Etikettarkiv: Undersvik

Socialisera med alkohol

Det är samma sak varje år. Den här årstiden får all energi att försvinna. Att fylla på är stört omöjligt och jag blir både låg och ångestriden.

160920 Undersvik Jerry

20 september 2016: Utsikt över Ljusnan från altanen på stiftsgården i Undersvik

Drömmer mig bort från allt. Nätterna blandas med det verkliga och det drömlika, som ibland nästan känns lika verkligt som det verkliga. Som om det bara är en förlängning av det där andra.

111118 Personalfest Jerry

18 november 2011: Personalfest på kansliet.

Att socialisera med alkohol var lätt. För stunden. Ibland blev jag för gränslös och ångrade mig senare. När jag ser på bilden från 2011 ovan kan jag sakna själva modet att våga, även om det var med alkoholens hjälp. Att visa mig och inte backa en stund i ruset av vinet som gjorde mig öppnare.

Idag har jag svårt med för stora grupper av människor. Drar mig istället undan och struntar i försöken till förändring, är nästan folkskygg i perioder. Klarar liksom inte av livet med andra på ett bra sätt. Nykterheten är bra på alla sätt och vis och är absolut att föredra för en sådan som mig, men ändå får bilden mig att minnas de korta men okomplicerade stunderna av lugn och ro och utan ångest alkoholen gav mig.

Det tog mig många år att i djupet komma till slutsatsen att livet är bättre utan alkohol, att jag inte ”missar någonting” en helg om jag inte dricker, och idag vet jag att priset inte är värt det. Inte på långa vägar.

Jag ljög för mig själv länge och ville inte se hur illa alkoholen gjorde både mig själv, min familj och de relationer jag då hade. Tyvärr har jag inte sedan jag slutat dricka, för 4 år och 7 månader sedan, klarat av att reparera eller odla nya privata kontakter eller relationer, utan jag har istället dragit mig tillbaka av olika anledningar och då främst efter den där dagen i december 2016 då allt rämnade.

160512 Israel Jerry

12 maj 2016: Fantastisk målning i Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan i Israel.

Det drömska och att längta efter det oidentifierbara präglar mig. Det fantastiska i någonting jag inte förstår, men anar finns där. När ska jag våga lita på min intuition och det som finns i det outtryckbara. Våga stanna kvar även i vilan och låta mig mötas av tankarna, fantasin eller vad det nu är.

Kanske är det årstiden som förstärker det hela, men just modet sviker mig just nu på flera plan. Har stora problem med att stå kvar och inte gömma mig.  Livet är just nu och inte i morgon. Även en mörk dag i november.

Annonser

Breidagård – för sista gången

Mitt team på jobbet var på stiftsgården Breidagård i onsdags. Eftersom gården ska säljas var det mitt sista besök på gården.

181017 Breidagård 01

Kocken på gården gör fantastisk mat. Lunchen var inget undantag.

181017 Breidagård 03

Kakelugn, kristallkronor och fina möbler i ett av de fräschaste rummen. Varför gården nu säljs efter 53 år i stiftets ägo kan bara ledningen veta. Mitt tips är dock att det blir för dyrt att driva två gårdar samtidigt i stiftet. De vill satsa på stiftsgården Undersvik som ligger i Hälsingland.

181017 Breidagård 02

Tomten där gården nu ligger köptes 1915 av Johanna Sandén för 3 000 kronor. Hon var prästänka och investerade sedan i en huvudbyggnad som uppfördes året efter. Gården drev hon tillsammans med sina döttrar, fram till sin död 1939.

Stiftsrådet inom Uppsala Ärkestift köpte gården 1965 för 200 000 kronor. Den invigdes 7 februari samma år. I april 1974 invigdes Härbärget och kapellet i januari 2002.

Redan 1999 utreddes gården och då låg verksamheten nere en tid. I december samma år övertog Uppsala stift hela ansvaret för Breidagård. De satsades rejält på gården, men den fick aldrig egen bäring, vilket nu gör att den säljs. Sista dag för bokning är den 30 november 2018.

