Etikettarkiv: Stockholm

Vidgade vyer på flera sätt

För fjärde gången tog jag mig till Stockholm och Gamla Stan.

En blandning av tillförsikt och flyktkänslor fanns inom mig när jag återigen gick på Prästgatan i Gamla Stan.

Dessa 75 minuter med A bara svischar förbi. Egentligen vet jag inte riktigt vad det är som händer, mer än att svaren finns inom oss själva. Idag pratade vi en del om skuld.

Hon är otrolig på att få mig att slappna av och kunna ”öppna upp”. Det är jag som har svaren och hon förstärker mig i det jag säger. Hon vägleder mig och finns med i min inre resa på ett sätt jag inte trodde var möjlig för mig.

Det häftiga i det hela är att vi själva har svaren. Jag har svaren själv och med A:s hjälp hittar jag dem inom mig. Känner mig välsignad över att ha fått den här möjligheten tillsammans med A.

Efteråt kände jag mig nästan som ett litet barn som hade hittat någonting nytt och det liksom bubblade inom mig. Jag som innan hade helt andra tankar kring dagens sejour. Tänk så annorlunda det kan bli, men det visar väl också hur viktigt det är att jag tillåter mig att känna det som jag vet finns inom mig. Det som vill mig väl. Inte vara rädd och orolig som alltid tidigare över att tappa kontrollen. I det har jag fått en helt underbar livslärare i A.

Glad och lätt i sinnet vågade jag även vidga mina vyer en aning utanför mig själv. Gick över Helgeandsholmen och förbi kaos.. riksdagshuset.

När jag stod på Riksbron såg jag ut mot bland annat Kungliga Operan.

Kungliga Slottet är ju svårt att undvika oavsett vilken sida man går på så att säga.

Norrbro och långt därborta Grand Hotel.

Gick en bit på Drottninggatan och såg flera souvenirbutiker och en bar till och med namnet Swedish Souvenirs.

Har inte gått förbi Sergels Torg på flera år. Som vanligt massa byggen på gång runtom torget. Byggkranar i parti och minut. Den 25 juni 2018 återinvigdes det renoverade torget.

Klarabergsgatan står Nils Ferlin (1898-1961) på sitt egna torg.

Grunden av Stockholm Centralstation byggdes redan 1871. Den stora centralhallen byggdes mellan 1925-1928. Sedan 2008 har stationen renoverats och byggts om i flera etapper.

Mitt tåg tillbaka var inställt. Sen blev det spårfel på det tåg som jag istället skulle ta. Lugn och fin så gick även detta. Inga oro utan lugnt väntande och då fick jag tid att spatsera runt lite på centralstationen för att ordentligt studera allt som bara flimrar förbi annars.

Känner mig omhuldad och trygg. I mig själv på något vis. Har fått en visshet. En mer tro på mig själv och min egen förmåga att läka. Ständig påminnelse och ständigt jobb med tankarna kring detta.

Överkörd av en ångvält

En start där jag verkligen fick kämpa med tankarna. Men jag kom iväg med hjälp av en ipren och ett jävlar-anamma. Tog en tidig buss och försökte tänka positivt, men det är svårt just nu. Har nästan helt slut på livsgnista och framåtanda. Sliter på fälgarna just nu.

Överkörd av en ångvält.

GDPR, GDPR och GDPR… det ska in i allt vi gör och jag har så svårt att ta till mig vissa bitar av det. Tolkningarna förvirrar mig och på mötet vi hade på förmiddagen hängde jag med hyfsat och ifrågasatte till och med en tolkning som under sittande möte förklarades på två helt olika satt enligt min trötta hjärna. På slutet kändes det som om jag hade blivit överkörd av en ångvält och det var nog för att jag ansträngde mig så för att hänga med. GDPR är verkligen komplext och inte lätt att förstå sig på alla gånger.

På lunchen tände jag ett ljus, tog tre djupa andetag och ringde till en person som jag ber om hjälp hos nu. Har nojat som sjuttsingen för detta och det beror på de dubbla känslor det ger mig att ta det här steget. Nästa tisdag ska vi träffas i Stockholm och jag känner ett måste att försöka igen. Även om jag är livrädd och får sådan ångest över tanken på att återigen berätta om det onda och det jag ännu inte är befriad ifrån.

Enkät och utskick gånger två som jag tror stoppades i kyrkans spamfilter ägnade jag eftermiddagen åt. För många utskick på för kort tid. Det är min teori i alla fall och vi får se om det släpper på i morgon. Tror det beror på det i alla fall eftersom ingenting som jag skickade ut nådde sin mottagare. Då pratar vi hundratals utskick.

