Etikettarkiv: vandring

Edinburgh & Elvis

Nu gäller det att fokusera på det positiva. Ändra tankar till att se det fina. Det handlar inte om att undvika de svarta hålen, men inte åka ner i dem och fastna gagnar mig inte alls längre. Fokusera på det fina som sagt och det som gör att jag orkar lite till. Den här jobbiga oadresserade sorgen och även ilskan emellanåt måste jag få ordning på. Det är oerhört obehagligt att ens försöka… …och det känns så utdraget och smärtsamt vissa dagar.

Har berättat om det tidigare, ni som följer mig vet vad det handlar om. En härligt positiv sak som jag ser framemot väldigt mycket är en resa!

Edinburgh, Skottland
Edinburgh Slott

Två nätter tillsammans med stortjejen och hennes kille i Edinburgh är bokat i slutet på maj. Det känns väldigt spännande. Ett besök på slottet, en vandring upp i bergen samt ett besök i gamla staden vore också väldigt roligt att få till. Äventyret börjar dock några dagar tidigare med att jag tar mig till min dotter och hennes kille i England. Sen tar vi oss till Skottlands näst största stad ett par dagar senare.

Saknar England väldigt mycket. Atmosfären och sen att få vara med dottern och hennes kille är liksom det jag längtar efter. Besöket i maj förra året var fantastiskt välgörande för mig.

Edinburgh är huvudstad i Skottland och där bor ca en halv miljon människor. Många turister väljer att gå The Royal Mile i Old town, besöka The Royal Yacht Britannia samt slottet Edinburgh Castle. Det finns en del att göra i staden. Det jag mest fiskar efter är att få vandra och se den skotska naturen.

Nu gäller det innan resan som sagt var att adressera en del känslor och sen låta dem få komma på det sätt som är menat.

Elvis 1968

Tror mamma är nära nu. Varför? Har fått sådan lust att lyssna på Elvis. Bara sådär. När mamma levde var hon tokig i Elvis. Den dagen han dog sörjde hon. Sen tog hennes köp av LP-skivor fart… …men det är en helt annan bloggpost.

Vandring till Fullerö

2016-07-29

Förmiddagen är min tid. Då orkar jag mest. Vill då ut och röra på mig.

2016-07-29

Återigen en fantastisk sommardag! Något blåsigare och lite svalare, men det var perfekt för en längre promenad.

2016-07-29

Mycket tas för givet. Just den här tiden sjabblar jag ofta bort. Den finaste tiden på året. Nu ska jag ut, åtminstone en längre sväng varje dag. Soffpotatisen motarbetas med alla medel och det har varit ganska lätt den här semestern trots allt.

Fullerö handel 2016-07-29

Fullerö handel var målet. Var dit en gång förra sommaren och tänkte göra en repris idag. Det brukar alltid se helt annorlunda ut varje gång jag är där.

Fullerö handel 2016-07-29

I år var inget undantag. Kände knappt igen mig. Mycket var förändrat och det är nu ännu större än vad jag minns det förra året, och då tyckte jag att det var stort!

Fullerö handel 2016-07-29

En sådan här elefant skulle jag vilja ha. De var urtjusiga där de stod och mös i ett hörn.

Fullerö handel 2016-07-29

De har mycket fina grejor i keramik, smide och jag vet inte allt. Priserna var delvis ganska humana också tyckte jag. Så jag slog faktiskt till på ett par keramiksaker.

Fullerö handel 2016-07-29

En i svart och en i vitt. Symboliskt värre. De hade också en i grått, men då blev det lite för mycket för mig. Det svart-vita får räcka just nu. Enklast så. Till det värmeljus med doft av citron… ska givetvis provtändas i afton när det skummat till sig lite ute.

Fullerö handel 2016-07-29

De har olika avdelningar. Till höger prylar för hallen.

Fullerö handel 2016-07-29

Alla dessa M. Även på Fullerö handel så dök de upp i rödaste rött.

Fullerö handel 2016-07-29

Här en helt ny sektion som jag inte minns med lampor i olika storlekar och former.

Fullerö handel 2016-07-29

De har ju en häftig trädgård också där man kan sitta och fika. Höll på att säga att den största behållningen var dessa fantastiska rosor. Så vackert.

Fullerö handel 2016-07-29

Massor av hundar  och några fåglar i keramik.

