Etikettarkiv: trötthet

Skit i systemet

Så mycket jävla känslor hela tiden. Två dagar då jag inte riktigt klarat av att vila och vara här och nu resulterade i tidig hemgång och sömn i ett par timmar. Det är som om behovet av sömn är konstant oavsett dag och tid.

Men jag har inte kunnat vila på det disciplinerade sätt som jag hyfsat klarat tidigare. Det har varit för mycket tankar och skit i systemet sista dagarna. Vet ju varför. Tankarna far och flyger och jag försöker fly från vissa av dem. Gamla vanliga tankemönster tog kommandot direkt efter senaste terapin med A. För det var så jävla jobbigt att ens försöka själv…

Är så rädd för den dagen då de bara kommer utan att jag kan stänga igen på det sätt som jag alltid kunnat gjort. Att bli galen helt enkelt av allt skit som väller över mig. All denna jävla svarta gyttja som jag så naivt trodde mig hade kommit över redan. Men jag är ju mästare i att ljuga för mig själv, det vet ni ju redan, eller hur!

Vissa dagar funderar på varför jag ens håller på? Varför jag utsätter mig för allt detta som går så på djupet. Vet ni varför? Jo, för jag vill bli hel och det är i detta livet. Jag vill inte fortsätta på det livshjul av liv då jag gör andra illa och ljuger för mig själv hela tiden, då jag flyr från den jag är i alla olika känslorna. Jag vill bli hel och i det också tycka om mig själv. Acceptera den jag är i alla dess riktningar. Kunna se mig själv i spegeln och inte känna avsky. Stå upp för den jag är, även om det är besvärligt i vissa lägen. Vara mig själv och bli en hel själ för första gången, i alla fall så nära som det går. Det är därför!

Jag behöver hjälp av A. Det vet jag. Hoppas hon orkar med mig. För ingen annan har hittills gjort det. Antingen har jag tröttnat eller så har de dragit och tyckt att jag har varit falsk, hemsk och jag vet inte vad. Hoppas hon orkar hela vägen med mig. Om inte, så blir det att ”vända igen” och komma tillbaka och det vill jag inte. Jag vill komma vidare nu och slippa detta helvete igen. Ja, jag ser jorden som helvetet och inte någonting annat som de så kallade lärda försöker lura i oss. Helvetet är här och nu.

Skriva av sig och dela med sig. Kanske förstår någon, kanske någon inspireras av min kamp. Kanske följer med mig i så mycket.

Annonser

En eftermiddag i Salabacke

Hembakta lussekatter och en toscakaka som inte gick av för hackor. Vi har varit arbetskamrater sedan förra seklet 1999, men det är först nu som jag är hemma hos EW för första gången.

Det beror på att vi ska ”svetsas” samman i den administrativa gruppen som består av mig, EW och ytterligare två arbetskamrater. En till ska komma under 2019 och vi gick igenom befattningsbeskrivningar, verksamhetsberättelse och rent allmänt om hur nästa år ska se ut för denna relativt nystartade grupp.

Att EW älskar tomtar gick inte att ta miste på. Det stod en ”nisse” både här och där i den luftiga lägenheten. Det var så roligt att äntligen få se hennes hem. Hon är en vänlig och humoristisk människa som jag tycker mycket om.

Självklart skulle jag stå för eftermiddagens gapflabb när jag skulle in på muggen och försökte stänga dörren, men det slutade med att jag hade handtaget kvar i handen! Jag tog inte i alls tyckte jag själv men det flög skruvar och jag vet inte vad över badrumsgolvet. Vi kunde inte göra annat än skratta åt den ofrivilliga skadegörelsen som jag åstadkom.

Annars en ganska ”nervig” dag eller hur jag ska uttrycka det. Mycket energier av olika kulörer i omlopp lite överallt som jag påverkades en del av och då främst på förmiddagen innan vi hade arbetsmöte hemma hos EW. Tyvärr så ”håller” jag inte riktigt för en hel arbetsdag och på slutet var jag redigt mosig i huvudet och ganska trött. Men jag kämpar på och försöker, även om det idag slutade med en tupplur på över en timme när jag kom hem.

Fick ett otroligt fint SMS av A som fick mig gråtmild. Så otroligt svårt att ta till mig när människor vill mig väl och säger vänliga saker. Kämpar med att ta mig själv på allvar. För det är allvar nu.

Beslut inför nyår i en svår tid

Igår sov jag flera gånger. Precis som om kroppen måste ta igen sig efter veckan som gått. Var så trött och orkade inte mycket. Jag skulle gärna åka iväg på julmarknaden i Gamla Uppsala, men vet inte om jag orkar. 

Det basala, det jag har rutin på och kan, det görs. Min trygghetsbox är liten och ganska intakt. Går jag utanför den blir jag så trött efteråt. Egentligen har jag inga problem att gå utanför den i det jag har kontroll på (kanske är jag då fortfarande kvar i boxen?), men jag vet vad det kostar på i trötthet.

