Etikettarkiv: syrran

Medvetenheten är garanten

blue bubble calamity clean

Photo by Daniel Frank on Pexels.com

Har ställt in hotellvistelsen i Sala nästa vecka. Orkar inte med allt det praktiska kring det hela. När jag hade lämnat över bilen till syrran i fredags efter att ha hämtat dem på Arlanda och grillningen var klar, gick luften ur mig. Tom, orkeslös och helt nollad.

Fick senare höra att de haft inbrott i huset. Någon eller några hade varit inne i huset och snott dator, mobiltelefon och sprit. Ingenting är heligt och fredat nuförtiden.

Igår fanns inget kvar i tanken. Tänker på barnen, men kanske är det jag som förstorar upp och tror att de vill göra en massa saker hela tiden? Mina få förslag intresserar dem föga. Men det spelar ingen roll nu eftersom jag inte orkar. Planera det dagliga, hålla ihop och ta ansvar för det basala måste klaras av just nu.

Ur djupet rör sig det opratbara fram och tillbaka. Får en obehaglig känsla av att ”proppen” är lös och stor del av energin finns liksom inte där för att hålla emot. Svårt att fylla på någonstans. Glömmer bort mig själv och klarar liksom inte av att balansera detta. Fortfarande är medvetenheten garanten för det minimala, att någonting finns kvar.

Överdriver jag? Tycker jag bara synd om mig själv och återigen drar på mig det stora offertältet? Rakt över förmågan att tänka klart?

engswe2-0

England-Sverige 2-0 i kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018.

Syrran ringde mig igår morse och jag fick ur mig något av det jag kände långt därnere. Bara det en seger. Vet inte om hon blev orolig, men hon och hennes M kom och tittade på fotbollen. De hade med sig hämtmat och det var riktigt trevligt. Tyvärr var matchen inte lika rolig, det var liksom inget snack, England var bättre än Sverige. Sverige var aldrig riktigt nära så att säga. Men att vinna sin grupp, slå ut flera topplag och ta sig till kvartsfinal är stort. Mycket bra gjort av Sverige!

Just nu måste jag bita ihop. Så gott det går där konsekvenserna är okända om bettet går för djupt. Lyssnar på de förtröstansfullaste låtarna, försöker andas djupt och nollställa och gosa med katterna. Pratar med de som vill prata, fördröjer, skjuter upp och bloggar om ynkligheten. Det känns som om allt går mig ur händerna, även denna sommar.

Annonser

Bridgeportsnack & Maja – utekatten

Svischa upp på E4 och sen gasa på upp till 120 km/tim är väl drömmen för många, men inte för mig. Det handlar om att komma i bra tid till jobbet. Enbart. Att köra E4:an gör att det går snabbare, trots att det är några kilometer längre än att åka igenom stan. Men det är det värt. I morse startade jag 06:43 och var på jobbet 07:09. Cirkus fem minuter snabbare än att köra genom Uppsala och då slipper jag dessutom en del köer och stopp.

Jag gillar egentligen inte att köra bil överhuvudtaget. Ju snabbare det går, ju mer obehagligt tycker jag att det är. Men även jag inser nyttan av att ha en kärra och att få låna en när syrran är i USA tackar jag inte nej till. Idag storhandlade jag en del på ICA Maxi vid Gnistarondellen. Att återigen se en själ från mitt förflutna är jävligt skumt. Jag har varit där två ggr nu och båda gångerna var denna människa där. Hur otroligt är inte det så säg?

Syrran ringde idag och berättade att de har en kanonsemester. De var i Bridgeport, Kalifornien och bodde i en hyrd husbil hos Redwood Motel en natt. Hon skickade en video och det ser bara för härligt ut. I Las Vegas var det skitvarmt, över 43 grader, men där de var nu var det som en svensk högsommardag. De ska sen ta sig till Lake Tahoe för att bo där. Det var så roligt att höra henne berätta om deras USA-äventyr.

180625 Himmel stolpar

Igår kunde jag bara inte sitta hemma. Tog mig ut och gick Slingan. Vädret var fint, men tankarna mörka. Återigen. Ovanstående bild är väldigt symbolisk för mig. I det hårda, materiella som stått där i åratal finns möjligheterna att göra det otänkbara. Det som inte får ske, under vilka omständigheter som helst, det bara är så. Samtidigt som himlen och ljuset vill säga någonting annat. Som så många gånger den här fina sommaren så här långt.

