Etikettarkiv: umgängesfabriken

Familjeflytt & halverad dos

180829 rosor

Rosorna på baksidan börjar att tackla av.

Frida flyttar till mig på fredag. Situationen just nu gör att ingen annan möjlighet finns. Hastigt men inte alls lustigt har det blivit på det viset. Jag är mest förbannad för hennes skull och hoppas att hon efter allt som hänt ändå mår ok.

180829 äpplen

Märkvärdigt röda äpplen med en mörk himmel i bakgrunden.

Du kan väl skaffa en ny katt? 

De orden kändes och jag försökte verkligen förklara vad Maxi betytt för mig genom åren. Men det verkade inte som hon riktigt förstod mig. Det kändes att höra det.

Sen detta med att viljan saknas när det gäller motion. Nog kan du ta dig ut en liten stund, även om du är trött… ungefär så gick orden… försökte berätta så ärligt det bara gick hur jag mår idag. Det är svårt med vissa saker, eftersom jag skäms för att jag känner på det viset. Men till stora delar gick det bra.

Hon är ganska rak och lite ”karg” min husläkare, men hellre det än tvärtom. Hon bestämde att jag ska halvera min medicinering och se om likgiltigheten släpper. Tog blodtryck (som var bra 140/88) och försökte skoja med henne om att hur fet jag än är, så är trycket jämnt i alla fall, men det gick inte riktigt hem… Däremot när jag berättade om gruppterapin i början av året då jag kände mig mer deprimerad efter än innan när dam efter dam under sessionen berättade om den ena depressionen och kollapsen efter den andra. Då skrattade hon i alla fall…

Tog dessutom blodprover och ska tillbaka om en månad för kontroll och se om jag mår bättre med minskad dos. Alla reagerar olika gällande antidepressivt och jag har tidigare hamnat i dessa zoombieliknande tillstånd. Känner att jag måste bryta det mående jag bär på sedan en tid. Det framförde jag mycket klart att så här kan jag inte må utan att jag måste försöka med någonting.

På fredag flyttar som sagt Frida till mig och det ska bli intressant att höra vad hon har att säga om den uppkomna situationen. Elias kommer också eftersom det är skifte i umgängesfabriken.

Annonser

Fortsatt hetta & starkare känslor

180720 parkbank

Gick med sonen till busshållplatsen. Dags för skifte i umgängesfabriken. Jag gick själv vidare en sväng i hettan. Orkade inte långt, men en liten bit blev det i alla fall. 3,9 km och 5235 steg får jag vara nöjd med.

180720 himlen

Det positiva ligger utanför mig själv. Mina barn och deras liv. I det håller jag mig kvar. Men jag vet också att hittar jag ingenting inom mig, spelar det liksom ingen roll tillslut. Det går inte att leva genom sina barn ett helt liv.

180720 felix

Felix verkar påverkad av värmen. Han skriker mer än vanligt och verkar längta bort härifrån allt som oftast. Påminner mycket om min egen hågsenhet och allt starkare apati just nu.

I morgon kanske vi får lite regn, max 5 mm, men sen ser det ut så här över Storvreta:

extremvader2018

Det är inte klokt, men värmeböljan 2018 bara fortsätter, med temperaturer över 30 grader nästan hela nästa vecka. Jag blir alldeles matt av att se detta. Egentligen borde jag jubla och prisa värmen, men det gör jag inte. Nu tycker jag bara att det är jobbigt att inte ha någonstans att svalka sig. Någonstans att komma undan det klibbiga och heta. Bad och offentliga platser klarar jag inte av. Tror att mitt allmänna mående gör att värmen blir jobbig istället för tvärtom.

Om jag orkar åker jag till min mammas grav i morgon förmiddag. För att ”prata” med henne och kanske få lite ”tröst” på något vis. Sen vet jag inte vad som händer riktigt. Hoppas trösten fungerar.

Årsringar & dokumentärfavorit

180510_gulblomman

Baksidan är härlig just nu. Det är nog en av anledningarna till att jag gillar maj så mycket. Många fina blommor som visar sin bästa sida just nu. Den gula gillar jag.

180510_gulblommor

Under en kort tid får man njuta av färgerna och prakten. Har idag sugit in så mycket det bara går av detta.

180510_vitbusken

Den här busken lever verkligen upp en vecka om året. Så otroligt fin med sina vita intensiva blommor.

