Etikettarkiv: syster

Ångestritt & Israelvinst i Eurovision

Kanske måste ångestnivån vara tillräckligt hög för att jag ska börja motionera regelbundet igen. Idag var en sådan dag att jag bara måste ut. Kunde inte sitta inne eftersom jag var ångestriden att jag bara måste ut och gå… gick och gick vilket slutade med Super-slingan 6,7 km och nästan 8 900 steg… ångest är inte bara skit alltså när det genererar aktiviteter som är bra för kroppen.

180513_53

När jag såg dessa siffror på ett elskåp under min vandring började tankarna kring åldrandet igen och hur svårt jag har att begripa de höga siffrorna som jag själv uppnått.

Siffror som för mig är helt overkliga. Går liksom inte att förstå för en evig ungdom…hahaha… nej, men allvarligt så är det verkligen bara siffror och betyder egentligen ingenting. Ser mig inte alls i det åldersspannet och när jag tittar på människor i min ålder på TV:n begriper jag ingenting.

Men jag erkänner att jag avskyr att åldras. Det går ju bara åt ett håll och då får alla hurtisar säga vad dom vill. Det är en cirkel som sluts och tillslut blir man som ett litet barn igen. Bävar för att hamna på äldreboende och vara beroende av andra.

180513_gallring

Dessa hus såg jag inte tidigare. De har gallrat ut en massa träd på en del av slingans väg. Tänker då givetvis på att gallra ut en massa i ens liv. Ser man andra saker då? Kan det vara bra rentutav? Eller bara obehagligt och läskigt? Gallra för gallrandets skull eller för att faktiskt komma vidare?

Från att ha gått ut ångestriden som sagt och väldigt frustrerad och negativ i tanken så gjorde promenaden mig gott och jag fick tänka över ett och annat ett varv till. Allt måste inte mötas med ultimatum och mina egna behovs bästa hela tiden, utan det går att hitta andra vägar, just också för att inse att en dag kanske det är jag som behöver hjälp.

Mina fina systers ord hjälpte mig också när hon ringde och berättade om sin hälsoresa på Kreta. Hon verkar må så bra just nu och det gör mig så glad.

180513_felixskinka

Felix var så sugen häromdagen på…

180513_felixskinka2

…en bit skinka. Det klart att hans önskan uppfylldes.

180513_majabus2

Fikade ute igen i morse. Maja fick då också vara ute.

180513_majabus

Sisen trivs ute och undersöker allt. Jagar flygfän, smyger på allt som rör sig och verkligen gillar läget. Idag hade hon tendenser att vilja dra utanför tomten, vilket jag som husse inte gillar. Då kommer bollen fram och det räcker med att jag sparkar lite på den så rusar hon in. Frågan är bara hur länge det går att ta till den metoden?

Om Eurovision Song Contest 2018 har jag några ord att säga. Blir så trött på allt politiserande kring tävlingen. Nu gillade jag inte vinnaren personligen, men att utgå från att politiken vann och inte musiken är verkligen att nedvärdera Netta och vinnarbidraget ”Toy”. Nästa år blir det alltså tävlingar i Jerusalem.

Jag röstade på Nederländerna som kom på 18:e plats med 121p. Härlig country med tryck i! Stackars Sara Aalto från Finland kom näst sist med sin ”Monster” och fick endast 46p och en 25:e plats. Snålt tycker jag, hon var värd en mycket bättre placering och fick också en röst av mig under kvällen, men vad hjälpte det?

Sverige kom på en 7:e plats med 274p. När jurygrupperna hade röstas låg Benjamin Ingrosso 2:a, men sen när folket fick säga gick det inget vidare. Näst sämst av alla finalbidrag! Men det var ungefär som förväntat, bidraget saknar någonting helt enkelt. Men Benjamin var lika glad för det.

Hela resultatet.

Grattis Israel och grattis Netta, vi ses i Jerusalem 2019!

 

Annonser

Vattenpölar, hjärnspöken & sifferbyte

Nu är äntligen snön på väg bort. Stora vattenpölar när det smälter.

Blötan

Det smälter…

Idag var jag på kurs. Det var länge sedan och jag måste säga att innan var jag väldigt ångestriden och nervös. Vet egentligen inte varför, men så var det. Någonting inom mig drar igång och jag vill liksom bara strunta i alltihopa.

