Etikettarkiv: tacksamhet

Det är som det är

180928 hösten

Igår kändes det att hösten var på intåg. Kalla vindar och en extra tröja måste till för att inte frysa. Hemma har elementen slagits på för att höja temperaturen till hyggliga nivåer.

Livets skiftningar slog emot mig nu på morgonen. Läser om en avlägsen ”släktings” död och som vanligt i min släkt, förutom syrran och en moster som jag pratar med ibland, är kontakten lika med noll med de andra få som fortfarande är i livet. Hade hört om eländet, men visste inte att det gick så fort. Hade inte sett personen på år och dar. Det är som det är. Min pappa gjorde allt under min uppväxt för att bränna alla broar som fanns till släkten, vilket idag gör att jag i många fall inte vet vilka släktingar som fortfarande vandrar på jorden. Har heller inget intresse av att forska kring detta. Det är som det är.

Så synd att självinsikt är en bristvara.

Tisdag till torsdag hade jag kraft och det är dagar som jag inte varit med om på flera år. Vet att jag måste vara försiktig, så att jag inte bränner ut mig igen, men det är svårt när jag då mådde så bra. Det är svårt att hålla tillbaka, men jag tror mig ha lyckats lite att landa emellanåt och inte bara köra på. Oerhört tacksam att jag kunde känna glädje, nyfikenhet och en lust på ett sätt som inte funnits där under flera år.

Utan människorna omkring mig, min familj, mina arbetskamrater hade jag inte kommit dit jag är idag. Är dålig på att säga hur glad jag är i dem och hur viktiga de är för mig. Visst hemfaller jag åt ömklighet och grubblerier, men jag fastnar inte lika länge idag. Det mörka och jobbiga fångar mig inte så att det tar över, utan lusten att leva tar alltmer plats.

Annonser

Allt går åt rätt håll

Min tandläkarhistoria är numera ett glatt kapitel i livet. Där har det gått framåt på ett positivt sätt som fått min tandstatus att höja sig flera snäpp de senaste två åren. Idag togs ytterligare ett sådant steg när jag tog bort amalgam från tre tänder i höger underkäke på grund av att det var sprickor i dem.

Började först med att jag bara skulle kolla mina tänder och ta bort tandsten. Allt såg bra ut, även om jag slarvat med mellanrumsborsten mellan tänderna. Men skillnaden mot hur det såg ut för två år sedan är ändå enorm. Då var det ständigt blodbad i munnen på mig när de gjorde något och allt gjorde ont.

Idag blöder jag ingenting och att ta bort tandsten fungerar bra. Min underbara tandhygienist C har gjort stordåd med mig. Genom sitt lugna sätt och att hon alltid pushar mig framåt, så ser min tänder idag helt ok ut. Hon var så noga och gjorde så fint i underkäken. Frågade henne också om skillnaden mellan henne och en tandläkare och det var att hon inte får borra i tandvävnaden, utan det måste en tandläkare göra. För övrigt så gör hon allt annat.

Hon är verkligen en inspiration för mig och tala om att jag själv blev förvånad när jag gav henne en kram efteråt! Jag som har svårt för kontakt överhuvudtaget, kände att jag var så glad efteråt att kramen bara kom. Ingen smärta, ingen ångest, ingenting längre när jag har med tandläkaren att göra, helt otroligt! Tack C!

180927 tandis

Dômentandläkarna har hjälpt mig med finare tänder samt tandläkarskräcken.

Nya borstar att testa samt lite annat fick jag av henne efteråt. Jag tror jag satt sammanlagt i nästan två timmar i stolen och även om det kostade en redig slant var det värt varenda krona! Dômentandläkarna is da shit!

Allt går åt rätt håll för mig just nu.

Måste berätta om en annan positiv sak. Var till min husläkare för ett par dagar sedan för att få svar på mina prover och allt såg bra ut. Inga problem med några värden och det gjorde mig väldigt glad och tacksam. Egentligen märkligt eftersom jag numera inte skött kosten alls och tappat stora delar av motionen. Men det kanske handlar om att annat inom mig blivit bättre? Ibland vet man inte vad saker och ting står för och varför.

Det blir fortsatt halv dos till åtminstone november gällande mina antidepressiva. Det är positivt allting och jag känner att jag har fått mycket mer energi sedan vi ändrade detta.

Just nu i en bra period i mitt liv. Orkar mer, vill mer och känner mig nyfiken.

”Inte jag inte, hur kan de tycka så?”

Tidig lördag morgon. Snorig och ont i halsen. Kom inte undan den här gången, men blir det inte värre än så här, är det ok.

