Etikettarkiv: välsignelse

Maja alltmer ute

2016-07-05 Maja

Den 21 juli förra året så kom Maja till mig. Hon har varit en välsignelse av flera anledningar. På bilden så ligger hon äntligen på den rosa myskudden som jag köpte till henne när hon kom.

2016-07-05 Maja

Hon får numera gå ut när jag är ute på baksidan. Altandörren står helt öppen och jag låter henne vara. Det går bra och hon springer ut och in hela tiden. Hon har ett gult halsband med en liten pingla.

Maja är med mig nästan hela tiden. När jag lagar mat, tittar på film eller ska sova. Hon är en välsignelse som sagt. De andra katterna är mer som utekatter nu på sommaren och då speciellt Felix som jag knappt ser röken av vissa dagar.

Katterna lever tillsammans men ändå inte. De är som parallella världar där de visserligen är i samma hem, men sällan interagerar med varandra. Det är Maja som ibland försöker busa lite, men ingen av dem är speciellt intresserad. Felix kan till och med fräsa någon gång när han känner sig pressad av henne.

Men de har accepterat henne. Det är alltsomoftast lugnt och stilla. De äter ihop utan problem. De lever sina egna liv och interagerar nog mest med mig. Har jag sagt att de är en välsignelse för mig när jag är ensam?

Min andra semesterdag handlar om att vara i nuet, slappna av och stanna upp. Har tittat på två filmer idag, den ena helt värdelös där allt våld bara blev tröttsamt och den andra som var riktigt intressant om spioneri under  det så kallade kalla kriget.

Annonser

Resan till Israel – fjärde dagen

Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016.

Fjärde dagen 12 maj 2016
Först en tidig morgon för att gå Via Dolorosa en andra gång. Buss till Herdarnas äng där vi firade mässa. Sedan besökte vi Betlehem och Svenska Jerusalemföreningen som driver flickskolan Den Gode Herdens skola samt ett besök där Jesusbarnet föddes Födelsekyrkan. Dagen avslutades med en spårvagnstur till Mount Herzl tillsammans med Mats.

Men vi tar det från början:

Resan till Israel 12 maj 2016

Via Dolorosa för oss morgonpigga. Kvart i sex så stod ett gäng i hotellfoajén redo för att återigen uppleva Jesus sista tid Via Dolorosa mot Golgata.

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Vår reseledare Jan-Olof Johansson berättade lite vid varje station om vad Jesus var med om. Här station 5: Simon hjälper Jesus att bära korset.

Resan till Israel 12 maj 2016

Långa sträckor av Via Dolorosa vandrade vi alldeles ensamma. En fantastisk känsla!

Resan till Israel 12 maj 2016

Två katter men inga människor Via Dolorosa.

Resan till Israel 12 maj 2016

Station 6: Veronica torkar Jesu ansikte.

Resan till Israel 12 maj 2016

Bilderna gör att jag faktiskt förstår att jag gått Via Dolorosa – 2 ggr till och med!

Resan till Israel 12 maj 2016

Station 7: Jesus faller för andra gången.

Resa till Israel 12 maj 2016

Resa till Israel 12 maj 2016

Station 8: Jesus tröstar Jerusalems döttrar.

Resan till Israel 12 maj 2016

Gravkyrkans kupol.

Resan till Israel 12 maj 2016

Station 9: Jesus faller för tredje gången.

Resan till Israel 12 maj 2016

Gravkyrkan (Heliga gravens kyrka)

Resan till Israel 12 maj 2016

Två nyfikna katter uppe på muren.

Resan till Israel 12 maj 2016

Inga basarer hade öppnat.

Resan till Israel 12 maj 2016

Golgata och ingången till Gravkyrkan och här finns station 10 till höger vid ingången där Jesus berövades sina kläder.

Vid altaret i det latinska kapellet spikas Jesus upp på korset vilket är station 11.