Oerhört symbolisk för mig blev det, även om ingen annan förstår vad jag säger. Kanske är det lika bra det.

1806 Maja ute

Älskade Maja är numera en utekatt. Ja, det kan man nog säga. Idag släppte jag ut henne när jag kom hem och efter en timme kom hon hem en stund och käkade. Sen gick hon ut igen och var ute ytterligare en timme för att sedan komma hem som ett ljusspjut. Tror att hon blev rädd för någonting därute. I och med att hon sköter sig så bra och kommer hem utan problem, så fortsätter vi på den inslagna vägen. Maja – utekatten.

Marilynbild & fotbolls-VM

180614 Marilyn

Marilyn Monroe som staty på Hollywood Museum. En bildgåva från min syster som just nu är i Los Angeles. Bock och tack!

Här hemma i Sverige är det mer en ”normal” sommar just nu. Med lånad bil tog jag mig till jobbet. Det är bra skönt att själv kunna styra sina tider utan att behöva anpassa sig till busstider. Men att skaffa egen, det kommer nog aldrig att ske just för att helhetskostnaderna är för höga.

VM i fotboll har dragit igång och det är precis som för fyra år sedan, så roligt att kolla på. Det blir mer spännande och kul när man vet hur viktigt det är för varje land med en seger. Jag kommer att kolla på så många matcher som jag bara kan.

Fler semesterdagar

Tidig uppgång trots semester igår. Åkte med syrran, Magnus och C till Arlanda för att sedan få låna deras bil under de tre veckor som de är på resa i USA. I gengäld ska jag sköta lite saker under deras semester.

lasvegas2018

Los Angeles, Las Vegas, Grand Canyon och San Francisco vet jag står på programmet. De kommer att hyra bil och jag hoppas att de får ett minne för livet.

Själv jobbar jag i morgon igen. Sommarmode finns knappt längre eftersom det alltmer är väldigt utspritt på jobbet när personalen har semester. Kanske är det en eller två veckor som vi är under 10 personer. Förr var det större skillnader under sommaren.

Jobbar i två veckor för att sedan ha semester igen i fyra. Det enda bokade är en natt i Sala med Elias. Vill han så går vi ner i Sala Silvergruva, annars blir det nog besök i staden för rundvandring och sen lite bad i någon lokal sjö.

Den enda fördelen med att bli äldre är att man får fler semesterdagar, därav att jag kan ta ut så många i år. Vad vi mer ska göra förutom att vara hemma och ta det lugnt vet jag inte än riktigt. Att åka ut till Upplandskusten skulle vara kul, får spana vidare på någonting.

Maja är riktigt duktig nu när det handlar om att vara ute och då helst på tomten. Hon är säkert ute ett par timmar om dagen nu och idag gjorde hon en sak hon inte gjort tidigare:

Uppdrag har jag som sagt fått av syrran under deras semester. Är med bil nu så mitt på dagen drar jag iväg med E och förenar nytta med nöje.

Kämpar med att vara i nuet och inte oroa mig så mycket för saker och ting. Vissa dagar går det bra, för att andra spåra ur rejält. Men livet lär hela tiden, man blir aldrig för gammal för nya lärdomar.

Ångestritt & Israelvinst i Eurovision

Kanske måste ångestnivån vara tillräckligt hög för att jag ska börja motionera regelbundet igen. Idag var en sådan dag att jag bara måste ut. Kunde inte sitta inne eftersom jag var ångestriden att jag bara måste ut och gå… gick och gick vilket slutade med Super-slingan 6,7 km och nästan 8 900 steg… ångest är inte bara skit alltså när det genererar aktiviteter som är bra för kroppen.

180513_53

När jag såg dessa siffror på ett elskåp under min vandring började tankarna kring åldrandet igen och hur svårt jag har att begripa de höga siffrorna som jag själv uppnått.

Siffror som för mig är helt overkliga. Går liksom inte att förstå för en evig ungdom…hahaha… nej, men allvarligt så är det verkligen bara siffror och betyder egentligen ingenting. Ser mig inte alls i det åldersspannet och när jag tittar på människor i min ålder på TV:n begriper jag ingenting.

Men jag erkänner att jag avskyr att åldras. Det går ju bara åt ett håll och då får alla hurtisar säga vad dom vill. Det är en cirkel som sluts och tillslut blir man som ett litet barn igen. Bävar för att hamna på äldreboende och vara beroende av andra.

