Etikettarkiv: tomhet

Medvetenheten är garanten

blue bubble calamity clean

Photo by Daniel Frank on Pexels.com

Har ställt in hotellvistelsen i Sala nästa vecka. Orkar inte med allt det praktiska kring det hela. När jag hade lämnat över bilen till syrran i fredags efter att ha hämtat dem på Arlanda och grillningen var klar, gick luften ur mig. Tom, orkeslös och helt nollad.

Fick senare höra att de haft inbrott i huset. Någon eller några hade varit inne i huset och snott dator, mobiltelefon och sprit. Ingenting är heligt och fredat nuförtiden.

Igår fanns inget kvar i tanken. Tänker på barnen, men kanske är det jag som förstorar upp och tror att de vill göra en massa saker hela tiden? Mina få förslag intresserar dem föga. Men det spelar ingen roll nu eftersom jag inte orkar. Planera det dagliga, hålla ihop och ta ansvar för det basala måste klaras av just nu.

Ur djupet rör sig det opratbara fram och tillbaka. Får en obehaglig känsla av att ”proppen” är lös och stor del av energin finns liksom inte där för att hålla emot. Svårt att fylla på någonstans. Glömmer bort mig själv och klarar liksom inte av att balansera detta. Fortfarande är medvetenheten garanten för det minimala, att någonting finns kvar.

Överdriver jag? Tycker jag bara synd om mig själv och återigen drar på mig det stora offertältet? Rakt över förmågan att tänka klart?

engswe2-0

England-Sverige 2-0 i kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018.

Syrran ringde mig igår morse och jag fick ur mig något av det jag kände långt därnere. Bara det en seger. Vet inte om hon blev orolig, men hon och hennes M kom och tittade på fotbollen. De hade med sig hämtmat och det var riktigt trevligt. Tyvärr var matchen inte lika rolig, det var liksom inget snack, England var bättre än Sverige. Sverige var aldrig riktigt nära så att säga. Men att vinna sin grupp, slå ut flera topplag och ta sig till kvartsfinal är stort. Mycket bra gjort av Sverige!

Just nu måste jag bita ihop. Så gott det går där konsekvenserna är okända om bettet går för djupt. Lyssnar på de förtröstansfullaste låtarna, försöker andas djupt och nollställa och gosa med katterna. Pratar med de som vill prata, fördröjer, skjuter upp och bloggar om ynkligheten. Det känns som om allt går mig ur händerna, även denna sommar.

Annonser

Proppen gick…

…när den nya webben hade lanserats!

På mötet efteråt kände jag hur energin alltmer försvann ifrån mig. Sen var det liksom bara att försöka hålla ihop och göra så gott det bara gick med den nästan tomma tanken under resten av dagen.

2016-04-25 Den nya webben

Men tidigt i morse så var tanken full och jag och C ordnade en liten presentation inför de andra på kansliet vid förmiddagsfikat. Den lilla datorn till vänster visade vår webbplats och på den stora duken skulle sändningen från kyrkokansliet visas.

2016-04-25 Den nya webben

Kommunikationsfunktionen på Uppsala stift bjöd personalen på en lanseringstårta en halvtimme innan skiftet gick av stapeln.

2016-04-25 Den nya webben

Personalen lät sig väl smakas av tårtan.

2016-04-25 Den nya webben

Exakt klockan 10.00 så tryckte kommunikationschefen vid kyrkokansliet Gunnar Sjöberg på knappen…

160425_05

…och vips så hade Svenska kyrkan och dess stift och församlingar nya funktioner och nytt utseende på alla sina webbplatser som sammanlagt är ca 550 stycken.

Titta på hur vår sida ser ut efter förändringen idag.

Men alla funktioner fungerade inte som de skulle efter klockan 10:00. Jag var ju tvungen att testa sökfunktionen.

2016-04-25 Den nya webben

Serra Oddson? Låter kanske käckt faktiskt… (;-)

Energin tog slut och jag släpade mig nästan hem. Det är precis som en propp har dragits ur och jag är ganska slut som webbadministratör och människa överhuvudtaget. Energinivån är på det röda…

Tänk då hur det ska vara för de ansvarig på nationell nivå.. de måste verkligen ha varit på helspänn idag och det verkar ju ha gått bra med det mesta som det verkar.

