Etikettarkiv: trötthet

Trötthet, jobbet & hittaut.se

180804 Smultron

Får symbolisera samhörighet.

Nu har jag jobbat en hel vecka efter min semester. Känner hur välsignad jag är som har detta jobb. Trots att jag har haft samma arbetsgivare i många år nu har jag inte tröttnat, utan känner tillförsikt inför framtiden. Det beror på att jag under åren fått prova på nya arbetsuppgifter och nu dessutom fått en ny inkännande chef sedan ett par år. Hittar inget annat ord än att jag är välsignad över den tålmodighet som de visat mig efter min sjukskrivning och den ständiga trötthet som jag lever med.

180804 Rosor

Min rosenbuske ger kraft.

Trodde det skulle bli jobbigt när så många arbetskamrater slutat, men det har funkat förvånansvärt bra. De som kommit och som jag jobbar nära numera, har varit väldigt bra att ha att göra med. Hoppas det fortsätter så och denna vecka jag jobbat lovar gott.

180804 Äppleträd

Det stora äppleträdet.

Mitt stora äppleträd på baksidan växer så mycket att det tynger ner sig själv väldigt mycket. Så många äpplen! Har aldrig sett något liknande. Hoppas trädet orkar med alla frukter som nu är på väg.

Frida och Elias är hos mig. Idag ska vi ut på jakt efter koder. Vi ska hjälpa mormors andra hälft L som är med i någonting som heter hittaut Uppsala. Man letar efter så kallade checkpoints där det finns siffror som ska samlas in. I Storvreta ska det finnas åtta olika checkpoints och vårt mål är att hitta dem alla åt L. Projektet drivs ideellt av orienteringsklubben OK Linné. Noterar att det regnar en del nu på förmiddagen, så kanske blir jakten uppskjuten tills i morgon, söndag.

Vi får se hur mycket jag orkar lunka runt efter koder. Just orken och min trötthet oroar mig. Nu när jag jobbat är det inte så mycket mer som jag klarar av. Samtidigt finns det en del i mig som vill kämpa vidare och har svårt att acceptera att jag bara fungerar bra halva dagar. Det måste finnas mer kraft i mig än den jag nu har. Sakta men säkert har jag sedan jag blev sjuk blivit starkare och tyckt mig orka mer, men nu känns det som om det tagit stopp. Det oroar mig. Det har inte gått bakåt nämnvärt, men får jag inte vila en stund på eftermiddagen, då orkar jag max till kl 22 på kvällen. Om ens det.

Det kanske ser ”normalt” ut men i detta finns också denna ständiga trötthet som jag känner. Det är bara de första timmarna på morgonen som det känns som ”förr” och ju längre dagen går, ju mindre orkar jag. Är det dessutom stressigt och många bollar (för mig) i luften så tar jag slut än snabbare. Ett exempel är att jag i onsdags hjälpte styvsonen att flytta och den ansträngningen gjorde att jag två kvällar i rad var helt osocial trots att Frida var här. Det gör mig ledsen att jag inte orkar ett dugg och måste gå och sova flera timmar före mina barn.

Det är en daglig kamp detta. Försöker att inte oroa mig och försöker att leva efter mina förutsättningar och liksom portionera ut orken, men ofta så går det inte bra eftersom jag vill så mycket mer än jag kan. Detta tär på mig även psykiskt och gör att jag bara vill lägga mig ner. Orkar liksom inte med oväsentligheter och känner mig både sur och vresig inför petitesser.

Annonser

Regnet kom (med en massa dunder)

Det kom en härlig skur med en del blixtar och åska vid 8-tiden i morse. Men det var ändå alldeles för lite. Jag filmade flera små snuttar och försökte sen få ihop det till en kortare video men det var svårt. Jag är inte så bra på att klippa och få det bra. Tänkte på Jordan och hur otroligt skicklig han var på detta, när han på ett kick sammanställde mina små Englandsfilmer på ett suveränt sätt.

Det var ju faktiskt det första riktiga regnet denna rekordtorra sommar:

För mig hade det fått fortsätta längre. Det kom en del, men ändå alldeles för lite för den knastertorra marken.

Hade behövt en syster i huset varje dag. En som kommer med kraft och energi när jag själv ingen har. Idag är jag så trött och har ingen som helst ork till någonting. Vet att värmen och det kvava gör sitt till, tillika den här hjärntröttheten som är så svår att acceptera. Något bättre blev det efter regnet men luftfuktigheten är hög och ligger på 84% och temperaturen 24 grader. Det är som om luften är ”tjockare”.

Nattens dröm var obehaglig och det kändes tröstlöst när jag vaknade. Vill liksom krypa ur mitt skal och bara sticka ifrån allt jag känner. Förhandla i andra sfärer eller hur jag ska uttrycka det tar på psyket. Stolparna går inte att rubba.

