Etikettarkiv: utefika

Åldrande & bättre på jobbet

Trädet Resecentrum

Vid Resecentrum står detta stora träd just nu naket och bara väntar på värmen. Bilden togs igår när jag satt i solen och väntade på bussen. Innan hade jag varit på lunch med goda vännen Clabbe.

Det blev en kort arbetsdag eftersom jag före lunchen träffade C för andra gången. Hon är bra och jag har förtroende för henne när vi kryssar mellan mina delpersonligheter enligt psykosyntesens idealmodeller.

180411_02

Det är inte ofta jag fångar alla tre katterna på samma kort. Här sover de ganska nära varandra i soffan.

Tyvärr börjar Maxi visa oroande tendenser som indikerar på att han inte mår riktigt bra. Jag ska avvakta lite till innan jag tar honom till veterinären, men det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag då inte riktigt vet vad som kommer att hända med honom. Så länge han äter, kurrar och inte dra sig undan avvaktar jag, men han har smalnat av en del och så för jag för mig att han dricker mer vatten än vanligt. Tycker också att han är sävligare och mer trött än tidigare. Allt går liksom lite sakta, men jag ser inte att det är fel på balansen eller att han verkar konstig. Är lite orolig för att det är saker som det inte går att göra så mycket åt. Han fyller 14 år den 15 augusti.

Förmiddagsfika ute 12 aptil 2018

Vi har haft några riktigt fina dagar nu. För andra dagen i rad blev det utefika både vid förmiddagsfikat och lunchen. I solen värmde det på riktigt fint. Vi var inte så många som vågade ut, men både Eva och Mats gjorde mig sällskap.

12 april 2018 Eva i solen

Hon kommer att bli en av mina närmaste arbetskamrater på den ena halvan av min tjänst. Det handlar om administration och flera olika system som vi ska ta hand om tillsammans. Personalsituationen på jobbet har ändrats under våren och flera problem måste lösas. Måste säga att saker och ting börjar komma ”på plats” på ett riktigt bra sätt och jag trivs bättre än på flera år. Visst kan det vara jobbigt att tänka för mycket på allt som kommer till och att ansvaret ökar, men samtidigt jobbar vi så bra tillsammans i den administrativa gruppen där chefen varit så stöttande, att det också stimulerar mig och gör att jag vill göra det bästa jag kan för att få allt att funka utifrån det jag kan påverka. Får man förtroende, ansvar och pushning från sin chef som jag inte upplevt tidigare, då växer jag. Då vill jag dra mitt strå till stacken helt enkelt så gott jag nu kan.

Mitt medvetande har förändrats och kanske är det inte något som jag ska grubbla över. Att jag åldras samtidigt som jag klarar av att vara i nuet på ett litet annat sätt är nog de största anledningarna. Ibland skrämmer det mig, men lika ofta är det på ett sätt skönt att inte riktigt vara ”med” på samma sätt som förr. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på något annat sätt och nej, det handlar inte om demens eller att jag börjar bli än mer virrig än vanligt.

Förkyld och snorig har gjort att Elias inte gått i skolan den här veckan. Han är hos sin mamma och vi får se om han orkar ta sig till mig i morgon eller om det blir i helgen. En mamma som ändrade siffror igår och som jag ska fira på söndag. En riktig femetta om du frågar mig! (;-)

Annonser

Det ”guldiga” i livet

Känner mig ur kurs på något vis. Allt är trögare och jobbigare än vanligt och egentligen har jag ingen anledning till det. Öppnade upp mig en aning idag, men klarade inte riktigt av det fullt ut. Vet inte riktigt varför.

10 april 2018 Gathörn i Uppsala

Satt och fikade ute för första gången i år på lunchen. Kyligt men i solen gick det riktigt bra. På väg hem, tittade upp och för första gången såg jag det ”guldiga” på byggnaden. Tala om att gå i månader och missa det ”guldiga”. Vad missar jag mer? Det ”guldiga” i livet?

Kommer på mig själv att säga saker till andra som att vara i nuet, inte ta ut allt på en gång och det ordnar sig. Exakt samma saker som jag själv så väl behöver ta till mig. Det är hela tiden lättare att säga till andra hur man ska komma vidare, men sen när orden når mig själv studsar de bara iväg. Märkligt är det.

I natt var jag vaken länge och kunde inte somna om. Den existentiella ensamheten slog till och tanken på att dö ensam. Att aldrig få vara nära någon igen. Jag vet, samma gamla känslor som jag aldrig kommer att kunna göra upp med. Min lott. Mitt öde känns det som.

