Etikettarkiv: tålamod

Oljud, sprängskalle & nyval

night television tv video

Photo by Tookapic on Pexels.com

Sprängskalle och ganska låg. Orkade bara halva dagen och höll på att somna på bussen på vägen hem. Två timmars sömn på eftermiddagen.

Medvetenheten är min räddning. Tålamodet mitt hopp och acceptansen det som gör att inget kommer att fastna en längre tid. Det måste jag tro.

En granne håller på med någonting sedan i lördags. Oljudet är så pass högt att man blir irriterad av det surrande som pågår till och från under flera timmar. Låter som en humla som går på speed. Det är ingen borr utan låter mer som putsning av något slag. Irriterad blir jag i alla fall alltmer över att grannen inte ens pratade med oss, de som bor närmast, om vad som komma skulle. Då hade jag haft mer acceptans över oljudet. En annan granne skriker VAKNA!! massor av gånger vid 4-tiden och den som vaknar, det är jag!! Tröttsamma grannar…

Ulf Kristersson ska försöka bilda en ny regering. Lycka till säger jag bara! Det kommer att misslyckas eftersom ingen vill ändra sig och läget är lika låst som tidigare. Vänstersidan är i klar minoritet i dagens riksdag, men det vågar inte högersidan utnyttja. SD ignoreras fortfarande och i och med det kommer ingenting att hända. En liten minoritetsregering är också svårt att tro på, vem ska passivt stödja en sådan under fyra år? Något nytt tror jag ingen kommer att acceptera. Men med dagens ynkryggar och fegisar vet man inte.

Nyval kommer bara att gynna SD, därför måste en lösning ske. Men jag är tveksam till att någonting nytt kommer att hända under de veckor som kommer.

Annonser

Rebeccas ord om psykisk ohälsa så på pricken

Rebecca Amiri twittrar så på pricken om psykisk ohälsa och när det inte går längre. Sådan igenkänning.

Jag har fått hennes tillåtelse att återge hennes kloka ord om hennes resa och de tankar de givit henne:

********************
Precis innan jul förra året bröt jag ihop. Totalt. Det var resultatet av flera års överbelastning och att jag vägrade lyssna på kroppens signaler.

Något eller några saker triggade det. Men ffa handlade det om att jag hade kört på helt aningslöst i flera år. Jobb och politik i ett. Heltidsjobb kombinerat med uppåt tio politiska uppdrag samtidigt som jag saknade balans i mitt privatliv. Även privat hände saker som bidrog.

Det slutade med att jag gick i väggen. Ett totalt mörker. Som den duktiga flicka jag alltid varit med tron på att man fixar allt bara man skärper till sig, tar sig i kragen, slutar tycka synd om sig själv och kör på. Avfärdade alla kroppens signaler gång på gång i flera år.

Resultatet blev total handlingsförlamning. Mörker. Livet saknade plötsligt all mening. Ingen visste. Ville inte prata med någon om det. Ville inte ens erkänna det för mig själv tills den dagen då kroppen bara lade av. Det var förenat med stor skam. Att inte kunna prestera längre.

När jag till slut blev tvungen att be om hjälp hade det gått för långt. Vägen tillbaka var väldigt lång och kantad av ännu mer skam, skuld och dåligt samvete. Hur kunde jag låta det gå så långt? Varför orkade jag inte mer? Svaghet. Misslyckande. Totalt mörker.

Nu har det gått ett halvår snart och jag har kommit en bra bit på vägen. Har lärt mig att hantera den dagliga ångesten. Panikångestattackerna är färre nu. Har påbörjat en resa mot försoning med mig själv. Det är okej att jag inte klarar av att vara så stark som jag alltid varit.

På en bra dag kan jag till och med se att det är en styrka i sig att jag äntligen vågar erkänna problemet och finna mig i att det här är läget just nu. Det kommer bli bättre. Det går framåt varje dag även om det inte alltid syns. Ibland blir det även bakslag. Jobbiga bakslag.

