Etikettarkiv: syrran

Ångestritt & Israelvinst i Eurovision

Kanske måste ångestnivån vara tillräckligt hög för att jag ska börja motionera regelbundet igen. Idag var en sådan dag att jag bara måste ut. Kunde inte sitta inne eftersom jag var ångestriden att jag bara måste ut och gå… gick och gick vilket slutade med Super-slingan 6,7 km och nästan 8 900 steg… ångest är inte bara skit alltså när det genererar aktiviteter som är bra för kroppen.

180513_53

När jag såg dessa siffror på ett elskåp under min vandring började tankarna kring åldrandet igen och hur svårt jag har att begripa de höga siffrorna som jag själv uppnått.

Siffror som för mig är helt overkliga. Går liksom inte att förstå för en evig ungdom…hahaha… nej, men allvarligt så är det verkligen bara siffror och betyder egentligen ingenting. Ser mig inte alls i det åldersspannet och när jag tittar på människor i min ålder på TV:n begriper jag ingenting.

Men jag erkänner att jag avskyr att åldras. Det går ju bara åt ett håll och då får alla hurtisar säga vad dom vill. Det är en cirkel som sluts och tillslut blir man som ett litet barn igen. Bävar för att hamna på äldreboende och vara beroende av andra.

180513_gallring

Dessa hus såg jag inte tidigare. De har gallrat ut en massa träd på en del av slingans väg. Tänker då givetvis på att gallra ut en massa i ens liv. Ser man andra saker då? Kan det vara bra rentutav? Eller bara obehagligt och läskigt? Gallra för gallrandets skull eller för att faktiskt komma vidare?

Från att ha gått ut ångestriden som sagt och väldigt frustrerad och negativ i tanken så gjorde promenaden mig gott och jag fick tänka över ett och annat ett varv till. Allt måste inte mötas med ultimatum och mina egna behovs bästa hela tiden, utan det går att hitta andra vägar, just också för att inse att en dag kanske det är jag som behöver hjälp.

Mina fina systers ord hjälpte mig också när hon ringde och berättade om sin hälsoresa på Kreta. Hon verkar må så bra just nu och det gör mig så glad.

180513_felixskinka

Felix var så sugen häromdagen på…

180513_felixskinka2

…en bit skinka. Det klart att hans önskan uppfylldes.

180513_majabus2

Fikade ute igen i morse. Maja fick då också vara ute.

180513_majabus

Sisen trivs ute och undersöker allt. Jagar flygfän, smyger på allt som rör sig och verkligen gillar läget. Idag hade hon tendenser att vilja dra utanför tomten, vilket jag som husse inte gillar. Då kommer bollen fram och det räcker med att jag sparkar lite på den så rusar hon in. Frågan är bara hur länge det går att ta till den metoden?

Om Eurovision Song Contest 2018 har jag några ord att säga. Blir så trött på allt politiserande kring tävlingen. Nu gillade jag inte vinnaren personligen, men att utgå från att politiken vann och inte musiken är verkligen att nedvärdera Netta och vinnarbidraget ”Toy”. Nästa år blir det alltså tävlingar i Jerusalem.

Jag röstade på Nederländerna som kom på 18:e plats med 121p. Härlig country med tryck i! Stackars Sara Aalto från Finland kom näst sist med sin ”Monster” och fick endast 46p och en 25:e plats. Snålt tycker jag, hon var värd en mycket bättre placering och fick också en röst av mig under kvällen, men vad hjälpte det?

Sverige kom på en 7:e plats med 274p. När jurygrupperna hade röstas låg Benjamin Ingrosso 2:a, men sen när folket fick säga gick det inget vidare. Näst sämst av alla finalbidrag! Men det var ungefär som förväntat, bidraget saknar någonting helt enkelt. Men Benjamin var lika glad för det.

Hela resultatet.

Grattis Israel och grattis Netta, vi ses i Jerusalem 2019!

 

Annonser

Vattenpölar, hjärnspöken & sifferbyte

Nu är äntligen snön på väg bort. Stora vattenpölar när det smälter.

Blötan

Det smälter…

Idag var jag på kurs. Det var länge sedan och jag måste säga att innan var jag väldigt ångestriden och nervös. Vet egentligen inte varför, men så var det. Någonting inom mig drar igång och jag vill liksom bara strunta i alltihopa.

Gick emot den känslan även om det var svårt idag. När jag sedan kom till jobbet fick jag stöd av chefen, vilket gjorde att det kändes bättre. Sen är det som vanligt att det var inga problem, allt gick hur bra som helst. Dessa hjärnspöken spelar mig ofta spratt och ändå är jag medveten om dem och vet att det just bara är hjärnspöken. Men ändå kommer de och ändå är jag ibland på vippen att lyssna på dem.

Idag gjorde jag inte det och det känns väldigt bra nu efteråt. Det är som att börja om på ett sätt detta att utmana sig själv och då främst med okända människor. Tyckte att jag var en bra bit på väg, men sen föll jag ner djupast i källaren och nu är det som att börja om igen med dessa utmaningar.