180510_vitbuskarna

Det är nästan så att jag glömmer bort hur otroligt fin den är just i maj, just för att blommandet är så kort. Resten av året får den ingen uppmärksamhet alls utan står där bara taggig och yvig.

185010_arsringarna

Gick ut och vandrade i förmiddags. Standard-”slingan” och utan musik. Fåglarna kvittrade och tankarna for och flög överallt. Den lilla Jerry hälsade på. Han som saknade erfarenhet av livet och inte riktigt förstod vad han gjorde här på jorden.

Trots ”årsingarna” så begriper han fortfarande inte det. Håller honom kvar så länge det går och försöker acceptera hans agerande genom åren.

rhys beynon

Rhys Beynon har jobbat som läkare på akutmottagningen på S:t Georges i London sedan februari 2012.

På SVT-play finns en underbar programserie som heter ”Akuten”. Den är brittisk och det är från akutavdelningenS:t Georges sjukhus i London och jag bara älskar denna dokumentära serie. Man får följa människor som av olika anledningar hamnar på akuten. Deras berättelser hanteras så varsamt och fint. Blir så varm i hjärtat av att titta på den och har snart plöjt igenom alla 14 avsnitt. Så fin ton i det programmet, rekommenderas. Sen har jag personligen ett gott öga till en av läkarna Rhys Beynon som verkar vara en härlig själ.

I morgon är det skifte i umgängesfabriken. Tiden rusar och nu har han varit hos sin mamma i 14 dagar. Jag har bäddat rent, dammat av hans rum och kört lite med dammsugaren för att det ska vara så fint som det bara kan när han kommer till mig. Har också fixat en fin bild på han och Maxi i ram som nu hänger i hans rum.

Det är vanlig arbetsdag i morgon igen. För mig en välsignelse just för rutinen och att jag har någonting annat att tänka på än det som inte för mig framåt när jag är på andra platser i både sinne och kropp.

Besök hos en Londonresenär

Idag besökte jag…

17 juni 2017 Lucifer
Lucifer

17 juni 2017 Citrus
Citrus

17 juni 2017 Mini
Mini

17 juni 2017 Fika med jordgubbar och glass

För deras matte bjöd på fika och samtidigt skiftade vi grabb i umgängesfabriken.

Anna berättade och visade bilder från resan till London som hon gjorde i veckan med Tofflan.

17 juni 2017 Mugg från London

Denna fina Londonmugg fick jag i gåva. Så gulligt av dem.

17 juni 2017 Lupiner

I det fina vädret satt vi ute på balkongen. Grannarna nedanför hade jättefina lupiner som just nu står i full blomning.

17 juni 2017 Pelargoner

Hon har gjort så fint på balkongen. Här röda pelargoner i en av blomlådorna.

Det var en trevlig fikastund och nu är grabben överlämnad till sin moder (;-)

Framåt jag gå

31 maj 2017 Syrener

Det är härligt grönt ute nu! Dofterna av både hägg och syren är påtagliga och liljekonvaljerna står bara där och väntar på att bli plockade. Igår regnade det hela dagen, men det tror jag bara var bra.

Mår bättre när det gäller utmattningen. Det gäller att se det positiva och den där akuta tröttheten känner jag inte av på samma sätt idag som för en månad sedan! Det går visserligen i perioder men det känns som om djupen i tröttheten minskat. Ett tag trodde jag att det var kört och att jag aldrig skulle orka som förr…

Förstående arbetskamrater som bryr sig lyfter också. Fokuserar på det positiva i att utmattningen känns bättre idag. Depressionen är desto tuffare och i det finns inte mycket att säga eftersom det innefattar andra själar mestadels i de försök jag gör gällande interaktion och förståelse. Krigar vidare med tankarna och det som möter mig, både inom och utanför mig själv.

170531_gront

Idag kommer Elias! Dessa skiften i umgängesfabriken åt mitt håll så att säga får mig ljusare i tankarna. Han har varit hos Anna nu i 2 1/2 vecka och det har varit så tyst i huset. Katterna gör sitt bästa för att liva upp mig, men det är bra mycket bättre när grabben är här också. Mina katter är dock helt underbara och hjälper mig bara genom att existera. Tre olika personligheter och ibland känns det som om jag förstår dem bättre än människor.