Fullerö handel 2016-07-29

Tjusig blomlåda.

Fullerö backe 2016-07-29

På vägen tillbaka så var jag ju tvungen att gå in och titta på den nystartade godisbutiken i Fullerö. Tror den får svårt att bära sig om den inte bjuder på något extra eller har någonting utöver det vanliga. Vem tar sig hit för att köpa godis på lösvikt?

Till höger ligger en restaurang som såg riktigt inbjudande ut (samma ingång som till godisbutiken för övrigt). Det var inte så mycket folk där när jag tittade in. Den heter Kocken & Kallskänkan och erbjuder luncher baserat på husmanskost. De erbjuder också catering.

 Fullerö backe 2016-07-29

Det finns nu också en obemannad bensinmack vid Fullerö backar. Till höger så har de också byggt en större byggnad som jag tror är en verkstad av något slag.

Om ett par år kommer området att se helt annorlunda ut. Fullerö Hage planeras för fullt och första etappen ska stå klar nästa år. De har börjat med att asfaltera en stor väg rakt in i skogen (som det ser ut) och där ska bygget strax dra igång av bostäder.

Det blir spännande att följa utvecklingen i Fullerö.

Tur att jag tycker om att gå. Det känns lätt och jag har inga problem med varken psyket och det fysiska när jag går. Det var en tid för inte allt för länge sedan som lusten även för promenader var borta. Men det var en kort period. Prisad vare Gud för det.

Den stora fina vägen

Söndagar börjar återigen bli de dagar då humöret är lågt och ångesten ligger och lutar. Har faktiskt tidigare lyckats få bort de allra värsta känslorna, men även den här söndagen känner jag mig på ett hemskt humör och väldigt ilsk.

Som vanligt så är det främst på mig själv. För att jag inte klarar av allt jag är med om på ett sätt som känns ok, för att jag tänker egoistiska och elaka tankar om vissa saker och för att jag är så otroligt trött på det läge som numera infunnit sig. Samtidigt så vet jag att livets väg är krokig och att allt inte går rakt. Det borde jag ju fatta, men jag är otålig och sen så tänker jag och analyserar allt jag är med om åt helvete för mycket.

Vissa saker kommer jag bara skriva om under lösen. Det är så subjektiva och tankar som bara är mina egoistiska slutsatser. Ni vet det där läget när man tror att jorden snurrar runt en själv och sen så bryr sig ingen och inte ens den/det man tror sig ha tankar kring. Stötarna känns i mitt liv, men berör ingenting hos någon annan s a s.

2015-03-01

Mina fina katter är numera mina egna healers. I morse så försökte de verkligen att få mig att tänka på annat. Maxi la sig på mitt bröst och ville inte gå bort. Det var mysigt och nog mådde jag lite bättre efter en stund. Felix är också så nära numera och ofta när jag sitter vid bordet i vardagsrummet så kommer han och vill ligga vid sidan. Det två betyder så mycket för mig och får mig att svalna av, även om jag kan bli vresig även mot dem. Men jag tränar verkligen på att de inte så få ta emot all min frustration och ledsenhet. De två går på livets väg tillsammans med mig just nu och jag ber varje morgon om att de ska få vara med mig många år till. De är så viktiga.

Söndagar blir tyvärr ofta så att tankar fastnar och då främst de som är jobbiga. Ny vecka och nya försök. Det som är så jobbigt är det inte finns några alternativ för mig. Jag måste kämpa vidare och jag måste fortsätta på den väg jag nu går, även om det dagar som denna bara kan kännas så tröstlöst och jobbigt. Men det menar jag att andra vägar är stängda och prövade och jag kan bara inte gå dit igen, även om jag ibland skulle vilja ta den där vägen för att jag känner igen den. Men det är en omväg som inte fungerar längre. Det kan skapa oro inom mig på ett sätt som fortfarande påverkar mig negativt.

Jag vet ju att höjer jag blicken och tänker lite till så blir det positivare, men ibland har jag inga skydd och ingen kraft att orka. Det är ju heller inte bara mig själv jag tänker på, även om man kan få det intrycket när man läser hos mig.