Tråkigt besked hemmavid och en tilltagande huvudvärk med ledvärk och tendens till feber som jag absolut inte vill veta av just nu. Ytterligare en ipren och nu sitter jag och väntar på att må bättre. Min kropp signalerar tydligt åt mig att bromsa upp i tankarna och försöka vila, men jag klarar inte av det. Klarar inte av att möte mitt inre just nu. Är livrädd och kör bara på. Vågar knappt gå och sova med vetskapen om hur det var i morse. 

Berg- och dalbanan var idag väldigt svår. Djupa svängar och ett tilltagande illamående. Det var länge sedan banan var så brant och svår att ta sig igenom. Fick vissa stunder hålla mig hårt i sidorna för att inte ramla ur. Kommer just nu inte ur vagnen, utan åker varv efter varv.

Äventyret i Linköping

För gemene man är det jag nu ska berätta inget att yvas över, men för mig med mitt ”bagage” så var det sannerligen ett äventyr.

180924 Norrköping2

En oväntad paus i Norrköping.

Tåget i Uppsala var inställt på grund av fordonsfel. När jag mötte upp Eva och Annika på centralstationen vid 8-tiden bestämde vi efter detta besked att vi hoppar på nästa tåg mot Stockholm. Vi hade då inte tappat så många minuter till vårt anslutningståg i Stockholm som skulle ta oss till Linköping. Hoppet om en bra resa fanns då fortfarande kvar…

Men, så var inte tanken med denna dag att förmiddagen skulle flyta på. Tåget vi satt på stannade plötsligt och vi blev stående strax innan Knivsta på grund av att det stod ett trasigt tåg framför oss. Tiden gick och tillslut hade vi inte en chans att hinna med vårt anslutningståg. SJ lovade att försöka få det att vänta, men icke.

180924 Snälltåget

Snälltåg mellan Stockholm och Norrköping, sen fick vi kliva av…

Vi bestämde då att hoppa på ett annat tåg mot Linköping när vi kom till Stockholm. Jag fattade inte att det var ett annat bolag, men visst var det konstigt med både tassar och ordet snälltåg på sätena. Men uppriktigt sagt, var jag redan nu ganska trött i skallen och liksom bara ”hängde med”. Vi ville ju också komma till Linköping i hyfsad tid eftersom vi inte hade så många timmar på oss så att säga.

180924 Norrköping

En konduktör på snälltåget var inte alls snäll, utan vi blev avkastade i Norrköping för att vi saknade biljetter. Vi hade ju våra ursprungsbiljetter men de ”dög” inte även om de samarbetar med SJ så var de ett eget bolag och våra biljetter funkade inte, utan det var bara att kliva av.

Anders, en annan arbetskamrat, som tog bilen till mötet, hörde om vår nöd och var så schysst att han hämtade upp oss i Norrköping. En annan resenär som hette Tilda led också nöd över tågbolagens agerande och fick hänga med oss till Linköping. Det var då skönt att slippa allt som hade med tåg att göra. Tack Anders!

Vi träffade Ingegerd och en annan Anders från Linköpings stiftskansli. De mötte upp oss vid ett lunchställe där vi blev bjudna på lunch. Eftersom vi nu var en timme sena kände åtminstone jag alltmer stress att få komma iväg och se programmet Public 360 ”på riktigt” i aktion. Försökte elda på mina arbetskamrater så gott jag nu kunde. (;-)

180924 stiftskansliet Lin3

De har sina lokaler i en gammal byggnad i centrala Linköping. På deras hemsida hittar jag följande information om stiftet:

Linköpings stift är en av Svenska kyrkans 13 regionala enheter och omfattar norra Småland och Östergötland. Stiftets uppgift är att stötta de 103 församlingarna i området och att förvalta kyrkans tillgångar. Biskopen i Linköpings stift heter Martin Modéus

180924 stiftskansliet Lin4

En bok och ett vedträ. Detalj i en av trapporna hos Linköpings stift.

Programmet Public 360 har de kört sedan juni 2017 och med det vet de vilka fällor och vad vi ska undvika när vi nu själva ska börja använda 360. Programmet är ett system för enkel och effektiv hantering av ärenden, dokument och arkiv.

Efter den två timmar långa genomgången kände jag bara: ”Kör igång, vi börjar i morgon” eftersom jag ser potentialen i programmet och att det kommer att både förenkla och lösa trögheten i de system vi har idag.

