Etikettarkiv: tacksamhet

Omtumlande vecka i det inre

Nio dagar kvar…

Ett omtumlande inre under veckan med mest förhoppningsfulla känslor. Tankarna är ljusare och det är jag förundrad över efter det som varit under en lång tid nu. Har upplevt mig som fast i känslorna och hopplösheten hade ett redigt grepp om mig.

Men medvetenheten om att att det kan förändras snabbt har jag nu på ett praktiskt plan fått vara med om. I det lever jag nu med ett ljusare sinne sedan ett par veckor tillbaka efter endast två besök i Stockholm hos Humanova och terapiformen psykosyntes.

Den sista sejouren blir på måndag före jul i rummet som tillåter alla tankar och känslor med en själ jag efter så kort tid tagit till mitt hjärta. Då kan tacksamheten bara vara stor och i det vilar jag nu. Vet inte riktigt vad det är som ”stämmer” så bra just nu, men så är det och kanske handlar det om att jag äntligen är i fas och ”mogen” i det jag gör?

”Locket ovanpå” var återigen aktivt med skrik och dunsar. Har nog blivit så van att jag bara vänder på mig och försöker somna om. Men nog är tragiken stor i det hela, men äntligen kanske någonting kommer att hända så att situationen bryts. För att leva i detta oavsett vilka konsekvenserna blir måste vara sämre än att ingenting göra alls. Jag och lilltjejen noterar och skriver ner all aktivitet på uppmaning.

Årets julklappsinköp är avslutat. Har väl aldrig fungerat så bra. Som vanligt blev det något mer än jag tänkt mig, men det är ju bara jul en gång om året. Slutnotan konsekvenser ska jag förhoppningsvis inte behöva uppleva flera månader den här gången, men man vet aldrig (;-).

Vaknade som sagt ett par svängar i natt av skrik och dunsar, men somnade sen om. Sov till 10.15 vilket för mig är helt otroligt. Det positiva är att jag säkert behövde all den sömnen, men tyvärr blir ljuset mindre eftersom det börjar att skymma redan vid 14.30-tiden, men i det ska inte huvudkänslan ligga utan jag ser positivt på att nu vara hyfsat utvilad. I det lilla lyfter jag bort från de jobbiga tankarna och fokuserar på möjligheterna istället för hindren i mitt liv.

Tänker mer på andra än mig själv i vissa avseenden, även om jag numera försöker närma mig mina tankar på ett annorlunda sätt än tidigare i mitt liv. Det kortsiktiga, egoisten och det som söker det materiella, har aldrig hjälpt mig att utvecklas i det inre. Mitt Ego i den riktningen har varit starkt och gjort mig björntjänster under åren. Det största bedrägeriet är detta mot en själv och hur jag inte vågat att se en liten bit till. Kortsiktigt kan det se bra ut, men i det längre perspektivet är stegen neråt i den mörka källaren där ångest och oro dominerar, den vägen som jag tyvärr gått i alltför många år.

Nu, att ha fått förmånen att möta en själ, som förstår mig och som inte dömer på något plan, det är ingenting annat en stor gåva från Universum eller vad man ska kalla det.

Annonser

En tur till Gamla Stan

Lite virrig var jag till en början. Kan inte Stockholm så bra, men 10 minuter innan hittade jag ändå fram till adressen på Skeppsbron. 

Bilden satt uppe hos Humanova och den fascinerade mig. Bilden är väldigt gammal men mannen ser ut att vara från nutid. Detta med tid är någonting som jag tänker en del på.

Det var också annat som fick mig mållös och en fortsättning följer. Försöker inte värdera någonting mer än att det kändes väldigt bra på många plan. 
Tacksam för chansen. För möjligheten att förändra mitt liv. Nu hänger det på mig.

På vägen tillbaka hamnade jag på Stortorget och dess traditionella julmarknad. Snabbt ögnade jag igenom stånden innan jag tog mig mot centralstationen för hemfärd till Uppsala.

Duvning i GDPR

181023 tärta

Så passade med tårta idag på jobbet. Var kvar lite längre än vanligt och fikade även på eftermiddagen på grund av ett möte. Tårtan var fellevererad till oss på kansliet och vi fick behålla den. Det tycker jag var alldeles ok en dag som denna.

Förmiddagen gick i glädjens tecken. Ibland kan sinnet vara så uppfyllt av tacksamhet och glädje. Det bubblade i mig, vilket gjorde att eftermiddagens duvning i GDPR gick hyfsat bra. Jag höll mig lugn i princip hela tiden och ställde relevanta frågor utan att fara ut i det jag egentligen tycker om dataskyddsförordningen. Då jädrar mår gubben bra ska jag säga..hahaha!

