Etikettarkiv: undermedvetna

En vecka av alla känslorna

Ljuset finns där.

Tvivlen är en del av livet. Att inte veta allt och vara kvar i den tanken. En vecka med mycket känslor går mot sitt slut. Ilska, hårdhet, förståelse, välvilja, glädje och nu tvivel. En vecka som betytt mycket för mig i den berg- och dalbana jag nu tillbringar mitt liv i.

I början av veckan oro och tankar på vart är detta på väg. Vart för allt inre arbete mig till egentligen. Svårt med egen styrning och givetvis reagerade jag på ett sätt som jag inte hade kontroll på. Kontrollen, denna fiende till utveckling, har dominerat mig i många år. Att ligga steget före och tro mig kunna veta vad som ska hända. Den fick sig en rejäl törn i början på veckan. Just då och just i den stunden drog sig ”skyddet” på en kort stund, men jag satt kvar och flydde inte. Jag satt kvar i det som hände och det var (ser jag nu efteråt) en stor seger för mig.

Vad som sades och varför är svårt att sätta ord på. Olika synsätt på saker och ting och att jag för en gång skull stod kvar i det jag tyckte orsakade obalans, vilket gav följdreaktioner på ett sätt som jag inte hade väntat mig. Nu efteråt gav ”friktionen” ett helt annat djup som inte fanns där innan. Jag ni fattar, inget ont som inte har något gott med sig… slitet och välkänt, men det var verkligen så. Att jag satt kvar och inte flydde, gjorde att efteråt fördjupades förståelse och synsätt som inte gjorts tidigare.

Men visst var det ändå jobbigt att bära sedan i ensamheten. Att försöka förstå med intellektet låter sig inte göras alla gånger och då är det bara att acceptera. Det undermedvetna och intuitionen gör sitt jobb, utan att intellektet behöver ha koll på allt. Också en lärdom.

Mårten Trotzig gränd i Gamla Stan
Mårten Trotzig gränd i Gamla Stan

I torsdags var jag till A i Gamla stan igen. Vi har haft ett uppehåll veckan innan och för första gången kände jag mig trygg i miljön. Inga tankar på kontroll och att ”ligga före”, inga försök att vara en duktig adept och ”prestera” så att läpparna sa orden för inbillad progress, nej bara vara där och säga precis som det var med hela mig.

Vilken befrielse det var! A kan sätta ord på det mesta och få mig att förstå varför saker och ting sker. När jag försöker vifta bort och inte kan eller för den delen vill ta till mig förklarar hon att det är helt i sin ordning.

Utrensningar i mitt inre för att ge plats för det nya. När jag tvivlar på tankarna och det jag känner förklarar A och dessutom med praktiska övningar ger mig sådan kraft och energi. Det är märkvärdigt underbart att få vara en del av detta. I mitt liv som under många år gått på ”tomgång” och en rädsla för att leva helt enkelt. Sitta still i båten för att det känner jag igen och accepterar, även om det gör mig likgiltig och ger en längtan på att bara få avsluta alltihopa.

Kan inte med ord beskriva den tacksamhet jag känner för att jag nu får chansen att förändra mitt liv tillsammans med A som min lärare i det jag inte fixar själv. Min tacksamhet för de som nu ”stiger fram” och erbjuder sitt öra går heller inte att värdera i ord. Det är mäktigt när jag tänker på det. Det där dolda, begravda och det där som jag aldrig trodde mig kunna få uppleva igen, det kanske inte är en omöjlighet ändå.

Alla svar finns inom en. Inte utanför och i det materiella. Samlarens väg ligger utanpå och inte i det inre. De svaren bedrar och försvårar ett harmoniskt mående. Någonstans har jag alltid vetat detta, men ändå inte lyssnat. En envis och egoistiskt själ som kanske äntligen begriper?

Det är jag som bestämmer. Mina beslut och min vilja om fortsättningen. Ingen annan. Vad är det bästa som kan hända? Ja, det värsta är ersatt av det bästa. Det ni (;-)

Att be om hjälp

För många år sedan… 1987 i New York.


Min blogg har jag för att dela med mig. För att skriva av mig men också inspirera till mod, öppenhet och att inte gömma sig. Precis det som min inre ”förgörare” gör allt för att åstadkomma.

Sista dagarna har varit obeskrivbart omtumlande i mitt inre, mest på ett smärtsamt och negativt sätt. Människor vill hjälpa mig, men jag gör allt för att ”straffa” ut mig.