180924 stiftskansliet Lin2

Dessa godsaker var till andra gäster hos Linköpings stift.

180924 stiftskansliet Lin

Linköpings stift har häftiga kontorslokaler.

Tiden gick fort och mitt tåg tillbaka gick klockan 15. Mitt huvud var fullmatad, dels av förmiddagens upplevelser och dels av all information om programmet, att det kändes skönt att få åka hem. Jag var ganska slut som människa, men jag hittade till järnvägsstationen i alla fall.

180924 Linköping

Allt gick som en vårbäck, ”flowet” var där på hemvägen. Inga förseningar och inget konstigt hände. Tack SJ, tack för det. Sen att en dam konstant pratade i mobiltelefonen som gjorde att jag var tvungen att lyssna på musik för att stå ut, det var liksom helt ok, bara tåget gick som det skulle.

Äventyret i Linköping kommer jag komma ihåg ett tag. Sitta bland hundar och få beskedet om att vi måste kliva av, då kunde jag inte annat än skratta i mitt inre…

Bottennappet

Funktioner som inte var som det sagts, framförhållning noll i ärenden och beslut som tas tillbaka. Dessutom denna jädra GDPR som går mig på nerverna!

180918 Bussen

Att få åka hem och kliva av bussen kändes så bra. I morgon är jag på kurs i Stockholm och ska utbilda mig i ett enskilt program istället.

180918 Mininypon

Rethosta på bussen (är luften sämre där?!) gjorde inte starten bra överhuvudtaget. Sen tolkningarna av GDPR som jag inte förstår riktigt. Ibland är det ”journalistiskt arbete” som det så fint kallas och ibland inte.

Tycker inte det finns någon klar linje i detta och det påverkar jobbet negativt. Det känns som om man ska kasta så mycket som möjligt för rädslan att bli granskade. Man kastar och sen behöver man vissa saker av det man kastat. Det har redan hänt och det kommer att hända igen.

Nej, GDPR är inkonsekvent och uppriktigt sagt förstår jag mig inte på detta. Försöker att inte bry mig om det så mycket som det bara går, men det försvårar saker och fördröjer ibland arbetsflödet.

180918 Overgangsstalle

Har fått en inbjudan till en inflyttningsfest. Mitt gamla tankemönster skriker hela tiden nej, nej… men jag har några dagar till på mig innan jag måste svara. Får en sådant obehag över att inte bara kunna tacka ja och sen låta det bli som det blir. Ångestriden helt enkelt på ett sätt jag inte grejar.

180918 Rosen

Har känt mig så arg idag. Över många saker. Irriterad när det inte funkar eller flyter på som det ska. När jag ”misslyckas” med saker och ting. Så påverkbar in i märgen. Idag har det inte varit till min fördel att vara känslig utan denna dag har varit ett riktigt bottennapp.

Vill bara stoppa i mig sötsaker för att liksom döva känslorna. Men jag vet att det inte blir bättre av det. Ja, för stunden, men sen känns det än värre. Ytterligare en negativ sak till listan som gjort den 18 september till en dag av gamla tankemönster, ångest och ett mående jag inte får fastna i.

I morgon nya tag. Mot Stockholm och en kurs. Att bara ”utsätta” mig för det är en framgång. Helt otänkbart för ett år sedan. Bra jobbat, Jerry! Måste ge mig lite credd också efter denna rapa av negativiteter ovan.

Ett år senare

För ett år sedan drabbades Drottninggatan i Stockholm av ett terrordåd. Terrordådet i Stockholm som inleddes klockan 14:53 på eftermiddagen tog fem människors liv.

Offer2017_terror

Ebba, Chris, Maïlys, Lena och Marie dog för ett år sedan. Foto: TT/Privat/Trollhättan stad

En galning som jag inte ens vill nämna namnet på körde alltså med vilje ihjäl fem människor i islams namn. Hur är man funtad då? De blir alltfler i vårt land, som kan göra det mest fruktansvärda saker i islams namn och våra politiker gör inte mycket, även om det tillslut, när människor fick sätta livet till, äntligen agerar, även om det är alldeles för sent för offren på Drottninggatan i Stockholm.

Människor släpps in alltför lättvindigt utan bakgrundskontroll och vilka värden de står för. Sverige ska stå för inkludering och alla människors lika värde för dem som ställer upp på just detta. De som i islams namn vill annat, har ingenting här att göra. Islams radikala förespråkare har fått ett allt större fäste i Sverige och de styrande vågar inte sätta ner foten.

