Etikettarkiv: Uppsala

Utflykt till stan

Två grader till vilket ger 32, gör dagen till den varmaste i år. Värmeböljan 2018 bara fortsätter.

Elias och jag tog oss ner på stan eftersom vi skulle möta upp Anna för att fixa till bankkort och sådant till Elias. Han fyller snart 16 år och det är dags för honom att sköta sin egen ekonomi, givetvis med stöd från mig och Anna. Swish, Bank-ID och Swedbank appar är fixade och igång. Kortet kommer nästa vecka.

Att sitta på en buss eller vara inne i en butik ger svalka. När man sen går ut slår värmen emot en och det är precis som att befinna sig i Grekland eller något annat solland. Jag gillar det på något vis och har man bara mycket vätska med sig och tar det lugnt funkar det alldeles utmärkt att göra några timmar i Uppsala.

180716 fiskmås

Av olika skäl blev det inget besök på en badplats idag. Vi tog oss till Svandammen istället och gjorde en del fåglar glada. Fiskmåsarna, tätt följt av kajorna är de som tar för sig mest. De stackars änderna och duvorna får liksom slåss om det som blir över. Om man nu verkligen inte riktar in brödbiten direkt på en and eller duva.

180716 svandammen

Redan på 1540-talet anlades Svandammen. Den har haft andra namn tidigare såsom Kungsdammen och Slottsdammen.

180716 elasuppsala

Det närmade sig lunchtid och kistorna kurrade. Vi tog oss en promenad i hettan mot favorithaket, där det nästan var folktomt.

180716 uppsala fyrisån

Lågt vattenstånd i Fyrisån.

180716 jerryuppsala

Med mig numera är alltid min orangea bögslunga där de viktiga sakerna förvaras. Ja, jag vet att det är en vanlig apotekskasse och inte en klassisk slunga av bögigt snitt dvs en liten nätt handväska för män. Men den har fått det namnet av mig, för det känns som min egen lilla handväska som jag alltid har med mig.

Vi gick sedan in på Hemköp och handlade hem vätska, bröd, pålägg och sådant för att ha lite till kvällen. De hade råkat ut för ett strömavbrott, vilket gjorde att många frysvaror var kastade. Det fanns t ex bara en ostsort att välja på.

180716 elasresecentrum

Tack vare att gubben inte orkade springa lika fort som grabben, blev vi sittandes vi resecentrum 30 minuter extra. Vad gjorde det? Väder för en soldyrkare ser det som att vi fick trettio extra minuter tillsammans i värmen.

Har fått glädjande besked. Allt ordnar sig. Så glad inombords och önskar all lycka på den fortsätta vandringen här på jorden. Mitt dåliga samvete har blivit allt mindre de senaste fem månaderna då jag har kunnat göra en insats för att det ska gå åt rätt håll. Grattis!

Annonser

Njutningsdag

Idag har gubben njutit!

13 april 2018 Valrörelsen har startat

Ja, inte av att valrörelsen hade startat och att såssarna belägrade delar av Stora Torget i Uppsala, det njöt jag inte ett dugg av.

13 april 2018 Utelunch Stora Torget

Det jag njöt av var givetvis solen och att både stad och växtlighet vaknat till en del ur vinterdvalan. Många passade på i solskenet att äta sin lunch ute idag.

13 april 2018 Drottnnggatan mot Carolina Rediviva

För mig är Stora Torget Uppsalas mitt. Nu vet jag inte om det är på detta viset, men det känns som om det är det centralaste man kan komma av Uppsala. Bilden ovan är också en klassiker, Drottninggatan mot Carolina Rediviva.

13 april 2018 Kavajen åkte fram idag

Idag var det dags! Men först mot kvällen när det i solen var över 17 grader ett tag. På väg till den lokala butiken så blev det lättklätt med kavaj för första gången i år. Härligt!

13 april 2018 Grannens katt

Grannens katt ligger och solar i blomlådan. Så söt så.

På jobbet så donade jag med stiftsbrevet och det var riktigt roligt. Nu hoppas jag bara att ordinarie redaktör C inte gör om allt på måndag… hehe… hon kom hem från Japan häromdagen och jag är så nyfiken på hennes reseberättelse och hur det var.