Snackade om att äntligen komma iväg på Mamma mia! Here we go again med Frida, men nu vete fåglarna, vi får se om det känns bättre senare under dagen. Har ju velat se den filmen ett tag nu, mycket för att Cher är med…

Veckan som varit utmanar mig när det handlar om att våga komma nära människor. Med nära menar jag då känslor och djup utan någon som helt sexuell innebörd. Att öppna upp och prata om det som jag numera inte pratar med någon så mycket om. En lite märklig situation eftersom jag inte var beredd på detta och då speciellt inte på jobbet.

Hur nära ska man komma en arbetskamrat? Oftast har jag inga problem med gränserna och det brukar lösa sig själv. Men ni som följer mig vet att jag en gång i tiden inte riktigt klarade av detta och för mig personligen påverkade det mig mest negativt, även om jag då vissa dagar var tacksam och längtade till jobbet. Men i det stora hela blev det jobbigt och sen löste sig detta av sig själv eftersom personen slutade på jobbet.

Men då kom jag nära med hela mitt känsloregister utan att vara beredd på det och därför är jag försiktig. Kanske mer än nödvändigt och kanske för att det denna gång inte är inblandat något mer än vänskap, visserligen med djupa ord och tankar som ibland är tunga och som jag har svårt att dela med mig av numera. Blir också orolig över att jag ska ”ta över” för mycket och liksom uppfattas som en stor egoist.

jobbet84.png

En ung kille 1984 på Stiftsbyrån. Lokalerna låg högst upp på Fjellstedtska skolan i Uppsala. Det var tider det, eller? (;-)

Det var stor skillnad i början på ”Hedenhöstiden” (då talar jag om 80-tal). Då var jag totalt gränslös och fick två fina vänner som jag fortfarande i perioder umgås med, fast det var ändå på ett annat sätt då. Jag tyckte mig då kunna ”styra” saker och ting på ett annat sätt. Tala om att ha lärt sig den ”hårda vägen” genom livets realiteter, vilket nog banat iväg till det läge där jag befinner mig idag.

Känner mig mer omtyckt och respekterad än tidigare. Kanske för att jag nu mer kan ta emot människors välvilja och att de faktiskt på riktigt bryr sig om mig. Kanske för att jag har en chef och nära arbetskamrater som är helt otroliga emot mig? Fast även det är lite läskigt och obehagligt med de mönster som jag känner ligger där och lurar.

”Inte jag inte, hur kan någon tycka om mig?” ”De överdriver och säger så bara för att vara till lags och att de vill någonting arbetsmässigt”. ”Inte jag inte, hur kan de tycka så?”

Det finns många gamla tankemönster som jag har cementerat in i mig under många år. Tänker oftast, och då speciellt före min utbrändhet 2016, att det är bäst att inte öppna upp garden, utan hålla sig på sin kant. Hålla sig undan och liksom prata förbi eventuella betygelser i positiv riktning. Det skrämmer mig faktiskt att någon kan tycka att jag är ok och ibland till och med lite till. Men de är så fina emot mig att det liksom inte längre går att ”värja” sig fullt ut med gamla sätt att vara. Tacksamheten är stark.

Det är inget koketterande över detta, jag lovar. Det är ren och skär överlevnad som det handlat om. Åtminstone tidigare. Nu försöker jag verkligen att ändra mitt tänkande och se att det faktiskt kan vara så som de säger. Men nog fan är det svårt vissa dagar och nog sjuttsingen är det svårt att få en gammal inventarie att tänka om. Men de dagar med annat tänkande blir alltfler och sakta men säkert blir den där negativa själen alltmer positiv.

Projekt ”Tankeförändring” pågår… ….sedan 1965… (;-)

England dag IV

31 maj 2018

180531 England 01

Generös frukost med yoghurt, smörgås och kaffe. Många tankar for runt i skallen på mig. För en gång skull tror jag de flesta var ljusa. Märkligt var det i alla fall att vakna upp mitt i England och hemma hos min äldsta dotter Linn.

180531 England 02

Eftersom Linn väntade på en madrass som aldrig kom, så tog Frida och jag oss själva ut i Bradford mitt på dagen. Att börja med att gå in på Primark var kanske ingen god idé. Rörigt, hög ljudnivå och inget vettigt att handla gjorde att vi lämnade butiken ganska snart. Fast det var en liten vindpust mot vad som komma skulle nästa dag… (;-)

180531 England 03

Bradford med alla sina distrikt har ca 525 000 invånare. Det stora målet var att kolla in National Science and Media Museum, ett jättemuseum på sex plan som handlar om teknik, media och vetenskap.