Har nu testas idealmodellen i tre versioner. Den för jobbet, den för arbetet och den för vännerna. Lika ångestriden av dem alla tre. Klarar liksom inte av att vara kvar i mig själv och känna allting. Flyktkänslorna som hela tiden kommer tillbaka. Så att vara i nuet, inte ta ut allt på en gång och ha visshet i att det alltid ordnar sig, det är någonting jag själv måste få in i mitt egna system. Om det så sker på min dödsdag.

Utefika, rumsrensning & sista tågresan med järnvägsbommarna

5 maj 2017 Fika i solen

Två dagar har vi nu suttit ute på förmiddagsfikat. Det har varit kallt, men med en extra tröja och en plats där solen lyser, fungerar det ok. Det är järngänget som går ut och vägrar följa någonting annat än almanackan. Det är ju för sjuttsingen maj nu!

Det märks att saker och ting går sakta just nu eftersom jag kom ner först till fikat och gick sist. Kan och får inte hetsa och stressa och samtidigt behöver jag så väl socialisera med arbetskamraterna och jag ser det som en del i min rehabilitering helt enkelt. Att försöka ta det lugnt. Ibland orkar jag inget annat.

Igår var en lite sämre dag på jobbet, idag kändes det bättre. Men det är så det är i mitt liv just nu. Får helt enkelt bara vila i detta. Inte tänka så mycket utan bara vara är mantrat dagligen. Det är så lätt att säga det i teorin, men att leva i praktiken på det sättet är jobbigt. Men jag kommer aldrig sluta att försöka.

Idag rensade jag ur en del från mitt rum igen som har med data att göra. [Instagram]. Det tar mer på mig än jag vill erkänna och när jag såg saker som hade tillhört en före detta arbetskamrat som idag inte mår bra, då var jag tvungen att bryta. En hel del som påminner om mitt liv som dataansvarig rensades ur. Det är märkligt för en som jobbat med det i 20 år. Det är fanimej märkligt men samtidigt så kan ingenting vara för evigt. Allt har ett slut.

Samarbetet med B som nu är ansvarig fungerar dock bra och kanske kan vi hïtta någon form, om chefen är med på det, där jag kan stötta honom och kanske ta hand om de bitar rent administrativt som han inte hinner med när han är ute och far i församlingarna eller besöker någon anställd som har problem?

Vet faktiskt inte riktigt vad som händer framöver och bara den tanken är en stor ansträngning för mig att inte tänka för mycket kring och då inte ta ut negativa saker och ting i förskott.

5 maj 2017 Katterna

Maja, Maxi och Felix är mina tre katter. De är väldigt viktiga för mig. Ser dem som skyddsänglar. De finns alltid där. Här får de lite crabbsticks som fredagsgotta.

Idag kändes det lite speciellt att åka UppTåget hem. Detta beroende på att det var sista gången som jag åkte med tåget över järnvägsbommarna. I helgen så ska de tas bort och sen är det tunnel som gäller. Filmade en liten snutt för det interna arkivet [Instagram].

En helg då jag i morgon ska träffa Clabbe i Husbyborg under förmiddagen för att hjälpa honom att bära lite möbler. Får se hur lång orken räcker, men det ska ju inte gå på ackord. (;-)

Utemöbler fram

Syrran pushade på mig och utemöblerna togs fram. Första utefikat gick ju alla tiders i solvärmen.

2016-03-28 Utemöbler fram

Stolarna är helt ok, men både bord och parasoll har sunkat till sig rejält.

Syrran och jag går parallellt genom vissa känslor. Det är bra märkvärdigt egentligen, men sådan tur att vi har varandra och kan bolla. Viktigt värre.

2016-03-28 Katterna

Tidigare på dagen så öppnade jag altandörren en stund och då tittade Maja ut. Men hon vågade sig knappt fram. Maxi däremot han går ju ut och in som han vill.

2016-03-28 Jaget

Det allra första jag gjorde idag var dock att springa milen. Försökte höja min lägstanivå något men det är svårt och jag fick nöja mig med sjätte bästa tid. Det är ok, men jag strävar hela tiden efter att bli bättre.

Att sen sitta en stund i solen som faktiskt värmde på ganska fint idag, det gör ju inte humöret sämre i alla fall.

2016-03-28 Gula tulpaner

Bättre sent än aldrig. På annandag påsk så är tulpanerna helt utslagna och ljuvliga att titta på. En liten tussilago hittade jag på baksidan tillsammans med en krokus. Allt i gult. Så passande så och härliga tecken på att våren äntligen är på ingång.

