You are currently browsing the tag archive for the ‘tuppen’ tag.

Svår, off och svart. Kämpar desperat med motsatsen och försöker verkligen lyssna till de som förstå sig på hur positiv man blir av att försöka tänka just positivt. Rekylen tillbaka när jag inte orkar mer blir stenhård och det gör så ont.

14 april 2017 Röda tulpaner

Svart långfredag är främst på grund av att jag känner mig så jävla ensam. Då pratar jag inte bara om att vara ensam i det ytliga. Där man kan ringa någon och försöka vara sig själv, utan i det inre. Med det som förföljer mig. Det som jag aldrig blir av med. Det som vill mig illa. I det som är väldigt svårt att berätta och tala med någon om. Det förstärks givetvis när jag är ensam i det ytliga eller hur jag ska säga det, men när jag sträcker ut handen och inte får ett skit tillbaka och när jag återigen bara känner saker som jag inte får känna. Som är tabu, en gräns jag inte får gå över eftersom jag just inte är ensam.

Detta har jag kämpat med i större delen av mitt liv. Att orka vara kvar och försöka. Att förstå och göra det rätta. Det rätta är inte att fly och tro att det blir bättre om man inte går till djupet med det som är trasigt. Har försökt så länge nu att stanna upp och titta på mig själv. Varför och vem jag är. Självhatet är så starkt. Avskyn för att ens få existera som jag är.

Det kanske inte går att laga? Kanske är det klart här och nu? Går liksom inte att komma vidare. Tankarna är svåra och svarta idag. En synnerligen svart långfredag och då har jag inte ens tänkt på Jesus överhuvudtaget!

Det är märkligt, men söker jag på Svart långfredag kommer jag till Tofflan som hade en svår sådan förra året.

Det är min kamp detta, jag vet det. Det är bara jag som kan förändra situationen. Jag vet det. Men om jag inte orkar eller kan det då? Ja, ja… det går över även detta, nu ska jag göra morgonrutinerna efter att ha varit vaken FÖRE tuppjäveln! Jag fick väcka fanskapet idag igen… (;-)

Uppe före tuppen. Mörkt ute och regnblandad snö. Hujedamej, november förnekar sig inte. Gjorde mig i ordning som om det var en vanlig jobbardag. Men se det var det ju inte idag. Semesterdag för att vara med Maja medan fönsterbyten pågick.

Filmade en snutt för arkivet. Maja gjorde sin “vill-ha-rörelse” när jag filmade för att hon ville till fönsterbrädan. Kolla själv:

Fönsterbyten dag 1 - 2 november 2016

Felix och Majsan undrar vad som pågår i kåken när fönsterbytarna dragit igång med köksfönstren.

Maja bakifrån 2 november 2016

Maja som en vitsvart boll bakifrån. Sötis!

Maxi - 2 november 2016

Här är han så fin Maxi, men senare  blev han nojig av alla mansröster att det var han som drog till skogs. Kom hem för en liten stund sedan – lika nojig som tidigare. Kollade runt efter karlar och deras röster,  men de har ju gått hem för länge sedan.

Fönsterbyten dag 1 - 2 november 2016
Just det, första snön kom idag… slask och jävelskap (:-(

Idag bytte gubbarna fönster i vardagsrummet, köket samt det lilla fönstret i förrådet. På eftermiddagen skulle de ha något möte så de kommer tillbaka även i morgon. Tyvärr är det fönster som fattas och som kommer först om 3 veckor! Bland annat i grabbens och mitt rum. Leva i röra hela november? Ja, ja… det får se ut som fan har flyttat in nu en tid. Orkar inte flytta tillbaka för en kort tid och sen flytta bort igen. Jag gör inte i ordning förrän ALLT är klart, även om det då innebär att vi gått in i december. Så får det bli!

Fönsterbyten dag 1 - 2 november 2016

Men det blir fint, det blir det. Kolla in köket, ljust, livgivande och fint. Jag kommer låta allt stå kvar som det står nu åtminstone fram till helgen där det är klart, så jag vet att de är klara ordentligt. Kanske kommer det nya bud om vad som gäller, vem vet?

Maja nyfiken - 2 november 2016

Maja nyfiken. Jag släppte ut henne en stund när de hade en paus.

