Etikettarkiv: vädret

Halva dagen sen stopp

IMG_E3038 I morse vaknade jag före sex och satt med kaffekoppen ute på baksidan vid en temperatur av 17 grader. Det var skönt, jag erkänner. Försökte också fixa korsdrag genom kåken. Det är ju bra varmt inne också nu och det blev kanske lite bättre.

Idag har det återigen varit över 32 grader. Det gör att jag orkar bara halva dagen och framåt 13-14 frustar jag bara och idag har jag vilat för det mesta på eftermiddagen. Vågar knappt säga det eftersom många känner mig som en soldyrkare och att jag älskar värmen, men sådana här temperaturen flera dagar i sträck, det får även mig att vilja ha en svalare temperatur. Det blir lite FÖR mycket av det goda så att säga.

180717 morgonsol

Morgonsol och 17 grader vid 06-tiden var riktigt skönt i morse.

I dessa tider när det brinner på mer än 80 (!!) platser i Sverige är det regn i massor som behövs allra främst. Det måste vara hemskt att bo i närheten av brandhärdarna och vara rädd för att både hus och hem försvinner i lågorna.

Det som är lite skrämmande just nu är att väderkartorna där jag bor inte visar på några nämnvärt lägre temperaturen 10 dagar framåt! Det är inte klokt och det kommer att påverka många saker negativt. Sol och värme är underbart, men i lagom mängder och inte över 30 grader och sådana här värmeböljor på flera veckor. Värmebölja 2018 kommer nog att gå till historien. Igår var det  t ex 34,4 grader i Uppsala, det varmaste sedan 1947.

Är själv ganska orkeslös idag och försöker undvika att vara ute. Dricker mycket och håller även koll på katterna. Felix känns mer avslappnad än vanligt och idag försökte jag doppa hans tassar i kallt vatten. Det gick sådär, men lite svalare blev han nog. Jag som normalt sätt älskar värme och sol, men detta är för mycket även för mig. Idag har jag börjat att känna detta alltmer och frågan är ju hur det blir för varje dag som nu går med dessa höga temperaturer? Den som lever får se.

Vet faktiskt inte om jag kommer att orka med den årliga grillningen i Husbyborg i morgon? Mår jag så här, kommer jag inte palla att ta mig dit helt enkelt i hettan. Halva dagen går bra med orken, men sen är det stopp och det förstärks av min hjärntrötthet. Den som lever får se.

Annonser

Staketfetisch & tankar på vin

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett redigt rött staket med rejäla plankor. Har jag sagt att jag gillar staket? Dessa bilder är tagna på ett ställe i Storvreta, där jag undrat länge när de gamla slitna skulle bytas ut. Nu har det skett och givetvis måste staketfetischisten föreviga det hela innan grönskan återigen tar sitt grepp över staketet och gömmer delar av det.

180708 Staket 09

Först en vända på förmiddagen med Frida och sen ytterligare en där Elias anslöt på eftermiddagen. Det enda jag klarar nu är att gå och tacksamheten är stor när barnen hänger på. Vi pratar också på ett annat sätt då än om vi bara sitter hemma.

Annars var gårdagen rent vädermässigt helt perfekt. Sol och lagom varmt. Men både djur och natur skulle behöva ett redigt regn nu på många millimeter. Det är otroligt torrt i marken nu.

Fantiserar om iskallt vin och hur gott det skulle vara att få bli lite ”lullig” igen. Den kloka delen av mig vet att det är bedrägliga tankar som i förlängningen innebär en ångest av helt annat slag och att en linje då skulle passeras som inte går att vända tillbaka ifrån. Men jag skulle ljuga för er om jag inte berättade att tankarna finns där och att de har förstärkts nu under sommaren. Vet sedan 2014 att det är helt fel sätt att fly från ångest och oro. Det har livet faktiskt lärt mig och i det står jag bergfast. Men som sagt, jag kan ibland tänka tankarna.

Det är en linje som bara inte får passeras. Det vet jag idag.