Usch vad jag ”dravlar” om mig själv och min ”svåra tid” men återigen, vart ska jag göra det om inte här på min egna blogg? Tänker inte få dåligt samvete för en massa saker längre. Det här är jag och min blogg är mitt vattenhål. Och ändå säger jag inte allt här, även om man kan tro det ibland.

En röd amaryllis i köksfönstret får idag ”bryta av” tuggandet i texten.

Min familj skyddar jag och pratar inte så mycket om. Det positiva och det som gör gott vill jag givetvis berätta om, men varför ska jag utsätta dem för ord om det är jobbiga tider när de själva inte får styra? Är rädd om min familj och vill dem väl, det är självklart för mig. Önskar att jag tänkt så mera förr i mitt bloggande. Men även en gammal Michelingubbe som jag lär mig.

Mentalt håller jag på att bearbeta en sak inför nyår. Man kan se det som ett nyårslöfte där jag ska återta mitt ätande och det jag stoppar i mig. Ett köttfritt 2019 kommer det att bli för mig. Vill inte kalla mig någonting av de vanliga etiketterna, men kött blir det inte i fortsättningen. Det finns så många fina alternativ idag och de kostar inte så mycket mer i pris. Faktiskt. För min egen kropp och min egen skull, men också för att jag hatar den industri av dödade som pågår dag ut och dag in över hela världen, där djur får sätta livet till för att vi ska ha mat. Det värsta för mig är hur kycklingar behandlas och efter 35 dagar dödas de. Har sett så mycket skrämmande bilder att hälften vore nog. Jag vill inte vara en del av detta genom mitt ätande av kött längre.

Detta har skavt inom mig under flera år nu, detta med mitt köttätande och det har blivit allt svårare för mig att njuta av en köttbit. Det är dags nu att göra någonting åt det.

En svår tid är det inom mig. Det vet ni som läser här. Vet inte hur jag kommer att må efter nästa besök i Stockholm, men någonting säger mig att det är ”allvar nu”, Ni ser, jag försöker fortfarande ha ”kontroll” på det som komma skall. Detta sjuka kontrollbehov, i det lilla och i det stora, är min största fiende.

Bångstyrig gubbe

181006 01 Höst 1

Molande huvudvärk, en enorm trötthet och som löken på laxen magsjuka. Kroppen gör sitt yttersta för att säga ifrån en bångstyrig gubbe som försöker leva ett annat liv.

181006 01 Höst 2

Ett par halvdagar och i helgen sömn i massor. Sov i nästan 12 timmar natten mellan fredag och lördag. Orkade bara vara uppe till 20.00. Sen sov jag ändå ett par svängar på lördagen. Kroppen är begränsad numera.

181006 01 Höst 3

Tyvärr bråkar magen med mig nu. Så illa att jag kört på vätskeersättning sedan igår för att få i mig någonting nyttigt.

181006 01 Höst 4

I torsdags träffade jag Anna. Vi var på föräldramöte om gymnasiet och de möjligheter som där finns. Intressant och så stor skillnad mot när jag var ung.

Som sagt, i lördags var jag ganska mör, men ändå tvingade jag mig att tvätta ett par maskiner och dammsuga lite. Orkade bara halva huset, men ändå.

Har inte gjort så mycket mer. Bytt från Netflix till ViaPlay eftersom jag avskyr alla serier som nu finns på Netflix! De dominerar totalt och jag vill se film, inte långa serier som pågår länge. ViaPlay hade lite sämre utbud, men där finns det hederliga filmer i alla fall.

Var i valet och kvalet att ställa i lunchen med Clabbe idag, men jag vill ju träffa honom och sen vet jag att han inte kommer ut på Facebook med sitt vanliga konto. Vill ju hjälpa honom så att det blir rätt. Han kommer hem till mig med lunch, så det är ju ett plus det också (;-) Men det kanske slutar med att jag inte kan äta någonting…

Alla bilderna visar mina goda röda äpplen. De är på väg att ramla av nu, men smakar fortfarande fantastiskt gott. Hösthelvetet är här och det är bara att göra det bästa av varje dag.

Oljud, sprängskalle & nyval

night television tv video

Photo by Tookapic on Pexels.com

Sprängskalle och ganska låg. Orkade bara halva dagen och höll på att somna på bussen på vägen hem. Två timmars sömn på eftermiddagen.

Medvetenheten är min räddning. Tålamodet mitt hopp och acceptansen det som gör att inget kommer att fastna en längre tid. Det måste jag tro.

En granne håller på med någonting sedan i lördags. Oljudet är så pass högt att man blir irriterad av det surrande som pågår till och från under flera timmar. Låter som en humla som går på speed. Det är ingen borr utan låter mer som putsning av något slag. Irriterad blir jag i alla fall alltmer över att grannen inte ens pratade med oss, de som bor närmast, om vad som komma skulle. Då hade jag haft mer acceptans över oljudet. En annan granne skriker VAKNA!! massor av gånger vid 4-tiden och den som vaknar, det är jag!! Tröttsamma grannar…

Ulf Kristersson ska försöka bilda en ny regering. Lycka till säger jag bara! Det kommer att misslyckas eftersom ingen vill ändra sig och läget är lika låst som tidigare. Vänstersidan är i klar minoritet i dagens riksdag, men det vågar inte högersidan utnyttja. SD ignoreras fortfarande och i och med det kommer ingenting att hända. En liten minoritetsregering är också svårt att tro på, vem ska passivt stödja en sådan under fyra år? Något nytt tror jag ingen kommer att acceptera. Men med dagens ynkryggar och fegisar vet man inte.