Resan till Israel 12 maj 2016

I detta kapell som är grekisk-ortodox uppe på Golgata för man in handen i en öppning i golvet. Där känner man själva klippan, där korset stod om jag uppfattat det rätt.

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Här låg Jesus när han togs ner från korset. Smörjelsestenen sägs ge kraft och välsignelse. Just här kände jag väldigt mycket inombords. Många gnider ett litet tygstycke mot stenen vid station 13.

Resan till Israel 12 maj 2016

Heliga graven i rotundan. Den sista stationen nummer 14. Fast vi var här så tidigt pågick det mässa. Även denna gång gick det alltså inte att komma in i själva kapellet och få se plattan som är Jesus gravplats.

Här börjar Via Vita, Livets väg med den Uppståndne. “Han är inte här, har har uppstått”.

Resan till Israel 12 maj 2016

Heliga gravens kyrka är stor och består av flera altare och passager. Vid ett ställe så hittade jag dessa lappar. Människors desperata vädjan och önskan om hjälp och kraft berörde mig till tårar. Det var för mig ett väldigt starkt ögonblick under den är resan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Sankt Helenas kapell (Chapel of Saint Helena) som är armeniska kyrkans kapell inne i Heliga Gravens kyrka.

Resan till Israel 12 maj 2016

På Golgata såg jag denna fjäder. Lite symbolik för mig.

Resan till Israel 12 maj 2016

Tillsammans så gick vi vidare och ut genom gamla staden och Damaskusporten.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vi möttes av strålande sol och brödförsäljare.

Resan till Israel 12 maj 2016

Frukost ute på balkongen, våning 5. Legacy Hotel.

Resan till Israel 12 maj 2016

Efter frukosten tog vi bussen till Herdarnas äng. Många bilder tvingades jag att välja bort här eftersom jag har så många, men den här på fontänen är fin.

Resan till Israel 12 maj 2016

Herdarnas äng ligger i Beit Sahour.

Resan till Israel 12 maj 2016

Resan till Israel 12 maj 2016

Vi firade mässa i ett kapell som låg nere i en grotta. “Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt”

Resan till Israel 12 maj 2016

Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Murar, stängsel och uppdelning av människor. Historien om bosättarna i Beit Sahour ville inte släppa mina tankar. Det var väl just här på min resa som verkligheten trängde sig på och jag kunde inte värja mig mer och enbart tänka på mina egna personliga upplevelser av resan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Taket i Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan. Här sjöng vi en sång som gjorde stort avtryck. Klangen och ljudet i kyrkan var otroligt och vi lät som dubbelt så många.

160512_Israel35

Vi tog oss sedan vidare till Svenska Jerusalemföreningen i Betlehem.

Resan till Israel 12 maj 2016

Ca 300 flickor går i Den Gode Herdens Skola.

Resan till Israel 12 maj 2016

Givetvis så var jag intresserad av skolans datautrustning.

Resan till Israel 12 maj 2016

Skolan drivs utan statligt stöd. Rektorn berättade att de hade elever från 4 års ålder. Skolan ger examen i humanistisk och naturvetenskapliga linjer.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vår reseledare Jan-Olof Johansson är ordförande i Svenska Jerusalemsföreningen sedan januari 2011.

Resan till Israel 12 maj 2016

Här sitter delar av arbetslaget på trappan till skolans ingång.

Resan till Israel 12 maj 2016

Svenska Jerusalemföreningen bildades redan i maj 1900. Den Gode Herdens skola övertogs 1959 från den lutherska församlingen i Betlehem.

Resan till Israel 12 maj 2016

Den palestinska flaggan vajar över skolan.

Några bilder lägger jag inte ut från affären som shoppade i. Det skulle vara en affär med lokalt producerade varor, men senare upptäckte jag att flera fanns även i andra affärer på andra ställen.