180531 England 04

Kvavt och ganska varmt. Luftfuktigheten i England är på ett helt annat sätt än i Sverige. Ofta över 80% vilket gör att minsta rörelse känns ”kladdig”. Fick vila en sväng.

180531 England 05

Museet innehöll fotografins historia, hur livet förändrades när internet kom, televisionens utveckling genom åren och ett animationsgalleri med över 100 figurer. TV- och videospel i historiskt perspektiv samt den brittiska film- och TV-programhistorien
(BFI Mediatheque) fanns på egna plan. Imponerande må jag säga och då har jag säkert missat något.

bradford city film

Bradford blev 11 juni 2009 världens första City of Film UNESCO.

180531 England 06

På våning 3 låg Wonderlab Studio som handlar om att experimentera med vetenskapen och utvecklingen kring ljud, ljus och sinnet. Fascinerande och spännande var det att se sig själv scannad i värmekamera och hur olika ljus förändrar ens utseende. Det var hur mycket som helst att kolla in.

180531 England 07

Bradford City Hall är ett rådhus från 1800-talet som ligger på Centenary Square mitt i staden.

180531 England 08

Tiffin Coffee hade den godaste hallontarte-kakan på mången år och dar. Mums!

180531 England 09

Vi gick i olika butiker och kollade in utbudet.

180531 England 10

Den här bilden gillar jag på mina döttrar.

180531 England 11

Ett par T-shirts inhandlades vid det andra försöket på Primark. Något lugnare och jag visste vad jag ville så att säga.

180531 England 12

Vissa delar av Bradford var något slitet och ruffigt. Staden är mycket gammal och fanns redan på bronsåldern. Den riktiga skjutsen fick staden under första halvan av 1800-talet då befolkningstillväxten ökade mycket snabbt. Bradford gick från att vara en småstad till en storstad på mindre än 35 år.

180531 England 13

Middag blev det på Frankie & Bennys där jag slog till på en pizza Spicy Chicken Americano. Frida unnade sig en Mojito till fördrink och Spaghetti Carbonara till huvudmål. Det är ungefär vad jag kommer ihåg. Hoppas Linn och Jordan ursäktar mig? (;-)

180531 England 14

Vi avslutade kvällen med bowling på Hollywood Bowl! Det var många år sedan någon av oss hade spelat, men det var väldigt roligt. Många skratt, skämt och peppningar. Två serier och segrare i båda blev Jordan! [Instagram] Congrats ”Joseph”! (;-)

180531 England 15

Linn, Jordan och Frida på väg hem från bowlingen.

La mitt stora feta pall i en allt lugnare harmoni mot kudden i lägenheten hos min dotter och Jordan. Overklighetskänslorna dominerade fortfarande, men jag hade stunder då jag verkligen förstod vart jag befann mig och vad som pågick. Mäktigt!

Platser: The Broadway Bradford, Primark Bradford, National Science and Media Museum, Tiffin Coffee, Frankie & Bennys, Hollywood Bowl Bradford.

11 304 steg och 7,9 km

England dag IEngland dag IIEngland dag IIIEngland V

England dag III

30 maj 2018

180530 England 01

Senast klockan 11 skulle vi vara ute från rummet. Frida låste och stoppade nycklarna i brevutkastet. Rummet var ok och det viktiga för oss dessa två dagar var att ha någonstans att sova.

Ett brandlarm som skrek efter ett nytt batteri och separat toalett och handfat var lite jobbigt och att vi inte ens erbjöds någon frukost, trots att det stod i presentationen. Betyget blir medel trots allt eftersom värden var vänlig och så fort vi sågs frågade hon hur vi mådde och om allt var bra.

En något lättare frukost intogs återigen på Giannis Café. Kaffet där gillade jag och nu ”nöjde” jag mig med ett par ägg och lite strips.

Eftersom vårt tåg mot Bradford gick först klockan 14:48 bestämde vi oss för att promenera mot Kings Cross. Vi passerade återigen House of Parliament när vi gick på Parliament Street som sen övergick till Whitehall.

180530 England 02

Statyn Richard Coeur de Lion står precis utanför parlamentet. Rikard I av England eller som han också heter på svenska Rikard Lejonhjärta (1157-1199) var kung av England mellan 1189-1199.

180530 England 03

Det regnade inte men vädret var molnigt. Att fotografera Trafalgar Square var svårt och bilderna blev inte bra.

180530 England 04

Mr Fogg’s Tavern på 58 St. Martin’s Lane hade ett helt underbart yttre som jag föll för direkt och kameran åkte fram. Det är det närmaste jag kommer en pub numera (;-).

