Etikettarkiv: värk

Dubbla doser & besök på City Gross

19 juli 2017 Ingen parkering

Ingen parkering så långt ögat når och fickparkera i trånga utrymmen, det gör jag bara inte. Stora feta fina luckor måste det vara för att jag ens ska våga försöka ta mig in. Snurrade runt lite i syrrans kvarter och hittade tillslut en parkering. Visserligen en bit ifrån, men vad gör det när man inte har någonting att passa, denna ganska soliga semesterdag.

19 juli 2017 Dubbla doser till Morris

Idag blev det dubbla doser till Morris. Detta beroende på att det bara blir ett besök för kattvakten idag. Kattvakteriet fortsätter tills på lördag.

19 juli 2017 Gos med Morris

Satte mig i soffan hos syrran en stund efter det att jag hade tömt kattlådan samt vattnat hennes blommor. Efter stund kom Morris upp och ville kela lite. Inte så lång stund, men man får vara glad för det lilla. En kortis satt han också i mitt knä och luktade intensivt på mina byxor. Känner väl dofter av andra katter kan tänkas? Morris är en fin och känslig kisse. Gillar mycket.

19 juli 2017 Citry Gross i Gränbystaden

Trots att ekonomin just nu är finito tog jag mig en tur till City Gross i Gränbystaden. När man har bil så får man passa på, även om inte mycket kunde inhandlas. Köpte dock med mig en liten godsak till Morris som han ska få i morgon.

Det var knappt en käft i den stora affären. Ganska ödsligt och priser som inte var så mycket lägre än hemmavid. Faktiskt. Men nu har jag sett det i alla fall och min undran är ju hur affären går ihop rent ekonomiskt? Men det klart, det känns ju som om det byggs utav helsike i hela Uppsala just nu…

Slog på en film när jag kom hem men orkade bara titta på halva, sen somnade jag till och nu har jag sovit ett bra tag. Tror ni inte att jag vaknade upp med ont i käften igen… (;-( Ska jag behöva ta kontakt med käkkirurgin igen? Vill inte…

Felix har heller inte kommit hem ännu och snart är det 2 dygn han har varit ute och härjat… jädra katt att göra gubben orolig hela tiden.

Annonser

En Ipren och en Panodil gör susen

Ipren och panodil
Ipren och Panodil, en oslagbar kombo vid smärta.

En Ipren och en Panodil håller smärtan borta efter gårdagens munoperation då en visdomstand avlägsnades. De funkar ungefär i 8 timmar och sen måste jag ta nya tabletter. I glappen när värken är på väg tillbaka och innan de nya tabletterna börjat värka är det inte nådigt, det höll mig vaken i natt under ett tag. Sov överhuvudtaget oroligt och somnade, vaknade till, somnade och vaknade till under stora delar av natten.

Idag är jag helt slut. Orkade inte ta mig till jobbet. Nu tänker jag dock försöka ta mig till den lokala butiken för att köpa glass. Glass är bra och där tog jag givetvis doktorn på orden. Dock kunde jag inte ge sjuttsingen i kaffet. Försökte, men jag kokade mig ett par koppar och försökte undvika att dricka på höger sida. Verkar ha funkat. Kaffe är varmt och vidgar blodkärlen, vilket gör att läkandet kan fördröjas. Det snappade jag upp igår när läkaren berättade om vad jag skulle undvika och vad som gick bra att stoppa i sig. Och det där med glassen, de orden glömmer jag inte i första taget… (;-)

Har sagt det förut och säger det igen, men hur skönt ar det inte att må “normalt”, att inte ha någon smärta. Det är först när man har haft riktig smärta och ont, som man sen verkligen uppskattar att må normalt. Lite så var det i natt när värktabletterna äntligen började att fungera efter det att jag hade vaknat. Värken blir så intensiv att man liksom inte vet vart man ska ta vägen. Någonting måste man göra, men man vet inte vad. Men sen… åhhh så skönt att vanliga värktabletter “biter” på detta. En Ipren och en Panodil.

Någon kall soppa ska jag också handla med mig. Hoppas att det räcker att äta flytande idag och att läkningen i morgon redan gått så långt att jag vågar tugga lite granna.