Men det viktiga är att det fortsätter gå framåt. Acceptans och tålamod är extremt viktigt. Likaså att vara snäll mot sig själv. Den inre monologen gör stor skillnad. Vad säger du till dig själv dagligen? Och att faktiskt kunna se framåt även om det inte är så långt framåt.

Varför man inte vågar prata om det här med andra när det är så många som lider i tysthet, beror nog på att allt som rör känslolivet fortfarande är stigmatiserat. Men faktum är att det är vi själva som bidrar till den bilden. Förståelsen från omgivningen är mycket större än man kan tro.

Och det är faktiskt så att det hjälper att prata om det öppet. Att våga ta steget. Så fort man belyser problemet tappar den en hel del av sin makt över en. Så länge man döljer det växer den sig starkare inom en.

Fysiska sjukdomar och skador pratar vi om dagligen. Men det känslomässiga och psykiska är problematiskt. Jobbigt. Skamligt. Privat. Varför är det så? Jag har slutat att känna skam. Det tog lång tid att komma hit men insikten har gjort mig starkare. Det är tillåtet att inte alltid vara på topp. Det är tillåtet att känna sig svag. Det är tillåtet att inte alltid ha koll på läget. Det är bara vi själva som ställer de kraven. Man kan vara stark och samtidigt må dåligt. Man är inte en sämre människa för att man befinner sig i en tillfällig svacka.

Nu vet ni. Och jag haft förmodligen aldrig skrivit om det här om jag inte hade kommit så långt i min tillfriskning. För några månader sedan hade det varit en omöjlighet. Men nu tar jag varje dag som den kommer. Och det börjar kännas riktigt bra faktiskt. Är stolt över mig själv.

Och en sista sak: många människor har svårt att hantera människor som mår dåligt. Det är jobbigt att bli påmind om den egna sårbarheten eller så vet de helt enkelt inte vad de ska säga. Det räcker att bara finnas där och visa förståelse. Behövs inte så mycket mer.

********************
Tack Rebecca för dina ord, de är en sådan bra beskrivning på psykisk ohälsa och att drabbas av utmattningssyndrom som man själv inte klarar av att hantera. Det är många som drabbas av detta och att prata öppet om det tar udden av skammen och att man känner sig misslyckad.

kandelaber ljus

Acceptans, tålamod och att vara snäll emot sig själv. Kan låta så lätt, men är så svårt. Hon skriver också om hur viktig den ”inre monologen” med sig själv är. Det förstår jag idag mycket bättre än tidigare. Matar jag mig själv med att alltid ha taggarna utåt, se saker och ting negativt först, så tacka sjuttsingen för att det positiva verkligen får kämpa i motvind. Varför inte vända på det? Börja med det positiva och möjligheterna och sedan om det inte håller, ifrågasätta och påtala det där andra som alltid, för mig i alla fall, alltid kom först. Hindren istället för möjligheterna.

Det är en lång resa det här. Som aldrig tar slut med det bagage jag nu fått. En del blir alltid kvar och i det måste jag lära mig att leva. Hjärntröttheten, att orken är sämre och att jag duger som jag är. Det är svårt vissa dagar att leva upp till sina mål, men motsatsen är än värre, att lägga sig ner och dö. Ge upp och inte kämpa mera. Det får jag bara inte göra oavsett hur jag mår och hur djupa bakslagen än blir. Måste, måste fokusera på det som gått framåt. Måste är ett ord som kan ge ångest, likaså ordet varför. Men de finns där lik förbannat och förgiftar hjärnan på mig.

Min resa till England tillsammans med yngsta dottern är ett bra exempel på att det gått framåt. Den hade varit helt omöjlig för ett år sedan. Att jag skulle vara ansvarig för allt och liksom driva en resa, det såg jag inte vara möjligt. Visst, jag känner en del ångest och oro, men då försöker jag numera vända på tankarna. Det positiva och möjligheterna före det negativa och hindren. Och idag fungerar det oftast. Resan till England i en vecka, med start på måndag, kommer bli ett stort test för mig om jag ”håller”. Skulle ångesten och minnet få sig en blackout, då vet jag att det handlar om att andas och ta det lugnt. En sak i taget och att det går bra. Det går över.

