Etikettarkiv: telefon

Besök i det nya StorHemmet

16 februari 2018 Kärleken

Att bli sambos efter mer än 10 år tillsammans. Vilken känsla det måste vara. Det kändes spännande att se Tofflan och Annas nya hem idag. Kärleken dem emellan får äntligen förenas i ett helt liv tillsammans. Inte delvis och i småskärvor utan på heltid. Det var fint att se dem tillsammans i det nya StorHemmet.

16 februari 2018 Burkar

I köket har de fått upp lite saker. Fina burkar.

18 februari 2018 Toffelmammans telefon

Toffelmammans telefon som fått följa med andas nostalgi.

18 februari 2018 James

James hälsade också oss välkomna.

16 februari 2018 Biblioteket

Det fantastiska biblioteket!

16 februari 2018 Färskt kardemummalängd

Frida och jag bjöds på färsk kardemummalängd. De har ett bageri runt knuten.

18 februari 2018 Kaffe!

Vi fick kaffe och de berättade om flytten och de som komma skall. Det var en trevlig stund i deras nya hem, StorHemmet.

Kort vecka… …igen!

2015-05
Bilden är tagen under kursen i slutet av förra veckan. Gillar.

Först idag så fick jag klart för mig att veckan är kort. Igen känns det som. Det känns som om det var länge sedan det var en vanlig femdagars arbetsvecka utan ledigt, halvdagar eller kurser… För mig så blir det nog vanlig vecka, förutom på torsdag, då det är röd dag.

Gått upp 0,3 kg på 2 veckor. Trots att jag försökt med andra sätt för att tappa i vikt. Det verkar som om jag inte kan gå ner mer nu med LCHF. Jag går visserligen inte upp heller, men det börjar bli lite tufft med motivationen. Visserligen så är det ingen fara på taket än gällande mitt mål, men jag måste försöka ändra på någonting annat istället nu. Mer motion och kanske försöka ge sjuttsingen i nötterna helt. Har en tendens till att överäta och då spelar det liksom ingen roll, även om det är inom LCHF-mått mätt.

Tålamod och lugn. Det kommer att ordna sig, det känner jag…

Tänk, helt plötsligt så blir jag glad när telefonen ringer…

Nyhetskollen #40

Testa dig i SvD:s valkompass
Är du osäker på hur du ska rösta i de två val som är i år? Då kan valkompassen från SvD vara en hjälp på vägen. Har själv gjort den och resultatet stämmer bra överens med vad jag faktiskt röstar på. Länk

DN: Tusentals platser har försvunnit på äldreboenden
Alliansens åtta år vid makten granskas av DN. Äldreministern Maria Larsson lovade fler platser år 2006. Sedan 2006 har 9 619 platser försvunnit…

 

SvD: PTS skrotar riktnumren
Samma nummerserier för både mobila och fasta teletjänster. Förändringen kan ta upp till 10 år att genomföra, men de första stegen ska tas om 1-3 år. I dessa tider då de fasta abonnemangen minskar drastiskt och mobiltelefonin tar över så ser PST ingen anledning med att fortsätta att ha riktnummer.

 

UNT: Bussarna i Gottsunda rullar igen
En invåndare i stadsdelen Gottsunda i Uppsala säger med anledning av det ånyo kastas stenar mot bussar i Gottsunda: Det handlar om människor som känner ett förakt för ett samhälle som de uppfattar har vänt dem ryggen. Kombinera det med arbetslöshet och tristess så kan sånt här hända.
Det må så vara och till viss del kan jag hålla med om detta, men finns det ingen personligt ansvar kvar någonstans i dagens samhälle?

 

Skånska Dagbladet: Påtår minskar diabetesrisk
En undersökning från USA visar på att de som ökat sin kaffekonsumtion med minst en kopp om dagen, minskade risken att drabbas av diabetes med 11%, jämfört med de som inte hade förändrat sina kaffevanor under den fyraåriga försöksperioden. Den som hade dragit ner på sin konsumtion, där ökade risken med 17%


Relaterat

Tidigare nyhetskollar

Ett klick & nya samtal

Människor kan inte säga rent ut vad de tycker till och om mig. Har fått nya exempel på det och många års vänskap bara försvinner med en tystnad. Ett klick bara. Men jag måste se det som att konsensus i åsikter, det bygger ingen vänskap överhuvudtaget. Måste man tycka lika och gör man inte det och inte ens bemödar sig om att ta reda på varför, då kan det gott vara. Riktiga vänner gör inte på det viset. Sen har jag själv känt att det inte funnits någonting kvar även om jag har velat ha kvar den lilla kontakt som de sociala medierna ger. Nu har en av dessa personer valt att avsluta även det, utan ett ord. Så får det bli, utan ett ord.