Elias har kommit. Vi käkade hamburgare och har nu fredagsmys. Det är livskvalité det. En riktig njutningsdag sanna mina ord.

Fin morgon, semesterdags & dörrvakt åt Maxi

21 juli 2017 Kungstatan i Uppsala

En tidig morgon på Kungsgatan i Uppsala. Lugnt, få människor och knappt en bil. Sen när himlen var blå kände jag för att fota lite.

Alla mina bilder finns på min Facebooksida. De ligger öppet för alla om man vill se mer av Uppsala en tidig fredagsmorgon i juli 2017.

21 juli 2017 Bäverns gränd i Uppsala

Bäverns gränd.

170722_03

På bakgården vid jobbet blommar rosorna just nu. Älskar röda rosor.

21 juli 2017 Svenska kyrkans flagga på jobbet

Högst uppe på jobbet vajar Svenska kyrkans flagga. När himlen är helt blå blir bilden fin tycker jag.

21 juli 2017 Förmiddagsfika på jobbet

På fredagar får vi leverpastej som tillval till smörgåsen, om vi vill ha det vid förmiddagsfikat. En personalfrämjande åtgärd som piffar upp stämningen innan helgen.

21 juli 2017 Gamla prästgården

Den kulturmärkta prästgården mittemot vår fikaplats indränkt i det härliga solskenet en fredagsförmiddag i juli 2017.

Igår var det min sista arbetsdag innan semestern. Visst ska det bli skönt att få rå om sig själv i fem veckor och inte behöva stiga upp och göra sig i ordning varje vardagsmorgon, men jag är faktiskt kluven inför denna långa ledighet.

För livet är ju så att man ska lära sig saker och ting, jag vet ju det. Ansvaret och viljan ligger hos mig att göra någonting bra av detta, även det vet jag. Samtidigt stressar det mig en del att nu gå ifrån rutinerna när det äntligen börjar att fungera ok att jobba. I torsdags till exempel så var det första dagen som jag inte sov middag på väldigt länge och ändå var pigg igår på jobbet. Sådant kommer ju av att vara enveten och kämpa på med rutinerna och tankarna.

Så ur den aspekten är jag lite orolig inför att bara släppa allt som nu fungerar bra. Men jag vet som sagt var samtidigt att det ändå är en bra träning för att lära mig livets skiftningar. Jag vet, jag vet om det med det så kallade intellektet. Tänk om man kunde omvandla allt som finns där i tanken till praktiskt handling. Wow, vilken kraft jag då skulle besitta!

Min tanke var att stänga ner bloggen den 31 juli. När jag grunnat en del på detta känns det inte riktigt bra att helt göra sig av med denna blogg som jag snart haft i 10 år i sträck. Den är som en kär gammal vän. Svårt att bara dumpa helt enkelt. Så nu har jag bestämt mig för att låta den vila under hösten medan jag skriver på min så kallade livsbok. Jag tar inte bort den, utan lägger bara dit en fast sida den 1 augusti och hänvisar till mina andra kanaler. Sen låter jag hösten gå och ser hur det känns kring juletid… känner jag mig själv rätt har nog lusten att prata om mig själv här då kommit tillbaka. Det är ju inte för inte som jag bloggar och har ett ego lika stort som jag vet inte vad… (;-)

Idag ska jag utfodra Morris för sista gången. Det har varit en kär vecka och jag tror att den har varit väldigt bra för vår relation. Han har blivit van vid mig och vi kelar lite varje gång jag är där. Han är fin Morris…

Morris får käk

Innan jag åker till Morris ska jag dock på en förmiddagsfika hos Anna. Vill ju träffa familjen men även hennes katter och då speciellt Lucifer som nu är naken, det vill säga nästan utan hår eftersom han var så tovig. Vill se hur han se ut och känna på honom… låter som något annat än en katt detta… hahaha

Första semesterdagen och jag försöker landa i att rutinerna kan bli lite hur som helst nu under fem veckor, men det klart jag har ju mina egna katter som är väldigt vana vid rutiner om man säger som så. Maja väckte mig i morse i vanlig tid och hon är så mysig att jag inte kunde ignorera henne, så nu sitter jag här och bloggar och är uppe i vanlig tid, trots att jag är ledig. Sen har vi Maxi som ibland tror att jag är hans dörrvakt. Redan nu, har jag öppnat dörren åt honom fyra (4) gånger! Vet inte varför han springer ut och in så mycket på morgonen?!

