Etikettarkiv: syrran

Illustration av att fastna

Ett annat liv. Ändå tänker jag tillbaka på det ibland. Hur vi försökte och verkligen ville, men hur saker och ting förstörde det hela. Livet lär, så är det verkligen. 

Det totala nederlaget. Människor får säga vad de vill till mig av god vilja, men visst var det så, det totala misslyckandet. Familjeliv med eget hus blev för mycket för mig. Ansvaret klarade jag inte av och det finns liksom inga förmildrande omständigheter i den förlusten. Inte heller efterkonstruktioner av att det berodde på det och det. Jag var inte människa nog att tänka främst på familjen då. Så var det bara.

Det är ett sår jag får bära med mig resten av livet. Att jag inte kunde hålla ihop min familj längre.

Vi försökte, vi gjorde fint och ett tag trodde vi på en framtid i huset. Varför skulle vi annars försöka göra allt så fint? Vet inte riktigt när känslan och oron kom att detta går inte… men vi försökte i alla fall. Ibland saknar jag sammanhanget och att försöka vara pappa i en familj med barn. Livet hade en annan mening då för mig, när jag var behövd på ett annat sätt.

Att försöka och inte ge upp. Hela tiden. De stunder som var fina var verkligen fina. I det har jag fastnat, men jag försöker se det som goda minnen tillbaka i mitt liv. Att det var bra några år och att misslyckandet inte regerade under hela tiden. Hur ska jag annars överleva och komma vidare med mig själv? Om jag inte fokuserar på det som var och blev bra?

Barnen finns fortfarande där, men det är på ett annat sätt nu. Det går inte att hålla kvar dem för länge i det gamla, det vet jag ju, men samtidigt är det en process i detta av acceptans, att livet går vidare och barnen behöver leva sina egna liv utan en nyfiken pappa som frågar om allt. Det är tufft vissa dagar.

Sotis och Maxi är borta idag. Felix hänger i och fyller nästa gång 15. En bild från 2005 som jag gillar av flera olika skäl. De låg nära och alla tre katterna var samlade på samma bild. Harmoni och mys.

Att fastna i saker som passerat är min specialitet. Det har blivit allt värre ju äldre jag blivit. Minns tillbaka och tenderar till att bara komma ihåg det som var positivt. Men det är väl så, att de fina minnena vill jag spara inom mig och det som var jobbigt, det skjuter jag ifrån mig, även om jag är medveten om mitt ansvar till att det gick som det gick, absolut.

Min familj har jag idag bra kontakt med. Men övrig släkt är det lite så och så med. Vill de ha kontakt, så kan faktiskt de också höra av sig och inte bara uttrycka de få gånger vi träffas att jag ska höra av mig. Det är liksom lite typiskt min släkt, men de kanske tänker likadant om mig?

Men då blir man mer ensam, om man inte hör av sig hela tiden. Det är mig övermäktigt att vara ”motorn” till släktmöten med de få som finns kvar. Då får det hellre vara. Syrran och jag ringer till varandra ofta och träffas mer sällan. Det är gott så.

Känner mig färdig med mycket. Har tendenser till bitterhet. En farlig känsla. Alternativet till att kämpa finns inte. Det är ju det livet går ut på, eller hur? Att försöka och kämpa vidare oavsett!

GES i Botaniska

GES2018

Foto: Karin Törnblom

Glenmark, Eriksson och Strömstedt bildade GES 1994. Deras första album som kom året efter har sålt över 450 000 exemplar och räknas som ett av de stora klassiska svenska popalbumen som gjorts. Nio år senare släppte de ytterligare ett album.

180825 GES 01

I sommar har de dragit ut på turné igen tillsammans och igår kollade jag och syrran in trion i Botaniska trädgården. [Instagram]

180825 GES 02

Mycket folk var det och många var i min ålder och lite till. Borta vid Slottet satt de som inte ville betala för sig, men ändå lyssna på gruppen.

180825 GES 03

Hade inga som helst förväntningar innan och måste säga att jag blev positivt överraskad. Det var gediget och hitsen staplades på varandra. Att det regnade emellanåt märkte jag knappt av, utan både jag och syrran klappade händer, dansade och diggade och då speciellt till de äldre låtarna som de gjorde som soloartister.