Det är skönt att vara över i det nya. Nu är det bara ett administrationsverktyg som gäller och inte två som tidigare när vi dels hade det gamla och dels det nya att administrera. Bara det ska väl göra att det kommer att lätta lite framöver. Fast jag tror att de närmaste två månaderna blir intensiva med efterarbete och rättningar eftersom många först nu på allvar börjar att granska de sidor som berör dem.

En medarbetare hade skickat in 10 olika ärenden rörande den nya webben och då hade det bara gått ett par timmar efter att den hade lanserats… Men lugn och fin och en sak i taget. Det gäller även jobbet.

Känner just nu en tomhet, men det kanske släpper vad det lider…

Händelserik helg

För mig har detta varit en ovanligt händelserik helg. Många år har jag nu oftast suttit själv på helgen och inte haft verktygen att ta tag i saker och ting. Då pratar jag om de helger jag varit ensam utan mina barn.

Två av barnen är nu utflugna och minstingen (som snart blir tonåring!) bor hos mig halva tiden i 14-dagars perioder. Bara den processen, att två av tre nästan försvann samtidigt, den kom fort..

Det kommer aldrig bli helt smärtfritt för mig med dessa ensamhelger. Det kommer alltid finnas ett sting av ledsenhet i mitt hjärta. För mig handlar det om att lindra det så gott det går, utan att det påverkar mig och gör att jag tar dåliga beslut.

2015-05-29
Även för katterna var det en ovanligt händelserik helg. Här Felix på samma bild som Sebastian.

Helgen som var nu kanske är den första sedan jag skilde mig som faktiskt känns som ett val som jag är någorlunda tillfreds med. Där jag velat och också varit förhoppningsfull och längtat på ett sätt. Mina ensamma helger genom åren har länge genomsyrats av ångest och tomhet. Förlamning nästan och tidigare i sällskap med det som verkligen bröt ner mig, alkoholen. Det tog mig många år att i djupet inse detta.

Tror faktiskt att alkoholen i mångt och mycket fördröjde mitt tillfriskande och de val som får mig att må bra och vilja vara kvar på jorden. Alkoholen blev som en tröst visserligen, men ingenting hände inom mig. Oftast så utsatte jag mig för situationer som mitt inre egentligen inte ville vara med om. Jag trodde att jag levde, men känslomässigt var jag konserverad och så nära död man kan vara trots att man pratar, andas och agerar.

För mig är känslorna nu på riktigt när alkoholen inte är med och påverkar. På ett sätt har det varit skitläskigt och jobbigt, samtidigt fantastiskt när jag liksom på riktigt känner eller hur jag ska förklara det. Men visst finns det tankar och föreställningar i perioder även nu som är jobbiga. Men det är på riktigt nu! När jag nu kommer förbi saker och ting, då gör jag det på riktigt. Jag skjuter inte upp det som tidigare. Alkoholen sköt upp saker och ting.

Ångest, oro och tomhet blir jag aldrig av med. För mig handlar det om att kunna leva med det och våga känna det i djupet vad det står för. Då blir det bättre, det försvinner aldrig helt men det blir bättre. Vissa dagar går det riktigt bra och andra, då funkar det inte alls. Men jag måste inbilla mig att jag går framåt, för annars så skulle jag inte stå ut alls. Som sagt, det är på riktigt nu och det finns både en befrielse och skräck.

Frestelserna finns där. Tanken på fel val för att straffa mig själv är inte lika starka idag. Skillnaden är att jag inom mig blivit starkare och faktiskt på något konstigt sätt tycker om mig själv mer nu. På rätt sätt s a s. Skulle jag inte göra det så hade en del destruktiva val varit lätta att ta. Som det faktiskt var så långt fram som till april i förra året, även om de valen glesats ut sedan 2009 då min process påbörjades på allvar. Valet att ta till alkoholen när det var jobbigt med känslorna. Bara den känslan, att jag nu inte använder mig överhuvudtaget av alkohol, den är livsviktig för mig att ha kvar. Därför så är valen idag på ett helt annat sätt än för några år sedan. Men det tog tid och det tog år innan jag på riktigt förstod att alkoholen bara dödar allt inom en.