Dessutom så var det en kvinna därinne som hela tiden försökte sälja in sig hos mig. Så pass mycket att jag tillslut tvingades att säga till henne på skarpen att låta mig vara ifred… på det sättet så säljer man inte in någonting hos mig i alla fall. Det blev precis tvärtom, jag köpte mindre än jag hade tänkt mig, tack vare att den här kvinnan stressade mig genom att försöka kränga dyra saker till mig som jag inte ville ha.

Resan till Israel 12 maj 2016

På väg till Födelsekyrkan tillsammans med en massa andra människor.

Resan till Israel 12 maj 2016

Födelsekyrkan i Betlehem.

Resan till Israel 12 maj 2016

Här prövades tålamodet. Kön ner till födelseplatsen var lång och många tog väldig tid på sig därnere.

Resan till Israel 12 maj 2016

I väntan…

Resan till Israel 12 maj 2016

Här föddes Jesus. Här blev Gud människa. En av oss.

Resan till Israel 12 maj 2016

Sitter vid krubban där Jesusbarnet låg i efter sin födelse till denna värld.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vi sjöng “Stilla natt” i grottan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Mariabilder i Katharinakyrkan (The Church of St. Catherine) som är sammanväxt med Födelsekyrkan.

Resan till Israel 12 maj 2016

Katharinakyrkan (The Church of St. Catherine) ingång.

Tyvärr så blev jag rejält irriterad och den magiska touch som denna resa givit mig sjönk en del denna eftermiddag och detta berodde på:

Kvinnan i shoppingaffären, många knuffar och människor som trängde sig på och även mutade sig in till födelseplatsen (som jag fick höra efteråt) gav helt plötsligt ett mer mänskligt ansikte över det hela. En person knuffade dessutom till mig medvetet inte bara en utan två gånger under sista delen av denna vandring och det var på gränsen att jag tappade tålamodet helt, men jag lyckades lugna ner mig.

Detta kändes inte alls bra och jag var faktiskt glad att komma därifrån.

Resan till Israel 12 maj 2016

Arabisk cola lugnade ner gubben en del…

Resan till Israel 12 maj 2016

Några av oss satt på The Square och tog igen oss efter denna upplevelse som både innehöll sött och salt för mig. I bakgrunden syns Manger Square med Betlehem Peace Center längst bort.

Resan till Israel 12 maj 2016

Vandring i Betlehem. Kolla in de snyggt friserade träden.

Resan till Israel 12 maj 2016

Mur ut från Betlehem. Ledsamt och tråkigt att det inte går att komma sams utan dessa murar.

Resan till Israel 12 maj 2016

När vi sedan var tillbaka i Jerusalem så gick jag och Mats ner i de västra delarna för att titta lite.

sparvagn jerusalem

Vi tog spårvagnen så långt det gick söderut.

Resan till Israel 12 maj 2016

Slutstationen heter Mount Herzel (Herzlberget).

Resan till Israel 12 naj 2016

En härlig utsikt!

Resan till Israel 12 maj 2016

Sen tog vi oss ut på en vandring i Jerusalem. Om sanningen ska fram så hade vi inte riktigt koll på vart vi befann oss. Detta gjorde att jag tog en bild på en gatuskylt för att efteråt veta vart vi vandrat.

Eliezer Bergman street, Jerusalem

EliezerBergman street 2

Eliezer Bergman street ligger där pilen är. Eliezer Bergman (1799-1852) var en rabbin och författare.

Resan till Israel 12 maj 2016

Den israeliska flaggan vajade på många ställen eftersom Yom Ha’atzmaut firades. Dagen av oberoende och självständighet för landet Israel som inträffade samma dag 1948.

Resan till Israel 12 maj 2016

Mount Herzl, spårvagnsstationen längst i söder.

Resan till Israel 12 maj 2016

Att sitta på en spårvagn i Jerusalem och se stora delar av staden kändes märkligt. Tur att jag har bilderna kvar.