När jag skrivit ovanstående ringde telefonen. Det var min handläggare på försäkringskassan. Hon var ganska tuff emot mig och berättade om att efter 180 dagar (ett halvår) görs andra bedömningar av arbetsförmågan och det pressade mig det hon tyckte skulle vara min plan under sommaren och fram till min semester i slutet på juli.

Nästa vecka ska jag träffa en helt ny husläkare eftersom min ordinarie är sjukskriven. Från en som vet hela historien till en som bara tittat i mina journaler (förhoppningsvis). Inför detta känner jag lite oro men jag försöker nollställa mig och hoppas på att synen hos denna läkare någotsånär är samma som hos min ordinarie. Orden från försäkringskassan oroar också även om jag försöker se positivt på det. Men det blir lätt en press när man får ett preliminärt schema på hur tillfrisknandet ska gå till flera månader framåt. Tacka fan då för att jag blir än räddare för ett bakslag och att jag inte pallar såsom förväntat.

MEN…

…framåt jag gå eftersom inga andra alternativ finns. Vissa framsteg har gjorts och det är på detta mitt fokus ligger. Är jag på väg bakåt bromsar jag mig själv och står stilla istället för att falla. Visst är det kämpigt ibland och det tar, men när jag rett ut sådana saker lyfter jag. Belöningen finns där och den tanken hjälper mig.

Hoppfullt & lite skrämmande

Några av de största motgångarna jag haft har jag idag kunnat vända till min fördel.

Orden kommer från Terron Musgrove som fick exakt samma diagnos som jag själv för några år sedan. Han menar att han aldrig kommer att bli helt återställd, men att han idag har verktyg för att hålla sig frisk och välmående.

Vilken inspiration! Det är precis som om det var jag som sagt alla orden i artikeln. Alltid bra att kunna se sig själv i någon annan som fightas miot samma saker. Tack Terron!

11 maj 2017 Ljuset finns där...

Idag var en både hoppfull och lite skrämmande dag på jobbet. Helt plötsligt kom det folk till mig och stod utanför dörren och inte bara en gång, utan tre gånger. De som tagit över mina arbetsuppgifter gällande data, telefoni och inloggningar har inte funnits på plats vad jag förstår under flera dagar.

De ville ha hjälp med sådant som jag idag inte jobbar med och jag kände hur oron steg i mig när jag berättade detta och faktiskt sa nej till dem.

Det var lite skrämmande och jobbigt, men ändå gick det hyfsat för mig utan att för den skull efteråt känna skuld att jag inte hjälpte dem, trots att jag nog hade kunnat göra det. För säger jag ja till en kanske jag triggar igång någonting som jag sen tappar kontrollen över, vilket just fick mig att bli sjuk. Detta att hela tiden vara tillgänglig och inte kunna sortera, prioritera och vara till hjälp hela tiden var ju faktiskt det som gjorde att min hjärna inte ville mer.

När jag dessutom också fått en inbjudan till ett möte på en eftermiddag (jag jobbar förmiddagar nu) för en ny arbetsuppgift som chefen erbjuder mig, då går ju tankarna kring detta också om jag klarar av det osv…ska jag rucka än mer i mina rutiner för att utvecklas redan nu eller är det för tidigt osv osv…ja, idag blev det lite mycket ett tag, men jag försöker tänka positivt och se möjligheterna istället. Våga testa och inse att funkar det inte, har jag ändå försökt och gjort mitt bästa.

En positiv sak (eller är det inte det?!) var att för första gången sedan jag blev sjuk för över 5 månader sedan glömde jag idag bort tiden när jag satt och jobbade med internwebben. Det var så roligt och jag var så engagerad att jag höll på att missa tåget hem. Det är väl ett tecken om något att jag tagit ett par steg framåt igen, eller? Man kan ju tolka det på lite annat sätt, men det gör inte jag…positivt framför negativt, eller hur var det nu igen?

Men jag kände mig positiv idag och mer social eller hur jag ska uttrycka det. På ett sätt jag inte känt på länge. Det gäller att ta vara på detta och ta in så mycket det bara går, för det där steget tillbaka brukar komma förr eller senare…

I morgon är det skifte i umgängesfabriken och en så kallad svart fredag i  min värld. Vi får väl se hur det går. Grabben ska dessutom vara hos Anna i 2 1/2 vecka den här gången och sen efter det lika länge hos mig eftersom hon har en utlandsresa planerad i slutet av min peropd och då ställer jag givetvis upp så han kan bo hos mig då.