Fönsterbyten dag 1 - 2 november 2016

Det ska ju luktas på allt. Maja är inte rädd av sig. När en av fönsterkillarna kom stannade hon kvar och luktade på honom. Felix gick ut en sväng men kom tillbaka, han är cool. Maxi tror att de ska komma tillbaka, jamar och nojar fortfarande och vill ut igen. Tala om skillnad på katterna.

Man ska heller inte slappna av för tidigt. Jag trodde allt var klart och gick ner i slapparmode, när det kom en gubbe på baksidan och höll på med fönstren utifrån. Tala om paff. Han var fönsterkarmarmannen, han med fönsterkarmarna som liksom är pricken över i:et. Vad slapparmode innebär tänker jag inte gå in närmare på… hahaha!

Klättermaja - 2 november 2016

Klättermaja. Hon gillar att vara högt uppe och testar det mesta.

Fönsterbyte dag 2 ska nog gå bra utan att jag är hemma. Maja får vara i mitt rum under dagen.

Måste in till stan eftersom jag ska på efterkontroll gällande mina ögon. Va fan är mina glasögon? Just ja, jag behöver ju dem inte längre!? Nästan så jag saknar det ibland.. nej då skoja bara, men det händer flera gånger om dagen att jag letar efter dem, men så kommer jag på att jag inte behöver dem längre.

Ögonen mår bättre och synen förbättras hela tiden, och på läsavstånd där det var total dimma före operationen, där ser jag knivskarpt numera och det gjorde det värt allt! Ska bli intressant och se vad de säger om mina ögon, en vecka efter linsbytesoperationen. Det känns i alla fall bra. Jag vet ju att vissa saker kan ta månader innan det ställer in sig som det ska, bland annat det här med att se ljusglober runt gatljus och billysen.

När man vaknar kring fem-tiden varje dag, oavsett om det är vardag eller helg och är piggare än tuppen (som garanterat skulle sova om jag hade någon) då är det liksom någonting som har hänt inom en.

En tidig morgon i Jerusalem
En tidig morgon i Jerusalem.

Morgonen gillar jag mycket bättre än kvällen. Det har svängt kraftigt de sista åren och nu är det en självklarhet för mig att vara på jobbet vid 06.30-06.40. Kommer jag senare, så känns det som om jag just har kommit försent. Det är märkligt hur det kan svänga och då relativt fort. För några år sedan när jag hade sällskap av giftet och lät det styra mitt liv, då var det helt andra tider som gällde. I perioder var jag helt enkelt slaven och då speciellt sista halvåret innan jag tog professionell hjälp för att kunna komma vidare.

Giftet är alltså alkoholen. För mig ett gift och en bedragare som nog aldrig helt kommer att ge mig ro i sinnet till 100%. Men jag låter mig inte luras längre av de klassiska argumenten som sköt upp mitt tillfrisknande helt med några år. Men att inbilla mig att även slippa tankarna, det har jag slutat med. Idag vet jag vad som gäller, även om ledsenheten, desperationen och offerkoftorna dominerar totalt så finns det EN utväg som är helt stängd sedan den 4 april 2014. Så är det och så kommer det alltid att vara.

Oj, jag vågade uttrycka det nu i tryck också. Men jag formulerar det inte på annat sätt än så. Den vägen är stängd. Där finns bara elände och mörker.

Egentligen så skulle jag skriva om en helt annan sak, men ofta är det så att när jag sätter mig ner och skriver i min blogg, så går de bara av farten. Nej, det är inte automatskrift från högre ort som en del på allvar menar att de sysslar med, utan det är herr Olssons frustration som kommer ut genom en massa ord. Men han försöker passa sig för att nästan kvävas av de stora offerkoftorna, ja nästan kappor, som försöker ta över och lägga sig över honom likt ett jättetält. Ibland så kommer en liten kofta flygandes och den fastnar en liten stund, men jag kastar bort den så fort det går. Ibland håller jag tyvärr kvar den lite för länge, eftersom färgen just då kanske är tilltalande, men jag vet ju egentligen att det är bara att hiva iväg den oavsett om det handlar om koftor, kappor eller tält. För de förminskar mig och gör mig sämre, även om det stora Egot försöker ta över och säga mig andra saker.

