Etikettarkiv: värme

Spontangrill & ”riktig” semester

180713_01 Grill Felix

Var på mitt soligaste humör och bjöd både på spontangrill och fredagsmys. Felix ville vara med och fick sig ett par bitar av köttet. Maja var ute och sprang i lillskogen.

180713_02 Grill fläsk

I dessa tider slås det på trumman för svenskt kött. De behöver stöd just för torkan och att en del måste nödslakta. Så på gallret låg det svenskt kött, som det oftast gör annars också de få gånger jag har inspiration att grilla.

180713_03 Grill Elias Johan

Grabbarna lät sig väl smakas. Efteråt gick vi till den lokala butiken och jag bjöd på fredagsgotta och de fick ta vad de ville. Som förr i tiden (;-). Roligt var det i alla fall att kunna göra detta denna fredag tillsammans med Elias och Johan.

180714_01 Äppleträd

Äppleträdet har nog aldrig haft så många äpplen som i år. Hoppas bara att torkan inte tar kål på frukterna? Ska man stödvattna, tro?

180714_02 Morgonen

Håll i er nu, men nu ska gubben vara positiv. För en gång skull under denna sommar och speciellt kring semestern i denna omgång två av min ledighet.

Två mornar i rad nu har jag kunnat gå ut på baksidan och där sitta med morgonkaffet i lugn och ro. Det är en underbar känsla och detta njuter jag väldigt mycket av. De svischande svalorna, ett par kråkor som kraxar och Majas pingla långt därborta. En ljudbild som ger mig kraft.

När sedan solen kommit upp en bit har jag ”pressat” fläsken ett par timmar nu i två dagar. ÄLSKART! Sen kring 10.30-11 blir det för varmt och idag var det nästan 30 grader som högst. Men en dusch efter solandet och sen bara njuta av varat har de två sista dagarna funkat bra mycket bättre än tidigare. Det är ju ”riktig” semester, att bara vara och inte ha några krav på att göra en massa saker.

Det tog mig nästan halva semestern att komma hit. Har inte kunnat slappna av och bara vara, slänga bort all oro och ångest. Den finns där eftersom det är så mycket som händer runtomkring, men tack vare dessa mornar bleknar det en aning och jag klarar resten av dagen på ett lite bättre sätt än tidigare.

Prognoserna lovar sol och 30 grader ända till onsdag. Vågar knappt säga det i dessa tider med torka och regnbrist, men jag njuter som sjuttsingen av dessa mornar och att som det verkar få några till är guld värt för mig. Det gäller att ta vara på det som lyfter en och köra det ”all-in”.

Minns inte att det varit så mycket sol och värme under någon semester tidigare som jag haft, och det bara fortsätter. Värmebölja 2018 sanna mina ord.

 

Annonser

Tacka fan för det svarta stora täcket

180512_alternativslinga

Tjugofyra grader varmt i skuggan. Alternativ slinga på låga 3,1 km men jag orkade inte mer. Gick förbi den lokala butiken och handlade ”all in” inför kvällens final i Eurovision Song Contest.

Egentligen bryr jag mig inte om hur det går. Det känns bara så futtigt detta engagemang som jag tidigare haft. Vad spelar det för roll vem som vinner? Nej, jag har inte orken att engagera mig i sådant när annat i mig river och sliter.

Tillåter mig inte att tappa greppet och låta gråten komma fram. Saknar Maxi väldigt mycket och tänker så på varför, även om jag vet att just ordet varför bara tar energi ifrån en. Varför går aldrig att få svar på. Utan det jag ska fokusera på är lärdomen och vad jag kan lära mig av det som hänt. Det klarar jag inte av just nu, utan det enda jag känner är ilska och en jädra bitterhet över att den jag älskade togs ifrån mig.

