Etikettarkiv: sorgligt

Den här tröttheten…

Nu blir det ett sånt där gnälligt och lite mörkare inlägg igen. Pratade om två steg fram och ett steg tillbaka tidigare. Steget tillbaka verkar vara lite djupare den här gången. Men jag vet att det kan ändras om några dagar. Igen.

Egentligen ska jag inte behöva förtydliga vissa saker, men jag gör det främst för den där som sitter på min axel och försöker rubba mitt mående. Detta är min blogg och här skriver jag om det som finns inom mig. Är det mycket mörker och upprepningar får det vara så. Denna blogg är verkligen mitt vattenhål och mitt tjatande är kanske bättre att det kommer här än hos människor som finns i min närhet. Ok?

Tröttheten

Mitt liv är verkligen en berg- och dalbana. Upp och ner hela tiden och bara tanken hur det skulle vara utan de antidepressiva tabletterna jag nu äter, det kan jag inte ens föreställa mig. Vet inte om det hade funkat överhuvudtaget utan dem, så viktiga känns de just nu för mig.

Den här tröttheten som kommer emellanåt är så tung. Försöker stå emot, men någonstans vet jag att det är meningslöst. Det är liksom bara att vila och inte ens försöka. När jag sedan är känslig för människors tankar till och om mig gör det saken både bättre och sämre i de möten jag nu tvingar mig till. Detta givetvis beroende på hur jag mår just då.

Jobbade igår och det var väldigt påfrestande. Orken tog slut, men jag ville inte erkänna det för mig själv. Försökte och försökte, men när även den mest positiva på jobbet säger till mig att jag inte ser ut att må bra, då förstår jag att det även syntes utanpå.

Egentligen har jag ingen anledning till detta mående just nu. Men jag är otroligt känslig för stämningar, förnimmelser och blickar. Det har inte förändrats så mycket sedan kraschen i december. Människors tystnad som kanske är helt befogad påverkar mig också, trots att jag försöker se klart på situationen.

Mina katter känner hur jag mår. I natt sov Maxi hos mig hela natten och Maja låg på en stol bredvid. Det händer sällan, men kanske kände de att jag återigen är låg och orolig. Skyddsänglar i förklädnad av katter.

Börjar fundera på om jag återigen är pollenkänslig och att det också gör mig trött? Har ätit allergimedicin i några dagar och det kanske också sänker mig? Vet inte vad som är vad längre. Kampen och kämpaglöden som vissa dagar är så stark är andra dagar helt borta. Vill liksom bara lägga mig ner och inte göra någonting. Denna berg- och dalbana alltså…

Elias hade kräkts i skolan igår. Magsjuka och idag blir han hemma. Ingen middag och han gick och lade sig före klockan åtta. Datorn avstängd och då är grabben verkligen dålig. Vi får se hur han mår idag.

Livet, detta livet testar och försöker få mig mer modig och att våga. Men jag är livrädd, ja nästan skräckslagen, inför framtiden. När måendet är bättre kommer tankarna om framtiden och då kommer oron.

Igår började jag att rensa ur i mitt rum på jobbet och kasta gamla saker och tömma pärmar. Det var svårt och jag kände mig som en samlare som inte ens kunde kasta fakturakopior från 1996 utan att fundera både en och två gånger. Kanske någon vill se på detta i framtiden… så tänkte jag men tillslut, med stigande ångestklump i magen, kastade jag. Men det satt hårt åt. Röjde nog ur en 8-10 pärmar i alla fall och det var jobbigt. Vissa nostalgiska saker kunde jag bara inte kasta, utan de fick följa med mig hem i en kasse.

Att inte jobba med IT i framtiden, åtminstone operativt, känns märkligt även om det också är skönt på ett annat plan. Att hela tiden vilja att saker och ting ska vara på topp och fungera hela tiden och jämt, ha koll på listor och inköp, hänga med i det senaste, att människor ska vara nöjda med sin utrustning och ständigt vara i beredskapsläge, det har tärt på mig. Jag har ju ändå hållit på med detta i 20 år och det tar på en. Men är man som jag en trygghetsjunkie så sitter man still i båten, oavsett vad det handlar om och oavsett vartåt mående barkar. För det är kanske sämre på andra sidan s a s. Det är alltid yttre omständigheter som tvingar mig att agera i mitt liv.

Det är sorgligt kan tyckas, men så har och så fungerar jag. Försöker förändras, men jag är en gammal hund som knappt kan sitta och har jag väl fått ner baken då sitter jag kvar. Ni hör, tankarna är inte särskilt ljusa denna dag, även om vi är i min favoritmånad maj. Men var lugna, rätt som det är, så strålar gubben igen. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig skiten och visa upp byken för den som bryr sig.