180825 GES 04

”Om” med Niklas Strömstedt och ”Hon har blommor i sitt hår” med Anders Glenmark [Instagram] var mina favoriter. Orup hade dock de flesta låtarna som jag kände igen, även om ingen av dem han valde att spela tillhör mina favoriter med honom. Bästa var ”Regn hos mig” och kanske berodde det på den mäktiga allsången som publiken stod för.

Flera av de låtar som de gjort tillsammans som GES hade jag inte hört och ett par av dem hade jag faktiskt glömt bort, så det var roligt att följa med på denna nostalgiska musikresa som varade i två timmar. Eric Gadd som förband kändes malplacerad och som helt onödig utfyllning. I det stora hela var det en trevlig och uppiggande kväll.

Syrran bjöd på biljetten, vilket var väldigt vänligt av henne. Tänk att jag grejade att stå i nästan tre timmar och dessutom klarade av ljudet utan öronproppar. Visst, man var tvungen att röra lite på rören ibland för att inte stelna till helt och då var det ju utmärkt att stuffa runt lite.

Som vanligt efter en sådan här konsert tänker jag att varför gör jag inte sådant här oftare? Det ger ju mer än det tar…

Energi av syster

180728 Syrran

Idag kom syrran på besök. Det var väldigt trevligt och hon muntrade upp mig med sina kloka ord. Hett och varmt oavsett var vi satt, men det blev baksidan trots allt.

180728 Fruktglass

Hon hade med sig glass och lite frukter. Värmen var påtaglig och luften klibbig, så det var perfekt med detta till lunch.

180728 Fullerö handel

Vi åkte till Fullerö Handel och tittade på deras utbud. Koppar med @-tecknet bland annat. Jag var ute efter lite nya fräscha blommor, men det fanns inte.

Hon kom med fin energi som jag så väl behövde. Tack kloka fina syster.

180728 Felix

Tror faktiskt att Felix saknar sin bror Maxi. Han skriker mer nu än tidigare och det är alltid när han är ensam. Maxi har nu varit död i mer än tre månader.

180728 Katterna

De lever ett stilla liv tillsammans, Felix och Maja. Idag har de varit ute en del. Temperaturen har ”bara” nått upp till 27 grader och sen har inte solen legat på så mycket idag eftersom det varit molnigt. Men att ha samma temperatur inne gör att det liksom ändå inte finns någonstans att ta vägen, förutom duschen, om man vill ha det svalt. Rör jag på mig det minsta och gör något så rinner det. Inte roligt alls.

Mitt på dagen fick vi en störtskur på 3-4 minuter. Mer blev det inte och luften lättade en aning efter detta. Enligt senaste prognoserna ska det komma regn i morgon bitti vid 4-5 tiden och sen ska det vara skurar hela dagen fram till 18. Hoppas, hoppas verkligen att det nu håller i sig och blir på det viset.

Medvetenheten är garanten

blue bubble calamity clean

Photo by Daniel Frank on Pexels.com

Har ställt in hotellvistelsen i Sala nästa vecka. Orkar inte med allt det praktiska kring det hela. När jag hade lämnat över bilen till syrran i fredags efter att ha hämtat dem på Arlanda och grillningen var klar, gick luften ur mig. Tom, orkeslös och helt nollad.

Fick senare höra att de haft inbrott i huset. Någon eller några hade varit inne i huset och snott dator, mobiltelefon och sprit. Ingenting är heligt och fredat nuförtiden.

Igår fanns inget kvar i tanken. Tänker på barnen, men kanske är det jag som förstorar upp och tror att de vill göra en massa saker hela tiden? Mina få förslag intresserar dem föga. Men det spelar ingen roll nu eftersom jag inte orkar. Planera det dagliga, hålla ihop och ta ansvar för det basala måste klaras av just nu.

Ur djupet rör sig det opratbara fram och tillbaka. Får en obehaglig känsla av att ”proppen” är lös och stor del av energin finns liksom inte där för att hålla emot. Svårt att fylla på någonstans. Glömmer bort mig själv och klarar liksom inte av att balansera detta. Fortfarande är medvetenheten garanten för det minimala, att någonting finns kvar.

Överdriver jag? Tycker jag bara synd om mig själv och återigen drar på mig det stora offertältet? Rakt över förmågan att tänka klart?

engswe2-0

England-Sverige 2-0 i kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018.

