Etikettarkiv: syrener

Blomsafari utan blommor

180519_superslingan 01

Fick ut grabben på en redig promenad igår. Vädret skriker ju åt en att inte sitta inne och uggla. Slingan, Super-slingan och Mega-slingan kallar vi lite skämtsamt de promenadstråk som vi går.

Självklart blev det Mega-slingan på drygt 6 km igår. Jag kallade vårt lilla äventyr för blomsafari, men då skrattade han bara åt mig. Förstod inte riktigt vad han menade om han tyckte gubben blivit prillig eller?

180519_superslingan 02

Blomsafari var ett stort ord. Fanns inte så mycket blommor att fota. Gullvivan hade i princip blommat ut och liljekonvaljen hade ännu inte kommit. Blomsafari utan blommor kan man ju också skratta åt.

180519_superslingan 03

Syrenerna blommar för högtryck just nu. Näsan jobbade för fulla muggar och det var ljuvligt!

180519_superslingan 05

Mitt äppleträd som blommar så mycket i år. Det är sommar för mig.

180519_superslingan 04

Maja och Felix tror jag också gillar vädret. Maja vill ut hela tiden.

180519_maja

Ska jag ha öppen altandörr så är det nog bara att tugga i sig att även Maja vill vidga sina vyer. Hon är så sugen på den lite större skogen och jag gör allt för att hon inte ska gå dit. Kanske är det dags att släppa henne nu? Så att hon får bli en utekatt precis som Felix?

180519_felix

Felix är lite mer jamig än tidigare. Känns som om han ibland går runt och letar efter Maxi. Tänka sig att det är Felix som är den som lever vidare och som blev äldst av de två bröderna. Det trodde man inte den där junidagen 2011

Gick och lade mig före 21 igår. Trött och dann. Sov till kvart över sex i morse, vilket är en timme längre än vanligt. Det känns som om jag ligger på minus gällande sömnen och ändå sover jag så mycket. Kanske gör värmen sitt? Sen är det ju nu bara en vecka kvar till England och i de försöker jag bara ta fram de positiva tankarna, men känner att en del rädslor försöker pocka på min uppmärksamhet.

Annonser

Dessa drömmar

180519 dream on jerry

Drömmar kan vara riktigt obarmhärtiga. Sedan ett par år kommer jag nästan alltid ihåg vad jag har drömt om. Inte i detalj alla gånger men de stora dragen finns där och vissa mornar vaknar jag alldeles uppriven, men också ibland grundad och trygg.

Symboliken är ibland slående. I natt drömde jag om en person (som jag drömmer allt mer om) där jag hjälpte personen att bygga någonting som påminde om en vägg i olika delar. Varför finns inte, men den bestod i saker som skulle sättas i varandra. Jag misslyckades givetvis men minns även personens välvilja och tålamod med mig, precis som i verkliga livet.

Sen åkte jag skidor och minns så väl att jag skulle ”prestera” inför någon. Det var någon slags tävling, men jag åkte ut inte bara en utan tre gånger i spåret. Detta berättade jag för ”någon” som jag inte riktigt kan identifiera vem det var. En betydelsefull själ var det i alla fall, någon som var på en ”högre” nivå än mig eller hur jag ska uttrycka det.

På en av turerna mötte jag konstiga saker på vägen. Varnade ett par för att inte ta den väg jag gjorde. Åkte med någon en bit men sen var personen borta. Inga som jag känner till i detta livet, utan det var själar som jag inte mött ännu. En ”scen” som jag inte blir riktigt klok på är att jag håller på att lasta på någonting helt plötsligt och ser nedan en liten själ som antingen är ett barn eller någonting ”annat” som jag tar hjälp av. Det går sådär, men jag minns speciellt hur vi jonglerar sakerna emellan oss, medan flera andra (kändes som en familj av något slag) står liksom över mig och bevakar det hela.

Symbolisk eller någonting som jag verkligen är med om, fast i en annan sfär, medvetande eller vad det nu kan vara? Drömmarna är i alla fall oftast så pass starka hos mig att jag alltsomoftast minns dem dagen efter eller åtminstone fragment av dem.

