Etikettarkiv: tillfreds

Regnbågen på vardagsrumsbordet

Regnbåge i bordet

Fick mig att fundera en del, när denna regnbåge dök upp på vardagsrumsbordet.

Hur mycket jag än försöker frigöra mig fastnade orden från tonåren i mig. Agerandet och handlandet när jag var liten frös fast. Folk får säga vad det vill om mitt livslånga ältande gällande vem jag är och kanske är en del av processen i just detta att släppa alla hjärnspöken på vad jag TROR att andra tycker om mig.

Denna regnbåge som fanns på vardagsrumsbordet och boken ”Välkommen in i min garderob” har fått tankarna återigen att bli djupa gällande min egen sexualitet, eller om jag ska vara ärlig idag avsaknad av sexualitet och den längtan jag har efter ömhet från en man. I natt vaknade jag och kunde inte somna om. Hade en ångest som inte ville släppa. Har svårt att skriva om detta.

När jag växte upp väjde jag och lyssnade bara på allt det negativa om att vara bög. Tog till mig det minsta lilla förflugna ord av skolkamrater och tog det som en bekräftelse på att det var något fel på mig. Gömde mig och var livrädd för att bli ”avslöjad”. Det var nästan en daglig kamp att vara så ”normal” som möjligt.

Har skrivit tidigare om vart jag tror detta kommer ifrån. Då när jag var 6 år fick jag veta hur fel det var att vara nyfiken på andra killar. De vuxnas frånvaro av ansvar gentemot en värnlös pojke satte spår i ett helt liv. Också det att min annars kärleksfulla mamma inte försvarade mig utan gapade med min pappa.

Sen förstärktes det av min pappas hållning under uppväxten och jag hatade mig själv för de känslor jag hade gentemot andra killar. Tankarna på hur jag tänkte då finns kvar inom mig, även om jag idag på ett plan accepterat mig själv fullt ut. Har fortfarande svårt att formulera orden på det jag känner. Är mest orolig för vad andra ska tycka i perioder, även om jag vet att ingen bryr sig.

Att tycka om mig själv så pass mycket och stå för den jag är sitter hårt åt. Passager av att spela intresserad av kvinnor har många gånger funnits i mig. Att spela och inte vara ärlig, ens mot mig själv. För att jag har velat slippa blickarna och de tankar jag tror att andra har om homosexuella.

Jag har accepterat den jag är, men ändå inte.

Hela mitt medvetande med alla dess känslor har under lång tid förändrats, till allt mer av självacceptans, men det har tagit mycket lång tid. Det svart-vita har följt mig länge och då handlar det inte bara om mina egna innersta känslor gällande sexualiteten. Det har varit så lätt att inte behöva problematisera utan bara följa med strömmen, trots att det gjort mig illa. Så många taggar fick fäste i mig och efter nattens ångest kring min längtan undrar jag om inte några fortfarande sitter där.

ryssland_gay.jpg

Det var jobbigt för mig att läsa om Anton Lundholms problematiserande om att vara gay och kristen och hans kamp för att acceptera sig själv fullt ut. Skammen, smärtan och kampen känner jag så väl igen.

För mig är det jättesvårt att göra mig tillgänglig eller ens visa att jag är intresserad av en kille. Egentligen vet jag inte varför jag fortfarande är så rädd. Det finns ingenting att försvara eller frukta. Den enda jag fruktar är mig själv och mina tankar.

Varför bryr jag mig så mycket om vad andra ska tro och tycka om att jag är homosexuell? Det har alltid varit så, att jag inte klarat av att stå för den jag är. För rädslan att bli avvisad igen. Inte vara någonting värd för någon. Tittad på och att människor ska äcklas av mig. Mina egna projiceringar dominerar i detta.

Kanske har det inte med min sexuella läggning att göra utan är mer ett existentiell känsla som fastnat i mig, men där läggningen blivit en fix låsning för mig.

De minor som smällt på vägen gör att jag är passiv idag. Vågar inte utmana och söka kontakt med någon kille. Gömmer mig även om jag på en direkt fråga skulle säga som det är. Men inte känner jag stolthet och ”pride” som många homosexuella pratar om. Inte alls. Det hade varit så mycket lättare om denna längtan och dessa känslor inte hade funnits inom mig.

gaylove

Försöker tänka tillbaka på om jag någonsin någonstans känt mig helt tillfreds med den jag är. Hittar inget sådant tillfälle. För mig har det handlat om att nöta och försöka acceptera. Har hukat många gånger och varit rädd. Backat och straffat mig själv.

Tänk att det ska vara så svårt att acceptera den jag är. Med hela mitt hjärta. Regnbågen på vardagsrumsbordet fick mig att tänka på mig själv och den jag är idag. På min längtan efter en relation med en man. På hur jag själv förvägrar mig det finaste i livet och inte riktigt vet varför.

Jag har accepterat den jag är, men ändå inte.

Annonser

Kick istället för latmask

2015-11-08 Bilden är tagen vid en av de bästa stunderna. Då jag mår som bäst och är mest tillfreds. Jag ska förklara varför och när.