Blir så ilsken över att även han försvann. Visst, jag har Felix och Maja men de kan aldrig ersätta Maxi. Klarar liksom inte av att tänka för mycket på honom eftersom jag då känner att gråten är på väg. Min älskade katt som jag aldrig mer kommer att få träffa och gosa med. Som var mitt enda vardagliga stöd under långa perioder och som på något märkligt sätt alltid tröstade mig när det var som värst. Lojal, kärleksfull och de där ögonen. Nej, en del av mig försvann tillsammans med Maxi. Det känner jag.

730625_jerry.jpg

Sommaren 1972 i Bergvik

Det där svarta stora täcket som finns över mig i perioder kommer från mig själv, Inte från någon eller några utifrån som vill mig illa oavsett dimension och verklighet. Jag är inte utsatt för negativa energier eller existenser. Det där svarta stora täcket har alltid varit med mig, så länge jag kan minnas. Åtminstone efter sex års ålder och händelsen i Bergvik sommaren 1972.

7206_Bergvik

Ibland kan jag tänka att det var i den där jävla kojan som mitt liv förändrades för alltid. Bilden är dålig men den är från juni 1972, alltså snart 46 år gammal.

Visst kan jag skylla allt på det som där hände i den där jävla kojan, men mycket i mig kommer hela tiden tillbaka till hur jag behandlades då. Mycket av svaren blev kvar där och kanske var det detta att det tog så många år innan jag förstod kopplingen som gjort att jag fastnat i detta lite längre än vad som hade behövt vara fallet.

Värst har varit skulden och skammen och att jag fick gå med den i säkert 10 år till. Ingen sa till mig någonsin att de hade agerat fel och de förstod det inte heller. Jag tog åt mig allt och trodde att deras förmanande var rätt och att det jag kände var så jävla fel. Det gick jag med alldeles för länge och en del får jag nog fan aldrig bort i mig.

Jag vet att jag ältar och dravlar om detta hela tiden. Men jag måste för att förstå mig själv och kanske en dag inte tycka att jag är smutsig och äcklig. Förra posten om snygga killar och min längtan är ett sätt att stå för den jag är. Men ändå hör jag ekot av mammas och pappas skrikande på mig, hur jävla dum och fel allting var. Hur jag skulle skämmas och att jag minsann INTE skulle få vara kvar på sommarhemmet eftersom jag betett mig så illa… arma mamma och pappa, ni visste fanimej inte vad ni gjorde då! Och ni begrep ingenting senare heller. Tacka fan för att jag gick längst husväggarna och gömde mig själv under alla år, tacka fan för att jag gick från fikabordet så fort ämnet homosexualitet kom upp och tacka fan för att jag trodde att alla homofoba killkompisar hade rätt under hela mitt uppväxt, även om jag idag vet att en och annan var lika nyfiken som jag var.

Tacka fan för allt. Tacka fan för det där svarta stora täcket som nästan kvävde mig och som idag på något konstigt sätt är den enda ”tryggheten” jag vet om, även om den gör mig illa. Den falska tryggheten är den svåraste att komma förbi.

Många är trygga av det dom känner igen, även om det är negativt för dem och förstör livet. Man dras till det man tagit till och som fick det jobbiga att försvinna en stund. Idag funkar det inte för mig längre, men jag tar ändå till det eftersom det är det enda jag har. Det stora svarta täcket som gör att jag gömmer mig och får vara ifred en liten stund.

Sen är det en sak jag måste få skriva till de nära och kära som eventuellt läser här. Det är tack vare er som jag är kvar och har orkat så här långt. Det är ni som betyder någonting för mig och som fått mig att orka fortsätta kämpa och se ljus och möjligheter. Utan er hade jag inte blivit kvar så länge som jag nu har blivit. Ingen nämnd, ingen glömd.

Morgonfika på baksidan, lufsningsförsök & återanvända ord på mors dag

Vaknade i morse av drömmar som gör mig ledsen. Det är inte första gången heller som den känslan infinner sig. Blir ledsen över påminnelserna om de misstag jag gjort och som gör att läget för mig är som det är idag. Mer om det vill jag inte berätta, men jag vet inte riktigt varför jag ska påminnas om vissa saker hela tiden? Ibland är drömmar skoningslösa.