180530 England 05

Däremot är glass någonting jag unnar mig lite för ofta. Vi tog en paus i promenerandet och njöt av en bägare. Bänken vi vilade på stod hos St Martin’s Courtyard som är ett litet köpcentrum i Covent Garden. Det var mitt på dagen och mitt högra ben bråkade återigen med mig när jag gick för långa sträckor.

180530 England 06

Drogs till alla teateraffischer, därav denna bild. Tror således att det är ett biljettkontor för teatrarna i London.

180530 England 07

Var tvungen att ta många pauser. Benet krånglade som sagt.

180530 England 07X

Vi tog en längre paus i parken St. George’s Gardens som ligger vid Regent Square. Tittade på människor och hundar. En del nyfikna duvor fanns det också. De äldre kvinnliga paret som joggade runt parken om och om igen minns jag eftersom den ena av dem tappade ett kort som jag plockade upp och gav dem.

180530 England 08

Vi var framme vid Kings Cross i alldeles för god tid. Ett tag satt vi och väntade i den stora vänthallen. Sen gick vi in i Harry Potter-butiken (en del av filmerna spelades in här) och köpte gåvor till Linn och Jordan.

180530 England 09

Ett tag gick vi ut till den lokala marknaden på Kings Cross där de sålde godsaker av allehanda slag. Jag kunde inte motstå en stor kaka gjord på hasselnötter och choklad.

Vi hann att prata en hel del, jag och Frida. Om framtid, mående och hur man bäst ska följa sitt hjärta utan att för den skull glömma bort människor omkring sig.

180530 England 10

Tillslut kom vi på tåget mot Bradford. Så skönt att kunna luta sig tillbaka och bara vila.

Minns den engelska familjen mitt emot med två barn som lekte med andra barn och stojade en del. En kvinna satt sig och började prata med dem och vad jag fattade kände de inte varandra innan. Något bufflig och på, vilket irriterade oss och då speciellt när hon satte sig bredvid oss och gafflade rakt över till sina nyfunna vänner.

180530 England 10X

Utsikten var grön. Så grönt överallt och en ganska likartad yttre terräng. Det var något problem på den sträcka vi skulle åkt från början så vi fick ta en annan väg. Minns Peterborough, Saxilby, Doncaster, Wakefield Kirkgate (bilden), Mirfield och Halifax som passerades på vägen.

Vi var framme drygt tre timmar senare i Bradford. Klockan var då strax efter 18 när Jordan och Linn mötte upp. Det var så roligt att se dem!

180530 England 11

Vi blev bjudna på middag och det smakade underbart gott. Stället hette Nandos och jag och Frida åt kycklingbitar med strips.

Snurrig och trött, men samtidigt så glad att se Linn och Jordan. Min engelska som snarare är svengelska sattes på stora prov, men det gick väl hyfsat. Frida fyllde i när gubben tappade orden.

180530 England 12

Vilken lägenhet de har! Den låg bara ett stenkast från centrum och bestod av två sovrum och ett öppet kök med en vardagsrumsdel. Sen flera garderober och två badrum där ett har ett badkar. Så fint och jag blir väldigt tacksam och varm inombords över att de har det så fint.

Sen är de så söta tillsammans och man ser att de trivs i varandras sällskap. Deras blickar, spel och jargong dem emellan är en fröjd att ta del av. Inte en enda gång under de dagar som vi umgicks var de osams. Lite kärleksgnabb på sin höjd, men då alltid med en försonande blick och en förståelse som bara finns emellan två människor som verkligen älskar varandra.

Är så tacksam för Linns skull att hon hittat en sådan fin man i Jordan.

180530 England 13

En nöjd pappa vilar ut i soffan. Planerna framåt är besök och rundtur både i Bradford, Leeds och sedan Liverpool. Sen var det lite öppet vad vi skulle göra sista dagen. Jag har väl aldrig varit mer förväntansfull inför fortsättningen på denna resa i England.

Frida och jag fick ett eget sovrum med egen säng. Eget badrum med dusch och det var rena lyxeriet om man jämförde med rummet i London.

Fick nypa mig i armen flera gånger och när inte det ens hjälpte hade jag önskat att någon klappade till mig så att jag begrep vad jag faktiskt var med om. Fatta att jag var mitt i England! Fick sådana tacksamhetskänslor över mina flickor att jag var nära lipen vid ett tillfälle.

Platser: Trafalgar Square, Covent GardenBloomsbury SquareS:t Georges GardenLondons Kings Cross Station, The Harry Potter Shop at Platform 9 3/4, Nandos Bradford.

