Etikettarkiv: tokig

Två namn för dagen

Det är blått idag på himlen…

Dagarna från i onsdags då jag var hos A i Gamla Stan har känts så hoppfulla och bra. Har försökt lova mig själv att inte fastna i föreställningen att det varar för evigt, men att jag ändå är på rätt väg enligt principen två steg fram och ett steg tillbaka.

Men ändå känns det så förbannat jobbigt med skifte i sinne och känsla.

För tyvärr vaknade jag idag lördag av en jävla ångest och oro. Tror det har med ensamheten att göra och att jag inte har någon att prata med om det jag är med om. Det går knappt att förklara för mig själv ens och samtidigt vill jag inget annat likt ett barn som nyfiket hittat en ny väg bara berätta. Men för vem? Vem är med mig utan att döma ut mina upplevelser som nippriga och tokiga? En gång i veckan räcker inte.

Så i morse är jag tillbakadragen i mig själv likt en rädd sköldpadda som ligger under sitt skal och bara hoppas att det ska gå över av sig själv. Det rädda har tagit tag igen och att vara kvar för länge i det smärtsamma grejar jag inte ensam. Oron och förmågan att själv praktisera det som jag så underbart klarade av med vägledning i onsdags av A, är som bortblåst. Det går bara inte… försöker tänka två steg fram och ett steg tillbaka.

Det ska inte vara lätt inte. Aldrig i längre perioder. Men vad tror jag egentligen? Naiv så det förslår, men kanske är det också min räddning ibland, att jag liksom bara fortsätter och fortsätter… idag sitter det i halsen på mig, som ett lock men ändå andas jag.

Per Gessle fyller idag 60 år. Foto: Albin Olsson (2014)

Två namn för dagen, Annie Lööf och Per Gessle. Den ena beklagar jag djupt och den andra gratulerar jag. Tack för musiken under alla år!

Längtan på olika plan eller håller jag på att bli tokig

Inför vissa bara flödar orden just nu. Vet inte vad det är som händer med mig. Öppen som en bok. Kan liksom inte hejda mig.

Har fått ett märkligt mejl som påstår att det vänder den 24 september. Det är säkert fake, men ändå att det kommer precis just nu, när det är en väldig aktivitet i tankarna och medvetandet omformas på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. Vänder med kosing i sikte dessutom. Jo, jo… det tror jag vad jag vill om och det är säkert fake.

Om jag fick önska skulle det handla om helt andra saker. Längtan på olika plan. Att våga lite mer och inte vara rädd för allt som har med relationer att göra och då speciellt när jag känner som jag gör. Backar för att jag inte anser mig värd någonting. Tänk att denna inställning fortfarande har ett sådant grepp om mig och styr det jag allra mest längtar efter. I det skulle jag vilja att det vände nu, i djupet och med hela mitt väsen. Att jag kommer loss och släpper det som skrämmer mig helt utan förklaring.

Tråkigt besked idag. Fast ändå inte. Tänker jag lite “högre” och större eller hur jag ska uttrycka det är det en mening även med detta. Fast det är tråkigt ändå. Min egoistiska sida är än mer uppgiven. Men den andra delen av mig har större förståelse. Längtan på olika plan handlar det om. Lärdomarna ger smärta och en insikt som inte kan nå mig på annat sätt. Det är verkligen en nednötning av egot som pågått flera år nu och först vid min nykterhet så tar det på allvar hos mig.

Musten tas ur mig och sen all känslighet som sköljer in med ljud, bilder och tankar om andra människor och dess energier. Svårt att “komma undan” och de skydd jag hade förr är mycket svagare idag. Är både ett med allt och ändå inte. Tar in allt och ändå inte. Min kropp är ett fysiskt skal som jag huserar i tillfälligt, precis som alla tidigare gånger jag vandrat på detta jordklot. Det är än mer tydligt just nu. Medvetandet skulle jag kunna säga mycket om men nog är den under stor förändring för mig.

Visste jag inte bättre så skulle jag tro att jag höll på att bli tokig. Eller tokigare som en del skulle säga…

Längtan efter Madonna

By the way, fan vad jag längtar efter ny musik av och med Madonna. Nu har det gått 1 1/2 år sedan senast och abstinensen börjar sätta in på allvar…