Etikettarkiv: tro

Chimpansen berörde

181101 centralstationen

Vid centralstationen håller de på och bygger ett parkeringshus för cyklar.

Idag kände jag verkligen av min egen dödlighet. För er som är unga kanske det är svårt att förstå någonting sådant här, men när jag gick där på Kungsgatan tidigt i morse mot jobbet kändes det så påtagligt. Att detta jag nu är i faktiskt har ett slut!

Och då har jag ändå min tro på att vårt medvetande lever vidare! Men det är inte riktigt i det jag får dödsångest, utan mer i det jag är i här och i detta livet. Att det en dag tar slut och jag liksom inte får chansen mera. Det kände jag verkligen av i morse när jag klev av min buss mot jobbet.

När jag var på väg hem idag på bussen såg jag ett klipp med en 59-årig gammal chimpans som låg för döden. Ingenting verkade få chimpansens uppmärksamhet, men när en gammal skötare från 70-talet dök upp, ”vaknade” chimpansen till och blev så upplivad trots att slutet var nära. Att se detta fick mitt hjärta att gå i bitar där på bussen och jag blev så gråtmild. Titta själv:

Det sitter fortfarande i efter att ha sett det där klippen. Sorgen och ledsenheten över att relationer och sådant obönhörligen tar slut i de former som vi vet om just nu. Blev så tagen av klippet och återigen börjar min egen dödlighet att mala inom mig. Vet att det bara är att acceptera och göra det bästa av dagen och det man har kvar.

Min egen frustration och egoism där jag fastnat blev för en kort stund något känsligt och gråtmilt. Oftast är jag förbannad och irriterad på mig själv och den jag blivit. Men när jag ser djur som lider slår det an en annan sträng i mig, allt starkare för varje år som går. Den där chimpansen berörde mig djupt.

Annonser

Slingan på “uppmaning”

Ingen resa till stan idag heller. Varken jag eller Ellet hade någon lust att sätta oss på någon buss och kuska runt. Tror minsann att denna nu långa ledighet har gjort oss en aning bekväma. Måste man inte ut, då är det lätt att man blir kvar inomhus.

2015-01-03

Så idag huserar jag med dator och tidning i köket.

2015-01-03 Ann-Britt Pettersson

Min mamma lämnade oss för 34 år sedan och därför så ser det lite annorlunda ut på köksbordet idag.

2015-01-03 Ann-Britt Pettersson

När jag anordnade detta i morse och tände ljuset så hände det någonting. Det började med att jag satt hos mamma en bra stund och tittade på henne. Tankarna for och minnen kom tillbaka. Knäppte mina händer och vilade i detta ett tag. Vet inte hur länge, men någonting hände med mitt medvetande. Jag fick helt plötsligt en sådan energi och kraft.

Kände också en uppmaning att jag nu måste jag ut och gå Slingan*.

Oavsett om det handlar om självsuggestion och längtan att få kontakt (det kände jag dock inte medvetet) eller vad det nu var, så hjälpte det mig i alla fall att även få ordning på tankarna och ut, det skulle jag bara…

2015-01-03 Ann-Britt Pettersson

…så ljuset hos mamma fick vila en liten stund.

Det är så skönt att ha den tro jag har. Det får vara hur det vill med vad som är vad, men för mig så är den en trygghet och jag är uppenbarligen inte ensam om mina känslor och upplevelser.

Den ger mig sådan kraft när jag vågar lita på den, som idag. Den finns där även om jag tvivlar och annat utanför mig försöker så tvivlen. Sen om jag bedrar mig själv eller hittar på allt inom mig, så spelar det ingen roll. För det gör mig gott och jag får kraft och energi av detta!

2015-01-03

Ett par plusgrader och solsken. Kände mig stark när jag gick Slingan, som om jag skulle kunna gå hur länge som helst.

2015-01-03

Stora ståtliga tallar.

2015-01-03

Ett fantastiskt väder var det. Trots att det var nästan mitt på dagen, så stod solen så lågt och kändes så långt borta. Blåa himlar kan man inte få för mycket av.

2015-01-03

Att bära själv. Att inte låta andra styra mina tankar. Erfarenheterna av både ock behöver vi alla. Vi lär hela tiden av varandra och att kunna se det utan att värdera enbart genom egot, det är en del av vad livet på denna jord går ut på.

Vi är alla ett, samtidigt som vi är splittrade i så många olika medvetanden i det stora spindelnät som vi alla tillhör. Det är min tro som gör mig gott. I det måste jag lita på när andra försöker så tvivel i mig. Det är min skola under 2015 känner jag.

** En runda jag tar runt byn, som är ca 4 km lång.

Tro eller tro?

Ska man vara tråkigt och väldig jordisk så är det Berocca som är svaret på mina böner. Vågar man däremot vara lite tokigt andlig och sväva iväg lite så är det änglarna som jag ropat på nu lite extra intensivt.

Vilket är roligast att TRO på?