Ibland vill jag stanna kvar, men ibland är jag glad att jag fortfarande tillhör denna så kallade verklighet och vaknar. Har hänt att jag vaknat gråtandes och alldeles slut.

180517 Syrener

Veckan som gått har varit ok. Väldigt trött i både kropp och knopp vissa dagar, men jag har försökt att vara snäll emot mig själv och vilat mycket när jag har kommit hem från jobbet. Tycker inte min ork blir bättre nu utan det känns som om jag stått still eller till och med gått bakåt lite. Mornar och förmiddagar går oftast bra. Det är sen som problemen kommer och efter klockan 15 är jag oftast så slut i skallen att det bara är att åka hem och vila. Vem trodde att det skulle bli så här för några år sedan? Jag menar, jag är inte så himla gammal ännu och har ändå fungerat hyfsat i rutinen och det som jag föresatt mig att klara av. Denna hjärntrötthet kanske aldrig släpper helt och den tanken skrämmer skiten ur mig.

Vädret är det mest positiva. Så fint och underbart i 14 dagar nu. Kanske är det den sommar vi får? Jag försöker njuta varje dag och vara i nuet. Går ut mycket och liksom kollar in allt som blommar och luktar mycket (;-). Maj är en fin tid.

Sjuk katt & Maxi överallt

Lucifer201709

Det finns en liten kattpojke i StorHemmet som inte mår så bra just nu. Igår var han med sina mattar på det stora djursjukhuset till en bra bit in på natten för undersökningar och kontroller. De fick inget riktigt bra svar på varför Lucifer inte får behålla maten och fortsätter det kanske det slutar med ultraljud och grundligare undersökningar. Tycker så synd om honom och hans mattar just nu.

Just när detta skrivs verkar han få behålla maten förutom en gång i morse. Håller mina tummar och tår för att det fortsätter så för Lejonkungen!

180513_katterna

Något muntrare är den här bilden jag tog på Felix och Maja för ett par dagar sedan. Tycker den ser härlig ut. Maja får gå ut en liten stund varje dag efter att jag har kommit hem från jobbet. Så fort jag tar fram halsbandet med plingan så springer hon till altandörren. Hon vet precis vad som väntar… klok som en pud…. förlåt katt! (;-)

Ser på gamla bilder att de senaste 10 dagarnas högtryck med solsken hela dagarna och en temperatur på en bra bit över 20 grader har gjort att blomningen och ”det gröna” gått snabbare i år än förra året. Ser t ex att syrenerna är på G redan nu…

Ser också en massa bilder på Maxi. Det gör ont i mig. Känslan av oundviklighet och för evigt slår emot mig och jag har så svårt att ta det till mig. Så förbannat det hela. Sådan saknad.

Maxi20110512

Maxi den 12 maj 2011

Spontanbesök från Gullmarsplan

3 juni 2017 Krister & Inger på besök

Igår fick vi ett spontanbesök från Gullmarsplan. Krister & Inger kom och hälsade på en stund efter att de hade varit i Uppsala och gjort fint på flera släktgravar.

3 juni 2017 Krister & Inger på besök

Inger är min moster och en av få släktingar som jag umgås med. Vi träffas inte ofta men varje gång det sker känns det avslappnat och som om vi tar vid där vi slutade senast. Krister och Inger är lätta att umgås med och vi pratar, skrattar och har det hur trevligt som helst tillsammans.

3 juni 2017 Krister & Inger på besök

De hade med sig både bullar, muffins och kexchoklad. Elias vad med en sväng och fikade. Det är roligt att vi fortfarande har kontakt.

Gårdagens händelser i London har lagt sordin på dagen. Uppgiven, ledsen men också förbannad över hur det kunnat bli på det här viset.

170603_04

Syrenerna blommar för fullt nu. Försöker andas och inte tänka för mycket.

Tidigt i morgon ska jag bedömas igen för övrigt…

Tänt gravljus, domkyrkan i bilder & medlem i Life Klubb

2015-06-05

Dagens långa lunchpromenad gick till mammas och morfars gravplats.