Igår var det dags igen, telefonen ringde. I andra änden fanns det som kallas min far. Lika packad som vanligt. Han hinner säga att jag inte ska lägga på, förrän jag lägger på. För jag vet inte vilken gång i ordningen. Han försökte en gång till lite senare, men då svarade jag inte.

Detta tar på mig mera nu. Jag känner det. Kanske beror på det på där jag befinner mig i livet just nu. Känslig och sårbar i grunden över hela linjen i frågor om liv, relationer, vänskap, kärlek, familj och jag vet inte allt. Mycket över relationer just och de som som av olika anledningar försvinner bort. En del väljer jag själv för att jag måste, men en del distanserar sig ifrån mig genom just tystnad. Detta är inte första gången och kanske är det något i det som jag ska lära mig? Må så vara, fast just nu så kan jag inte se sådant.

Men jag gav faktiskt min far en chans för några år sedan. Då pratade jag med honom och sa mycket tydligt att ringer du nykter och vill ha kontakt, då lovar jag att jag pratar med dig. Men det kommer han givetvis inte ihåg och att ha förnuftet att någonstans förstå detta, det finns inte. För jag orkar inte höra hans tirader av ömkanden blandat med hånerier och elakheter. Över hur hemsk JAG är som inte vill ha kontakt och ord bara om hur HAN mår. Det behöver jag inte ta längre, därav att jag alltid lägger på luren. Jag har fått nog av hans sätt gentemot mig för länge sedan.

Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns och de sista två gångerna har det varit värre än tidigare. Tror att det som sagt beror på mina egna grubblerier om livet just nu. Om saknad och trygghet i drömmen om en “normal” far. Det går ju inte att låta bli att tänka så, när det är som jobbigast. Om den längtan som alltid funnits där.

Terror är väl ett för starkt ord, men jag känner stor olust inför detta. Varför kan han inte låta mig vara ifred? Varför inte ens förstå att jag svarar när han är nykter? Men då skäms han väl för mycket även om livet går och det snart inte finns så mycket kvar att spela på. Han fyller 76 år snart och kroppen orkar inte hur mycket som helst.

Svek är inte roliga. I det lilla och i det stora. Vågskålen orkar inte hur mycket som helst.

En telefonmartyr för 146 år sedan

En 46-årig man vid namn Joshua Coppersmith har häktats i New York med anledning av att han sökt förleda okunniga och lättrogna människor att lämna honom pengar för exploaterande av en apparat, som han påstår i stånd att överföra människorösten över godtyckliga avstånd med hjälp av metalltrådar, så att den kan uppfattas av en lyssnare vid andra änden.

Han kallar instrumentet “telefon”, vilket tydligen avser att efterlikna ordet “telegraf” och härigenom väcka förtroende hos dem som känna till denna apparats framgång, utan att närmare vara förtrogna med de principer på vilka den är konstruerad.

Fackkunniga personer äro väl på det klara med omöjligheten att överföra den mänskliga rösten över trådar liksom Morse-alfabetets streck och punkter och att, även om detta vore möjligt, så skulle en sådan uppfinning vara utan praktiskt värde. De myndigheter som lagt beslag på denne brottsling äro att lyckönska, och man må hoppas att han får en snabb och lämplig bestraffning, till statuerande av ett exempel för samvetslösa skojare, som rikta sig på sina medmänniskors bekostnad.

En notis i en amerikansk tidning år 1867. [Källa: Teknikhistoria nr 6/13 s 4]
Samma historia finns i en annan variant med lite andra årtal.

Underbart ju!! Hur kommer det att skrivas om ytterligare 100 år? Om den utveckling vi har idag… tanken svindlar samtidigt som det är väldigt fascinerande hur fort det faktiskt går numera. De kanske då skrattar åt oss där vi är idag?! Vem vet?