Men jag är inte vaccinerad. Det vet jag. Ska inte vara stursk och tro det. För jag har missbruksgenen i mig och jag vet hur lätt det kan vara att falla tillbaka om någonting i livet gör för ont. Att tro att jag kommer att klara mig livet ut med de livsval jag nu gör, inte ens jag är så naiv. Men JUST den vetskapen gör faktiskt att det går lättare. Valet har JAG och ingen annan.

Ödmjuk och snäll emot mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. För att jag någonstans nu faktiskt vill mig väl, trots att de mörka tankarna om bluff och att jag ljuger för mig själv poppar upp ibland. Som om jag fortfarande har en liten del i mig som bara vill förstöra. Men den genen är i klar minoritet och motarbetas hela tiden. Har liksom inga marginaler kvar nu att ge den makten igen. Då är det över och förbi…

Orden drar iväg. Började med att skriva om en ovanligt händelserik helg. Samtalen med Kim är någonting nytt och häftigt. Jag tycker så mycket om honom. Flytten dagen efter och att träffa syrrans barn samt bästa vän (som jag inte sett på många år) var också häftig i alla sina nyanser. Syrrans kompis är så självklar och rak i sitt sätt att kommunicera. Jag kände mig inkluderad direkt och har så alltid gjort de få gånger jag pratat med henne.

Det är märkligt hur man kan känna för vissa själar som vandrar på denna jord.

En ovanligt händelserik helg där mitt hjärta fått påfyllning på ett positivt sätt. Det är jag inte bortskämd med.

Herr Dubbel

2014-10-18

Står och väntar på bussen. Klockan är cirkus 06:05 och det är lördag morgon. Inte en käft ute i mitt område. Mörkt och för första gången så åkte vinterjackan på. Tankarna far och många känslor ligger precis på ytan.

Vaknar numera alltid någon gång under sena natten och sen är det kört. Det blir allt vanligare. Kan inte sova, utan är helt klarvaken. Eftersom jag hade en del på jobbet att göra, så kände jag att det är lika bra att åka iväg tidigt.

2014-10-18

Visst är det så att jag bär på en tomhet som jag försöker fylla på med olika saker för att komma vidare. Att prata om ensamheten som jag känner inom mig är liksom bara samma ord som alltid. Självömkan har jag dock fått insikt om, och den avskyr jag numera. Nej, bilden är inte arrangerad eller så, utan precis så ser jag ut tidigt på morgonen.

2014-10-18

Helt ensam på jobbet under hela förmiddagen. Hörde någon i trappuppgången och en dörr som öppnades, men jag såg ingen… det är stora ytor på jobbet så det är inte så konstigt.

Tre arbetsstationer lyckades jag konfigurera klart samt uppdatera konferensdatorn i Mariasalen. Det kändes gott och inom mig så fick jag några minuters tillfredsställelse över att jag gjort någonting bra. Men det går över lika fort. Det känns dock lättare att tänka på måndagen nu, när jag nu fått jobba undan lite.

2014-10-18

Passade också på att byta ut min egen dator till Microsoft Surface Pro 3. Hybriddator som fungerar alldeles utmärkt. På bilden står den i dockningsstationen och allt kändes fräscht och ingenting krånglade. Nästa vecka så ska den hårdtestas.

Nu är vi fyra stycken på jobbet som kör hybrid. Spännande och någonting jag försöker fokusera på när lusten och nyfikenheten försvinner.

Herr Dubbel är mitt namn. Å ena sidan, å andra sidan. Hela tiden. Men jag är glad så länge det är på det sättet. Hellre fram och tillbaka än bara tillbaka, om ni förstår vad jag menar?

Drog i mig tre muggar av Arvid när jag kom hem. Magen mår fint och det hade jag på känn att den skulle göra, därav kaffebytet med Tofflan. Tack för det! Men nu lär jag väl vara pigg i några timmar till…