Kursen var ok, men sorlet emellanåt var tröttande. En del av dem som var på kursen kändes som om de var på kurs för att vara sociala med andra än att ägna sig åt det som kursen handlade om. Blev helt slut i huvudet av allt surr och flamsandet.

Har beställt en resa till England och ni kan ju tänka er hur hjärnspökena redan har börjat bearbeta mig. Jag slår ifrån och kommer att åka, men vet att kampen blir både lång och jobbig innan jag sitter där på planet och är på väg.

Idag byter min älskade syster siffror. Pukor och trumpeter för henne!
pexels-photo-450301.jpeg

Grattis på din dag, syster!

Nytt i köket

Det gick bra med att köra en mellanstor lastbil. Ja, förutom detta med att jag först inte kunde starta den.. hehe… jag har aldrig kört automat förut och fattade inte riktigt, men med lite stöd av den serviceinriktade killen på macken, fick jag igång bilen tillslut.

Hos Anna hämtades tvättmaskin, två sängbottnar, ett litet vitt förvaringsbord och en del annat smått och gott som skulle kastas. Allt detta lastades av i Tofflans grovsoprum och sen bar vi ner köksbord, stolar och en kökssoffa som jag fått köpa av Tofflan till ett bra pris. Tyvärr renderade det i ryggvärk hos både Elias och Tofflan.

Elias och jag åkte hem i den hyrda lastbilen och snön yrde åt alla håll. Vi lastade av köksmöblerna. Det gick bra och sista anhalt var återvinningscentralen i Storvreta för att kasta det gamla köksbordet. Jag skjutsade sedan hem Elias och tog mig efter det till syrran.

Hon bjöd på lunch och fina samtal om läget som det är idag. Morris hoppade upp till mig nästan direkt och kanske är det så att han nu känner igen mig? [Instagram]

Efter några timmar fick jag skjuts hem och sen har jag fixat till de nya köksmöblerna och ju mer tiden går, ju mer mysigt känns det att ha lite nytt och fräscht, Att ha en egen kökssoffa är faktiskt första gången i mitt liv och det myser till det lite extra.

Så här såg det ut innan:

180204_koksbordet_XX

Så här fint blev det efteråt:

180204_koksbordet_01
180204_koksbordet_02

Luciferbesök & sista gången hos Morris

22 juli 2017 Lucifer

Igår var jag och besökte Lucifer och hans familj. Han har ju blivit rakad och nyfiken var jag på att se med egna ögon hur han såg ut. Titta på fötterna, det ser ut som han har tossor på sig. Mäktig svans.

22 juli 2017 Lucifer

När man sträcker ut och inte har ett hår på kroppen, då blir man extra lååång…i alla fall ser det ut så.

Lucifers matte bjöd på frukost och ett fint samtal. Träffade också Elias och Johan vilket var trevligt.

22 juli 2017 Lucifer

På balkongen med trollet i bakgrunden och ståtlig kattgrabb framför.

22 juli 2017 Lucifer

Han är så fin, Lucifer! Ser ni flaskan till höger om Lejonkungen? Den innehåller torrfoder och ett litet hål. Vitsen med det? En leksak för katterna och lyckas man få fodret exakt där det lilla hålet är blir man belönad. Smart grej som jag ska testa hemma för mina katter. En leksak med belöning. Två i ett.

22 juli 2017 Lucifer och Anna

Gos med matte Anna.

22 juli 2017 Lucifer

Anledningen till att Lucifer blev rakad beror på tovor som inte gick att få bort på annat sätt.

22 juli 2017 Lucifer

Lucifer är alltså brorsa med Maja. Han är född i början på september 2015 och blir alltså 2 år i höst. De har samma mamma, Mini. Hon är fortfarande ganska tuff mot sin son och visar vem som bestämmer hos Familjen Katt.

Kolla alltså, Lucifer den 26 september 2015! Vilken kille! Sötlass!

22 juli 2017 Citrus

Fick en bild på syster Citrus också när hon vilade i en av fåtöljerna.

Anna har så fina katter. Fick också tips om en bra kattkam som jag ska köpa när lönen ramlar in nästa vecka. Den jag har idag är ganska tam. Behöver något kraftigare och då verkar den här bättre.

22 juli 2017 Ängeln på bordet

Ängeln på bordet skyddar familjen.

Efter samkvämet och fikat drog jag vidare med FF (Ford Fusion) till syrrans hem och Morris. Det var sista gången jag körde med bilen och sista gången jag utfodrade Morris under den här veckan.

22 juli 2017 Morris

Varje gång jag vred om nyckeln i ytterdörren kom Morris som ett skott. För varje gång blev han allt modigare och kom allt närmare.

22 juli 2017 Morris

Sista gången på detta sättet så gosade vi extra länge. Har jag sagt att han är en fin kille?

22 juli 2017 Morris

Mobilen brände av flera bilder och en var lite häftig, även om skärpan är sådär. En riktig närbild på Morris!

Det gick riktigt bra det här, att ha bil en vecka och ta hand om Morris. Före var jag givetvis skeptisk och lite nojig eftersom det verkar ligga i mitt DNA att stöta och blöta saker jag ska göra och då gärna med en negativ tusch… men det funkade bra och nu står jag i första led nästa gång syrran behöver en kattvakt åt Morris.