2015-06-05

För mig var det viktigt att tända ett ljus. Varför? Jag och min syster var till graven för några dagar sedan och då hade vi inga tändstickor till att tända ljuset. Då lovade jag att ljuset skulle tändas dagen efter, i måndags.

Av olika anledningar så blev det inte av. Men idag fanns förutsättningarna och ljuset är till mamma från mig och min syster. Då blev det viktigt för mig att verkligen göra detta och i mina tankar fanns min syster.

2015-06-05

Skulle sätta mig en stund och filosofera som jag gör ibland hos mamma, men bänken var borta!?! Har de tagit bort bänken för alltid eller är det försenat bara?

 2015-06-05

Så det blev lunch väldigt nära mamma istället. Tror inte hon hade någonting emot upplägget heller…

2015-06-05

Men jag städade så fint efter mig. Det gick ju bra det också och ljuset brann fortfarande när jag tog mig tillbaka till jobbet igen. Ann-Britt Pettersson och Isidor Pettersson är namnet på min mamma och morfar. Något att även få i tryck och inte bara i bild, googla mina ord.

2015-06-05

Uppsala domkyrka passerade jag och var bara tvungen att ta lite bilder.

2015-06-05

Ni förstår varför, eller hur? Underbara syrener omgärdar just nu delar av kyrkan.

2015-06-05

2015-06-05

Mörkrosa syrener är de allra finaste tycker jag.

150605_11

2015-06-05

Alla bilar av olika märke och modeller och glada skålande ungdomar som tog studenten fick mig på så bra humör idag. De tutade, skrålade och var så positiva. Kan man bli annat än glad då? Uppsala i positiv feststämning.

150605_13

Ja, jag vet… hon pratade omkull mig även gällande detta… (;-) Life Klubb och jag var någonting jag hade hånskrattat åt bara för några månader sedan. Nu en realitet och något trevligt att vara med i… (;-) Måste nog förresten dit nästa vecka igen för att fylla på förråden lite och förhoppningsvis så jobbar hon då…

I morgon förmiddag så har jag bjudit in mig på förmiddagsfika hos Anna och Elias. Vill träffa dem och samtidigt så drar jag innan ut på en redig löprunda innan. Är ju extremt morgonpigg numera…

Nu eller aldrig!

2015-06-04

Tidig morgon. Äntligen sol och det var härligt att vara ute så tidigt som jag nu var.

2015-06-04

Har ju fått fart på benen, tro det eller ej, så den här veckan har jag tagit tåget två ggr, vilket innebär en längre promenad till stationen, men istället så är jag i stan på 10 minuter (mot 25 med buss).

150604_03

Syrenerna blommar för fullt överallt. Det är en härlig syn.

Tidig på jobbet. Mycket webbande och ganska rörigt i processerna om jag säger som så. Folk förutsätter att jag kan ställa upp när som helst och släppa allt annat. Sådant tär och gör att jag kommer efter och tacka sjuttsingen då för att hjärnan går på högvarv och jag är klarvaken halv tre, mitt i natten.

Så det var ganska slut i rutan när jag åkte hem vid 15-tiden, men jag drog ändå ut på en löprunda. För jag har gett mig sjuttsingen nu på att fullfölja den plan jag har.

Sen efteråt, då känns det ju så skönt och den känslan jagar jag numera. På ren svenska: Jag blir så jävla nöjd med mig själv! För en gång skull i livet! Det är en tillfredsställelse efteråt med att vara envis och inte fuska, vare sig det gäller kosten eller motionen. För det är nu eller aldrig för mig. Jag blir inte yngre! Tanken på att skjuta upp saker eller göra det mildare finns visst där, men det är som om jag har en hel armé inom mig nu som pushar mig framåt. Nu eller aldrig!

På lunchen träffade jag Clabbe. Vårt samtal kom in på ganska allvarliga saker. Livet ger och livet tar. Det gäller bara att försöka lindra så gott det går inför vissa faktum. Hans äldsta son ska gifta sig i sommar så efter lunchen gjorde jag honom sällskap på vägen till skräddaren. En snygg skräddarsydd kostym.

Fångar kornen av glädje. Av det som gör gott. De finns där.