181017 Breidagård 04

Har varit på gården med många medarbetare genom åren. Dock har jag bara sovit kvar vid ett enda tillfälle för några år sedan.

181017 Breidagård 05

Huvudbyggnaden från baksidan.

181017 Breidagård 06

I Flygeln har jag sovit en gång.

Vi hade genomgång av pulsprofiler och pratade mycket om egenskaper indelade i olika färger. Dagen kändes forcerad och efteråt undrade jag stilla vad vi egentligen hade gjort. Men det var ok, även om jag inte var på topp.

Sista gången på Breidagård fick mig också att filma lite. Det är ett bra sätt att minnas gården. Här kan du se filmen:


Hoppas gården får en ny ägare som månar om gården och vill gårdens bästa. Bryggan och badplatsen är fin och förhoppningsvis förvaltas arvet vidare på ett bra sätt.

En gård att värna om. En gård att bevara.

Skogliga personaldagar

Personaldagar 19-20 september 2016

Mina glasögon försvann igår. Bara sådär. När vi satt på bussen från middagen och jag klev ut för att hämta min packning så är spåren borta. Vet inte vart de tog vägen.

Sen fick jag knappt sova eftersom min rumskamrat snarkade så något uppåt väggarna att det bara inte gick. Fick jag 1 1/2 timme så är det bra. Dagens pass på förmidagen blev därför en plåga för mig och på bussen hem sa jag knappt ett ord för att jag var helt slut. Har blivit ganska sömnkänslig med stigande ålder.

Personaldagar 19-20 september 2016

Men för övrigt så var personaldagarna helt ok. Det var intressant att få ta del av vad Team Egendom sysslar med i skogen samt underhållet av kyrkorna som deras kyrkoarkitekter berättade om.

Personaldagar 19-20 september 2016

Första dagen fick vi verkligen ett kanonväder när vi gick i skogen. Vindstilla, sol och över 20 grader! Det var somrigt trots att det var den 19 september.

Personaldagar 19-20 september 2016

Skogsmaskin som fäller skog på ett mycket effektivt sätt med namnet Skördare.

Personaldagar 19-20 september 2016

19 september 2016. Vi besökte Trönö nya kyrka som har en spännande historia med en brand som gjorde att den fick ett helt annat utseende än vad som var tänkt från början.

Personaldagar 19-20 september 2016

Personaldagar 19-20 september 2016

Trönö nya kyrka och dess balkong.

Personaldagar 19-20 september 2016

Från den nya till den gamla kyrkan i Trönö.

Personaldagar 19-20 september 2016

Trätrappan upp till klockstapeln.

Personaldagar 19-20 september 2016

Det är en gammal medeltidskyrka och en av detaljerna är detta hängande skepp.

160919_10

Kyrkan är en av de fastigheter som Statens fastighetsverk tog över från Riksantikvarieämbetet den första januari 2015.

Personaldagar 19-20 september 2016

Denna medeltidskyrka är också unik eftersom den har två läktare där man kan sitta. Frågan är bara hur mycket man såg av det som pågick nere på golvet, men det kanske hade mindre betydelse?

Personaldagar 19-20 september 2016

När jag var uppe på ena läktaren så hittade jag denna nässelfjäril. Jag tyckte synd om den och släppte ut den. Dagens goda gärning?

Personaldagar 19-20 september 2016

Efter sista kyrkobesöket där vi blev fullproppade med information om bygget och vad kyrkorna innehöll så bjöds vi till Växbo krog på middag. Huvudrätt var kronhjort och efterrätten ser ni ovan. Så gott.

En bra sak numera är att vill man ha alkohol i någon form till maten får man betala det själv. Det tycker jag är bra.

Personaldagar 19-20 september 2016

20 september 2016. Som sagt, efter en katastrofal natt där jag knappt sov en blund så körde vi mer teori den andra dagen. Vi guidades genom vilka skogliga program som används samt vilka kyrkreservat som finns i Uppsala stift.