Idag ska jag ta bussen. Åka till ett ställe som jag aldrig tidigare besökt. Det är en chansning för jag vet inte om han “ligger där” men jag har äntligen fått upp ett spår efter alla år. Jag får ingen inre frid om jag inte försöker. Har velat besöka barndomskamraten sedan länge, men inte vetat vart han har vilat. Ja, han lämnade jorden redan 1988 på nyårsdagen i en tragisk bilolycka. Han är mig kär och när jag tänker på honom känner jag en saknad. Det har kommit mer på senare år och då speciellt när jag fick “kontakt” med honom för ett par år sedan. Det var uppskattat. När han är i närheten känner jag en speciell doft.

Nu vet även jag att det bara är en symbolisk plats för i mina tankar finns han ofta. Men det känns ändå inom mig som om detta är någonting som jag ska göra. Det kommer att kännas bättre efteråt om jag hittar hans symboliska viloplats. Enligt gravregistret så ska han ligga kvar där i alla fall…

160511_Jerusalemjogg2
Morgonjoggen i Jerusalem 11 maj 2016 glömmer jag aldrig…

Men först ska jag dricka kaffe och sen ut och jogga. Missar eller orkar jag inte att jogga andra dagar så är lördagen helig, för då har jag alltid tagit mig ut för att jogga milen. Många intervaller och lufserier blir det ibland, men runt ska jag i alla fall.

Sinnet blir ljusare och jag känner mig i alla fall lite nöjd med mig själv efteråt. Elias är ju hos sin mor sedan igår och många svåra tankar följer mig för övrigt (duckar för koftan som är på väg) så att röra på fläsket och ta ut sig ordentligt, det lindrar.

Sen om jag fick “hälsa” på min vän så skulle denna dag åtminstone bli den bästa den här veckan.

Magnus Härenstam 1941-2015

I augusti 2014 så dog Brasse. Idag så lämnade även Magnus Härenstam oss.

Hans familj skriver på Facebook:

Det är med sorg i hjärtat vi meddelar att vår älskade Magnus på eftermiddagen lördagen den 13 juni har avlidit efter sviterna av sin cancer. Magnus fick stilla och fridfullt somna in i hemmet omgiven av oss.

I vår stora sorg och saknad är vi i familjen berörda av alla kärleksfulla och varma ord vi får om Magnus, både från vänner och familj men även från allmänheten. Det ger oss sådan glädje och det känns naturligt att försöka samla tankarna på ett ställe, "Magnus I Våra Hjärtan". Här kan ni dela med er av tankar och anekdoter, så kan vi tillsammans le åt glada minnen – det hade Magnus gillat!

Varma hälsningar från Magnus familj.

Vill du dela med dig av dina minnen av Magnus Härenstam så skriv på denna fina sida till minne av honom.

Man trodde ju att han var på väg tillbaka, hade vunnit kampen mot cancern som han kämpat emot i mer än 12 år, så beskedet ikväll kom lite oväntat.

Har ju så många minnen av Magnus. Givetvis så är det Fem myror är fler än fyra elefanter som gick på TV i min barndom som jag tänker främst på. Hans roll som den som visste mest, som tillrättavisade och som liksom var ordningsmannen eller vad jag ska säga. Jag kan nästan höra hans röst när jag tänker på detta. Nu får han förenas med Eva och Brasse. Hoppas de kommer att ha mycket roligt, där de befinner sig.

Han var ju med i många filmer också under åren. Minns speciellt Tuppen (1977) där han var en kvinnotjusare och doktorn i Sällskapsresan (1980) som lärde oss alla att flyga. Kronofogderollen i Göta Kanal-filmerna kommer jag också att tänka på.

Han gjorde så mycket annat också på TV och var också ute i landet med olika enmansföreställningar under flera år och under olika perioder.

Morsning och goodbye Magnus! Vila i frid! Tack för alla TV-minnen genom åren. Du har ju liksom alltid funnits där…

Nu blir det inga bilder utan bara en massiv text. Det är en mångordig Jerry som drar igång. Så orkar du inte med allt bludder så vet du vad du ska göra… (;-)

Sitter på baksidan med laptopen och det är första gången i år. Det blåser på lite, men det är ganska skönt. Gräset skriker på mig hela tiden men jag tar bara små partier åt gången. Som om jag skulle ha världens gräsmatta.. (;-)

Har legat en dag före hela den här veckan. Vet inte riktigt varför. Sen har jag vaknat vid halv fem, nu tre mornar i rad och kan omöjligt somna om. Har fan vaknat FÖRE tuppen ju… Hjärnan går på högvarv och det är precis som om det är då jag kan tänka klart på allt jag är med om. Stört omöjligt att somna om, men tydligen så klarar jag mig just nu på ca 6 timmar per natt. Bra det!