Kanske känns det bättre på onsdag kväll då jag vet att allt har gått bra den dagen. Men jag förstorar upp saker så till den milda grad, att jag liksom inte vet vart jag ska ta vägen. Sen går det oftast hur bra som helst. Att köra en mellanstor lastbil och backa lite, det är väl ingen konst?

Uppdaterat
Vid 13-30 så drog det igång igen med massor av regn och en massa dunder. Blixtar och åska så sladdar och doningar drogs ut och det hörs fortfarande långt borta och nu är klockan snart 16! Det har regnat massor under dressa timmar dessutom. Prisad vare Gud!

Matchen med tankarna

Idag var jag tvungen att gå Slingan. 8 821 steg och 6,8 km av tankar. Skogen ger syre och det trånga rensas ut tillfälligtvis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Både bra och dåligt att detta sker. Bra för kroppens skull, men dåligt för det fysiska. Det är aldrig tyst i tankarna. De mal på och jag står inte med att bara sitta inne. Matchen med tankarna kan bara vinnas genom aktivitet av något slag.

Det blev inte heller bättre av ljuden ovan där hat och arga ord existerar i samklang med alkoholen. Kunde idag inte ens sitta ute på altanen för alla negativa energier som kom neråt. Var tvungen att fly mitt eget hem.

Det bästa är efteråt. När jag är så trött att jag inte orkar tänka. När jag duschat och liksom bara är. När tankarna fått sig en match och inte vill på en stund.

 

Existentiell hållbarhet

180521_komfunkrummet

Idag hade vi verksamhetsplanering på jobbet. Kommunikationsfunktionen som jag tillhör med halva min tjänst blickade framåt, men vi kom även in på nuläge. En ordkombination fastnade hos mig när vi gick igenom strategidokumentet och det var existentiell hållbarhet.

Existentiell hållbarhet låter väldigt bra och rätt på något vis, men vad betyder det?

Funktionen är decimerad sedan i höstas då vi var fem stycken. Idag är vi 3 minus en halv eftersom jag har min andra halva i den administrativa gruppen. Det kan då bli svårt att hålla kvar vid allt som vi skulle göra. En del får stryka på foten. Men det är nuläget och den verklighet som fler än vi idag lever i.

För mig kan det också vara lite stressande med att tillhöra två grupper (ibland tre om jag räknar in IT-stöd där jag ibland hjälper till) eftersom det är svårt med gränsdragningar och prioriteringar när det är mycket att göra. Fast det tillhör min egensituation också som gör att det är svårt för mig ibland och om det är jag mycket väl medveten.

Gillar min lilla grupp och de som är med där. Var med ovanligt mycket i planerandet och jag blev överraskad själv över vissa saker som kom ur min mun. Men de ger mig sådan trygghet att liksom våga säga exakt vad jag tycker och sen hade vi brainstorming på ett mycket bra sätt. Från allvar till något tramsigt för att sedan bli allvar igen. Vi fyller i varandras ord och det liksom bara flyter på oavsett. Ingen irritation, ilska eller dolda agendor. Det är en härlig liten grupp sanna mina ord.

Det finns vissa områden som jag inte kan så bra och inte har kompetens för helt enkelt, men de lyssnar på mig och jag tas på allvar. Vi kan ha olika uppfattningar, men tillslut hittar vi rätt utan att behöva stångas blodiga mot varandra. Sen är de bra att prata med om saker som inte är arbetsrelaterade. Må gruppen vara intakt nu ett tag efter all turbulens som gått upp och ner genom åren. Känner mig delaktig och en del av någonting, vilket är väldigt fin känsla.

Ska inte besvära er med mina krämpor, men en sak måste jag nämna och det är sömnen och dess cykler som är helt ur spel just nu. Vårt möte höll på till nästan klockan 16 och det ”roliga” var att jag hade en ”schackning” vid 14-tiden och trodde inte jag skulle klara av att vara kvar på planeringen, men jag kämpade på och sen efter eftermiddagsfikat släppte det. Påstår inte att jag var pigg som en gråsparv, men nog var sengångaren som bortblåst. Jag funkade hyfsat medan mina kollegor blev allt tröttare. Så kanske ska jag kämpa på trots att jag är helt slut? Kanske är det dock så att ”straffet” kommer senare.

Ska nog grunna en del på existentiell hållbarhet och vad det egentligen står för.

Blomsafari utan blommor

180519_superslingan 01

Fick ut grabben på en redig promenad igår. Vädret skriker ju åt en att inte sitta inne och uggla. Slingan, Super-slingan och Mega-slingan kallar vi lite skämtsamt de promenadstråk som vi går.

Självklart blev det Mega-slingan på drygt 6 km igår. Jag kallade vårt lilla äventyr för blomsafari, men då skrattade han bara åt mig. Förstod inte riktigt vad han menade om han tyckte gubben blivit prillig eller?