Tyvärr var jag väldigt segstartad och trött stora delar av förmiddagen. Hade svårt att hänga med i alla begrepp, så att stå ute på stiftsgårdens altan och se ut mot vyerna fick sinnena att kvickna till något under förmiddagsfikat.

Personaldagar 19-20 september 2016

En del åt lunch utomhus. Det är ganska häftigt den 20 september 2016 uppe i Hälsingland på stiftsgården i Undersvik.

Sammantaget var det intressant att få lyssna till skogvaktare, planerare och personal från Team Egendom. Det ger en större förståelse och sammanhanget att vi hör ihop förstärks. Det är lite skillnad mot hur det såg ut för 20 år sedan, då det var mer vattentäta skott mellan enheterna.

Det gäller att hänga med och vara öppen i sinnet. Att hänga kvar vid det gamla gynnar ingen.

Personaldagar 2015

Stiftsgården i Undersvik, denna fina stiftsgård, där var arbetslaget i dagarna två för teamgenomgångar, resultat av medarbetarundersökning och lite samkväm.

2015-01-29 Personaldagar

För mig var höjdpunkten dagens morgonbön i kyrkan. Gårdens kaplan Magnus ledde oss på ett mycket fint sätt och även om orden ibland är olika, så är andemeningen detsamma.

Vi använder olika ord, för egentligen samma sak. Det kanske också handlar om att mogna och kunna ta emot orden? Hur som haver, jag gillade det i alla fall väldigt mycket. [Instagram uppsalastift]

2015-01-28 Personaldagar

Men vi tar det från början. Första dagen så fick teamen presentera vad de sysslar med för de andra teamen. Det var riktigt intressant och många nya saker fick man reda på.

2015-01-28 Personaldagar

Vi fick skriva ner frågorna på papper och sen sätta upp dem. Vid dagens slut så sammanställdes allting för att sedan delges varje team. Riktigt hur uppföljningen ska bli för mitt eget team på de frågor vi fick, det vet jag inte i nuläget.

2015-01-28 Personaldagar

Den svenska flaggan var hissad.

2015-01-28 Personaldagar

Efter dagens pass så var det kvällsandakt. Utanför kyrkan så hade de tänt en liten eld där man kunde värma sig om det behövdes.

2015-01-28 Personaldagar

Undersviks kyrka. En mycket stämningsfull och fin kvällsandakt. Man ville inte gå vidare, utan sitta kvar mycket längre, men programmet var inte slut för kvällen. [Instagram]

2015-01-28 Personaldagar

Utanför kyrkan så bjöds vi på delikatesser från lokala förmågor. Tyska korvar, Hallåmi (ja, det ska stavas med å) och lokalt producerat äpplemust.

2015-01-28 Personaldagar

På kvällen så var det gemensam middag på ett ställe som heter Orbaden. Det är både hotell, spa och restaurang i ett. Nu kom vi dit på kvällen, så jag såg inte hur omgivningarna såg ut, men fick höra att det är så fint på sommaren där.

Maten var ok, men som vanligt när det är lite fiinare så är portionerna väldigt små och så tar allting sådan tid. Det är inte riktigt min grej detta, sådana här utdragna tillställningar, men jag gjorde mitt bästa och hängde med så gott jag orkade.

Förrätt kantarellsoppa, huvudrätt fisk (tror det var forell, men blir osäker nu) och efterrätt ostkaka med kaffe.

Viss del av maten valde jag bort. Nu som följer mig, vet varför (;-)

2015-01-28 Personaldagar

Två killar utklädda till städgummor och med grovt språk där anspelningar på sex hela tiden gjordes, det var kvällens externa underhållning. Det är en svår konst att få det att fungera, utan att det blir plumpt. De gjorde så gott de kunde, men det fungerade inte så bra tycker jag.

2015-01-29 Personaldagar

Efter middagen så fick jag åka med en arbetskamrat tillbaka till stiftsgården och mitt rum. [Instagram]. En del stannade kvar lite längre och ett team bodde till och med på Orbaden. Egendomligt, men så var det i alla fall.