Dörrvakt Olsson ska nu försöka vakna till, köra morgonrutinerna trots att jag är ledig och sen dra iväg med Forden för sista gången, först till exkroken och sen till Morris. I veckan får jag kärt besök av yngsta dottern, det ska bli mysigt.

Önskar mina läsare en fin lördag!

Relaterat
Albumet Morgon 21 juli 2017

Positiv teamdag

Igår var det teamdag. Dynamiken och engagemanget är helt annorlunda mot tidigare och min förklaring är nya chefens sätt och inställning. Nu vet jag att det fanns orsaker under sista året med den förra chefen och säkert påverkar det en del, men igår kändes det positivt och inbjudande att själv delta i skeendet, vilket jag sällan känt tidigare.

Vi hade samma tjej som tidigare där vi bland annat gick igenom de personlighetstester som vi tidigare hade gjort, dels teoretiskt men också med praktiska övningar. Jag som normalt sätt brukar ha svårt för sådant och då speciellt de praktiska delarna, tyckte att det var helt ok den här gången. Det gav mervärde och fick en att tänka efter både en och två gånger över ens eget kroppsspråk, tonläge och ord. Intressant.

På lunchen tog jag mig en promenad i det ganska gråa och kalla vädret.

17 maj 2017 Tulpaner

Tulpaner är på gång trots det ganska sjaskiga vädret. Huvudet behövde rensas och tröttheten slog till, dock inte alls i närheten av hur det kändes förra teamdagen i april.

17 maj 2017 Det byggs och görs om

Häromdagen åkte jag bil med syrran. Vi åkte förbi områden där jag inte varit på flera år och jag kände inte igen mig. I Gränby byggs det på många ställen och där jag bodde som barn, där såg det helt annorlunda ut nu. Fascinerande är det och Uppsala växer som bara sjuttsingen.

Denna fina cykelväg ovan hade jag inte sett tidigare. Det visar väl att jag inte varit ute och gått kring jobbet på länge. Men det ser fint ut och den tidigare smala vägen är nu breddad så att det passar både cyklar och gående.

Ska in på jobbet en sväng i morgon för ett möte. Chefen inspirerar, lyssnar och också agerar, vilket gör att jag själv blir motiverad och kämpar vidare. Det är ett växelverkande i allt man företar sig. Positivt ger positivt, negativt ger negativt osv. Tänk att detta glömmer jag titt som tätt, men nu ska jag försöka påminna mig om detta när det i “verkligheten” just nu ger mig positiva dagar.

Förhoppningsvis går jag inte över gränsen, men just genom att chefen är så transparant i min väg tillbaka så känns det bara bra. Är väldigt glad över den tillåtande och positiva attityd som jag möts av från både henne och mina arbetskamrater på jobbet. Det ger mig energi och mer ork, vilket i sin tur gör att mitt tillfrisknande fortgår utan några större bakslag just nu. Men jag vet mycket väl att det kan ändras snabbt, så naiv är jag inte utan förvissningen om steg tillbaka finns där.

Men det är lovande, den saken är klar.

Gravcheck & lufsande

Idag hade jag bestämt mig för att göra fint på gravarna. Ni hör att jag säger gravarna och inte graven och nej det är ingen mer som har dött som jag värnar om.

För en tid sedan hittade jag äntligen min skolkompis grav och idag ville jag dit igen och sätta en ljung och tända ett ljus.

Drog på mig träningskläderna för jag tänkte att mellan gravbestyren lufsa mig fram. Det är ju en bit emellan de två gravplatserna. Tog bussen ner till Skolgatan och körde första lufsarvändan upp till morsan och morfars grav på ca 1,5 km. Det var en lagom uppvärmning.