Gick emot den känslan även om det var svårt idag. När jag sedan kom till jobbet fick jag stöd av chefen, vilket gjorde att det kändes bättre. Sen är det som vanligt att det var inga problem, allt gick hur bra som helst. Dessa hjärnspöken spelar mig ofta spratt och ändå är jag medveten om dem och vet att det just bara är hjärnspöken. Men ändå kommer de och ändå är jag ibland på vippen att lyssna på dem.

Idag gjorde jag inte det och det känns väldigt bra nu efteråt. Det är som att börja om på ett sätt detta att utmana sig själv och då främst med okända människor. Tyckte att jag var en bra bit på väg, men sen föll jag ner djupast i källaren och nu är det som att börja om igen med dessa utmaningar.

Kursen var ok, men sorlet emellanåt var tröttande. En del av dem som var på kursen kändes som om de var på kurs för att vara sociala med andra än att ägna sig åt det som kursen handlade om. Blev helt slut i huvudet av allt surr och flamsandet.

Har beställt en resa till England och ni kan ju tänka er hur hjärnspökena redan har börjat bearbeta mig. Jag slår ifrån och kommer att åka, men vet att kampen blir både lång och jobbig innan jag sitter där på planet och är på väg.

Idag byter min älskade syster siffror. Pukor och trumpeter för henne!
pexels-photo-450301.jpeg

Grattis på din dag, syster!

Timmar med syrran

13 maj 2017 Syrran och jag

Idag träffade jag syrran. Vi umgicks under några timmar. Vi träffades först vid mammas och morfars grav.

13 maj 2017 Tagetes & penséer

Det var dags att göra vårfint och sätta några vårblommor. Ett gäng tagetes och penséer köptes in.

13 maj 2017 Vid mammas & morfars grav

Glad gubbe poserar när blommorna är planterade.

13 maj 2017 Tagetes vid mammas & morfars grav

Gillar den orangea tagetesen lite extra mycket.

13 maj 2017 Morris

Sedan bjöd syrran på kyckling- och baconsallad. Fick umgås en stund med Morris och han satt faktiskt i knäet hos mig vid ett tillfälle. Härligt!

13 maj 2017 Vit trähäst

Hittade en häftig trähäst med brillor hos syrran.

Efter lunchen blev det fika och mycket prat. Barnen, vänner och åldrandet kom upp och vi konstaterade båda att det är jävligt märkligt att konstatera att vi nu båda passerat ett halvt sekel. Helgejul!

Träffade också hennes grabb och det var roligt att prata med honom. Man märker att tiden går s a s.

13 maj 2017 Tagetes & penséer på baksidan

Det blev några tagetes & penséer över som jag satte i denna ovala träkruka på baksidan. Det var många år sedan jag hade blommor på det här viset, tack vare syrran blev det nu verklighet.

13 maj 2017 Tagetes på baksidan

Två tagetes hamnade i rabatten eftersom de inte fick plats och jorden tog slut. Det kan bli tufft för dem att överleva men vi får hoppas att frosten är över och förbi nu.

Ledigt, lätt och roligt var det att umgås idag. Mådde bra och orkade hela vägen. Det känns som om orken kommer tillbaka alltmer och får man umgås på detta sätt med syster sin, då fylls den positiva energin på i bra fart. Välsignad!

Firande, lunchande & första arbetsveckan

I onsdags fyllde min syster år. Eftersom jag helt enkelt inte orkade vara med på kvällen, så träffades vi en stund mitt på dagen och åt lunch tillsammans.

Min älskade syster

Födelsedagspresenten från mig blev halsbandet "Evig kärlek". En tanke över hur viktig hon är för mig och att vår kärlek till varandra är evig.

Det kändes så otroligt bra att få träffa henne på den stora dagen även om jag som sagt inte orkade att vara med på kvällen.

Syster och jag

Självklart ville jag ha en selfie med min älskade syster.

Förra veckan var min första arbetsvecka på nästan 4 månader. Det kändes rejält men jag tror att den rethosta och infektion eller vad det nu är som plågat mig hela veckan drog ner min ork och gjorde allt än jobbigare. Men jag kämpade på och målet var klart inom mig. Att gå vidare och ta mig till jobbet de tre dagar som var planerat.