2015-01-29 Personaldagar

Andra dagen började med dagarnas höjdpunkt som sagt, om någon frågar mig. En upplyftande stund tillsammans i kyrkan.

Sen blev det specialinriktad presentation, fika och genomgång av medarbetarundersökningen på förmiddagen. Intressant var det och sen när vi analyserade så spretade det åt alla håll, beroende på vilken utgångspunkt man valde. Men det blev en del diskussion kring både fika- och lunchbordet. Livgivande och faktiskt så har jag fått en liten annan förståelse gällande förändringsarbete och att det inte alla gånger är så lätt att vara den som bestämmer.

2015-01-29 Personaldagar

Lunchen fungerade inget bra för mig eftersom det var potatis i soppan. Men som ni ser så var salladen kanon och mångbottnad med mycket gott i, så det spelade ingen roll. Jag tog helt enkelt två vändor sallad och det fungerade bra.

Stiftsgården i Undersvik ska ha all beröm och heder av arrangemanget. Jag trivs alltid där och den här gången var inget undantag. Bär också med mig orden från både kvällsandakten och morgonbönen. Stärkande och upplyftande!

Neem

Min tvålsamling utökades med två nya doftbomber, lavendel och en annan doft jag aldrig hört talas om neem… (;-)

Många känslor

Nu orkar jag berätta om natten själv på stiftsgården i Undersvik, den fantastiska dagen på bryggan nere vid Orsjön samt en resa som jag sent ska glömma när jag skulle hem igen på fredagseftermiddagen.

Vi tar det i tur och ordning eftersom jag är en man av ordning.. *host*

En fin bild på gården. Speglar mycket mitt eget tänk just nu. Underbarar en massa saker helt enkelt eftersom jag är så trött på motsatsen. Jag VÄLJER att se det underbara i livet. Misslyckas ibland, men lyckas alltmer. Tycker det var en söt liten skylt som får åtminstone mig att haja till lite. Underbara Livet!

Att sova helt själv på en sådan stor anläggning var ju lite “speciellt” om jag säger det som så. Det var inte så att jag var rädd eller orolig utan mer känslan som fanns där, den var.. ja speciell eller hur jag ska säga det. För mig var det också ett steg i att våga saker. Jag visste mycket väl att jag skulle bli ensam på natten, men ändå så kände jag ingen tvekan.

Många ställen har ju sina historier om andar, väsen och spöken… mer varken vill eller kan jag säga om just detta eftersom jag inte vet hur mycket som kommer inifrån mig eller vad som är vad. Men rädd var jag inte, utan jag kände mig välkommen och omfamnad. Även på natten… (;-)

Drog en liten panoramabild när jag stod på huvudbyggnadens balkong, tidigt på fredagsmorgonen.

Är ju svag för soluppgångar så här kommer en bild till från samma tillfälle.

131026_04

Jag vet, ännu mer sol, men det var så härligt väder att jag bara inte kunde låta bli.

Stiftsgården i Undersvik 25 oktober 2013
[Film]

På lunchen så tog jag mig en promenad. NI ser ju själva vilka vyer de har kring stiftsgården! Sen gjorde ju vädret sitt till och förstärkte det positiva. Så blå himmel!

131026_06

När jag strosar på där i goda ro, så dyker denna skylt upp! Tyska korvar!? Nog blev jag sugen allt… hahaha!
Men om vi ska vara en gnutta seriösa så finns Tyska korvar på Facebook, var annars?. Där kan man läsa vidare om korvarna: Korven tillverkas på beställning i Tyskland, den skickas vakuumförpackad och lufttorkar i Undersvik tills den är fast som en salami ska vara. Tillverkningen sker på en gård i Althüttendorf, 5 mil nordöstlig om Berlin.

Mumsigt!

Orsjön

Var ju bara tvungen att gå ner till bryggan vid Orsjön, Ljusnan.