Resan till Israel 12 maj 2016

Centralstationen i Jerusalem. Vi steg av på stationen Shivtei Israel och gick till vårt hotell.

Resan till Israel 12 maj 2016

Precis bredvid hotell Legacy ligger det amerikanska konsulatet Consulate General United States of America.

Resan till Israel 12 maj 2016

Dagen avslutades med gemensam middag på hotellet och en samling där de som ville fick berätta om sin dag.

För mig var den som sagt en blandad dag med både fantastiska och lite jobbiga saker. Om tisdagen och onsdagen var otroliga och fantastiska rakt igenom, så var torsdagen fantastiskt på förmiddagen och ok på eftermiddagen för att bli mycket bra igen på kvällen. En del funderingar trängde sig på om människors levnadsvillkor och hur olika vi behandlar varandra, även om avstånden är nära. Ledsamt och upprörande på samma gång.

Visst använder jag ordet fantastiskt ofta? (;-)

Tre dagar av så mycket intryck och minnen gör att jag fortfarande har svårt att sortera ordentligt. Jag har säkert glömt en del och kanske blandat ihop något.

Den femte och sista dagen i det heliga landet var åter en resdag och om den och lite avslutande tankar berättar jag i nästa post.

Debatten om homosexuella

Den senaste tidens uppmärksamhet kring Emma Green Tregaros regnbågsfärgade naglar gör mig ganska nedstämd. Inte för hennes och Moa Hjelmers agerande och lilla protest, för den tycker jag var fin och snyggt gjord, utan mer för vissa reaktioner kring detta. Det gör mig uppgiven och ledsen att många fortfarande blir så hatiska när homosexuellas rättigheter stöds och på detta sätt får uppmärksamhet världen över.


Tänk att dessa naglar skapar ett sådant ståhej…

Att Jelena Isinbajeva säger som hon gör kanske inte är så förvånande. Skulle hon kunna säga något annat i den position som hon befinner sig i? Men att hon tar i såsom hon gör och på ett sådant förminskande sätt ser på de som älskar människor av samma kön, det gör mig nedstämd. Inte arg, inte stridslysten eller så utan nedstämd. Självklart så ska människor följa de lagar som gäller i ett land, men man måste väl ändå för den skull få protestera emot dem om man anser dem tokiga? Respekt eller inte, frågan är ju vem som visar respekt för vem?

Frivillig kärlek kan väl aldrig vara fel mellan två vuxna människor? Vilken värld mår bra i längden av att en minoritet tvingas gömma sig och smyga med sina känslor?

Att journalister sedan inte kan låta bli att fråga Abeba Aregawi om detta är kanske inte så konstigt eftersom det varit sådant fokus på detta den dag hon vann. Då får vi svaret att hennes tro inte tillåter samkönade relationer och då sjunker jag bara ner i soffan än mer. Tala om att gömma sig bakom religionen och inte själv stå upp för de åsikter man faktiskt har. Det är bättre än att liksom gömma sig bakom religionen och jag hade haft mer förståelse då än detta eviga hänvisande till religionen i olika frågor.

Jag har också varit ute på nätet och kollat kommentarer och reaktioner efter detta med Green Tregaros regnbågsfärgade naglar och jag slås återigen över att frivillig kärlek mellan två vuxna människor kan skapa sådant hat. Varifrån kommer detta hat? Har själv fått mig en släng av sleven men det kan jag ta. Jag är för gammal för att ängslas över vad folk anser om mig. Jag bryr mig inte längre och orkar faktiskt inte gå i försvarsställning hela tiden och förklara mig, men för 25 år sedan så var jag livrädd att visa vem jag var. Och detta var i Sverige! Kan ju bara tänka mig hur de har det i Ryssland idag… (;-(

Den enda gemensamma nämnare jag kan se där hatet är som störst är faktiskt kyrkans inflytande över människor. Religionen och dess tolkare är av outgrundliga anledningar ofta negativa och ibland rent hatiska och har svårt att se kärleksbudskapet som överordnat allt annat. Det förvånar mig och gör mig också nedstämd.