Min terapeut A och jag har varit i kontakt två gånger de senaste dagarna och jag får nytt mod och kraft. Hon ger mig redskap som min ”förgörare” inte vill använda sig av. Jag klarar heller inte av att få ur mig den ilska och de aggressioner som nu sitter i halsen på mig. Hon är orolig. Jag känner mig bara rädd och vill återgå till det jag känner igen. Men det går inte att backa nu. Jag har gått ”för långt” och vet inte hur jag tar mig tillbaka till de ”trygga” marker jag levt i under stora delar av mitt liv. De falskt trygga marker som gjort mig illa så länge. Så ni kanske förstår situationen för mig just nu?

Ännu tidigare – bilade till Paris 1977.


Att blogga om detta och vara transparent mot mina läsare hoppas jag ska vara ett steg för mig att orka fortsätta framåt.

Att berätta om den hjälp jag nu får och genom det kanske inspirera andra som är i samma situation som jag är. Inte gömma mig som jag alltid gjort i form av självlögner och ett spel där jag sagt en sak, men inom mig känt någonting helt annat.

Tre gånger om dagen. På morgonen, mitt på dagen samt på kvällen ska jag köra nedanstående affirmationer. Detta oavsett hur jag känner inför det eftersom det undermedvetna oavsett registrerar orden och gör att en förändring sakta men säkert händer inom en:

Affirmationer
Jag är lugn och avspänd
Jag känner tillförsikt inför framtiden
Jag är aktiv och handlingskraftig
Mina relationer till andra fungerar bra

Jag känner mig trygg
Jag kan hantera olika händelser som inträffar i mitt liv
Jag litar på min intuition
Jag är en värdig och stark person
Jag kan hantera alla situationer

Mitt självförtroende och känslan för mig själv växer för varje dag
Jag är tillräcklig
Jag har en plats i livet
Jag är god och älskvärd
Jag litar på livet.

Nutid – för något år sedan på Breidagård.

Mindfulness
Andningsankare – här och nu, med hjälp av andningen varje morgon ska jag lyssna på denna inspelning för att vara jordad innan start på dagen.

Kroppsscanning – Varje kväll precis innan jag ska sova. Nästan 21 minuter där kroppen går igenom en inre resa för att känna sig avspänd.

A egna inspelning – Vid verklig kris, om det trots allt inte fungerar har jag denna inspelning att ta till. För att ”komma tillbaka” i det som är viktigt och förstå den resa som jag påbörjat.

Striden (ja, jag hittar inget bättre ord) står mellan min intuition och min ”förgörare” som jag kallar den. Det finns bara en utgång om jag ska vara kvar här på jorden. Det vet jag någonstans lång därinne, även om det många stunder inom mig bara skriks att fortsätt ta genvägar, fly från allt och gör ingenting. Fast det vet min intuition kommer att ge samma resultat jag levt med länge och som gör mig illa.

Vart leder vägen egentligen?

Ibland känns det som om allt bara är en dålig filminspelning där jag gör saker om och om igen, för att tillslut göra ”rätt”. Den känslan har jag i och för sig haft i hela mitt liv och när jag som nu börjar att rubba på det som alltid varit, då händer det saker. Det blir sämre först innan det blir bättre. Det är min tro och i det måste jag vara stark när den svarta gyttjan är på väg att dränka mig igen.

Karlstad 1976


Min syster kommer idag. Behöver allt stöd jag kan få och att ens be om det är svårt för mig.

Att ringa någon när det krisar är ett oerhört stort steg för mig.

Igår ringde jag min syster…

Badbesök och inköp av kattsand

Idag ska jag göra två saker.

Gå ner till Storvretabadet och se om det verkligen är igång igen. Jag har hört detta och måste se med egna ögon. Är det så, så finns det ju ett bad ungefär en km från mitt hus. Bra, va? Flera år har det varit stängt för att vattnet inte höll måttet, men som sagt nu går ryktet att det är badbart igen.

Sen ska jag till affären och köpa kattsand. När Felix nu är inne så går det åt mycket av den varan.

Vaknade tidigt och gav Felix mat. Somnade om och nu sitter jag liksom bara här och bearbetar vad det undermedvetna ville säga mig. Drömma är bra, då bearbetar jag saker och ting på ett bra sätt.

Kom på en tredje sak som jag bara måste ta itu med idag. Gräsmattan på baksidan ser snart ut som en vildvuxen äng. Det måste jag råda bot på.

110702

Fick ett samtal som var befriande och jag tror att vi båda behövde detta. Får ånger över vissa saker jag har skrivit och sagt. Men försöker nu gå vidare efter de strategier vi båda nu ska försöka följa

Nu lite kaffe och smörgås.