Stålbad & ensam webbverkstad

När hon snackade om stålbad förstod jag inte riktigt vad hon menade. Det gick ju bra med att ta bort tandstenen och trots blodflödet och de öppna såren gick det ju finfint. Jo, jo…

Hon, vilket är tandhygienisten, hade helt rätt i detta med stålbad. Det förstår jag idag. Är öm som sjuttsingen och så fort jag ska göra rent med en mellanrumsborste känns det väldigt mycket och sen håller det i efteråt ett bra tag. Det är nästan så jag drar mig för att ens försöka för smärtans skull, men då har jag hennes ord klingande i öronen “kanske tandlös om du inte gör rent varje dag” “sjukare än jag trodde på vissa ställen” osv osv…

Det är bara att gilla läget och göra rent, även om det känns en hel del. Blodet flödar och smärtan är hög. Nu får ni allt tycka lite synd om mig, ok? (;-)

Självporträtt

I morgon ska jag leda en webbverkstad på jobbet helt själv. Det kanske inte låter så märkvärdigt och när deltagarantalet endast är 4 ska det väl inte vara några problem? Men det är första gången som jag är helt själv.

Tänk om jag bara kunde tänka så och köra på… men det gnager i mig och jag får tankar på att jag inte klarar av det ensam. En webbverkstad är just en verkstad, men det är ändå mig de kommer att fråga om de stöter på problem och i morgon har jag ingen backup alls om någonting inte går som det ska. Normalt sätt så är det jag som är backupen, men nu får jag stiga fram. Kanske är det dags att våga lite till så att säga.

Mitt mantra “Vad är det värsta som kan hända?” går på repeat just nu. Det kommer att gå och förhoppningsvis kan jag säga bra också.

Idag har tankarna varit hos min moster. Hon har genomgått en stor hjärtoperation och jag ber för att hon mår bra och att inga komplikationer har tillstött.

Klarvaken & tankar kring Pride

Ingen bra natt. Inte bra alls. Vaknade vid 03:15-tiden och hade sådan värk i benen. Var tvungen att gå upp och gå runt i huset. Det kändes dessutom som om jag ville krypa ur mitt eget skinn. Klarvaken, orolig och lite ledsen också.

Grubblade på samma saker som tidigare. Ska det liksom alltid vara så här nu? Drack ett glas cola och stod i köket. Tittade ut och blev ännu ledsnare. Värken i benen släppte inte utan jag gick en sväng igen. Hamnade tillslut i vardagsrummet. Tittade på mamma (har ett foto på henne i bokhyllan) och undrade vad detta betydde? Klarvaken, orolig och lite ledsen mitt i natten.

Givetvis så får en känslomässigt stängd person som jag inget svar. För det är nog så det är numera, att mitt skal är tjockare än någonsin. För att det liksom ska fungera överhuvudtaget. Jag tillåter mig inte att söka kontakt, att riskera avvisning eller vad jag nu egentligen känner.

Söker ingenting utan lever liksom för stunden. När jag tänker framåt så ser jag… ….ingenting. Ingenting för egen del i alla fall. Barnen har ju en plats och det är där fokuset ligger. Som vanligt, för att det ens ska gå överhuvudtaget. Får ångest av orden och knappandet på tangentbordet. Får tankar av patetisk och räddhågsenhet, självhat och det gamla vanliga. Precis, det gamla vanliga, år ut och år in! “Gör någonting åt det då, sitt inte bara där och tyck synd om dig själv.” Orden ekar inom mig.

Stockholm Pride närmar sig igen. Som vanligt så håller jag mig undan. För att jag liksom inte är värd att vara med och försöka umgås med likasinnade. Det är ju så det känns och det kan jag liksom inte med intellektet få bort. Det är numera lika djupt rotat inom mig efter de gånger jag varit med och allt bara känts jobbigt och till och med hemskt vissa år.

Pride är ingen positiv upplevelse för mig någonstans, förutom vid ett par tillfällen då jag gått i paraden. Men livet omkring, människorna och de avstånd jag kände när jag faktiskt försökte, de är mina minnen av denna festival, där upplevelserna borde vara precis tvärtom. Nog vet jag att mycket ligger hos mig själv, men det är inte hela sanningen. Jag har försökt att hamra in att det ÄR positivt och att det ÄR bra, men då ljuger jag ju för mig själv. Jag har aldrig känt mig hemma där, förutom då i paraden vid ett par tillfällen då jag kunde släppa ner garden.