Vad tänker jag på då? Ja, det gamla vanliga. Under sommarmånaderna så har jag märkt att det förstärks den där känslan av att vara “halv”. Att liksom sakna en del. Den ofrivilliga ensamheten och längtan efter närhet gör sig än mer påmind när det är ljust ute och värmen finns där. Då är i alla fall jag mer sugen på både sällskap och någon att krama om. Men se, den förmågan har jag inte haft på många år nu, att våga söka kontakt och kunna ta det negativa som det kan föra med sig. För jag är ingen person som tar initiativ. Det gäller det mesta. Vet inte varför egentligen. Men jag har svårt för sådant, just för rädslan att bli avvisad. Då låter jag hellre bli. Har sår som inte vill läka riktigt sedan tidigare erfarenheter där jag var kvar för länge i ljuset… bränt mig rejält.

Sen blir man ju kräsen och klarar inte av vissa saker. Vill liksom bara fly bort när gamla mönster visar sig i andra. Svårt att stå upp för mig själv och säga vad jag tycker, även om en del av er kanske tror annat (om ni bara följt mig här på bloggen). Men jag är en mes i mycket. Backar hellre än går framåt. Tittar om någon kan leda mig först och sen agerar jag. Men bara kanske.

I morgon är det väl den stora jordgubbsjaktsdagen för många. Att få tag i jordgubbar till midsommarafton kan vara en konst och i mitt minne så finns flera misslyckanden gällande detta. Det gäller att köpa de första man ser och sen hoppas på att de håller sig till midsommarafton. I år så kommer jag INTE att sitta hemma. Får jag inte med mig några barn på firande så åker jag själv. Vill inte att det ska vara som vilken dag som helst, utan jag vill känna skillnaden i år. Jag vill höra dragspel och se en redig midsommarstång. Så något firande i närheten blir det för mig. Sen blir det grill och gotta på kvällen. Då är jag nöjd.

Positivt på jobbet. Så roligt att det äntligen händer en massa saker. Vi ska beställa elektroniska informationstavlor och det tycker jag är så kul! Dessutom två stycken! Vi är också på väg in i 2000-talet nu alltså.. …bromsklossarna blir allt färre, även om de gör sina försök att visa sitt missnöje. Men det är nya tider nu och det är så uppfriskande och inspirerande att det går framåt på jobbet.

Nej, nu börjar myggen hugga lite lätt… drar mig inåt och kollar på min favoritbrud! Alla kategorier!

Uppe sent som sjuttsingen, men inte hjälpte det. Vaken före tuppen och en natt där jag vaknade hela tiden. Vet inte varför egentligen, mer än att det kröp än värre i benen på mig och att jag liksom kände mig “hög” eller hur jag ska uttrycka det? Kan man bli sockerhög så att det håller i sig på det här sättet?

För i vanliga fall så äter jag inte så mycket sött och inte smågodis i de mängder som det blev igår. Jag är mer än sådan där mackmänniska. Men igår så fick jag ett ganska stort påskägg av Anna och jag är ju sådan att när jag väl har börjat att äta så har jag svårt att sluta. Så jag var ju i det där ägget under hela kvällen och det blev inte så mycket kvar… sen så tog jag sista skvätten av kaffet som jag bjöd på vid femtiden. Fast kaffe brukar inte påverka mig så mycket…

Så nu är jag uppe och kaffehurran står på. Upptäcker också att Nyhetsmorgon börjar först 07:55 på lördagar… så nu torrbloggar jag lite om mina sömnstörningar.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

En Calla Lilly fick följa med hem från den lokala butiken. Häftig på något vis. #callalilly #blomma Ungefär så, som en torktumlare...runt runt. Konsten är att stå kvar, le och försöka. Varje dag och hela tiden. Vila i torktumlaren är övningen. Ok? Kom igen nu Brynäs! #smguld #ishockey #brynäs Behålla känslan... På väg hem efter firande av födelsedagsbarn. Vädret härligt! Vi firar ett födslobarn! Grattis på den stora dagen @tofflisen 🙏💚🎉🎂

Twitter

Tweets jag gillar