I morgon är det jobb, men sen är jag ledig i två dagar till. Det känns bra att ta det lugnt just nu, även om jag är ganska rastlös och frustrerad av anledningar som är lite diffusa på ett sätt, samtidigt som jag någonstans vet varför. Men det är bra träning för mig att bara vara och ändå försöka hitta meningen. Det har ni väl aldrig hört mig säga förut? (;-)

På fredag så är det skifte i umgängesfabriken. Igen! Det känns som om vi inte gör annat än skiftar fram och tillbaka, även om det går 14 dagar mellan varje sväng. Det är en sådan ynnest för mig att ha Elias i huset. Han tillför så mycket i mitt liv. Ja, jag vet.. …självklarheter…

Utefika & djur utan masker

2015-09-22

Härligt att fortfarande kunna sitta ute på fika och lunch. Kanske var det sista gången idag?

Känner mig asocial och initiativlös, värre än vanligt. Hellre ensam än i flock utan djup. Uppgiven blir jag bara när masker faller. Vänder mig om och biter ihop.

2015-09-22 Maja

Maja är härlig. Djur är okomplicerade och de bara är, utan masker.

Igår fick hon se sig själv på TV:n när jag kollade in lite klipp jag filmat. Hon kände igen sig direkt och ville se. I närbild. Hehe…

2015-09-22

Hon är för härlig, detta nytillskott i familjen. Gillar att se på TV.

2015-09-21 Maja

2015-09-21 Maja

2015-09-21

Fina Maja!

En dag i taget. Här och nu. Kommer ibland på mig själv med att det är ju detta som pågår just nu som är livet. Låter ju inte klokt, men så är det. Ingen bra känsla kring detta. Rantade lite på annat ställe om djupare ting. Svårt här numera att vara alltför privat, men även personlig med alltför många ord. Kraftigt tapp av lust.

Utefika & fingervisning

2015-03-24

Utefika på jobbet och premiär för året!

2015-03-24

På förmiddagen så höll jag mig inne, men efter den numera obligatoriska promenaden på lunchen så blev jag sugen att ta mig ut på jobbets baksida. Kaffesuget är numera även starkt mitt på dagen.

2015-03-24

Att stå lutad mot husväggen i solskenet var mumma och så härligt för både kropp och själ.

2015-03-24

Solen höll sig kvar på eftermiddagen, så då passade jag på under fikat att få njuta av solen lite till.

2015-03-24

Några till vågade sig ut… Inga stolar och bord är ute ännu, så det var bara att ta med sig en stol inifrån och sitta en stund med kaffekoppen i näven. Så skönt och livgivande.

När jag åkte hem så hände en grej på bussen. Vi passerade en livligt trafikerad utfart och precis framför oss så kör en kombitaxi ut och bussen måste väja ut på motsatt körriktning för att komma förbi. Det var en otroligt tur att det inte kom någon bil och mötte oss. Hujedamig vilken tur vi hade…

Men i alla fall, sen när chauffören svänger in på en hållplats för att släppa av folk, då åker taxin förbi oss. Då visar chauffören fingret! Det var så oväntat och jag måste säga att det skulle nog jag också ha gjort, för den taxin körde vårdslöst och hade kunnat orsaka en olycka med sitt beteende… men tala om förvånad när chauffören visade fingret, mitt i avsläppandet av passagerare…

Jag  har också visat fingret en gång till en bilmarodör. Den historien har jag berättat tidigare, men jag blev så upprörd när bilen körde om mig när jag stod och väntade i en utfart för att få köra ut på den stora vägen. Så fräckt och jag kokade av ilska. Körde ikapp bilen och visade fingret. Efteråt så blev jag lite rädd och tackar för att det inte satt några galningar i bilen. Då hade jag nog inte kunnat skriva dessa rader. Men det visar ju vad ilskan kan göra med oss människor. I stunden och ögonblicket så sker mycket oövertänkt. Inte var jag stolt över mitt agerande inte…

Elias är snorig. Igen. Vet inte varför han blir det så ofta… allergi eller vad? Något hos mig som han inte tål? Han var ju sjuk förra gången han var här också… tråkigt och lite jobbigt…

I morgon så ska jag köpa nya byxor. Hoppas att jag tappat ytterligare en storlek. Det vore så inspirerande och ge mig själv en klapp på axeln att kämpa vidare. Ibland är det tungt och jag svajar till… behöver all push och kraft jag kan få för att fortsätta på samma fina väg.