternativslinga

Tjugofyra grader varmt i skuggan. Alternativ slinga på låga 3,1 km men jag orkade inte mer. Gick förbi den lokala butiken och handlade ”all in” inför kvällens final i Eurovision Song Contest.

Egentligen bryr jag mig inte om hur det går. Det känns bara så futtigt detta engagemang som jag tidigare haft. Vad spelar det för roll vem som vinner? Nej, jag har inte orken att engagera mig i sådant när annat i mig river och sliter.

Tillåter mig inte att tappa greppet och låta gråten komma fram. Saknar Maxi väldigt mycket och tänker så på varför, även om jag vet att just ordet varför bara tar energi ifrån en. Varför går aldrig att få svar på. Utan det jag ska fokusera på är lärdomen och vad jag kan lära mig av det som hänt. Det klarar jag inte av just nu, utan det enda jag känner är ilska och en jädra bitterhet över att den jag älskade togs ifrån mig.

Blir så ilsken över att även han försvann. Visst, jag har Felix och Maja men de kan aldrig ersätta Maxi. Klarar liksom inte av att tänka för mycket på honom eftersom jag då känner att gråten är på väg. Min älskade katt som jag aldrig mer kommer att få träffa och gosa med. Som var mitt enda vardagliga stöd under långa perioder och som på något märkligt sätt alltid tröstade mig när det var som värst. Lojal, kärleksfull och de där ögonen. Nej, en del av mig försvann tillsammans med Maxi. Det känner jag.

730625_jerry.jpg

Sommaren 1972 i Bergvik

Det där svarta stora täcket som finns över mig i perioder kommer från mig själv, Inte från någon eller några utifrån som vill mig illa oavsett dimension och verklighet. Jag är inte utsatt för negativa energier eller existenser. Det där svarta stora täcket har alltid varit med mig, så länge jag kan minnas. Åtminstone efter sex års ålder och händelsen i Bergvik sommaren 1972.

7206_Bergvik

Ibland kan jag tänka att det var i den där jävla kojan som mitt liv förändrades för alltid. Bilden är dålig men den är från juni 1972, alltså snart 46 år gammal.

Visst kan jag skylla allt på det som där hände i den där jävla kojan, men mycket i mig kommer hela tiden tillbaka till hur jag behandlades då. Mycket av svaren blev kvar där och kanske var det detta att det tog så många år innan jag förstod kopplingen som gjort att jag fastnat i detta lite längre än vad som hade behövt vara fallet.

Värst har varit skulden och skammen och att jag fick gå med den i säkert 10 år till. Ingen sa till mig någonsin att de hade agerat fel och de förstod det inte heller. Jag tog åt mig allt och trodde att deras förmanande var rätt och att det jag kände var så jävla fel. Det gick jag med alldeles för länge och en del får jag nog fan aldrig bort i mig.

Jag vet att jag ältar och dravlar om detta hela tiden. Men jag måste för att förstå mig själv och kanske en dag inte tycka att jag är smutsig och äcklig. Förra posten om snygga killar och min längtan är ett sätt att stå för den jag är. Men ändå hör jag ekot av mammas och pappas skrikande på mig, hur jävla dum och fel allting var. Hur jag skulle skämmas och att jag minsann INTE skulle få vara kvar på sommarhemmet eftersom jag betett mig så illa… arma mamma och pappa, ni visste fanimej inte vad ni gjorde då! Och ni begrep ingenting senare heller. Tacka fan för att jag gick längst husväggarna och gömde mig själv under alla år, tacka fan för att jag gick från fikabordet så fort ämnet homosexualitet kom upp och tacka fan för att jag trodde att alla homofoba killkompisar hade rätt under hela mitt uppväxt, även om jag idag vet att en och annan var lika nyfiken som jag var.

Tacka fan för allt. Tacka fan för det där svarta stora täcket som nästan kvävde mig och som idag på något konstigt sätt är den enda ”tryggheten” jag vet om, även om den gör mig illa. Den falska tryggheten är den svåraste att komma förbi.

Många är trygga av det dom känner igen, även om det är negativt för dem och förstör livet. Man dras till det man tagit till och som fick det jobbiga att försvinna en stund. Idag funkar det inte för mig längre, men jag tar ändå till det eftersom det är det enda jag har. Det stora svarta täcket som gör att jag gömmer mig och får vara ifred en liten stund.