Cajsas kök och Mats

Detta klarade jag och i fredags efter arbetsdagen blev jag bjuden på lunch av Mats. Det var trevligt och fint att få en stund bara med honom.

Sen hände det ofattbara precis innan jag skulle ta mig en middagslur på fredagseftermiddagen. Efter det är ingenting sig likt…

Idag ska Linn komma till mig och bo några dagar eftersom ett nytt födelsedagsbarn ska firas i veckan som kommer. Frida och T kommer också på en fika och sen ska de bo hos Anna. Rethostan verkar följa mig även denna vecka, men det är bara att kurera sig och ta en dag i taget.

Grattis syrran!

Fram med de fetaste pukorna och trumpeterna! Konfetti, ballonger och raketer stora som plankor för idag är det en stor dag!

Grattis på din födelsedag, syster!
Min kära syster år 1979 då hon var 12 år gammal.

För den 5 april 1967 föddes min fina syster och det måste givetvis uppmärksammas här på brorsans blogg! 50 pannor ung, det är inte illa det!

Julafton 1980 hos pappa
År 1980 firade vi julafton tillsammans.

Hon har alltid funnits där genom åren även om jag distanserade mig en tid och trodde annat. Men hon stod kvar och det är jag så oerhört tacksam över.

Hon är den som jag delar livets historia med. Hon vet om allt som hände och är den närmaste och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Självporträtt 1985
År 1985. Syrran är 18 år gammal!

Grattis min älskade syster!

Midsommarfirande 2010 Hammarskog
År 2010 firade vi midsommar tillsammans.

Sedan några år har vi mer frekvent kontakt och kan prata om allt. Hon har varit ett viktigt stöd för mig och bara vetskapen att jag kan ringa när jag vill har känts bra under min sjukskrivning sista månaderna.

Det är ju en jävla tur att vi har varandra i det här livet!

Födelsedagsfirande 2015
Så här såg det ut 2015 när syrran firade sin födelsedag.

Syrran är nära mitt hjärta och jag vill henne allt gott i livet. Må åren bli de dubbla i detta liv, kära syster!

Min förhoppning är att du får en fin dag. Ska ge dig en stor kram när jag ska lämna över min present vid lunchtid. Hoppas kvällen på restaurangen med vännerna blir fin och att du blir ordentligt firad.

Den här hyllningen lade jag upp på Instagram:

Syrran 50 år

En runda till…

Ensamheten

Viktiga ord i förmiddags. Pest eller kolera, men det måste sägas. Ensamheten tar lätt kommandot inom mig och då speciellt vid sådana här situationer som blivit resultatet av det sagda. En runda till… nya försök att öppna upp… …eller stängs dörren för gott nu?

Det blir lätt att jag tycker synd om mig själv. Känner mig så jävla utsatt och sårbar och vem vill utsätta sig för sådant frivilligt? Det är en dubbelhet i detta som gör mig så frustrerad för jag vet att det går över, samtidigt så är den enda vägen att våga visa vad man känner och stå för det, även om det i det korta perspektivet gör en illa. Detta är för mig en viktig lärdom och jag måste kunna ta detta utan att göra mig själv illa.

Det blir aldrig bra för mig. Så känns det. Åren går och jag siktar alltid fel verkar det som. Hur många gånger orkar man med sådant? Det är ju den direkta och primitiva tanken jag får. Det går över och jag kommer att kunna se mer moget på det jag går igenom. Vissa upplevelser måste jag igenom, hur smärtsamma de än är för mig.

Jag är inte ensam. Fast ibland så väljer jag att dra mig undan. Det kämpar jag emot och försöker undvika. Då är det fint att prata med en syster som lyssnar och finns där. Mitt i vårt samtal så kommer ett annat. Man kan bara skratta åt eländet. Vad gör man med någon som är bortom all kontroll och lever i en fantasivärld som ingen annan uppfattar? Som fortfarande tror sig vara relevant och viktig. Det är enormt tragiskt egentligen, men ingen förmår längre att se det så. För det finns ingen bot och bättring i det här livet.

Lyssnar på Madonna om natten när det bara inte går att sova. Fina underbara Madonna. Hennes musik räddar mig återigen. Tröstar och finns alltid där. Hon är min ängel.