Eftersom jag faktiskt blir ganska upprörd av att läsa boken om änglarna och vad en person säger sig ha upplevt under hela sitt liv med änglar i varje hörn och helt fantastiska saker om och om igen, så väljer jag det tagbara och det man kan mäta. Så tack Berocca för att då bara på tre dagar återställt de obalanser i mig som höll på att sänka mig totalt. Ett riktigt nappatag kommer jag att ta om boken jag är skeptisk till när jag läst ut den. För det tänker jag göra, även om jag blir irriterad alltsomoftast.

Kommer att investera i ett litet eget Beroccaapotek efter detta. Men det kanske också bara är tron som gjort mig piggare även här? Hehe…

Tro eller tro? Skitsamma, bara det fungerar. Jag tror både på Berocca och änglar. Ser ingen som helst konflikt i den blandningen. För det är just så jag tror att det är med varat och allt det vi är med om. En del är synligt och en del andra inte, sen spelar det ingen roll om vi kallar det för änglar, andar, energier eller vad vi nu vill använda oss av för ord.

Tro eller tro spelar ingen roll så länge man mår bra av det man tror på. Det är min tro!

Idag röstar jag i kyrkovalet

kyrkoval2013

Valdeltagandet i kyrkovalen genom åren har sjunkit för varje val. En dyster utveckling med tanke på att 67,5% av svenskarna är medlemmar i Svenska kyrkan.

Varför så många är med i kyrkan, men ändå inte utnyttjar sin rösträtt är för mig en gåta. Att kunna rösta, oavsett val, är en stor förmån som vi i demokratiska länder har. Många runtom i världen krigar och dör för just den rätten. Ur det perspektivet så ser jag det som en skyldighet att värna de demokratiska möjligheter som vi fått i vårt land och faktiskt masa sig iväg att rösta. Om inte annat blankt, bara man visar att man stödjer de demokratiska system som vi har.

Svenska kyrkan för mig är trygghet. De inkluderande och kärleksfulla budskapen stödjer jag. De som vill öppna upp vår kyrka för alla människor står mig nära. För mig är Svenska kyrkan en bred folkkyrka och så vill jag att det ska vara även efter dagens val. Min tro och det jag har inom mitt hjärta det får plats i Svenska kyrkan idag, även om jag inte läser Bibeln bokstav till bokstav. Så kände jag inte för 30 år sedan och för mig är det en positiv utveckling.

Tittar du dessutom ut över världen och hur många kyrkor agerar, så stärks jag än mer att vår kyrka i Sverige är på rätt väg. En öppen kyrka som inkluderar människor istället för att stänga ute.

Idag röstar jag i kyrkovalet med mina två döttrar. Det är en stor och märkvärdig handling. Hur gör du som är medlem i Svenska kyrkan? Röstar du idag eller struntar du i det och låter andra bestämma i den kyrka som du är medlem i?

Dotrakärlek & jagetövning

Linn är min dotter. Hon har blivit min arbetskamrat och den förmånen för mig är svår att överblicka i rediga känslor. Hon är så ambitiös och gör ett sådant gott intryck att hon får vikariera både här och där. Nu har hon fått så många arbetsuppgifter och en del av dem är så pass avancerade att det kräver ett eget konto (GIP-konto). Det ni!

Det är också så roligt att konstatera att det är första gången en timanställd får ett helt eget konto hos oss, men det går liksom inte att undvika nu. Hon gör så många olika saker och behöver det helt enkelt. Jag är så stolt över henne så ni fattar inte! Tänker tillbaka på året hon kom till mig (när hon föddes) och hur lycklig jag var… nu är vi arbetskamrater! Värme!

Utvecklingssamtal hade jag i veckan med min chef. Det var positivt och jag fick höra att jag skulle stå upp mer för den jag är och våga lite mer. Inte slå så hårt på mig själv för skitsaker. Chefen boostade mig så pass mycket att jag nu tänker göra någonting jag aldrig gjort förut här på min blogg. En enskild bild på mig har väl legat på bloggen och i någon post tidigare, men nu ska ni få tre stycken.

Varför? Jo, helt enkelt för att jag kan och för att jag ska försöka acceptera bilder på mig själv. Boostar man sig för hårt så tycker många att man är ett stort ego och gör man det för lite så får man höra att man ska krypa fram och inte vara så hård mot sig själv. Jag har ju alltid haft svårt för ett mellanläge oavsett vad jag tar för mig, så nu lägger jag ut dessa bilder:

Stod och väntade på bussen med Linn igår.

I morse när jag försökte vakna till… brillerna vet jag inte varför jag lät dem vara kvar när jag tog bilden.

Idag nyklippt och på lunch med dotra.

Jag har länge letat efter en ny och trevlig frisörsalong och jag tror faktiskt att jag hittat den idag. Hon som klippte mig var så trevlig och priserna humana. Testa själv HairDesign om du vill. Jag rekommenderar dem.

Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det är obehagligt att lägga ut tre bilder på mig själv. Men nu gör jag det och försöker förstå mitt värde och att jag håller så att säga. Det är inget koketteri eller något som jag gör för att få uppmärksamhet, det handlar faktiskt om rent och skärt obehag.