Etikettarkiv: tillförsikt

Refuserad, luftslott & värdighetsproblem

Första refuseringsmejlet anlände idag, 7 mars 2018

Först det negativa. Ett refurseringsmejl kom idag gällande min livsbok. Två chanser kvar.
Sen kan jag inte sluta äta choklad, glass och nötter i mängder. Det går inte att sluta att döva det jag nu inte mäktar med i tankarna. Fast de tankarna är ljusare än för några dagar sedan. Men fortfarande dövar jag mig. Ni kan ju tänka er vad det gör med mig… förhoppnignsvis går ljuset in i mig alltmer att detta döveri upphör. Kan alltid hoppas på det.

Det positiva händer på jobbet. Trots att vi blivit färre känner jag en tillförsikt framåt som jag inte gjort på länge. Det hänger mer på mig nu vad det ska bli av de möjligheter som nu kommit. Problemet tidigare har varit att jag fastnat vid det negativa och sen byggt luftslott av mörker. Men det är inte mörker utan ljus! Förstår inte varför jag först ser hindren och sen möjligheten? Det ska ju för bövelen vara tvärtom! För detta som nu kommer är en stor möjlighet för mig. Inte tu tal om annat.

När jag får sådana här fina möjligheter har jag väldigt svårt att våga ta till mig dem. Känner mig inte värdig på något vis, att jag inte är värd att få det bra och kanske dessutom våga visa den jag verkligen är, den glada, positiva och den som vill. Förhoppningsvis släpper detta nu när det faktiskt blir riktigt bra för mig på jobbet. Den sitter hårt, den där rösten som hela tiden vill förstöra och behålla status q i måendet.

Annonser

För stora paltor

Igår kändes det som om jag hade en strypsnara runt halsen. Idag så var den puts väck. Kontrollen är tappad och ibland så vet jag inte vad som är vad. Igår var en typisk sådan dag. Som om vissa energier slog emot mig och jag kunde liksom inte försvara mig. De gick rakt in med ett kvävande resultat.

Men i grunden så känner jag tillförsikt. Kanske är det tacksamhet över att leva. Vara med och känna. Det är inte guld och gröna skogar hela tiden, verkligen inte, men nog anar jag att det glimrar därborta, även om jag fortfarande inte riktigt vågat mig ända fram. Ännu.

Helgen betyder ett besök på bästa frisörsalongen i stan. Grabben ska klippas och har jag inspiration så kanske jag köper mig en snygg vårjacka efter det. Den vinterjacka jag nu har är som ett tält på mig. Jag ser inte klok ut och folk måste ju undra varför jag går omkring med ett tält?

Även flera av de tröjor jag har är alldeles för stora numera. Men jag har faktiskt inte råd att byta ut garderoben i den takt som jag skulle vilja. För stora paltor börjar bli ett problem för mig. Någon ny tröja kanske det blir trots allt. Vi får se hur lustan är att springa i butiker tillsammans med Elias. Varken han eller jag har det som favoritsysselsättning.

Trivs där jag är just nu. Inte hela tiden, men allt oftare. Visst, jag blir fortfarande irriterad på människor och företeelser, men det rinner av så mycket snabbare numera. Det fastnar inte hos mig och jag ältar inte som förr. Ja, jag vet att jag tjatar om mitt positiva mående…