131025

Visste man inte bättre så kunde man ju tro att det var mitt i sommaren!

131026_09
[Film]

Försökte köra en panoramabild över hela bryggan…

131025

Just den här stunden på bryggan betydde mycket för mig. Det var sagolikt på ett sätt, kan låta överordat, men just i den stunden så förstod jag vad jag gjorde här på jorden. De stunderna är inte många kan jag säga och att bara få den insikten ytterligare en gång, det stärkte mig väldigt mycket. Allt var liksom så perfekt på något vis. Just då och där. Hoppas givetvis att få vara med om något liknande igen, men blir det inte så, så kommer jag att minnas just detta för livet.

Då var jag uppfylld av kraft och mådde väldigt bra och det kanske jag behövde för den resa som väntade. Pendeln svänger väldigt snabbt… (;-)

131026_11

Nu efteråt så var det väl inte så farligt, men då, när jag var inne i det så var jag bara så trött på SJ, trött på den dåliga planeringen och trött på att vara orolig för när jag skulle komma hem. SJ är ju ett stort företag och borde de inte ha personal som är redo på situationer när tåg ställs in och ersättningsbussar kommer istället? Nej, ingen information och en chaufför som ingenting vet när det helt plötsligt var totalstopp i Kilafors med tåget.

När vi kom fram i Gävle så var det ingen som tog hand om oss utan det vara bara att försöka själv. Jag menar, hur svårt kan det för detta stora företag som nu funnits i många år att utbilda servicepersonal som enbart jobbar med information och sådana här saker? Det skulle betyda så mycket tror jag, ur PR-synpunkt och hur människor skulle se på SJ.

Men inte då, monopol skapar icke-service, helt klart! Nu har ju SJ inte fullt monopol på allt, men tillräckligt mycket för att slippa bry sig om människor som blir fullastade i bussar och sen missar sina anslutningståg?! Så kändes det i alla fall.

Jag hoppade på ett UL-tåg i Gävle eftersom det var det enda som skulle gå mot Uppsala inom lång tid. Men då åkte jag ju på en ny biljett… (;-( men jag orkade helt enkelt inte tänka på den saken och sen ville jag inte stå och vänta ytterligare…

Så fredagen var verkligen en kontrasternas dag för mig. Verkligen känna på alla plan. Bra träning för tålamodet på eftermiddagen och sen på kvällen så kom Frida på besök. Det var roligt att få prata med henne om mina vedermödor och sen pratade hon om sina.

I morgon så blir det Stockholm och Dramaten igen.. så spännande!

Trettio år på stiftet

Den 26 oktober 1983 så stegade en osäker 17-åring in på stiftsbyrån i Uppsala. Det var tack vare arbetsförmedlingen som denna osäkra man skulle få “prova-på” att jobba på ett kansli. Det hette ungdomslagsplats på den tiden. Arbetsuppgifterna bestod i att göra det som ingen annan ville göra, det vill säga springpojkens.

Jag visste inte vad jag ville med mitt liv och i valet mellan okända Stiftsbyrån och kända Pharmacia så valde jag Stiftsbyrån. Fråga mig inte varför, men det bara blev så. Idag så ångrar jag verkligen inte det valet. Stiftsbyrån bytte namn, gick ihop med domkapitlet och stiftsnämnden och blev tillslut stiftskansliet år 1989.

Det har hänt så mycket under dessa år. 30 år i stiftets tjänst är jag idag stolt över. Ett tag var jag inte riktigt det eftersom många anser att vara plikttrogen och lojal idag inte är egenskaper som premieras. Man ska ju ha allt på papper för att räknas och det har jag aldrig haft. Men jag har en gedigen erfarenhet av att arbeta och lära mig saker där jag har hamnat inom stiftet och idag sträcker jag på mig och är stolt. Efter 30 år så vågar jag det!

2009 så skrev jag dessutom ett inlägg om hur jag hamnade i kyrkans värld.