Döm mig hur ni vill, jag bryr mig inte längre. Har nog med mina egna tankar om mig själv och de tillkortakommanden jag upplever mig ha idag. För min blogg är mitt andningshål, även om jag tjatar i 25 år till.

Helvetisk natt

Var uppe ett tag igår kväll och kollade film och lite annat med Frida. Kl 22.00 så tog jag en diklofenak som jag trodde skulle räcka en bit, men icke. Gick och lade mig strax före 02:00 för att vid 02:30 gå upp utan att ha somnat för att ta en Ipren och en halv panodil. Trodde det skulle hjälpa mot värken, men icke.

Diklofenak

Låg och vred mig och var mellan vaken och sovande tillsammans med en molande värk och en känslighet i stortån som var skitjobbig.

Fick tillslut nog vid 04:30 och gick upp. Satt en stund och höll foten i högläge (kändes bättre då) och att ta en ny diklofenak vågade jag inte. Det gjorde jag först vi 07:00 och först vid 08:00 så började det kännas ganska bra. Men inte kunde jag sova då. Gick inte alls. En helvetesnatt blev det för mig…

Så jag var vaken i princip hela natten med värk och denna förbannade giktsjuka. Först vid 09:30 så somnade jag till och vaknade för en liten stund sedan, 11:30.

Den jag tycker mest synd om är Elias just nu. Att ha en sådan skröplig pappa som knappt kan gå under sin ledighet. Nu känns det dock ok och nästa diklofenak kan jag ta vid 13-tiden. För man får bara ta 3 st under ett dygn. Vet inte om det funkar att varva med Ipren och Panodil emellan? Vet dr Tofflan? Visst var det så att din rekommendation var 1 ipren och 2 panodil? Frågan är dock bara om jag vågar ta det emellan om det blir outhärdligt detta?

Tittar ut, det regnar och nu börjar jag se stenplattorna på baksidan. Snön smälter bort i en rasande takt och jag har inte bestämt mig riktigt vad jag tycker om det hela. Att gå ut lockar definitivt inte… vetskapen om att jag måste till affären en gång till innan nyårsafton känns just nu väldigt jobbig för mig.

Tredje giktattacken

Portvinstå, gikt eller vad du vill men det är något som nu, för tredje gången, drabbat mig! Tyvärr så verkar attacken blomma ut rejält den här gången och det som räddar mig nu är diklofenaken.

1909 fanns det "Giktolja"

Det började för några dagar sedan och då hade jag känningar i båda stortålederna. Bara det är ju märkligt men så var det. Nu känner jag lite i vänsterfotens stortå, men det allra värsta sitter kvar i den högra stortåleden. Sömnproblem förstås och funkar inte värktabletter vid försöken att somna, så är det bara att vänta. När inte värktabletten funkar så går det inte att ta på stället ens. Smärtan går inte ens att beskriva, men ni (ca 1% av befolkningen) vet vad jag talar om.

Har en känsla av att detta nu hänger ihop med den mat jag ätit den senaste tiden. Måste bara vara så eftersom alkoholkonsumtionen inte alls är på samma sätt och nivå som för tre år sedan då jag fick detta för första gången. Fast jag tycker inte att jag har ätit så mycket i år och så fettigt trots allt. Men man blir väl känsligare vid stigande ålder för allt sådant här?

Sen är jag ju inte särskilt smal heller. Ett kilo då och då läggs på min stora lekamenen. Sådant vet jag också kan påverka och sen har vi ju de ärftliga faktorerna. Man kan faktiskt få gikt utan att själv vara orsaken. Gikt har kallats den frossande mannens sjukdom och det är väl den orsaken som är den troligaste för mig. Fet, älskar god mat och dryck och ett leverne där straffet kommer när blunderiet fortsätter. Det jobbiga är att har man väl fått gikt så kommer det tillbaka för 90% av oss, i olika styrkor och attacker.

Så nu sitter jag bara och väntar på att värktabletter ska verka så jag kan äta frukost och styra upp den här dagen, spotta i nävarna och tänka att det hade kunnat vara bra mycket värre…