Ska erkänna att jag lite mer förstår syftet med förordningen efter mötet, men fortfarande är känslan av att man ändå ibland glömmer bort syftet i alla formuleringar om vad som gäller. Det blir liksom för mycket som skymmer i den oändliga detaljrikedomen. Men nu är det som det är och jag försöker tugga i mig att det blir mer avtal, begränsningar och sådant som jag anser försvårar arbetet. Kanske blir man van tillslut, men då kommer det väl ännu ett nytt påbud om ”känsliga personuppgifter”..?

Det jag nu vet efter mötet är att det är dags att skaffa sig en privat mobiltelefon och helt separera det privata och jobbet gällande detta. Mitt invanda nummer som jag använt överallt kommer således bara att användas i tjänsten.

Ikväll kommer jag att somna med ett leende på läpparna och en förhoppning om en ljus framtid. Tacksamheten är monumental.

Det är som det är

180928 hösten

Igår kändes det att hösten var på intåg. Kalla vindar och en extra tröja måste till för att inte frysa. Hemma har elementen slagits på för att höja temperaturen till hyggliga nivåer.

Livets skiftningar slog emot mig nu på morgonen. Läser om en avlägsen ”släktings” död och som vanligt i min släkt, förutom syrran och en moster som jag pratar med ibland, är kontakten lika med noll med de andra få som fortfarande är i livet. Hade hört om eländet, men visste inte att det gick så fort. Hade inte sett personen på år och dar. Det är som det är. Min pappa gjorde allt under min uppväxt för att bränna alla broar som fanns till släkten, vilket idag gör att jag i många fall inte vet vilka släktingar som fortfarande vandrar på jorden. Har heller inget intresse av att forska kring detta. Det är som det är.

Så synd att självinsikt är en bristvara.

Tisdag till torsdag hade jag kraft och det är dagar som jag inte varit med om på flera år. Vet att jag måste vara försiktig, så att jag inte bränner ut mig igen, men det är svårt när jag då mådde så bra. Det är svårt att hålla tillbaka, men jag tror mig ha lyckats lite att landa emellanåt och inte bara köra på. Oerhört tacksam att jag kunde känna glädje, nyfikenhet och en lust på ett sätt som inte funnits där under flera år.

Utan människorna omkring mig, min familj, mina arbetskamrater hade jag inte kommit dit jag är idag. Är dålig på att säga hur glad jag är i dem och hur viktiga de är för mig. Visst hemfaller jag åt ömklighet och grubblerier, men jag fastnar inte lika länge idag. Det mörka och jobbiga fångar mig inte så att det tar över, utan lusten att leva tar alltmer plats.

Allt går åt rätt håll

Min tandläkarhistoria är numera ett glatt kapitel i livet. Där har det gått framåt på ett positivt sätt som fått min tandstatus att höja sig flera snäpp de senaste två åren. Idag togs ytterligare ett sådant steg när jag tog bort amalgam från tre tänder i höger underkäke på grund av att det var sprickor i dem.

Började först med att jag bara skulle kolla mina tänder och ta bort tandsten. Allt såg bra ut, även om jag slarvat med mellanrumsborsten mellan tänderna. Men skillnaden mot hur det såg ut för två år sedan är ändå enorm. Då var det ständigt blodbad i munnen på mig när de gjorde något och allt gjorde ont.

Idag blöder jag ingenting och att ta bort tandsten fungerar bra. Min underbara tandhygienist C har gjort stordåd med mig. Genom sitt lugna sätt och att hon alltid pushar mig framåt, så ser min tänder idag helt ok ut. Hon var så noga och gjorde så fint i underkäken. Frågade henne också om skillnaden mellan henne och en tandläkare och det var att hon inte får borra i tandvävnaden, utan det måste en tandläkare göra. För övrigt så gör hon allt annat.

Hon är verkligen en inspiration för mig och tala om att jag själv blev förvånad när jag gav henne en kram efteråt! Jag som har svårt för kontakt överhuvudtaget, kände att jag var så glad efteråt att kramen bara kom. Ingen smärta, ingen ångest, ingenting längre när jag har med tandläkaren att göra, helt otroligt! Tack C!

180927 tandis

Dômentandläkarna har hjälpt mig med finare tänder samt tandläkarskräcken.

Nya borstar att testa samt lite annat fick jag av henne efteråt. Jag tror jag satt sammanlagt i nästan två timmar i stolen och även om det kostade en redig slant var det värt varenda krona! Dômentandläkarna is da shit!