Sen är det en sak jag måste få skriva till de nära och kära som eventuellt läser här. Det är tack vare er som jag är kvar och har orkat så här långt. Det är ni som betyder någonting för mig och som fått mig att orka fortsätta kämpa och se ljus och möjligheter. Utan er hade jag inte blivit kvar så länge som jag nu har blivit. Ingen nämnd, ingen glömd.

Morgonfika på baksidan, lufsningsförsök & återanvända ord på mors dag

Vaknade i morse av drömmar som gör mig ledsen. Det är inte första gången heller som den känslan infinner sig. Blir ledsen över påminnelserna om de misstag jag gjort och som gör att läget för mig är som det är idag. Mer om det vill jag inte berätta, men jag vet inte riktigt varför jag ska påminnas om vissa saker hela tiden? Ibland är drömmar skoningslösa.

Släppte in och ut kattpojkarna och kände hur skönt det var! Tog då beslutet att sätta på Maja det gula halsbandet och öppna dörren på baksidan. Ville ju ta årets första morgonfika i det underbara vädret utan att behöva tänka på dörren och om den är stängd eller inte.

28 maj 2017 Maja och Maxi på baksidan.

Det var ett underbart väder. Maja for iväg och var lite mer modig än igår. [Instagram].

28 maj 2017 Maja

I början drog hon iväg en bit utanför tomtgränsen. Jag höll mig kall och drack mitt kaffe i det fina vädret. Hörde hennes pingla och förstod att hon var på granntomten. Lugn och fin försökte jag vara, men tillslut så kunde jag inte sitta still.

28 maj 2017 Gräsmatta

Det är vildvuxet på baksidan just nu. Det främsta skälet är att varken inspiration eller ork finns hos mig. Känns inte roligt att hålla på helt enkelt.

28 maj 2017 Maja

Kollade runt lite efter kattan. Efter ett tag kom Maja tillbaka. Hon lade sig inne en liten stund och sen drog hon ut igen.

28 maj 2017 Morgonfika på baksidan

Jag fikade vidare och solade en stund till. Maja sprang lite fram och tillbaka på tomten.

28 maj 2017 Maja på baksidan

Hon började tillslut att andas som en hund igen. Det hände även igår och jag vet inte riktigt varför hon gör så? Kanske är det värmen som gör att hon inte orkar så mycket? I alla fall, då fick hon gå in och vila.

28 maj 2017 Maja vilar

Det försvann ganska fort, men lite fundersam blir jag allt. Men det kanske är så hon fungerar? Vad vet jag?

28 maj 2017 Löparskorna på

Ville verkligen ut en sväng idag. Satte på mig löparskorna i fall lusten till försök att lufsa skulle infinna sig.

28 maj 2017 Inga anslag

Den här väggen känns bekant som en symbolik inom mig. Det är inte många anslag på plats. Det är tomt och ingen information finns att hämta. Tomheten dominerar förutom ett par skrynkliga lappar som ändå ger hopp om någonting mer i framtiden.

28 maj 2017 Kanonväder

Stora delar gick jag idag, men några små lufsningar orkade jag med. På slutet något längre och det kändes i alla fall inte jättejobbigt, utan det var ok för kroppen, åtminstone då och direkt efteråt.

Nu när jag sitter och skriver detta känner jag hur trött jag är, men kanske är det ändå ett första steg till att vända den negativa loop jag befinner mig i just nu som bland annat manifesterar sig av alltfler kilon på min kropp?

Måste ju tro det i alla fall.


Från förra årets mors dag.

Vet att det är mors dag idag. Förra året var jag ambitiös värre och fixade liljekonvaljer åt henne och åkte dessutom till hennes symboliska gravplats.

2015 bjöd jag på bilder med mor och mig samt ord om vad hon betytt i början av mitt liv. Jag återanvänder vissa av de orden i år, har inte riktigt orken att återuppfinna orden igen när de redan finns på min blogg:

Tack mamma för att jag fick förmånen att vara din son! Tack för att du fanns där för mig i början av mitt liv! Tack älskade mor

Nu ska jag gå och vila!