Syrran ringde sen på kvällen och berättade om sin resa till Sopot, Polen. Hon tyckte det var en bra resa och kunde tänka sig att åka dit igen. Hon har alltid gillat att vara i farten och idag drar hon vidare på nästa äventyr. Kebnekaise och ett försök att nå toppen står på schemat vad jag förstod om vädret tillåter. Morris kommer då att under de dagarna vara hos en annan.

Body – Loreen

Gubben är med bil

Det är som att cykla eller att simma, har man väl lärt sig det så sitter det i. Det var inga konstigheter alls att köra bil idag, även om det var flera år sedan sist, närmare bestämt nästan 7 år sedan!! Tofflan låg på sjukhus i augusti 2010 när jag lånade hennes bil några dagar.

Fatta, 7 år sedan, det kändes det inte som när jag idag körde, men det finns i ryggmärgen på mig detta med bilkörning.

Ford Fusion
Det är en sådan här bil jag fått låna.

Tog bussen till syrran för att hämta bilen [Instagram]. Fick instruktioner om både hur Morris ska utfodras och hur bilen fungerade. Som sagt, det funkade utan problem att köra hem bilen. Men tyvärr kan jag inte ta den till jobbet direkt eftersom parkeringsplatserna är stängda utan det blir buss från syrran in till jobbet den här veckan.

Gubben är med bil, fram till lördag. Får se om jag orkar med någon liten utflykt till något ställe som jag inte orkar ta mig till med buss. Vi får se. Det är svårt när ekonomin ser ut som den gör, men kanske kan jag bara ut och åka en sväng ändå för att känna känslan. Även om bilar och jag sällan är en bra kombination.. hehe

Kattvakt, bilkörning & en kamp med viljan

Tillfällig andningspaus. Känner mig pressad på flera plan. Ett pling i telefonen från en vänlig själ gör att ett av planen tillfälligt inte plågar mig. Det finns väldigt snälla människor som vill mig väl. Mina tankar fokuserar på dessa vänliga människor och då går det lättare att leva.

På söndag ska jag till syrran. Under en vecka ska jag få låna hennes bil för att lättare kunna ta hand om hennes katt Morris när hon far ut på en resa. Mitt största äventyr i sommar blir detta att vara kattvakt åt Morris. Det är inget jobbigt i sig, men jag oroar mig ändå. Oroar mig för allt numera och har svårt att tänka positivt.

Klarar jag av att köra bil? Vad ska jag ha bilen till när jag inte kan göra någonting? Jobbets parkeringsplats är avstängd på grund av ombyggnad så jag kommer inte att kunna ha den till jobbet. Har inte ens råd med parkering i stan. En vecka till är jag i tjänst innan semestern. Samtidigt är det ett bra tillfälle för mig att få köra överhuvudtaget. Det är flera år sedan sist, men jag oroar mig lite för mina egna tankar kring detta.

Snart har det gått fyra dagar sedan jag drog ut min visdomstand. Läkningen går fint men jag kan fortfarande inte vara helt utan värktabletter. I natt var nog den första natten som jag sov någorlunda “normalt”. Sen att jag drömmer och befinner mig i parallellvärldar, det är någonting helt annat…

Märker hur passiv jag har blivit. Hur viljan än mer försvunnit att göra bra saker för mig själv. Eller rättare sagt orken att vilja. Förr kunde jag pressa mig, men idag finns inte den där extra växeln att tillgå. Då händer ingenting i ett liv och det är min egen förskyllan. Men viljan finns inte där. Att grabben nu är hos sin mor känns bra eftersom jag inte kan erbjuda honom någonting.

Bara att sköta hemmet och baksidan är nästintill ogörligt för mig. En liten sak tar mycket längre tid än förr, innan jag blev sjuk. Allt är liksom förgjutet i någonting som jag inte kommer ur. Fastnar och drar mig för att ens försöka. Grejar bara det mest akuta, när jag verkligen måste. Måste för mitt eget välmående så att säga, på den minimala nedre gränsen. Tur ändå att jag har någon form av måttstock kvar gällande vissa saker.

Det är verkligen inget synd om mig. Fiskar inte efter sådant längre. Det är därför det känns bra att avsluta denna blogg 31 juli med en hyllning till min son när han fyller 15 år. Det är en perfekt avslutning på denna blogg. Idag är jag väldigt kluven till att blogga, även om det känts bättre den sista tiden att skriva om mitt liv. Kanske beror det på att jag ser ett slut? Fast jag berättar inte allt längre. Det blir för mörkt och svart då och kan jag inte vara ärlig helt och fullt då är liksom vitsen borta med att ha en blogg enligt mitt sätt att se på saken. Allt eller inget. Som med det mesta.

Nu ska jag tvinga mig ut på baksidan för att klippa gräsmattan. Sen ska jag tvinga mig iväg på någon form av promenad. Sen får vi se…tittar på mycket film just nu. Ett bra sätt att slippa tänka för mycket.