Allt går åt rätt håll för mig just nu.

Måste berätta om en annan positiv sak. Var till min husläkare för ett par dagar sedan för att få svar på mina prover och allt såg bra ut. Inga problem med några värden och det gjorde mig väldigt glad och tacksam. Egentligen märkligt eftersom jag numera inte skött kosten alls och tappat stora delar av motionen. Men det kanske handlar om att annat inom mig blivit bättre? Ibland vet man inte vad saker och ting står för och varför.

Det blir fortsatt halv dos till åtminstone november gällande mina antidepressiva. Det är positivt allting och jag känner att jag har fått mycket mer energi sedan vi ändrade detta.

Just nu i en bra period i mitt liv. Orkar mer, vill mer och känner mig nyfiken.

”Inte jag inte, hur kan de tycka så?”

Tidig lördag morgon. Snorig och ont i halsen. Kom inte undan den här gången, men blir det inte värre än så här, är det ok.

Snackade om att äntligen komma iväg på Mamma mia! Here we go again med Frida, men nu vete fåglarna, vi får se om det känns bättre senare under dagen. Har ju velat se den filmen ett tag nu, mycket för att Cher är med…

Veckan som varit utmanar mig när det handlar om att våga komma nära människor. Med nära menar jag då känslor och djup utan någon som helt sexuell innebörd. Att öppna upp och prata om det som jag numera inte pratar med någon så mycket om. En lite märklig situation eftersom jag inte var beredd på detta och då speciellt inte på jobbet.

Hur nära ska man komma en arbetskamrat? Oftast har jag inga problem med gränserna och det brukar lösa sig själv. Men ni som följer mig vet att jag en gång i tiden inte riktigt klarade av detta och för mig personligen påverkade det mig mest negativt, även om jag då vissa dagar var tacksam och längtade till jobbet. Men i det stora hela blev det jobbigt och sen löste sig detta av sig själv eftersom personen slutade på jobbet.

Men då kom jag nära med hela mitt känsloregister utan att vara beredd på det och därför är jag försiktig. Kanske mer än nödvändigt och kanske för att det denna gång inte är inblandat något mer än vänskap, visserligen med djupa ord och tankar som ibland är tunga och som jag har svårt att dela med mig av numera. Blir också orolig över att jag ska ”ta över” för mycket och liksom uppfattas som en stor egoist.

jobbet84.png

En ung kille 1984 på Stiftsbyrån. Lokalerna låg högst upp på Fjellstedtska skolan i Uppsala. Det var tider det, eller? (;-)

Det var stor skillnad i början på ”Hedenhöstiden” (då talar jag om 80-tal). Då var jag totalt gränslös och fick två fina vänner som jag fortfarande i perioder umgås med, fast det var ändå på ett annat sätt då. Jag tyckte mig då kunna ”styra” saker och ting på ett annat sätt. Tala om att ha lärt sig den ”hårda vägen” genom livets realiteter, vilket nog banat iväg till det läge där jag befinner mig idag.

Känner mig mer omtyckt och respekterad än tidigare. Kanske för att jag nu mer kan ta emot människors välvilja och att de faktiskt på riktigt bryr sig om mig. Kanske för att jag har en chef och nära arbetskamrater som är helt otroliga emot mig? Fast även det är lite läskigt och obehagligt med de mönster som jag känner ligger där och lurar.

”Inte jag inte, hur kan någon tycka om mig?” ”De överdriver och säger så bara för att vara till lags och att de vill någonting arbetsmässigt”. ”Inte jag inte, hur kan de tycka så?”

Det finns många gamla tankemönster som jag har cementerat in i mig under många år. Tänker oftast, och då speciellt före min utbrändhet 2016, att det är bäst att inte öppna upp garden, utan hålla sig på sin kant. Hålla sig undan och liksom prata förbi eventuella betygelser i positiv riktning. Det skrämmer mig faktiskt att någon kan tycka att jag är ok och ibland till och med lite till. Men de är så fina emot mig att det liksom inte längre går att ”värja” sig fullt ut med gamla sätt att vara. Tacksamheten är stark.

Det är inget koketterande över detta, jag lovar. Det är ren och skär överlevnad som det handlat om. Åtminstone tidigare. Nu försöker jag verkligen att ändra mitt tänkande och se att det faktiskt kan vara så som de säger. Men nog fan är det svårt vissa dagar och nog sjuttsingen är det svårt att få en gammal inventarie att tänka om. Men de dagar med annat tänkande blir alltfler och sakta men säkert blir den där negativa själen alltmer positiv.

Projekt ”Tankeförändring” pågår… ….sedan 1965… (;-)