13 703 steg och 9,8 km

England dag IEngland dag IIEngland dag IV

Drömmarnas värld

pexels-photo-279467.jpeg

I drömmarnas värld kan allting hända. Ofta vill jag inte vakna till, utan somna om och var kvar i den världen.

I natt var alla där. Vi gjorde en gemensam resa med ett fordon som jag bara kan beskriva som ett mellanting mellan en buss och ett tåg. Har nog aldrig i vaket tillstånd sett något liknande. Vi svävade och farten var hög.

Det var som en stor yta där vi alla satt och pratade, men samtidigt gick det framåt på något märkligt vis. Fast i drömmarnas värld är ingenting märkligt. Det häftiga i natt var att många nära och kära som gått över till Andra sidan var där med mig i drömmen.

Mormor Britta, morfar Isidor, farmor Inger och farfar Nils såg jag främst och de pratade mest. Det konstiga var att i denna värld var de vänner på ett sätt som jag aldrig såg i detta livet där jag befinner mig nu. Allt var bekvämt och de umgicks med varandra på ett sätt som om de känt varandra i all evighet.

De var oroliga för mig. Vi svischade framåt i detta märkliga fordon medan orden kom till mig och oron de uttryckte för att jag var så envis och höll kvar vid det gamla och inte vågade mer minns jag väl. Samtidigt var känslan positiv trots allt. De fanns där och skulle så alltid göra. Nu när jag är vaken är den bestående känslan just tryggheten och att ingenting är försent. Tiden existerar inte på samma sätt som i denna verklighet och det är liksom aldrig kört eller över. Den känslan fick jag med mig.

Det konstiga var att när jag tittade upp och försökte se längre bort utanför där jag satt, så fanns där själar som jag bara anade vilka de var. De tog liksom inte samma plats, men fanns ändå där. Jag anade min kompis Micke och faktiskt även min pappa Nils-Åke. Även min mamma Ann-Britt höll sig en bit bort. Hon var inte så tydlig för mig i den här drömmen. Sen var det ytterligare själar där som jag inte kunde komma på vilka de var, men jag kände att de fanns där lite på avstånd.

IMG_8949.jpg

I drömmarnas värld är mycket subtilt och när jag vaknade saknades många detaljer. Men jag vet att det var en kraftsamling för min skull och det känns nu när jag tänker på det väldigt märkligt samtidigt som jag är oerhört tacksam över att de bryr sig om mig. För de når mig inte i den här verkligheten just nu eftersom jag är ganska avstängd och i en bubbla stor del av dagen. Vågar inte riktigt släppa ut den lilla Jerry som just nu är väldigt orolig och rädd för framtiden. Fast ändå inte hur konstigt det än kan låta.

pexels-photo-533864.jpeg

Samtalade med äldsta dottern igår. Reseplaneringen till England fortskrider och nu hjälpte hon mig att boka upp tåget från London till Bradford. Allt faller sakta men säkert på plats och jag längtar efter att få ta med mig lilltjejen och flyga iväg en vecka på äventyr i slutet på maj/början på juni. Att äntligen få besöka andra delar av England ser jag väldigt mycket framemot, även om jag också älskar London av hela mitt hjärta. Tre dagar i huvudstaden samt fyra inåt landet där basen blir hemmet hos stortjejen. Hon och hennes kille Jordan har lovat att ta med oss ut på äventyr…

Orden att jag är ”en del av framtiden” på lunchen igår försöker jag ta till mig. Denna dröms tydliga budskap likaså. Kanske är jag inte förbrukad och för gammal, även om de negativa känslorna tyvärr tagit över sinnet på mig väldigt ofta den senaste tiden. Det som chefen då berättade för mig förbluffade mig väldigt mycket. Världen är liten och en del saker sammanflätas på ett sätt som är väldigt häftigt. Tacksamhet och hopp.

healthy-man-bike-bicycle-5991.jpg

Kanske är ett steg på gång idag när jag om en liten stund ska åka iväg och hämta en cykel som jag ska få av kära vännen Tofflan. Cykeln står hos exsvärmor Ing-Marie och hennes Lasse och de är lika morgonpigga som mig, därav den tidiga timmen.

Vädret ser ut att arta sig riktigt fint idag och jag tänker försöka mig på att cykla hem den dryga milen i lugn takt och känna hur det känns att cykla efter alla dessa år utan cykel. Någonting måste göras och med den färska drömmen i minnet känns det bra mycket bättre än vad det gjorde igår.

Tacket i mig är stort till de som finns runtomkring mig.