Börjar få tillbaka det där ”tvånget” att röra på mig när ångesten tar över. Kanske är det ett plus trots allt i det som idag tynger mig? Dubbla slingor är ett tecken på det.

Dessa drömmar

180519 dream on jerry

Drömmar kan vara riktigt obarmhärtiga. Sedan ett par år kommer jag nästan alltid ihåg vad jag har drömt om. Inte i detalj alla gånger men de stora dragen finns där och vissa mornar vaknar jag alldeles uppriven, men också ibland grundad och trygg.

Symboliken är ibland slående. I natt drömde jag om en person (som jag drömmer allt mer om) där jag hjälpte personen att bygga någonting som påminde om en vägg i olika delar. Varför finns inte, men den bestod i saker som skulle sättas i varandra. Jag misslyckades givetvis men minns även personens välvilja och tålamod med mig, precis som i verkliga livet.

Sen åkte jag skidor och minns så väl att jag skulle ”prestera” inför någon. Det var någon slags tävling, men jag åkte ut inte bara en utan tre gånger i spåret. Detta berättade jag för ”någon” som jag inte riktigt kan identifiera vem det var. En betydelsefull själ var det i alla fall, någon som var på en ”högre” nivå än mig eller hur jag ska uttrycka det.

På en av turerna mötte jag konstiga saker på vägen. Varnade ett par för att inte ta den väg jag gjorde. Åkte med någon en bit men sen var personen borta. Inga som jag känner till i detta livet, utan det var själar som jag inte mött ännu. En ”scen” som jag inte blir riktigt klok på är att jag håller på att lasta på någonting helt plötsligt och ser nedan en liten själ som antingen är ett barn eller någonting ”annat” som jag tar hjälp av. Det går sådär, men jag minns speciellt hur vi jonglerar sakerna emellan oss, medan flera andra (kändes som en familj av något slag) står liksom över mig och bevakar det hela.

Symbolisk eller någonting som jag verkligen är med om, fast i en annan sfär, medvetande eller vad det nu kan vara? Drömmarna är i alla fall oftast så pass starka hos mig att jag alltsomoftast minns dem dagen efter eller åtminstone fragment av dem.

Ibland vill jag stanna kvar, men ibland är jag glad att jag fortfarande tillhör denna så kallade verklighet och vaknar. Har hänt att jag vaknat gråtandes och alldeles slut.

180517 Syrener

Veckan som gått har varit ok. Väldigt trött i både kropp och knopp vissa dagar, men jag har försökt att vara snäll emot mig själv och vilat mycket när jag har kommit hem från jobbet. Tycker inte min ork blir bättre nu utan det känns som om jag stått still eller till och med gått bakåt lite. Mornar och förmiddagar går oftast bra. Det är sen som problemen kommer och efter klockan 15 är jag oftast så slut i skallen att det bara är att åka hem och vila. Vem trodde att det skulle bli så här för några år sedan? Jag menar, jag är inte så himla gammal ännu och har ändå fungerat hyfsat i rutinen och det som jag föresatt mig att klara av. Denna hjärntrötthet kanske aldrig släpper helt och den tanken skrämmer skiten ur mig.

Vädret är det mest positiva. Så fint och underbart i 14 dagar nu. Kanske är det den sommar vi får? Jag försöker njuta varje dag och vara i nuet. Går ut mycket och liksom kollar in allt som blommar och luktar mycket (;-). Maj är en fin tid.

Sista semesterdagen

Nu har jag varit helt avskuren från jobbet i snart fem veckor. Första dagen på min semester tog jag bort e-posten från mobilen. Det gjorde jag även förra året och det var så skönt.

Det har inte lockat mig ett dugg att kolla av e-posten. Samtidigt så har jag ändå haft svårt att slappna av och bara vara. Min inställning till semester är just att man ska ha semester och inte hålla på fara hit och dit så man aldrig vilar. Det är min inställning i alla fall till att ha semester och då måste jag även ta bort jobbmejlen från mobilen för att överhuvudtaget kunna släppa jobbet.