 Morfars och mammas grav

Köpte tre ljung och ett ljus. Gjorde så fint som jag bara kunde.

Sen drog jag vidare lufsandes mot Hammarby kyrkogård och Mickes grav. Det var väl en 4,5 km dit och den sträckan blev lite tuffare, men det gick.

Mickes gravplats

Han ligger på Hammarby kyrkogård. Tror ingen idag går dit överhuvudtaget för det såg exakt likadant ut som när jag var där senast. Det är lite sorgligt tycker jag och därför kommer jag att i fortsättningen “titta till” även hans plats, därav mitt snack om gravplatser i början av denna bloggpost.

Idag tänker jag tillbaka när vi var mellan 10-14 år och att han då var min bästa kompis. Tänk vilken tur det var att jag hade honom då som vän. Undrar jag hur jag skulle ha orkat annars? Tänker mycket på honom numera och nu när jag äntligen har hittat honom så vill jag åtminstone se till att det ser ok ut. Mickes gravplats ska inte vara så misskött som den har varit. Så länge jag kan ta mig fram för egen maskin, så ska jag hålla ett öga på hans viloplats och fixa till den då och då, precis som jag gör med mamma och morfars gravplats.

Filmade en liten snutt som minne.

Sommaren är kvar!

Vädret idag var helt underbart. 23-24 grader och sol. Som om sommaren inte vill försvinna. Det är tacksamt och fortsätt att stanna, du kära sol och värme!

Den okända kvinnan

Jag lufsade inte tillbaka utan gick. På några lyktstolpar mot stan huserade denna okända kvinna. Ingen text, ingenting. Vad är syftet? Att folk ska reagera såsom jag gör och blogga om det? (;-)

160910_05

Tillbaka gick jag längst Kungsängsleden en bit och över Kungsängsbron för att efter den svänga ner till höger och gå under bron in mot Uppsala.

Under Kungsängsbron

Under Kungsängsbron hittade jag detta elskåp. Ibland kan man med enkla medel få någonting tråkigt att bli lite gladare.

Vad för tävling?

Vet ju att det är en sådan däringa kulturtjosan både natt och dag  i Uppsala idag och kanske ingår den här “tävlingen” i detta. Frågan är bara vad det är för tävling?

Bodar vid Fyrisån

Gamla bodar vid Fyrisån där jag misstänker att det finns båtar och tillbehör till detsamma.

Fisketävling?

Den enda tävling jag kan tänka mig som pågick var en fisketävling. För på andra sidan ån satt det gubbar på rad och fiskade i det fina vädret.

Kungsängen

Har nog inte varit i Kungsängen på säkert ett halvår, om inte mer. Tala om att jag blev överraskad när jag såg flera huskroppar som inte fanns där senast. De växer så det knakar i Kungsängen!

Fyrisån

Det var riktigt trivsamt att gå längst Fyrisån idag. Vädret var perfekt på alla sätt och vis.

Är nöjd med mig själv idag. Tog tag i saker, och rörde en del på fläsket. Det är gott.

Tack vare vännen Clabbe kunde jag handla lite. Elias mötte upp vid ICA. Har fått låna lite av honom efter kortbedrägeriet jag råkade ut för tidigare. Mycket tacksam är jag. Kvällen blir lugn. Vädret är perfekt men inte kan jag öppna altandörren.

Det är nu en månad sedan jag hörde av mig till Upplands Boservice och bad om hjälp. Vilken usel service de står för!! Så genomuselt och detta är andra gången det bara struntar i en!!

När kranen droppade i vintras fick jag ringa (3) tre gånger (!!) innan någon hantverkare ens ringde mig och bokade upp en tid! Uselt är bara förnamnet. Har inte orkat tagit tag i detta med altandörren, men det är samtidigt intressant att se att de faktiskt bara struntar i en även den här gången. Inte tänker jag ringa dem och stöta på utan det får bli ett annat företag. Ett företag som bryr sig om sina kunder.

