You are currently browsing the tag archive for the ‘sova’ tag.

Salvador Sobral

Salvador Sobral vann årets Eurovision Song Contest med bidraget Amar Pelos Dois. Det var Portugals första vinst i tävlingen.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om årets vinnare. Visst, killen kör sin egen stil och bidraget är avskalat och väldigt annorlunda mot de övriga men att vinna? Kanske är det en protest mot allt de jämntjocka i årets startfält där det allra mesta går i samma musikaliska spår?

Min favorit Lucie Jones från Storbritannien hamnade på 15:e plats med endast 111 poäng. En besvikelse eftersom jag tyckte hon hade känslan och sen sjöng hon oerhört bra. En annan favorit var Cypern, men de försvann helt och hamnade långt bak.

Robin Bengtsson kom på en 5:e plats och det tycker jag han ska vara nöjd med. Ingen vinnarlåt som efter några lyssningar blir ganska tjatig.

Hela resultatlistan hittar du här!

Hade oerhört svårt att sova efter detta. Tror att jag gick över någon gräns och sen var det liksom kört. Det blev ju ingen middagslur heller efter timmarna med syrran eftersom jag kom hem så sent. Hade svårt att varva ner redan då och även om jag försökte vila lite var det väldigt svårt. Egentligen ska jag se detta som ett friskhetstecken eftersom jag tidigare inte orkat någonting och har sovit väldigt mycket utan problem.

Vi får se idag om sovarrutinerna kan fixas till igen. Ska ju nu jobba tre dagar i rad med sista dagen som heldag. Men det känns bra och jag går in i det med positivitet. Vad är liksom alternativet om jag vill hänga med ett tag till? Att sitta hemma och känna efter för mycket är inget liv, även om jag är ensam en hel del. Igår kändes det lite extra kan jag säga under finalen. Men jag ska inte klaga, jag är på väg tillbaka på ett sätt som jag inte alls såg för några månader sedan. Det känns väldigt bra och då får det vara som det är med den sociala biten. Förhoppningsvis blir det bättre…

Ni ska veta att jag är en mästare att ljuga för mig själv. Åtminstone tidigare i livet.

Idag ska jag vila och kanske ta mig ut en liten sväng. Behöver fortfarande sådana dagar. Att tro något annat är som sagt att ljuga för mig själv och det kan fortfarande ge bakslag. Den där jädra balansen i allt, som genomsyrar saker och ting vad man än gör.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Den här dagen har bara varit… så konstig….vaknade mitt i natten, kunde inte somna om. Sov sedan middag vid 13-tiden och sen igen vid 16-tiden… sov och sov förresten, låg i dvala och drömde konstiga drömmer om att bli bestulen på min bilnyckel. Som om jag har någon bil… ??

Nu är jag bara sådär pömsig och konstig och orkar liksom inte företa mig någonting… tröttmössa och en hel dag av… stillhet… eftersom det är skönast så för stortåfotleden.

Tänkte gå och hälsa på grabben, men det blir ingenting av med det, just för att det bara gör ondare ju mer jag belastar.

2014-09-28 Felix

Felix han kan njuta han. Fullt ut… (;-) Han är ett riktigt föredöme han.

En lunchpromenad i veckan. När träden inte är klädda så kan man faktiskt se Uppsala slott därborta bakom grenarna.

Vädret påverkar mig väldigt mycket. De dagar av blå himmel är en bra tid för mig eftersom jag då får ett energitillskott. Även denna vecka så kändes det bra.

Allting blir så mycket enklare med ett yttre som man gillar. Det är verkligen inte allt, men förmår mig ändå att försöka lite till. För det har varit en vecka där jag ånyo hamnat i gamla fällor, som jag vet inte gör mig gott. Tänker inte skriva om det öppet eftersom jag vet att det finns människor som bara sitter och väntar på att jag ska tappa allt. Det kommer jag aldrig att göra och så är det med det.

Tycker inte om mig själv alltsomoftast, men jag är ändå så pass intresserad av livet att jag aldrig kommer att försöka eller sätta mig i sådana situationer där jag med flit återigen straffar mig själv. För det har jag gjort i livet med katastrofala resultat och negativa känslor som jag fortfarande jobbar med. Som jag kanske alltid tvingas jobba med och där det bara handlar om att acceptera och försöka hitta verktyg som gör att det känns så lite som möjligt. Att få bort vissa saker går inte, det gäller bara att minimera skadan så att säga.

2014-03-14

I fredags så stod detta vid fikat. Tala om gotta! En arbetskamrat gick i pension och bjöd så storstilat. Det är många nu som lämnar jobbet och efter dem kommer nya själar till. Det är också mycket som jag grubblar på. Allt det nya som kommer och redan har kommit, både vad det gäller arbetskamrater och sätt att arbeta. Hur det påverkar mig medvetet men framförallt undermedvetet. Det osynliga sociala spel som finns där så att säga.