Jag skulle ljuga för er om jag sa att jag inte oroar mig för att koppla på e-posten igen. Det känns lite ångestladdat i år att gå tillbaka till jobbet efter fem veckors semester. Har också helt andra känslor än tidigare år och de försöker jag tolka positivt. Som om det är försök från mitt inre att skaka om och förstå att saker och ting inte är statiska. Att våga lite.

Sammantaget så har det varit en semester där jag inte riktigt vet vad jag har gjort. Malmöresan är det mest bestående minnet när jag bodde där några dagar med Elias, men sen? Bara vara, småutflykter och egentligen är det ju detta som jag vill när jag är ledig och har semester. Titta på film när jag har lust, lyssna på musik och vissa sommarprogram. Ta långa promenader och ibland jogga. Vara ute mycket i solen. Vädret har ju med ett par dagars undantag i år varit helt perfekt.

Ångesten har förändrats det här året. Det är väldigt dubbelt i känslorna för mig. Den stora vinsten är att alkoholångesten är borta men samtidigt så ersätts den med känslor och en slags ångest som jag just med alkoholen höll tillbaka.

Nu har jag varit helt nykter i 2 år och 4 månader. Tankar på att dricka kommer nog alltid att finnas där. Så är det ju, men redskapen att låta bli har växt sig så starka och i mina tankebanor klarar jag av att tänka flera steg nu, vilket gör att jag avstår alkoholen helt. Tidigare så tänkte jag bara kortsiktigt och på hur jag den kvällen jag drack kunde komma bort lite.

Att vara helt nykter gör att en annan ångest kommer fram. Den riktigt livsexistensiella och ibland är den väldigt jobbig att känna. En total meningslöshet i kombination med ett självhat kan vissa dagar vara tuffa att bearbeta med förnuftet och det sunda inom mig. Asocial samtidigt som jag längtar efter kärlek och ömhet. Nästan så jag skäms över det jag känner och då blir det förstås än värre.

Men det går. Det går fanimej!

Vet ingenting om framtiden och så får det nu vara. Försöker att inte tänka på relationer, jobb och vad jag kommer att vara längre fram. Dels för att jag får ångest av det och dels för att jag försöker intala mig själv att det är nuet som är det viktigaste. Nuet är det viktigaste.

Den sista semesterdagen tar jag det bara lugnt. Varit och handlat i den lokala butiken eftersom det idag är skifte i umgängesfabriken. Väntar också på att Upplands Boservice ska höra av sig (förra gången fick jag påminna dem 3 ggr) med anledning av att vredet på altandörren krånglar. Det i sin tur gör att jag inte kan ha öppet som tidigare och det påverkar Maja som inte kan gå ut som hon är van vid. Idag släppte jag ändå ut henne en stund. Det gick bra, men det är krångligare eftersom dörren knappt går att få igen sen.

Livet lär, även om det ibland inte känns så. Vi får det vi behöver. Det här är en resa jag måste göra ensam, även om visst stöd på vägen underlättar vissa passager. En dag tar den slut och då är det dags att gå vidare till nästa liv.

Nej, nu ska jag sluta och dravla. Unnat mig en hel del under min semester, vilket visar sig på antalet kilo upp på min feta lekamen. Men det är ok. Nya tag på måndag när semestern är slut och jag måste börja att jobba igen.

Dubbelheten & det paradoxala

Sommar 2016

Ni som följer mig vet att jag nu har semester. Det är en tudelad känsla för mig, men jag fokuserar givetvis på det positiva, så gott det nu går.

Vädret sista veckan har varit fantastiskt! Det kan få vilken dysterkvist som helst att skina upp och älskar man dessutom sol och värme är det nu den bästa tiden.

Är ute så mycket det bara går. Har tyvärr svårt att vara på baksidan och där kunna slappna av, men att ta mig ut och bara vandra, det ger mig hyfsad sinnesro i alla fall.