8402
I februari 1984 så gjorde jag och ett par arbetskamrater PR för vår tjusiga stiftströja.

Administrativa uppgifter, springa ärenden och svara i telefonen var det jag sysslade med under de första åren. Saker och ting gick undan och jag trivdes väldigt bra. Då hade jag drivet och ville alltid göra bra ifrån mig och det vill jag fortfarande förstås. Min första chef hette Allan Karlsson och han skrev jag om 2009 när han lämnade oss.

1984-04-24
24 april 1984

Min mentor under många år var Claes Göthberg. Det kan jag idag säga att han blev utan att överdriva. Han var ett stort stöd med sitt sätt gentemot mig och vi blev även vänner vid sidan av jobbet. Att han i februari 2014 ska gå i pension känns märkligt, men det är ju så det fungerar här på jorden. Ingenting varar för evigt, men nog kommer det att bli konstigt alltid.

1985 i augusti
Ärkestiftets Dag i Furuvik med Claes i augusti 1985.

Det finns inte ord för vad han har betytt för mig genom åren. Han blev många gånger det stöd som jag saknade från min pappa. Han hjälpte mig och brydde sig när det var tufft i perioder för mig.

Vi hade mycket roligt på jobbet under 80-talet. Många spännande och intressanta människor passerade revy genom arbetet. Minnena är många kan jag säga.

1989
1989 så packade Claes och jag för att vi skulle flytta ihop med Domkapitlet och Stiftsnämnden.

1989 i februari
Här poserar jag 1989 med dåtidens adressregister som jag var ansvarig för. Varje namn stod på en egen plåt och sen drog man dem i en maskin med bläck så att adressen hamnade på ett kuvert. Modernt värre… (;-)

Många säger ju att det var bättre förr, och på ett sätt så kan jag väl hålla med. Allt var mycket enklare eller hur jag ska säga det. Idag är saker och ting mer komplicerade, även om det går snabbare med kommunikationen mellan människor så kan faktiskt även jag ibland känna att tekniken är lite för mycket och för avancerad. Det krävs liksom så mycket mer bland alla valmöjligheter som finns.

8909
Mycket fick jag vara med om under åren. I augusti 1989 så fick jag åka med och vara ledare på ett läger för utvecklingsstörda i Idre.

Jobbet 1989
Klipp från ett gammalt fotoalbum. Detta är också från 1989 (mest foton från det året) där hela arbetslaget är samlat högst upp och bilden nedan är från Birka med Clabbe.

1994 så vann jag mitt första (och enda?) pris. Det var ett då ganska nyinstiftat miljöpris och motiveringen gillar jag: För hans arbete att göra stiftskansliet till ett föredöme i miljöhänseende för pastorsexpeditionerna i stiftet.  Det ska finnas en bild där jag tar emot priset av dåvarande biskopen Tord Harlin, men den hittar jag inte just nu.

1996 så hände det en stor förändring för mig på jobbet. Jag fick ett erbjudande om att jobba med datorer på stiftet trots att jag saknade formell utbildning. Data var ju relativt ovanligt då, men det började ta fart och de behövde en ersättare för den ansvarige som då slutade.

Jag tackade ja och 1997 så släppte proppen kan man säga. Satsningen på data tog verklig fart och mitt yrkesliv fick en helt annan inriktning, trots att jag var kvar på samma arbetsplats så kändes det som att börja på en helt ny tjänst.

Att få vara med om att bygga upp e-posten (minns första försöket med FirstClass), hitta lösningar via datorerna och liksom vara med från början var väldigt roligt. Diskussionerna på Spira (som kyrkans gemensamma system då hette) minns jag väl. Tjafset med Dag Sandahl om homosexuella vilket resulterade i biskopsord där Sandahl tyckte att min biskop skulle ta mig i örat för att jag propagerade så för homosexuella (var själv djupt inne i garderoben då) och dess plats i kyrkan kommer jag speciellt ihåg.

Svenska kyrkan var ju en helt annan kyrka då, i början på 80-talet, än vad den är idag. Det finns mycket att säga om detta egentligen, men jag konstaterar att det idag är en mer inkluderande inställning och en mer liberal kyrka, vilket för mig är positivt.