Syrran ringde mig igår morse och jag fick ur mig något av det jag kände långt därnere. Bara det en seger. Vet inte om hon blev orolig, men hon och hennes M kom och tittade på fotbollen. De hade med sig hämtmat och det var riktigt trevligt. Tyvärr var matchen inte lika rolig, det var liksom inget snack, England var bättre än Sverige. Sverige var aldrig riktigt nära så att säga. Men att vinna sin grupp, slå ut flera topplag och ta sig till kvartsfinal är stort. Mycket bra gjort av Sverige!

Just nu måste jag bita ihop. Så gott det går där konsekvenserna är okända om bettet går för djupt. Lyssnar på de förtröstansfullaste låtarna, försöker andas djupt och nollställa och gosa med katterna. Pratar med de som vill prata, fördröjer, skjuter upp och bloggar om ynkligheten. Det känns som om allt går mig ur händerna, även denna sommar.

Bridgeportsnack & Maja – utekatten

Svischa upp på E4 och sen gasa på upp till 120 km/tim är väl drömmen för många, men inte för mig. Det handlar om att komma i bra tid till jobbet. Enbart. Att köra E4:an gör att det går snabbare, trots att det är några kilometer längre än att åka igenom stan. Men det är det värt. I morse startade jag 06:43 och var på jobbet 07:09. Cirkus fem minuter snabbare än att köra genom Uppsala och då slipper jag dessutom en del köer och stopp.

Jag gillar egentligen inte att köra bil överhuvudtaget. Ju snabbare det går, ju mer obehagligt tycker jag att det är. Men även jag inser nyttan av att ha en kärra och att få låna en när syrran är i USA tackar jag inte nej till. Idag storhandlade jag en del på ICA Maxi vid Gnistarondellen. Att återigen se en själ från mitt förflutna är jävligt skumt. Jag har varit där två ggr nu och båda gångerna var denna människa där. Hur otroligt är inte det så säg?

Syrran ringde idag och berättade att de har en kanonsemester. De var i Bridgeport, Kalifornien och bodde i en hyrd husbil hos Redwood Motel en natt. Hon skickade en video och det ser bara för härligt ut. I Las Vegas var det skitvarmt, över 43 grader, men där de var nu var det som en svensk högsommardag. De ska sen ta sig till Lake Tahoe för att bo där. Det var så roligt att höra henne berätta om deras USA-äventyr.

180625 Himmel stolpar

Igår kunde jag bara inte sitta hemma. Tog mig ut och gick Slingan. Vädret var fint, men tankarna mörka. Återigen. Ovanstående bild är väldigt symbolisk för mig. I det hårda, materiella som stått där i åratal finns möjligheterna att göra det otänkbara. Det som inte får ske, under vilka omständigheter som helst, det bara är så. Samtidigt som himlen och ljuset vill säga någonting annat. Som så många gånger den här fina sommaren så här långt.

Oerhört symbolisk för mig blev det, även om ingen annan förstår vad jag säger. Kanske är det lika bra det.

1806 Maja ute

Älskade Maja är numera en utekatt. Ja, det kan man nog säga. Idag släppte jag ut henne när jag kom hem och efter en timme kom hon hem en stund och käkade. Sen gick hon ut igen och var ute ytterligare en timme för att sedan komma hem som ett ljusspjut. Tror att hon blev rädd för någonting därute. I och med att hon sköter sig så bra och kommer hem utan problem, så fortsätter vi på den inslagna vägen. Maja – utekatten.

Marilynbild & fotbolls-VM

180614 Marilyn

Marilyn Monroe som staty på Hollywood Museum. En bildgåva från min syster som just nu är i Los Angeles. Bock och tack!

Här hemma i Sverige är det mer en ”normal” sommar just nu. Med lånad bil tog jag mig till jobbet. Det är bra skönt att själv kunna styra sina tider utan att behöva anpassa sig till busstider. Men att skaffa egen, det kommer nog aldrig att ske just för att helhetskostnaderna är för höga.

VM i fotboll har dragit igång och det är precis som för fyra år sedan, så roligt att kolla på. Det blir mer spännande och kul när man vet hur viktigt det är för varje land med en seger. Jag kommer att kolla på så många matcher som jag bara kan.