180513_gallring

Dessa hus såg jag inte tidigare. De har gallrat ut en massa träd på en del av slingans väg. Tänker då givetvis på att gallra ut en massa i ens liv. Ser man andra saker då? Kan det vara bra rentutav? Eller bara obehagligt och läskigt? Gallra för gallrandets skull eller för att faktiskt komma vidare?

Från att ha gått ut ångestriden som sagt och väldigt frustrerad och negativ i tanken så gjorde promenaden mig gott och jag fick tänka över ett och annat ett varv till. Allt måste inte mötas med ultimatum och mina egna behovs bästa hela tiden, utan det går att hitta andra vägar, just också för att inse att en dag kanske det är jag som behöver hjälp.

Mina fina systers ord hjälpte mig också när hon ringde och berättade om sin hälsoresa på Kreta. Hon verkar må så bra just nu och det gör mig så glad.

180513_felixskinka

Felix var så sugen häromdagen på…

180513_felixskinka2

…en bit skinka. Det klart att hans önskan uppfylldes.

180513_majabus2

Fikade ute igen i morse. Maja fick då också vara ute.

180513_majabus

Sisen trivs ute och undersöker allt. Jagar flygfän, smyger på allt som rör sig och verkligen gillar läget. Idag hade hon tendenser att vilja dra utanför tomten, vilket jag som husse inte gillar. Då kommer bollen fram och det räcker med att jag sparkar lite på den så rusar hon in. Frågan är bara hur länge det går att ta till den metoden?

Om Eurovision Song Contest 2018 har jag några ord att säga. Blir så trött på allt politiserande kring tävlingen. Nu gillade jag inte vinnaren personligen, men att utgå från att politiken vann och inte musiken är verkligen att nedvärdera Netta och vinnarbidraget ”Toy”. Nästa år blir det alltså tävlingar i Jerusalem.

Jag röstade på Nederländerna som kom på 18:e plats med 121p. Härlig country med tryck i! Stackars Sara Aalto från Finland kom näst sist med sin ”Monster” och fick endast 46p och en 25:e plats. Snålt tycker jag, hon var värd en mycket bättre placering och fick också en röst av mig under kvällen, men vad hjälpte det?

Sverige kom på en 7:e plats med 274p. När jurygrupperna hade röstas låg Benjamin Ingrosso 2:a, men sen när folket fick säga gick det inget vidare. Näst sämst av alla finalbidrag! Men det var ungefär som förväntat, bidraget saknar någonting helt enkelt. Men Benjamin var lika glad för det.

Hela resultatet.

Grattis Israel och grattis Netta, vi ses i Jerusalem 2019!

 

Vattenpölar, hjärnspöken & sifferbyte

Nu är äntligen snön på väg bort. Stora vattenpölar när det smälter.

Blötan

Det smälter…

Idag var jag på kurs. Det var länge sedan och jag måste säga att innan var jag väldigt ångestriden och nervös. Vet egentligen inte varför, men så var det. Någonting inom mig drar igång och jag vill liksom bara strunta i alltihopa.

Gick emot den känslan även om det var svårt idag. När jag sedan kom till jobbet fick jag stöd av chefen, vilket gjorde att det kändes bättre. Sen är det som vanligt att det var inga problem, allt gick hur bra som helst. Dessa hjärnspöken spelar mig ofta spratt och ändå är jag medveten om dem och vet att det just bara är hjärnspöken. Men ändå kommer de och ändå är jag ibland på vippen att lyssna på dem.

Idag gjorde jag inte det och det känns väldigt bra nu efteråt. Det är som att börja om på ett sätt detta att utmana sig själv och då främst med okända människor. Tyckte att jag var en bra bit på väg, men sen föll jag ner djupast i källaren och nu är det som att börja om igen med dessa utmaningar.

Kursen var ok, men sorlet emellanåt var tröttande. En del av dem som var på kursen kändes som om de var på kurs för att vara sociala med andra än att ägna sig åt det som kursen handlade om. Blev helt slut i huvudet av allt surr och flamsandet.

Har beställt en resa till England och ni kan ju tänka er hur hjärnspökena redan har börjat bearbeta mig. Jag slår ifrån och kommer att åka, men vet att kampen blir både lång och jobbig innan jag sitter där på planet och är på väg.

Idag byter min älskade syster siffror. Pukor och trumpeter för henne!
pexels-photo-450301.jpeg

Grattis på din dag, syster!