Skifte av veckor i umgängesfabriken

Sista september 2016

Skifte i umgängesfabriken. Sonen är nu hos mig, dock bara i en vecka mot normala två. Detta beror på att hans moder idag gör sin sista dag på sitt nuvarande jobb. Ett jobb hon varit på i nästan 30 år. Det ni!

I och med detta vill hon skifta i veckorna så att grabben är mer hos henne vissa helger än vad som skulle bli om vi körde på som vanligt. Så nu är han hos mig en vecka och sen hos modern sin i en vecka. Sen kör vi på som vanligt igen…

Sista september 2016

Det känns väldigt bra att han är hos mig nu. Livet får liksom en annan mening för mig. Jag betyder något och jag har ansvar. Det behöver jag även i det privata och inte bara på jobbet. Visst, jag har ansvar hemmavid också även när jag är ensam eftersom jag har 3 katter, men det blir lite annat när grabben är i huset.

Sista september 2016

För det är då ljuset tränger fram. När mitt älskade barn är hos mig. Hoppet tänds och jag får kraft att klara även de perioder då jag är ensam genom det energipåslag barnveckorna ger mig.

Att leva utan någon att älska överhuvudtaget är tungt. Att få älska, att våga och allt det. Ensamheten tär mer än jag vill erkänna. Saknar någon att krama om och vara nära. Har drömt alltför länge nu känner jag.

Sista september 2016

Livet handlar många gånger om tålamod. Att vara i det som är och inte springa på för fort. Går det för fort så går det inget bra och bakslagen hopar sig.

Sista september 2016

Fatta att det är sista september?! Jag har lite svårt att ta in detta med tiden och vad den gör med mig. Det går så fort och ibland hänger jag inte riktigt med känns det som.

I helgen så ska min lilla uteplats höststädas. Det är dags att sätta över presenningen igen och invänta kylan och snön.

Måste berätta om äpplena! Har ett äppleträd som för andra året i rad producerar väldigt många äpplen för sin storlek och de smakar suveränt gott också. I år har jag ätit flera stycken, vilket ni som hänger med lite här, då förstår att LCHF just nu är på paus. De är så goda och det kliar ingenting i halsen på mig!

Prisad vare Gud eller vem det nu är som man ska tacka! Det är så skönt att slippa den allergin.

Vill önska alla mina läsare en trevlig helg!

Bra start på året

Första dagen på det nya året var en bra dag. Utan att gå in på för många detaljer, så ger nu en del av de val jag gjort sista året mig en kraft och styrka som gör mig mer lugn och trygg i mig själv. Är själv ibland förundrad över mitt tålamod utan att för den skull skryta alltför hårt. Långsiktigt arbete med sig själv fungerar, sanna mina ord (;-).

Löprundan gav nytt rekord igen. Med broddar och vinterväglag så putsade jag tiden på en mil med några sekunder. Detta motionerande handlar också om idoga arbete och att nöta. Öka lite här och var, utan att ta i för hårt i början så att jag inte pallar. Tiden som jag nu har på en mil är 1.02.10 och mitt stora mål är att under året komma under en timme. Det kommer jag att fixa om kroppen får vara hel och jag fortsätter på samma tålmodiga sätt.

gasmamman2016
Alexandra Rapaport är med i C Mores svenska TV-serie Gåsmamman.

Min äldsta dotter Linn kom igår. Jag bjöd på hemmagjord pizza och sen kollade vi på film. Vi var båda så sugna på den senaste Beck-filmen Gunvald som bara går på C More att jag nu helt plötsligt är en prenumerant på själva filmtjänsten. Det ångrar jag inte eftersom det verkar finnas många fina filmer där. Även serier, vilket vi upptäckte igår när vi såg på första avsnittet av Gåsmamman, som känns som en välgjord svensk serie. Första avsnittet gav mersmak.

Vi mös och hade en fin kväll. Det blev visst lite gotta också och finljusen tändes. Det är ju inte så ofta hon är med pappa sin en hel kväll nu när hon bor uppe i Umeå, så då får man mysa till det så gott det bara går.