Släppte in och ut kattpojkarna och kände hur skönt det var! Tog då beslutet att sätta på Maja det gula halsbandet och öppna dörren på baksidan. Ville ju ta årets första morgonfika i det underbara vädret utan att behöva tänka på dörren och om den är stängd eller inte.

28 maj 2017 Maja och Maxi på baksidan.

Det var ett underbart väder. Maja for iväg och var lite mer modig än igår. [Instagram].

28 maj 2017 Maja

I början drog hon iväg en bit utanför tomtgränsen. Jag höll mig kall och drack mitt kaffe i det fina vädret. Hörde hennes pingla och förstod att hon var på granntomten. Lugn och fin försökte jag vara, men tillslut så kunde jag inte sitta still.

28 maj 2017 Gräsmatta

Det är vildvuxet på baksidan just nu. Det främsta skälet är att varken inspiration eller ork finns hos mig. Känns inte roligt att hålla på helt enkelt.

28 maj 2017 Maja

Kollade runt lite efter kattan. Efter ett tag kom Maja tillbaka. Hon lade sig inne en liten stund och sen drog hon ut igen.

28 maj 2017 Morgonfika på baksidan

Jag fikade vidare och solade en stund till. Maja sprang lite fram och tillbaka på tomten.

28 maj 2017 Maja på baksidan

Hon började tillslut att andas som en hund igen. Det hände även igår och jag vet inte riktigt varför hon gör så? Kanske är det värmen som gör att hon inte orkar så mycket? I alla fall, då fick hon gå in och vila.

28 maj 2017 Maja vilar

Det försvann ganska fort, men lite fundersam blir jag allt. Men det kanske är så hon fungerar? Vad vet jag?

28 maj 2017 Löparskorna på

Ville verkligen ut en sväng idag. Satte på mig löparskorna i fall lusten till försök att lufsa skulle infinna sig.

28 maj 2017 Inga anslag

Den här väggen känns bekant som en symbolik inom mig. Det är inte många anslag på plats. Det är tomt och ingen information finns att hämta. Tomheten dominerar förutom ett par skrynkliga lappar som ändå ger hopp om någonting mer i framtiden.

28 maj 2017 Kanonväder

Stora delar gick jag idag, men några små lufsningar orkade jag med. På slutet något längre och det kändes i alla fall inte jättejobbigt, utan det var ok för kroppen, åtminstone då och direkt efteråt.

Nu när jag sitter och skriver detta känner jag hur trött jag är, men kanske är det ändå ett första steg till att vända den negativa loop jag befinner mig i just nu som bland annat manifesterar sig av alltfler kilon på min kropp?

Måste ju tro det i alla fall.


Från förra årets mors dag.

Vet att det är mors dag idag. Förra året var jag ambitiös värre och fixade liljekonvaljer åt henne och åkte dessutom till hennes symboliska gravplats.

2015 bjöd jag på bilder med mor och mig samt ord om vad hon betytt i början av mitt liv. Jag återanvänder vissa av de orden i år, har inte riktigt orken att återuppfinna orden igen när de redan finns på min blogg:

Tack mamma för att jag fick förmånen att vara din son! Tack för att du fanns där för mig i början av mitt liv! Tack älskade mor

Nu ska jag gå och vila!

Sol för Maja

Var tillsammans med katterna en liten stund på baksidan. Orkar inte vara så länge i solen nu känner jag.

27 maj 2017 Maja ute i solen

Tänkte också på Maja och ville testa igen hur det skulle gå. Tycker synd om henne och vill att även hon ska få njuta av sol och värme.

Hon var så duktig och höll sig bara inom tomtgränsen. Hade säkert öppet i 30 minuter och hon skuttade omkring fram och tillbaka med sitt gula halsband.

27 maj 2017 Felix och Maja

Efter ett tag började hon att andas som en hund och då blev jag orolig för att hon var för varm. Då gick hon in så fint när jag själv gick in.