Att islamistiska länder fängslar och till och med dödar homosexuella vet vi ju om, men det pratas det väldigt sällan om. Undantaget artikelserien av DN, Muslim och homosexuell.

En religion som knappt låter homosexuella få existera utan tvingar dem till ett liv i garderoben, det är liksom en parameter som glöms bort när man försöker diskutera det negativa med islam. Det oroar mig.


För mig en flagga som står för mångfald.

Svenska kyrkan har kommit långt i detta med att acceptera homosexuella relationer och det är för mig en välsignelse. För jag vet hur det var för 30 år sedan och jag minns hur jag själv debatterade med folk som på fullaste allvar tyckte att homosexuella inga rättigheter alls skulle ha. På ett sätt som det idag låter i många länder runtom i världen faktiskt.

Men det känns som om vi kommit förbi det där i Sverige och att då få ta del av den kamp som andra homosexuella tvingas till i andra länder, många som ligger väldigt nära oss också, det gör mig uppgiven och nedstämd. Att då även importera dessa åsikter utan reaktioner genom andra religioner, det skrämmer mig väldeliga men det får man knappt ta upp idag. För då är man intolerant och jag vet inte vad… det gör mig orolig som sjuttsingen att det är på det viset i dagens Sverige.

För i ett internationellt perspektiv så är Sveriges hållning väldigt ovanlig och vi måste vara rädda om den liberalisering som vår egen kyrka nått fram till. Tyvärr är det ju så att i andra kristna länder så dominerar en helt annan syn och det påverkar faktiskt vad människor själva tycker. Ryssland och Uganda är två exempel på där toleransen och förståelsen sjunkit ju mer makt kyrkan fått. Jag såg en dokumentär från Uganda och synen där var ju totalt präglad av vad kyrkan tyckte. Ingen verkade tänka själv utan de hänvisade hela tiden till pastorerna och deras i mitt tycke hatiska inställning. Skrämmande var det för mig att se detta.

Det faktum är ju att ju mer sekulariserat ett land är, ju mer acceptans finns det för homosexuella. Svenska kyrkan är för mig ett undantag i detta och min förhoppning är att fler länder, oavsett religionstillhörighet, ska följa efter och istället fokusera på det som är viktigt och som betyder något för människor. Att älska någon av samma kön kan inte ha en sådan stor betydelse och skapa ett sådant hat utifrån vad en religiös tidskrift säger enligt vissa tolkare. Eller?

Debatten om homosexuella skapar ställningstaganden och diskussion. I det har Green Tregaro lyckats.

Lövbiff, sömnlöshet & kalas

Efter flera nätter av dålig sömn så var jag i morse mer död än levande. När det var dags att göra sig i ordning för jobbet så gick det bara inte. Jag orkade inte. Så jag blev hemma idag och jag försökte sova men det var svårt. Hjärnan går liksom på högvarv just nu.. även om det känns bättre när dessa rader skrivs.

Ellet kom till mig idag. Det är alltid en välsignelse för mig. Så levande och så full av berättelser.

Gunilla på jobbet tipsade igår om en maträtt som jag aldrig testat:

121026

Lövbiff med mjuk hushållsost. Jag tog en mild variant eftersom jag hoppades på att grabben ville smaka. Tillbehör förstås strips. Jag tyckte det var riktigt gott medan sonen inte ville ha ost i sina.

Nu har jag gått med grabben till kompisen som fyller år. Passade då på att handla hem lite gotta i den lokala butiken. Lite senare ikväll så ska han hämtas och han vill inte gå själv i detta mörker som nu råder och jag förstår honom helt och fullt. För mig är detta bra även om det tar emot att traska i nästan två timmar ikväll. Men vad gör man inte för sina barn?