180519_superslingan 02

Blomsafari var ett stort ord. Fanns inte så mycket blommor att fota. Gullvivan hade i princip blommat ut och liljekonvaljen hade ännu inte kommit. Blomsafari utan blommor kan man ju också skratta åt.

180519_superslingan 03

Syrenerna blommar för högtryck just nu. Näsan jobbade för fulla muggar och det var ljuvligt!

180519_superslingan 05

Mitt äppleträd som blommar så mycket i år. Det är sommar för mig.

180519_superslingan 04

Maja och Felix tror jag också gillar vädret. Maja vill ut hela tiden.

180519_maja

Ska jag ha öppen altandörr så är det nog bara att tugga i sig att även Maja vill vidga sina vyer. Hon är så sugen på den lite större skogen och jag gör allt för att hon inte ska gå dit. Kanske är det dags att släppa henne nu? Så att hon får bli en utekatt precis som Felix?

180519_felix

Felix är lite mer jamig än tidigare. Känns som om han ibland går runt och letar efter Maxi. Tänka sig att det är Felix som är den som lever vidare och som blev äldst av de två bröderna. Det trodde man inte den där junidagen 2011

Gick och lade mig före 21 igår. Trött och dann. Sov till kvart över sex i morse, vilket är en timme längre än vanligt. Det känns som om jag ligger på minus gällande sömnen och ändå sover jag så mycket. Kanske gör värmen sitt? Sen är det ju nu bara en vecka kvar till England och i de försöker jag bara ta fram de positiva tankarna, men känner att en del rädslor försöker pocka på min uppmärksamhet.

Känsligheten

På jobbet har jag en armatur ovanför mig med massa lysrör. För en tid sedan började de låta väldigt mycket. I armaturen finns två olika lägen och numera är det omöjligt för mig att ha på dem båda samtidigt. Ljudet är inte behagligt och det surrar i skallen på mig. Ha en igång funkar ok. Har påtalat detta och hoppas att det finns någon lösning.

Känsligheten hos mig gällande ljus och ljud har blivit starkare sista dagarna. Vill inte gå in på detaljer i varför det blivit som det har blivit men det är en kombination av inre tankar som jag inte får ordning på som i sin tur påverkas av den så kallade verkligheten.

Fokus måste vara på mig själv. När jag försöker tänka på mig själv får jag dåligt samvete hur jag än förnuftigt försöker tänka bort det, för jag vet att jag måste tänka på mig själv och lugna ner mig. Det går inte bättre för att jag med tanken vill och tror mig kunna ta genvägar. Det gör mig så ledsen ibland att jag bara vill strunta i alltihopa.

Måendet skiftar väldigt under dagen. I morse vaknade jag av mobillarmet (vilket aldrig händer) och sen var jag redan från början väldigt seg och trött på jobbet. Men de första två timmarna gick det ändå ok att jobba. Tror jag tänker för mycket också på en massa jobbrelaterade saker, vilket tröttar ut hjärnan. Vid lunchtid försökte jag ta det lugnt och affirmera vilket inte funkade så bra.

När jag sedan efter lunch för tredje gången av misstag hade raderat den webbsida jag höll på med kände jag bara att detta går inte. Hjärnan funkade inte för sådant arbete och det vara bara att åka hem. Sov i nästan tre timmar och då kändes det bättre. Orkade laga mat åt grabben och vara lite social.

Känsligheten gick förr att “stänga av” och liksom gå förbi. Det klarar jag inte av längre. Det blir problem direkt med att tänka och göra saker när hjärnan anser sig ha fått nog med intryck. Ibland får jag gå tillbaka flera gånger för att komma på en tanke som jag hade sekunden tidigare. Det är så frustrerande, vilket inte gör situationen ett dugg bättre.

Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet? Tror mig klara mer än jag gör? Jag vet faktiskt inte. Det kan också vara mina tankar som lurar mig, där jag springer iväg och tar ut negativitet i förväg och tror att jag inte klarar av vissa saker. Samtidigt vet jag att jag måste vara försiktig så att inte trådarna i hjärnan går sönder igen. För det var så min husläkare sa, att det var hjärntrådar som hade gått sönder när jag mådde som värst. Att läka dem tar månader och ibland år och i värsta går det inte alls.

Det positiva är ändå att jag återhämtat mig så pass att lusten för ordet finns där. Då är det inte lika illa som förr. Tänker också att det är en depression som förstärker och som påverkar utmattningen jag hade tidigare på ett negativt sätt. Hoppas bara inte att det fastnar alltför länge eftersom jag då inte riktigt vet vad som händer med mig.

Ledsenhet och negativitet tar energi, en energi som är svag som den är från början. Men det är väl detta jag måste lära mig att leva med, att det är så här i perioder. Det kan aldrig blir som förr.