27 maj 2017 Maja i solen

Nu ligger hon på favoritplatsen i köket som är den lilla fönsterbrädan efter detta äventyr. Fina underbara Maja som betyder så mycket för mig.

Värme och sol som jag brukar älska. Nu går det inte alls. Det blir väl bättre…

Värme & soligt

150702_01

Äntligen, är väl det enda jag kan säga! Trots att jag jobbar stora delar av dagen, så tar jag mig stunder då jag solar och njuter! Idag så slutade jag dessutom tidigt och tog mig en redig promenad i det underbara vädret!

2015-07-02

33,1 grader var det en bit upp i landet, vilket var dagens högsta temperatur. Vi hade några grader lägre men det var helt perfekt eftersom det blåste sköna varmar vindar.

2015-07-02

Drog iväg ett SMS till Anna och fikade efter fika (;-) Hon var hemma och drog igång hurran, så färden gick mot henne och Ellet.

2015-07-02

Lite snack och så fick jag träffa grabben en stund. Härligt!

I morgon så lovas det liknande temperaturer och samma härliga väder. Då ska bena gå som trumvirvlar igen eftersom promenaden ska ersättas med joggning. 

Detta väder är som balsam för min själ. Jag njuter och hela mitt väsen blir varmt på många sätt och då inte bara kroppsligen.

Värmen håller i sig

140724_06.jpgTrots prognoser om att det ska bli svalare så håller värmen i sig, åtminstone kring Uppsala. Just nu har vi 29 grader och igår hade vi högst i hela Mellansverige med 31 grader. Jag som trodde att det skulle bli svalare…

Vet inte om det beror på värmen, men jag sover dåligt. Sista nätterna har varit jobbigast och jag har nog vaknat en gång i timmen. Så känns det i alla fall när det är dags att stiga upp halv sju på morgonen för att göra sig i ordning för jobb. Att jag liksom har vaknat några gånger för ofta för att vara pigg och nyter!

Det mysigaste just nu är att kunna öppna både altandörren och framdörren samtidigt under morgonrutinerna. Det blir ett härligt korsdrag och då har ju temperaturen ”bara” hunnit stiga till en 19-20 grader. Det är friskt och skönt och det drar så härligt i hela kåken. Inomhus är det då 23-24 grader och skillnaden med vinddraget är väldigt härligt.

Varje morgon nu så möter jag Linn på bussen. Vi tar samma buss. Den riktiga värmen har inte hunnit att infinna sig så att resan in är ganska behaglig. Kaffemaskinen på jobbet gillar inte värmen vad det verkar eftersom den alltid gått ner sig och blivit ”to cold” när man som mest är sugen på kaffe. Den första koppen på morgonen är ju den bästa. Efter tio minuter så har det blivit ordning på torpet efter att den har fått ”cleana” till sig.

Då är det upp med koppen på arbetsrummet som gäller. Den webbplats jag håller på att bygga är nästan klar. När det är roligt, då går det undan. Nu söker jag dokument och sådant för att fylla platsen. Visitation i Uppsala stift ska ju vara klar innan ”säsongen” drar igång igen och med det kommer jag att lyckas. Klar blir ju aldrig en webbplats, men grunden och fundamentet ska vara färdigt.

Idag tror jag att temperaturen inomhus har fått sig ett spratt dessutom. Vi har 26 grader och dessutom är det ganska klibbigt. Vid receptionen så var det ett par grader till. Ingen rolig arbetsmiljö. Vi får se om det är fixat till i morgon. Det är en extern firma som ska ha koll på detta, men de kanske är på semester?

Det börjar kanske låta som att jag klagar på den värme som inte vill släppa taget. Ingalunda är det på det viset. Det är bara synd att man inte ibland kan få gå undan och svalka sig lite för stunden. Det gillar jag, men att det ska försvinna helt och bli kallt ute nu, nej nej…

26, 26, 25, 27 samt 27 säger väderappen om de närmaste dagarna. Det är bara att tacka och ta emot. Några dagar till med höga sommartemperaturer.