Igår var det lördag och jag kunde inte motionera. Hade gjort det på fredagen och vågar inte köra på varje dag igen eftersom mitt vänsterben inte riktigt pallar det. Detta visste jag om och det var så det var tänkt. Men jag gick hela dagen runt med en oroskänsla och var frustrerad och rastlös.

Idag så stack jag ut och joggade så fort regnet hade lugnat ner sig. Känslan efteråt är allt annat än frustrerad och rastlös. Ett lugn och ett välbefinnande lägger sig över hela mig och just den kicken ger motionen mig numera när det blivit en vana hos mig. Tänk att ha kommit dithän att just kicken av fysisk ansträngning är det högsta så att säga. Är väldigt glad att jag var ihärdig när det tog emot och att jag aldrig givit upp. Latmasken är borta och ska så förbli.

Bilden ovan visar alltså just den stunden som är bäst för mig numera. Jag har kommit hem från min joggingrunda, har stretchat ut och bara är. Visst, jag sitter där med ett fånigt leende, men det går liksom inte att låta bli.

Det kanske är en egoboost utan dess like att skriva sådana här långa haranger om hur bra jag mår, men nog fan är det bättre än det jag sysslat med under många år, att ömka mig och tycka att allt bara är skit. Eller hur?!

Inte sjuttsingen leker livet hela tiden nu heller, men jag har faktiskt hittat ett verktyg som gör att jag kan påverka mitt mående och det är jag så glad för. De stunder då jag verkligen mår skit, de pratar jag inte högt om heller numera. Finns liksom ingen mening med det efter en del händelser i mitt förflutna.

2015-11-08
Idag hade vi sol när regnet drog förbi… härligt!

Lite senare på dagen så fick jag med mig Ellet på en tur till den lokala butiken. Eftermiddagsfika stod på programmet, men det slant ner både kött, lax och några nötter i kundkorgen.

2015-11-08
Maxi ute på vift.

2015-11-08
Maja får inte gå ut. Inte ännu…

Maja får fortfarande inte gå ut. Vill att hon ska bli fullvuxen först och sen vill jag även kastrera henne. Hade först tänkt att göra det i november/december men nu vet jag inte riktigt. Det känns inte som om det är något brådska med detta så länge hon går inne och liksom accepterar det.

En skön söndag i november.

Ensamvarg & jordgubbar

2014-06-01

Nu är även maj förbi. Den första juni. Valet att vara ensam är mitt. Varför säger man ensamvarg? Går de flesta vargar ensamma?

Det är ganska skönt faktiskt att rå sig själv. Ett tag. Fast det är ok nu, såsom det är. Känner mig tillfreds. Lugn och beredd. Tillfreds är ett fint ord.

2014-06-01

Träden i byn blommar. De stora mäktiga. Det är inte ofta de är så fina som de är nu. Tog mig en promenad till den lokala butiken för att leta efter gula katthalsband. Fanns ingenting av den varan. Så det blev lite jordgubbar och glass till mig själv. Det fick bli min middag idag.

I morgon blir en spännande dag…

Myrorna & jobbardag

Jobbardag med förstärkning.

2014-05-30

På lunchen idag så besökte vi Johan. Han jobbar på en av Myrornas affärer i Uppsala. Han visade runt och det verkar vara ett riktigt roligt jobb han har just nu.

2014-05-30

Linn och Johan. Barnen har blivit vuxna. En fin dag då jag fick träffa tre av mina fyra ungar eftersom även Linn arbetade på jobbet idag. Ja, det är mina ungar även om tiden går fort och de är stora nu, förutom lillknodden… ja han börjar bli stor han med förresten… han skulle inte gilla att jag sa lillknodden…hahaha!

2014-05-30

En prydnadsgrammofon av gammalt fint märke som inte är till salu.

2014-05-30

Ellet var med mig på jobbet idag. Han är så lugn och tålmodig och det gick så bra. Efter jobbet så skulle han hem till Anna och här sitter vi bussen. På väg med all packning, som vi först släpade till mitt jobb och sedan tillbaka. (;-)

2014-05-30

Kaffehurran stod på och jag fick mig två starka koppar kaffe. Blir nog svårt med sömnen i afton. Anna hade köpt dessa två fina katter på en loppis och jag tyckte det var så fina att jag ville föreviga dem med en bild.

Är tillfreds just nu. Känner mig lugn. Varje dag med sådana här känslor inom mig, de bevarar jag och tar fram de dagar då det är mer oroligt. Analyserar inte för djupt varför, utan tar bara emot tacksamt.

Dagen gryr

2013-01-05
Ganska vackert när natt blir till dag.

Vaknade extremt tidigt idag (04:30), trots att jag lade mig sent. Vet inte varför jag inte kan sova ordentligt. Stortåfotleden besvärar mig inte så mycket längre så det beror inte på den. Kanske är det åldern? Behöver mindre sömn ju äldre jag blir?

Fast det är ganska skönt att gå upp så tidigt som jag gjorde idag. Det är lugnt, tyst och jag äger liksom skeendet. Gosar med katterna, sätter på kaffe och zappar bland TV-programmen. Fastnar för mannen som opererar om sig till katt. Fascinerande livsöde fast jag inte förstår mig på varför.

Trots att jag sover lite vissa dagar som idag så känner jag mig tillfreds och lugn med det som är. En väldigt bra känsla.