Idag finns det minst 2000 radikala islamistiska extremister i vårt land, mot några hundra för ett par år sedan. (Källa: Nyhetsmorgon intervju med Säpo-chefen Klas Friberg 7/4 -18)

Sverige är på helt fel väg. Jämför med hur det såg ut för 10 år sedan. Läs i media vad som händer och dra dina egna slutsatser. Människor vågar inte gå ut sent på kvällen i de stora städerna. De som av rädsla för att bli kallade rasister tiger still och inser inte att någonting nytt behöver komma till för att bryta denna för Sverige vansinniga utveckling. Många politiker anser jag blundar och fortsätter att stoppa huvudet i sanden. Alltfler svenskar vaknar och förhoppningsvis visar det sig tydligt den 9 september 2018. Hur det kommer att se ut om ytterligare 10 år vågar jag inte ens tänka på.

En själ som inte fick fortsätta leva på jorden är Ebba Stefansdotter Åkerlund, en då 11 årig tjej som fick sätta livet till för de snedvridna och sjuka tankarna som gärningsmannen hade. Elva år och hela livet framför sig!

Stiftelsen Svenska hjärtan har startats till Ebbas minne. Stiftelsen vill uppmuntra barn, ungdomar, lärare och ledare att skapa en bättre vardag för många, inte minst de som behandlas illa med mobbing, både fysiskt och psykiskt. Stiftelsen kommer att på årsdagen dela ut stipendier för att sätta ljus på de goda förebilderna.

Hennes pappa skriver så oerhört fint om sin dotter. Ett utdrag:

Jag tänker på dig varje vaken sekund min älskade dotter. Tills vi ses i himlen kommer mina tårar att ha bildat en sjö.

Maïlys Dereymaeker från Belgien blev bara 31 år gammal. Hon var mamma till en 1,5 år gammal pojke. Chris Bevington var brittisk medborgare, men bodde i Stockholm sedan tio år tillbaka. Han blev 41 år.

Lena Wahlberg från Ljungskile miste också livet i terrorattacken Hon var lokal ordförande för Amnesty och fick bli 69 år gammal. Marie Kide, 66 fick också sätta livet till. Hon jobbade politiskt för miljöpartiet  i Trollhättan.

Må de alla vila i frid och må deras minne idag ha betydelse för många själar runtomkring vår land.

Tankar kring det ofattbara

Terrorattacken i Stockholm har dominerat mitt och mångas sinne den här helgen. Tänker mycket på de drabbade och de som inte kom hem i fredags. Nu vet vi att ett av offren är en 11-årig flicka som var på väg hem från skolan. Fy fan säger jag bara. 11 år och hela livet framför sig!

Den förvridna bild som terroristen och många gelikar bär på saknar total mänsklig empati vilket gör att de inte kan behandlas som “vanliga” kriminella. De går inte att botas eller rehabiliteras helt enkelt. För vem ska ens få den möjligheten efter att ha kapat en lastbil och sedan i berått mod kört över människor i hög hastighet?!

Det ofattbara för en extremistiskt tro på en värld styrd av… ja vad fan då för någonting? Inte är det kärlek och tolerans i alla fall… att vara tolerant inför det intoleranta är en gräns som sådana här attentat inte gör möjlig, även om många inom våra myndigheter bär på en naiv och drömmande tro om allas möjlighet till förändring. Efter detta måste denna tro förändras till en skarp linje där lås och bom är det enda som gäller.

Stefan Löfvén
Foto: Frankie Fouganthin

Sveriges statsminister Stefan Löfvén har jag bara positivt att säga om i samband med denna katastrof. Han har uppträtt som en statsman och givit ett tryggt och förtroendeingivande intryck.

BlommorSthlm01
Foto: Frankie Fouganthin

Som tur var har de flesta människor empati och känslor av kärlek i sig. Det visar inte minst det som hänt efteråt och hur vi tar hand om varandra.

BlommorSthlm03
Foto: Frankie Fouganthin

Polisen, sjukvården och alla som jobbar i samhälleliga funktioner har gjort en fantastisk insats. Blomhavet är enormt och jag måste säga att svenska folkets reaktioner ändå ger mig hopp, trots att Sverige och Stockholm nu råkat ut för detta hemska terrordåd.

BlommorSthlm04
Foto: Frankie Fouganthin

Hur ska vi gå vidare? Tillsammans…