En bra start på det nya året. Ber för en fortsättning där jag vågar en del och landar väl i de val jag gör. Här och nu. Grubbla inte för hårt och var glad för det som är. Inte rusa, agera utan tanke och gå igång med känslorna. Mantrat här och nu verkar äntligen vara med mig även i handling och inte bara via läpparna.

Tålamod, tålamod… Madonnas år 2015?

Madonna 2015

Tålamod, tålamod… Madonna verkar vänta tills 2015 innan vi får ny musik och kanske ny turné med The Queen of Pop! Hon har dock släppt en kalender för 2015… alltid något (:-)

Arbetet med den nya plattan har pågått väldigt länge nu. Förhoppningsvis så betyder det att kvalitén slår de senaste två alstren och att vi åter får ett mästerverk serverat lagom till våren? Kanske spelar hon in så mycket musik nu, att vi slipper flera år mellan skivsläppen?

Madonna 2014

Madonna är ju en del av livet i min värld. En del av kraften och möjligheten att orka vidare. Hennes energi och själ har för evigt en koppling till mig och många andra. Hon påverkar mig väldigt positivt och längtan efter ny musik är just nu väldigt stor hos mig.

För mig är hon unik på så sätt att så fort jag hör hennes röst så njuter jag. Med det menar jag inte att all musik är bra (bara nästan, hehe) men hon är en sådan artist som kan få en halvsunkig låt att bli bra. Det finns någonting i hennes röst som jag tilltalas av väldigt mycket. Förstår någon vad jag menar?

Det är väl därför man fastnar så vid vissa artister, för det där som inte går att beskriva, eller ta på.. det liksom bara finns där. Madonna är en sådan för mig. Hon är unik.

Madonna 2012

Men nu är det tålamod som gäller… det verkar alltså som om 2015 ska bli Madonnas år! Ytterligare ett skäl att hänga i… (;-)

Madonna på nätet
Hemsida
Facebook
Twitter
Instagram
Soundcloud
Google +
YouTube

Mobilfix med en ängels tålamod

2013-08-10

Är nu helt slut i rutan. Faktiskt lite yr, men det var värt resultatet! Ellet är nu med sin första mobil och allt ska vara klappat och fixat! Det tog sin lilla tid och jag måste säga att de som jobbar i Telebutiken i stan verkar vara begåvade med änglars tålamod!

Många i kö, en del gnäller och gnöler om det mesta och en äldre dam som inte alls verkade vara vän med den mobila tekniken kunde inte sluta att tjata om samma sak hela tiden. Killen som hade hand om henne förklarade och förklarade om och om igen och att han inte tappade tålamodet, det var för mig en gåta. Jag som stod vid sidan om blev frustrerad och var tvungen att gå därifrån för att inte pysa över. Vissa ska ha credd, de som jobbar på dylika ställen och som har ett sådant tålamod. Jag passar inte som serviceman på ett sådant ställe bland kunder, vad det än må handla om, den saken är helt klar!

Min tanke var ju först att jag och Ellet skulle åka tillsammans ner på stan. Att han skulle få överraskningen live så att säga, men ibland är även 11-åringar morgontrötta och på dåligt humör. Mitt lirkande fungerade inte alls idag, så jag åkte ner ensam. Det var en miss men jag försökte så gott jag kunde att blåsa bort det där lilla svarta molnet som befann sig över mig en stund. För jag hade bestämt mig för att IDAG fixa detta!

Kanske var det lika bra efter maratonvisiten i telebutiken. Sen när jag skulle ta mig hem så gick det helt plötsligt inte att få tag i en SMS-biljett till bussen. Men det är ju tur att det finns alternativ numera, även om hemresan blev några kronor dyrare än vanligt. Ett litet putt snålhetsmoln i några sekunder…

iPhonen ligger på laddning nu. Jag har lagt in familjens nummer i den och hjälpt honom att komma igång. Vi får se om intresset ökar efter att han fått spela av sig lite framför den nyligen uppfräschade datorn.