2002_arbetsplats
Så här såg min arbetsplats ut 2002.

Jag hamnade i olika konstellationer under de kommande åren och tillhörde en tid i början på 2000-talet infogruppen (vilket jag är tillbaka i idag) och då var sammanhållningen stark och speciell. Flera chefer passerade och jag har ofta fina minnen av dem och alla har de varit stöttande och hjälpt mig genom svårigheter och problem, ibland på ett sätt som är få förunnat att få vara med om. Mina chefer har aldrig ens fått mig att fundera på att byta jobb och det är ju ett gott betyg.

2002 i mars
Personaldagar i Rättvik med infogruppen i mars 2002.

En period så åkte vi på personalresor en gång om året. Det var väldigt generöst och jag har bland annat varit i London, Rom, Tyskland och på Island med jobbet. Sista stora resan tillsammans gjorde vi 2006 då vi var i Tyskland. Jag gjorde en helt egen blogg om det äventyret.

0205_island
I maj 2002 var jag på Island med delar av arbetslaget.

Att åka till Island var helt klart ett minne för livet. Det var så annorlunda på så många vis och faktum är att jag fortfarande minns väldigt mycket från just den resan.

2003_jarna
Med järngänget i Järna 2003 (;-)

I mitten på 2000-talet och fram tills för något år sedan så började jag känna en väldig leda med det jag sysslade med. Det blev tyngre och tyngre med allt negativt som slog emot mig och det ansvar jag hade för både servrar, arbetsstationer och att vi skulle hänga med i utvecklingen gällande datorer, program och sådant. Ständiga uppdateringar av det mesta höll på att bränna ut mig blandat av personliga problem i privatlivet gjorde att livet gick i nedförsbacke.

Stiftsgården i Undersvik
Senaste tjänsteresan i oktober 2013 gick till vår fina stiftsgård i Undersvik.

Men för något år sedan så hände det saker. Igen. Jag blev med i infogruppen ånyo och fick också förändrade arbetsuppgifter och jobbar idag alltmer med våra webbar och sådant tycker jag är väldigt stimulerande att jobba med. Jag får utmaningar på ett helt annat sätt och känner stödet från både chef och medarbetare på ett sätt som gör att arbetsglädjen och nyfikenheten är tillbaka.

När vi gick med i den gemensamma IT-plattformen (GIP) i oktober 2012 så blev jag av med en del arbetsuppgifter såsom ansvaret över våra servrar som den största skillnaden. Istället så har jag alltså fått ansvar för vår interna webbplats och sen hjälper jag även till med de andra webbplatser vi har. Det är väldigt roligt att den här förändringen kom tillslut för mig.

I augusti 2013 så fick jag även ansvar för stiftets telefoni och detta beror ju på att integrationen mellan datorer och mobiler blir allt tätare. I början så kändes det tufft och mitt dåliga självförtroende gjorde sig påmint igen, men nu funkar det bra.

svenskakyrkan_uppsalastift

Trettio år på stiftet är lång tid. Men jag har liksom aldrig haft någon anledning att leta mig därifrån (förutom en kort tid på 2000-talet) eftersom gemenskapen och friheten i tjänsten varit fantastisk. Jag överdriver inte om jag säger att just mitt jobb varit den stabila pelare i mitt liv som gjort att det ändå går på något vis (förutom guldklimparna då givetvis). Det finns mycket tacksamhet i mitt hjärta mot Uppsala stift och Svenska kyrkan.

Det finns egentligen så mycket mer att säga, men att jag är kvar efter 30 år kanske säger det mesta? I det stora hela så har jag trivts oerhört bra på mitt jobb. Har säkert glömt ett och annat, men det är kanske inte så konstigt efter så lång tid.

Tack för alla dessa år alla ni som har berört mig på ett eller annat sätt genom mitt jobb! 26 oktober 2023 så kanske jag skriver en ny post… eller vad tror ni?