Sommar 2016

Livet är prövningar på olika nivåer beroende på vart man befinner sig i hjulet. Kan inte uttrycka det på annat sätt. För en del handlar det bara om att överleva och för andra om att de känner sig ensamma. Det är så olika och någonstans måste man acceptera att det är så.

Vissa dagar är det ok och andra helt svart. Och varför det är så vet jag inte… tankarna på allt detta ger mig ångest och ibland även frustrerande känslor. Det är som om jag är blockerad i hela mig och liksom varken vet ut eller in längre. Måste göra någonting, men vet inte vad. Är så förbannat rädd för rörelse och förändring. Oavsett vad det handlar om och jag vet att det inte går att sitta still för evigt och den känslan får mig att må dåligt samtidigt som jag sitter så jävla still gällande vissa saker.

Dubbelheten, det paradoxala och som vanligt både ock.

Mår bäst av att röra på mig trots allt. Det är den enda medicinen som fungerar på lång sikt. Den signalen har jag fått väldigt tydligt att går jag ifrån den väg jag nu vandrar, då kraschar jag. Så ändå vet jag samtidigt som det känns som om jag ingenting vet längre.

Det låter ju som livet, eller hur?

Ut och gå gubbe, det är din medicin..ok?!?

Den lugnaste dagen

Idag var det nog peak på jobbet när det handlar om lugnt och när flest i personalen har sin semester. Vi var idag fyra stycken där en dessutom gick hem tidigare och frågan är om vi blir färre? Vi får se hur det ser ut i morgon, då det enligt rapporterna dessutom ska bli årets varmaste dag i stan.

2014-07-23

Det fina är att jag ändå har en del att göra. En helt ny arbetsstation ska ordnas åt en av de anställda innan hon kommer tillbaka från sin semester.

2014-07-23

Sen håller jag på att skapa en helt ny webbplats som handlar om visitationer i Uppsala stift, där varje kontrakt samt pastorat ska ha en egen sida. Till det ska det knytas dokument som har med just den visitationen i det pastoratet att göra. Det tar sin lilla tid, men det är skönt att kunna göra det utan att bli avbruten och känna stress inför annat.

2014-07-23

Alla våra golv har tvättats, vilket har gjort att en del saker fortfarande står i korridorerna. För vem vet vilken stol som tillhör vilket rum? (;-)

2014-07-23

Det var glest i leden vid förmiddagsfikat idag.

2014-07-23

Det är ganska skönt faktiskt när vi inte är så många… det gäller att passa på att njuta av både vädret och lugnet på fikat.

2014-07-23

Interiörer från vårt entréplan.

2014-07-23

Blommor från rabatterna vid Resecentrum. Om jag ska vara uppriktig så är årets upplaga av grönska inte den finaste tycker jag. Jag bjöd Linn på lunch idag vid vårat favorithak. [Instagram]

2014-07-23

Värmen i Uppsala nådde 28 grader enligt våra termometer och app. På andra håll i landet så var det en bit över 30 grader på många håll, med 32,7 i Brattmon som toppnotering.

I morgon ska vi dock även i Uppsala få en bit över 30 grader och det ska bli intressant att se hur högt silvret orkar sig upp.

140723_01

Denna 400 grammare fick jag och Tofflan av Frida att dela på och idag kom Tofflan över för att tugga lite på den. [Instagram]. Hon hämtade mig och Linn på jobbet och det var så skönt att få åka i hennes svala sköna bil ända hem till dörren. Tack för det!

Varför vi fick den? Jo, Frida ville tacka oss för att vi skrev om henne förra veckan. Vad vi skrev om?

Läs själv http://tofflan.wordpress.com/2014/07/17/frida-modig-tjej-som-borde-fa-upprattelse/ och här http://jerryolsson.com/2014/07/19/fridas-anmlan-mot-uppsala-kommun/ 

Det kommer att komma mer om detta att min dotter anmält Uppsala kommun för att hon placerades i särskola, fast hon inte skulle göra det!