Nyval kommer bara att gynna SD, därför måste en lösning ske. Men jag är tveksam till att någonting nytt kommer att hända under de veckor som kommer.

Äventyret i Linköping

För gemene man är det jag nu ska berätta inget att yvas över, men för mig med mitt ”bagage” så var det sannerligen ett äventyr.

180924 Norrköping2

En oväntad paus i Norrköping.

Tåget i Uppsala var inställt på grund av fordonsfel. När jag mötte upp Eva och Annika på centralstationen vid 8-tiden bestämde vi efter detta besked att vi hoppar på nästa tåg mot Stockholm. Vi hade då inte tappat så många minuter till vårt anslutningståg i Stockholm som skulle ta oss till Linköping. Hoppet om en bra resa fanns då fortfarande kvar…

Men, så var inte tanken med denna dag att förmiddagen skulle flyta på. Tåget vi satt på stannade plötsligt och vi blev stående strax innan Knivsta på grund av att det stod ett trasigt tåg framför oss. Tiden gick och tillslut hade vi inte en chans att hinna med vårt anslutningståg. SJ lovade att försöka få det att vänta, men icke.

180924 Snälltåget

Snälltåg mellan Stockholm och Norrköping, sen fick vi kliva av…

Vi bestämde då att hoppa på ett annat tåg mot Linköping när vi kom till Stockholm. Jag fattade inte att det var ett annat bolag, men visst var det konstigt med både tassar och ordet snälltåg på sätena. Men uppriktigt sagt, var jag redan nu ganska trött i skallen och liksom bara ”hängde med”. Vi ville ju också komma till Linköping i hyfsad tid eftersom vi inte hade så många timmar på oss så att säga.

180924 Norrköping

En konduktör på snälltåget var inte alls snäll, utan vi blev avkastade i Norrköping för att vi saknade biljetter. Vi hade ju våra ursprungsbiljetter men de ”dög” inte även om de samarbetar med SJ så var de ett eget bolag och våra biljetter funkade inte, utan det var bara att kliva av.

Anders, en annan arbetskamrat, som tog bilen till mötet, hörde om vår nöd och var så schysst att han hämtade upp oss i Norrköping. En annan resenär som hette Tilda led också nöd över tågbolagens agerande och fick hänga med oss till Linköping. Det var då skönt att slippa allt som hade med tåg att göra. Tack Anders!

Vi träffade Ingegerd och en annan Anders från Linköpings stiftskansli. De mötte upp oss vid ett lunchställe där vi blev bjudna på lunch. Eftersom vi nu var en timme sena kände åtminstone jag alltmer stress att få komma iväg och se programmet Public 360 ”på riktigt” i aktion. Försökte elda på mina arbetskamrater så gott jag nu kunde. (;-)

180924 stiftskansliet Lin3

De har sina lokaler i en gammal byggnad i centrala Linköping. På deras hemsida hittar jag följande information om stiftet:

Linköpings stift är en av Svenska kyrkans 13 regionala enheter och omfattar norra Småland och Östergötland. Stiftets uppgift är att stötta de 103 församlingarna i området och att förvalta kyrkans tillgångar. Biskopen i Linköpings stift heter Martin Modéus

180924 stiftskansliet Lin4

En bok och ett vedträ. Detalj i en av trapporna hos Linköpings stift.

Programmet Public 360 har de kört sedan juni 2017 och med det vet de vilka fällor och vad vi ska undvika när vi nu själva ska börja använda 360. Programmet är ett system för enkel och effektiv hantering av ärenden, dokument och arkiv.

Efter den två timmar långa genomgången kände jag bara: ”Kör igång, vi börjar i morgon” eftersom jag ser potentialen i programmet och att det kommer att både förenkla och lösa trögheten i de system vi har idag.

180924 stiftskansliet Lin2

Dessa godsaker var till andra gäster hos Linköpings stift.

180924 stiftskansliet Lin

Linköpings stift har häftiga kontorslokaler.

Tiden gick fort och mitt tåg tillbaka gick klockan 15. Mitt huvud var fullmatad, dels av förmiddagens upplevelser och dels av all information om programmet, att det kändes skönt att få åka hem. Jag var ganska slut som människa, men jag hittade till järnvägsstationen i alla fall.

180924 Linköping

Allt gick som en vårbäck, ”flowet” var där på hemvägen. Inga förseningar och inget konstigt hände. Tack SJ, tack för det. Sen att en dam konstant pratade i mobiltelefonen som gjorde att jag var tvungen att lyssna på musik för att stå ut, det var liksom helt ok, bara tåget gick som det skulle.

Äventyret i Linköping kommer jag komma ihåg ett tag. Sitta bland hundar och få beskedet om att vi måste kliva av, då kunde jag inte annat än skratta i mitt inre…