Flytt, tatuering & ljusare tider

Har snart haft semester i fyra veckor. Komma ner till vila och att bara var här och nu på riktigt är svårt. I år har det tagit längre tid än vanligt. Helt klart. Men sista veckan har jag bara tagit dagen som den kommit och i det finns en härlig känsla. När man kommer dit vill säga…

Tanken var att i år bocka av en av mina drömmar, som fanns på min bucketlist. Fick ett presentkort av Anna när jag fyllde år senast där tanken var att jag skulle åka vattenskidor i sommar. Så blev det nu inte eftersom den bokade firman helt plötsligt tog bort just vattenskidor på programmet. Resan till Malmö var redan bokad och klar, och det gick ju bra ändå. Men den drömmen är fortfarande en dröm…

Biet som ska sitta på min vänstra axel.

…däremot ser en annan av mina drömmar nu ut att bli av. Har alltid velat ha en tatuering. För ett par år sedan blev jag också klar över motivet. Ett litet bi som hänger på min kylskåpsdörr som jag tycker mycket om. Den lilla kompisen ska nu hamna på min vänstra axeln och följa med mig ända tills kistlocket slår igen.

Tillfället kom helt oförhappandes när jag igår såg Artelius Tattoos erbjudande på Instagram. Hon kommer till Uppsala den 24 september och ska var med på en tatueringsmässa och hade lediga tider kvar. Jag slängde iväg en förfrågan och nu är jag bokad! Spännande värre…

Biet är symboliskt för mig och sen gillar jag just detta lilla bi. Kan känna samhörighet på flera plan med ett bi faktiskt.

På Annas balkong
Fika tidigare i juli med Anna och Elias på deras balkong.

På måndag flyttar Anna från Storvreta. Tänker lite djupare på det och det är slutet på en epok i familjens liv. Vi flyttade ut hit 1994 och Anna var drivande i det beslutet.

Nu, efter nästan 22 år flyttar hon tillbaka till Uppsala. Elias får börja åka buss, men hon kommer närmare Tofflan och hyran blir lägre för henne. Elias kommer fortfarande att bo hos mig på halvtid så helt ensam blir jag inte. Men visst känns det lite märkligt, men det är ju så att ingenting är bestående. Det visar ju även hennes val att byta jobb efter många år på samma ställe.

Storvreta har varit och är toppen för barnfamiljer. Så med facit i hand är jag glad att Anna övertalade mig att flytta. Det blev så bra för våra barn. Min plan är att bo kvar tills Elias har gått ut grundskolan. Han har idag nära till plugget och så länge räntor och sådant ligger på den extremt låga nivån som de gör nu, fungerar det bra för mig också rent ekonomiskt, även om ett par rum numera står tomma, att bo kvar.

Det är självklart för mig att hjälpa henne på alla sätt jag kan. Så det blir en del bära och sådant på måndag. Det är också min sista semestervecka. Fan, vad tiden går fort…

Maja är ute mer och mer

Varje förmiddag öppnar jag altandörren och låter Maja få vara ute så länge hon vill. Det är lite påfrestande, men jag vet att jag måste släppa kontrollen. Hon är ute allt längre och just när jag skriver detta så hör jag inte pinglan längre. Hon har hittills alltid kommit tillbaka och givetvis så gör hon det även den här gången.

Idag hade jag tänkt att ta en långpromenad till Fullerö Handel. Har inte varit där på flera år och någonting måste jag ju göra för mig själv. Ibland är ensamhet och nötning det som är nyttigast för mig. Att liksom tvingas landa. Gilla att umgås med mig själv helt enkelt och inte fly som alltid tidigare.

Ni som följt mig vet att jag har väldigt svårt för att ta stöd och hjälp från andra. Det ska då ha gått väldigt djupt i negativ riktning mitt mående och där är vi inte idag. Det har snarare blivit ljusare och bättre och det mesta har jag klarat på egen hand. Det ni! (;-)

Men att sträcka sig så långt att säga att jag ser framemot hösten och det som väntar, hmm nja det vet jag inte. Fast nu har jag ju tatueringen och min lilla bikompis att längta till… (;-)