Det finns så många fina själar i min omgivning som mår dåligt. Som kämpar men som inte kommer någonstans och en del som stöter på livets tuffhet av relationer som gått sönder och den verkan det gör på en. Det är svårt ibland att stå på sidan om och inte kunna vara mer till hjälp. Sådant är jag faktiskt ganska känslig för, även om jag ibland försöker att hitta verktyg för att inte själv må dåligt så att det påverkar min vardag.

Livets väg

Även om många saker nu går åt rätt håll, så kan jag i djupet ibland känna en väldigt ångest inför framtiden. Det kravet jag också känner att leva i nuet och ta vara på det jag nu har, det får mig ibland att må dåligt. För just av den vetskapen, att ta vara på det jag har, just för att det kommer att förändras. Försöker så förtvivlat att inte tänka för mycket utan bara leva, men just söndagar är den dag då jag ibland tappar detta.

Jag vill verkligen leva och jag vill följa med många år till om jag får, men vissa saker skrämmer mig väldigt mycket och gör att jag ibland tappar det positiva grepp jag har om min vandring de senaste året. Men jag kommer aldrig att bli den jag var tidigare och i det kan de som bryr sig om mig vara lugna. Då lovar jag att ta hjälp. Våga ta hjälp. Men det finns ingen back numera i min vandring. Jag må stå still ibland, men jag tar mig ändå sakta men säkert framåt och jag tar inga omvägar längre. Tittar på dem kanske, men jag kommer att fortsätta på den stora och fina vägen som jag äntligen hittat till igen.

Vägen är livet. För vad gör du om du tror att du är framme?

En gång för länge sedan

Jämtland i juli 2001. En gång för länge sedan. Men ändå inte.

7 juli 2001

7 juli 2001

7 juli 2001

8 juli 2001

8 juli 2001

När jag idag ser på bilderna och tänker tillbaka så förstår jag hur omogen jag faktiskt var. På mer än ett plan. Det var ju en resa för mig detta i mitt inre på ett sätt som jag då inte förstod riktigt. Men det är ju så att livet lär oss en massa. Frågan är bara hur mottaglig man är för förändring och NÄR man är det. Ingenting står still, allt är i rörelse hela tiden.

Då 2001 så trodde jag en massa. Trodde mig veta, men idag så förstår jag ju att jag ingenting visste eller förstod.

När jag ser tillbaka på bilderna så är jag tacksam för att jag fick vara med om de fantastiska stunderna. Naturen visade sig från sin bästa sida. Det är inga dåliga minnen att få bära med sig i den fortsatta vandringen här på Jorden.

Vandra med jobbet

2012-05-31

Jag gick Eriksleden med jobbet. Sex kilometer med min lekamen. Kändes bra.

120531_02

Vårt mål var att nå Frälsarkransens meditationsplats.

2012-05-31

Under hela vandringen så höll sig regnet borta. När vi väl var framme så började det att regna. Mer och mer…

Frälsarkransen (även kallat Livets pärlor) är från början ett gäng pärlor som symboliserar olika saker. Armbandet skapades 1996 av biskop emeritus Martin Lönnebo. 2008 så invigdes en meditationsplats i Gamla Uppsala baserade på dessa pärlor och det var till den platsen som vi vandrade.

Tyvärr så tilltog regnet alltmer så att vi inte kunde bli guidade på meditationsplatsen. Så då blev det ytterligare en liten promenad till Gamla Uppsala kyrka, där det också finns en utställning baserad på dessa pärlor i Frälsarkransen.

120531_06

Jag gillade bäst kärlekspärlorna. Du kan läsa om de olika pärlorna här!

2012-05-31

När guidningen var klar så dröjde jag kvar lite i kyrkan. Gamla Uppsala kyrka betyder en del för mig. Alla mina tre barn är döpta här och det var här jag gifte mig en gång i tiden. Tyvärr så kunde jag inte hålla de löften jag väl gav i kyrkan den dagen i juni för snart 19 år sedan.

Jag har många fina minnen från denna plats.

Ett skrin uppsatt på väggen i kyrkan.

2012-05-31

Oftast så finns det ju bra energier i kyrkor överlag, men i just Gamla Uppsala kyrka så har jag alltid känt lite extra fina energier. Det är vilsamt att vistas därinne. Tyvärr så är jag där alltför sällan.

Vi fikade sedan tillsammans och sen var jag tvungen att åka hem till min son. De andra fortsatte dock till jobbet för en gemensam middag.