Etikettarkiv: styvson

Allt har verkligen sin tid

Allt har sin tid. Allt har verkligen sin tid. Ingenting varar för evigt. Förutom vårt medvetande då, men för övrigt ingenting. Allt förändras och ingenting står still. För mig ofta en svår tanke att ta till sig emellanåt, men jag lär mig jag också.

180731 Packning Johan

Packning hos mig. Tofflan ställde upp med bil, så grejorna kom till den nya lyan.

Lite positiv över mig själv är jag kring dessa drygt fem månader som nu gått. Känner också att mitt dåliga samvete för saker som hände förr, har minskat. Den känslan måste jag ta vara på och förstå att den gör mig gott.

Det var 31 grader idag när vi höll på som mest. Jag orkade inte som jag brukar. Blev helt färdig och var tvungen att ta det lugnt. Två unga krafter fanns med som tog de två tunga pjäserna. Det var tur det.

180801 Möbler Johan

Två unga krafter bar säng och soffa som stod hemma hos modern.

Bar ändå upp en del kartonger och det jag orkade med och sen körde jag den hyrda lastbilen också. Den hade en underbar AC som tur var. Fick se lyan och det blir bra det här. Är så glad för allt som hänt sista halvåret därav denna positiva utveckling. Det värmer i mitt hjärta att styvsonen är där han är idag. Nu är det bara att köra på och fortsätta på den inslagna vägen.

180801 Köket Johan

Köket som mormor och modern fixade i ordning.

Vi drog alla våra strån till stacken så att detta gick så smidigt som det bara kunde gå det här. Mina tankar är hos grabben nu och jag kan tänka mig hur känslan är första natten i ett helt nytt hem. Både glädje och nervigt kan jag tänka mig. Men läget är kanon och det såg så fint ut. [Instagram]

Kommer bjuda in mig själv när det blivit ordning, så jag får se hur det ser ut när allt är möblerat och höra hur det går med allt.

Annonser

Skillnaden

Så kom de då, guldklimparna. Alla barnen samlade i huset. Det är bara styvsonen som saknas. Men han fick jag en helt improviserad pratstund med när jag var på den lokala butiken senast, det var gott.

Det är lite läskigt hur påverkad jag fortfarande blir av att antingen vara ensam eller ha mina barn i huset. Jag är mycket medveten om att tiden och åren går och att jag måste hitta en balans i detta. En accepterad balans. För jag kommer alltid att sakna och må på ett annat sätt de veckor jag är ensam. Det vet jag och det går inte att dribbla bort genom självlögner och ord som hjärtat inte kan ta emot. Fast någon form av acceptans jobbar jag med sedan skilsmässan.

Men det är fortfarande i perioder smärtsamt. Så kommer det alltid att vara i mitt liv. Det handlar bara om att lindra så gott det går och försöka hitta någonting som jag själv tycker om att göra. Mitt problem är att jag inte tycker om så mycket att göra själv.

Titta på film, skriva och slappa framför TV/dator. Mitt liv i ett nötskal när jag är singel. Meningen med livet liksom. Viljan är min egen, jag vet jag vet… men inombords så har jag alltid haft så svårt att ta första steget. I det mesta. Stannar still i det som är.

Så när mina barn kommer är det som att kliva in i en annan värld, en annan tid. Huset får liv, orden vaknar upp och allt blir så annorlunda. Det är nästan mer påtagligt nu än i början faktiskt. Jag har då inga problem att fungera, att få vardagen att rulla på och vara med i det som vi kallar för livet.

Mina ensamveckor är jobbiga på ett annat sätt numera än tidigare. Det är så svårt att sätta ord på det. Acceptans jobbar jag mycket med och att försöka vara snäll emot mig själv.

Ni som själva är skilda och har barnen varannan vecka, eller som jag 14-dagar i stöten, ni kanske förstår vad jag pratar om?

Sista dagen

Fyra semesterveckor bara försvann. Min förlamning var total. Har verkligen längtat efter vardag och rutiner igen. Då fungerar jag bäst på många plan. Visst är det skönt att vara ledig och off ett tag, men redan efter någon vecka så känner jag i det läge jag är nu att jag liksom inte grejar att inte ha uppsatta mål. Sen när jag själv inte riktigt grejar att sätta upp egna mål för mig och barnen (när de är hos mig) då blir det bara plågsamt det hela.

Visserligen så har jag försökt så gott jag kunnat och jag har kommit med förslag och idéer. Men att riktigt “slå näven i bordet” och säga att nu åker vi på detta och gör si och så, det har liksom inte gått i år. Ungarna blir större och vill ha sin frihet och samtidigt så har jag inte mått så bra vissa veckor. Jag har kämpat på och jag har nu för mig själv två mål som jag gett mig fan på att klara av tills tomten tittar in… ska jag se lite djupare på det så är det faktiskt överlevnadsmål det handlar om.

Sista dagen är alltså dubbel för mig. Som vanligt och som det mesta i mitt liv. Varken svart eller vitt utan alltid grått. Allt är dubbelt och jag ser sällan klart. Detta gäller det mesta numera i mitt liv. Jag klänger mig då fast vid vad en själ en gång sa till mig att ju gråare man ser livet, ju mer utvecklas man. Ibland så vet jag inte riktigt om jag håller med, för att inte kunna eller vilja ta ställning kan ju också betyda feghet och att vara en mes. Ja, en lort… en sådan vill jag ju inte vara?!

Men visst är det bra att försöka förstå och kunna göra olika. Det kanske är målet med vår existens här, att kunna se många olika sidor och inte fördöma. För mig är det ibland svårt och det vet ni som läser här. Men jag lär mig förhoppningsvis en del av att bli äldre. Hoppas det i alla fall. Sista dagen på semestern känns alltid tudelat och dubbelt. Det är skönt att få komma in i rutinerna igen, samtidigt som ytterligare en bit av ens liv nu kapats bort och en allt mindre del återstår.

Ellet börjar i fjärde klass i morgon. Ny fröken men samma klasskamrater. Frida ska börja på folkhögskola och för henne är allt nytt. Hon börjar dock om en vecka. Linn har under sommaren jobbat extra på mitt jobb, men har nu inga nya arbetsdagar inbokade. Det betyder att hon mer aktivt måste börja söka andra jobb.

Jag tänker mycket på mina barn och på styvsonen som jag försökte ta hand om när han var mindre. Funderar mycket mer på honom än vad jag skriver här på bloggen. Mina fyra barn. Så ser jag på det i alla fall. Styvsonen bor inte tillsammans med mig sedan skilsmässan, men jag försöker hålla mig uppdaterad om hur det går för honom. För jag bryr mig mer om honom än vad många tror. Vill att det ska gå bra för honom i livet.

Sista dagen på semestern blir ofta en dag av reflexion. Både i det som varit under semestern, men även i det stora hela. Jag har utmaningar att ta mig an. Två stora. Det är mina mål i höst på det personliga planet.