Annonser

Gravcheck & lufsande

Idag hade jag bestämt mig för att göra fint på gravarna. Ni hör att jag säger gravarna och inte graven och nej det är ingen mer som har dött som jag värnar om.

För en tid sedan hittade jag äntligen min skolkompis grav och idag ville jag dit igen och sätta en ljung och tända ett ljus.

Drog på mig träningskläderna för jag tänkte att mellan gravbestyren lufsa mig fram. Det är ju en bit emellan de två gravplatserna. Tog bussen ner till Skolgatan och körde första lufsarvändan upp till morsan och morfars grav på ca 1,5 km. Det var en lagom uppvärmning.

 Morfars och mammas grav

Köpte tre ljung och ett ljus. Gjorde så fint som jag bara kunde.

Sen drog jag vidare lufsandes mot Hammarby kyrkogård och Mickes grav. Det var väl en 4,5 km dit och den sträckan blev lite tuffare, men det gick.

Mickes gravplats

Han ligger på Hammarby kyrkogård. Tror ingen idag går dit överhuvudtaget för det såg exakt likadant ut som när jag var där senast. Det är lite sorgligt tycker jag och därför kommer jag att i fortsättningen “titta till” även hans plats, därav mitt snack om gravplatser i början av denna bloggpost.

Idag tänker jag tillbaka när vi var mellan 10-14 år och att han då var min bästa kompis. Tänk vilken tur det var att jag hade honom då som vän. Undrar jag hur jag skulle ha orkat annars? Tänker mycket på honom numera och nu när jag äntligen har hittat honom så vill jag åtminstone se till att det ser ok ut. Mickes gravplats ska inte vara så misskött som den har varit. Så länge jag kan ta mig fram för egen maskin, så ska jag hålla ett öga på hans viloplats och fixa till den då och då, precis som jag gör med mamma och morfars gravplats.

Filmade en liten snutt som minne.

Sommaren är kvar!

Vädret idag var helt underbart. 23-24 grader och sol. Som om sommaren inte vill försvinna. Det är tacksamt och fortsätt att stanna, du kära sol och värme!

Den okända kvinnan

Jag lufsade inte tillbaka utan gick. På några lyktstolpar mot stan huserade denna okända kvinna. Ingen text, ingenting. Vad är syftet? Att folk ska reagera såsom jag gör och blogga om det? (;-)

160910_05

Tillbaka gick jag längst Kungsängsleden en bit och över Kungsängsbron för att efter den svänga ner till höger och gå under bron in mot Uppsala.

Under Kungsängsbron

Under Kungsängsbron hittade jag detta elskåp. Ibland kan man med enkla medel få någonting tråkigt att bli lite gladare.

Vad för tävling?

Vet ju att det är en sådan däringa kulturtjosan både natt och dag  i Uppsala idag och kanske ingår den här “tävlingen” i detta. Frågan är bara vad det är för tävling?

Bodar vid Fyrisån

Gamla bodar vid Fyrisån där jag misstänker att det finns båtar och tillbehör till detsamma.

Fisketävling?

Den enda tävling jag kan tänka mig som pågick var en fisketävling. För på andra sidan ån satt det gubbar på rad och fiskade i det fina vädret.

Kungsängen

Har nog inte varit i Kungsängen på säkert ett halvår, om inte mer. Tala om att jag blev överraskad när jag såg flera huskroppar som inte fanns där senast. De växer så det knakar i Kungsängen!

Fyrisån

Det var riktigt trivsamt att gå längst Fyrisån idag. Vädret var perfekt på alla sätt och vis.

Är nöjd med mig själv idag. Tog tag i saker, och rörde en del på fläsket. Det är gott.

Tack vare vännen Clabbe kunde jag handla lite. Elias mötte upp vid ICA. Har fått låna lite av honom efter kortbedrägeriet jag råkade ut för tidigare. Mycket tacksam är jag. Kvällen blir lugn. Vädret är perfekt men inte kan jag öppna altandörren.

Det är nu en månad sedan jag hörde av mig till Upplands Boservice och bad om hjälp. Vilken usel service de står för!! Så genomuselt och detta är andra gången det bara struntar i en!!

När kranen droppade i vintras fick jag ringa (3) tre gånger (!!) innan någon hantverkare ens ringde mig och bokade upp en tid! Uselt är bara förnamnet. Har inte orkat tagit tag i detta med altandörren, men det är samtidigt intressant att se att de faktiskt bara struntar i en även den här gången. Inte tänker jag ringa dem och stöta på utan det får bli ett annat företag. Ett företag som bryr sig om sina kunder.