Med start i morgon så ska vi ha en så kallad processgenomlysning där ingen “kommer undan” och visst skapar det oro hos vissa. En del har ju alltid jobbat på sitt sätt och nu kanske det kommer att omprövas helt. Man upptäcker saker där en del hållit upp hela tjänster till 100% fast de kanske bara idag nyttjas till en 60-70%. Oroande för många tror jag. Detta är ju någonting som vi inte själva genomför, utan det är en extern konsult som har helt rena ögon och det tror jag kommer att ge en hel del överraskande resultat.

För egen del så är jag inte orolig eftersom jag vet att min tjänst täcker mina 100%. Visst, vissa dagar är det mindre men ibland är det mer och jag har en tjänst som är lite som ett gummiband, ibland så får man köra stenhårt och ibland så går det att fördjupa sig lite i saker som jag behöver lära mig. Fast jag måste säga att ofta så hinner jag inte läsa den tekniktidning som jag prenumererar på utan jag får ta till mig information och lärdomar i flykten så att säga.

Min tjänst är faktiskt ganska krävande rent psykiskt eftersom jag ofta möter situationer som är negativa och där saker och ting ska lösas NU och gärna igår! Att syssla med sådant i många år påverkar en också och många gånger på ett mindre bra sätt. Men jag försöker ta problemen för vad de är och i det stora hela så trivs jag väldigt bra.

Men hade inte webbandet kommit in i min tjänst så vette sjutton om jag hade orkat… Jag är en av de som omfamnar den Gemensamma IT-plattformen (GIP). De initierade vet vad jag pratar om och varför! (;-)

Unnade mig en riktig matig lunch i fredags på Coffehouse by George. Fick så trevligt sällskap av Magdalena och Eva. De är så befriande i sitt sätt och jag tycker mycket om dem.

Har sovit väldigt mycket de senaste dygnen. De började i onsdags och nu snittar jag nog på en 11-12 timmar per natt. Vet inte riktigt varför, men kanske är det en liten depression som härjar inom mig. Väljer att sova bort det som plågar mig och det är ju så skönt också att liksom bara vara i den världen och möta själar och därigenom bearbeta saker som är svåra i det så kallade verkliga livet.

En dag i taget.

Gapande tupp

Vaknade fanimej före tuppen i morse. Svårt att sova. Vid sjutiden så fick jag nog och gick upp en sväng. Försökte sen att sova lite igen, men icke. Nyhetsmorgon och kaffe fick det bli. Nu sitter jag här trött och utan ork, beroende på för få sovtimmar i natt.

Det är liksom aldrig riktigt bra numera när det handlar om sömnen. Visst, jag får mina timmar (kollar påsarna under ögonen) oftast, men det är alltmer på ett ryckigt och konstigt sätt. Vaknar många gånger, springer på muggen och ligger och grubblar. Sen har vi katterna som ska ut, minst ett par svängar varje natt…

Grubblar på existentiella frågor, ensamlivet som tär hårt på mig (singellivet menar jag då) och min plats överhuvudtaget i det här som kallas för livet. Plats? Ja, fortfarande vid min höga ålder så vet jag inte vilken den är. Har liksom skjutit upp saker och ting. Distraherat mig själv och åren går. Livslångt grubblande. Försöker numera bara vara i den vetskapen, acceptera och göra mitt bästa.

Ähh, jag grubblar vidare…..

Hoppas ni som läser hos mig får en fin lördag!

Vaknar som vanligt tidigt. Kan inte sova. Nu med oron om Felix. Han är fortfarande borta. Nu har det snart gått två dygn… min förhoppning är att han har gått in till någon granne.

Känner mig arg och vresig. Har skrivit om den frånvarande systern i ett lösenordsskyddat inlägg. Kändes bra att få skriva av sig om MIN bild och MIN sanning. Det är dock ord som jag bara vill dela med mig till mina verkliga vänner och inte de gamar som cirkulerar kring min blogg. Gamarna är en realitet, det visar siffrorna och platserna som de kommer ifrån. Schas på er!!

En ensam lördag är att vänta. Mitt liv är erbarmligt utan barnen. Det handlar bara om att hålla ut. Nu i fjorton dagar vilket är väldigt tufft för mig. Mitt liv kretsar kring mina barn. Många anser att jag borde skaffa mig ett eget liv, men jag har ingen kraft för att klara det själv. Så är det. Jag lever när barnen är hos mig och det är liksom det som ger mig livskvalité. Kalla mig curlingpappa eller vad ni vill, men det är väl bättre än att vara precis tvärtom som många är?

Livslusten sjunker drastiskt när jag är själv. Det är en livslång problematik som gör att jag åker ner i det svarta hålet vid ensamhet. Men jag överlever och bara tanken på att de kommer åter får mig att orka vidare.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Första stapplande försök att "komma tillbaka" med löpningen. Så lugnt och försiktigt men ändå. #jogging söndags #selfie När hon börjar andas som "en hund" då får hon gå in. Blir orolig och undrar om någonting är fel? #catlovers #katt Det klart att Maja ska få vara ute i det fantastiska vädret! #sommarkänsla #katt #catlovers Maja är ute!! #catlovers #katt Maja ligger på soffans armstöd. #snuslass #catlovers #katt Påven och Trump! Hahaha.. 🌈

Twitter

Tweets jag gillar