You are currently browsing the tag archive for the ‘sömnproblem’ tag.

Salvador Sobral

Salvador Sobral vann årets Eurovision Song Contest med bidraget Amar Pelos Dois. Det var Portugals första vinst i tävlingen.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om årets vinnare. Visst, killen kör sin egen stil och bidraget är avskalat och väldigt annorlunda mot de övriga men att vinna? Kanske är det en protest mot allt de jämntjocka i årets startfält där det allra mesta går i samma musikaliska spår?

Min favorit Lucie Jones från Storbritannien hamnade på 15:e plats med endast 111 poäng. En besvikelse eftersom jag tyckte hon hade känslan och sen sjöng hon oerhört bra. En annan favorit var Cypern, men de försvann helt och hamnade långt bak.

Robin Bengtsson kom på en 5:e plats och det tycker jag han ska vara nöjd med. Ingen vinnarlåt som efter några lyssningar blir ganska tjatig.

Hela resultatlistan hittar du här!

Hade oerhört svårt att sova efter detta. Tror att jag gick över någon gräns och sen var det liksom kört. Det blev ju ingen middagslur heller efter timmarna med syrran eftersom jag kom hem så sent. Hade svårt att varva ner redan då och även om jag försökte vila lite var det väldigt svårt. Egentligen ska jag se detta som ett friskhetstecken eftersom jag tidigare inte orkat någonting och har sovit väldigt mycket utan problem.

Vi får se idag om sovarrutinerna kan fixas till igen. Ska ju nu jobba tre dagar i rad med sista dagen som heldag. Men det känns bra och jag går in i det med positivitet. Vad är liksom alternativet om jag vill hänga med ett tag till? Att sitta hemma och känna efter för mycket är inget liv, även om jag är ensam en hel del. Igår kändes det lite extra kan jag säga under finalen. Men jag ska inte klaga, jag är på väg tillbaka på ett sätt som jag inte alls såg för några månader sedan. Det känns väldigt bra och då får det vara som det är med den sociala biten. Förhoppningsvis blir det bättre…

Ni ska veta att jag är en mästare att ljuga för mig själv. Åtminstone tidigare i livet.

Idag ska jag vila och kanske ta mig ut en liten sväng. Behöver fortfarande sådana dagar. Att tro något annat är som sagt att ljuga för mig själv och det kan fortfarande ge bakslag. Den där jädra balansen i allt, som genomsyrar saker och ting vad man än gör.

23 februari 2017 Nakna björkar

Måendet stiger ju blåare himlen är. En härlig förmiddagspromenad fick jag igår.

23 februari 2017 Arbetskamrater

På eftermiddagen fick jag besök av tre arbetskamrater. Det var mycket roligt att träffa dem. Det har ju nu gått ett tag sedan vi sågs.

23 februari 2017 Matar katter

Katterna fick godis av Gunilla.

De gav mig energi och jag hade svårt att sova på natten. Så lite behöver jag i dagsläget för att få sömnproblem… men överlag märker jag att jag mår bättre just av att hjärnan “vaknat till” och det blir svårare med sömnen överlag.

Det är aldrig riktigt bra, den där balansen…å ena sidan och å andra sidan. Det viktiga är nu att som sagt hitta balansen i detta.

23 februari 2017 Maja

Gunilla tog en fin bild på Maja.

23 februari 2017 Felix & Maxi

Denna bild på Felix och Maxi tycker jag mycket om, därför så lägger jag ut den även här. Det speciella är att båda tittar in i kameran. Så fina.

Idag ska jag ut och åka buss. Förr i tiden inga problem alls och det tror jag inte det blir idag heller. Andas lugnt och tror på mig själv. Det är förbättringar på gång i gubben. Helt klart. Nu kör vi!

2016-04-05

Solen på väg ner. Det är min systers födelsedag. Det var en fin kväll tillsammans med henne och hennes närmaste vänner som jag också känner ganska väl. Vi träffas inte så ofta, men det är så “självklart” allting eller hur jag ska förklara det när det väl händer.

2016-04-05

En av hennes äldsta vänner är B. Här donar de med den nya tekniken…

2016-04-05

J och Å är två andra vänner till min syster. Här hjälper de syrran med nät på balkongen så Morris kan vara ute. Mycket vänliga själar.

Fick skjuts av B hem efter en trevlig middag. Det kändes bra och vi skrattade mycket. Det var ett fint firande av min syster.

2016-04-06

Den här bilden är konstig. Jag vet inte om att jag har tagit den (!). Den fanns bara i mobilkameran. Vad den föreställer? Papper på jobbet. Listor som jag håller på att gå igenom. Inventering och kvittenser på vilken dator och mobiltelefon personalen har. Har jag tagit bilden? Que? Jag minns inte att jag har gjort det, men jag ser ju att den är från mitt jobb. Håller jag på att bli galen eller totalt senil?

Tacksamhet över mycket. Över den fina kontakten med min kära syster och andra fina människor omkring mig. Över telefonsamtalet igår från vännen som gjorde mig lugnare, om förtroendet idag trots att jag dragit mig undan för att jag inte riktigt grejar vissa saker. Det är bättre, det är det med hur jag känner… men jag är ändå så förundrad över styrkan i vissa känslor. Som bara finns där och liksom inte vill kompromissa alls med mig.

Sover inget bra längre. Vaknar flera gånger varje natt. Vrider och vänder på mig. Svårt att somna om igen och ibland så känns det inte som jag sover, fast jag uppenbarligen gör det. Slarvar med kosten också. Men jag försöker inte döma mig för hårt. Jag kommer igen. Jag måste komma igen. Det finns liksom inga alternativ för mig där jag är idag.

Att plocka ur ett av barnens rum var tuffare än jag trodde. En massa bilder tog jag innan röjningen drog igång. Frida har ju inte bott hemma nu på flera år och det är bara att inse faktum.

Fridas grejor
En liten del av alla Fridas grejor…

Det är symboliskt jobbigt för mig att göra om hennes rum till ett gästrum. Eller rättare sagt jag kommer att ta det rummet och sen gör jag om mitt gamla rum där gäster kan få sova. Gäster som främst består av mina nu vuxna barn.

En annan anledning är att jag har sömnproblem sedan en tid. Sover inte bra i mitt rum och har väl aldrig gjort det egentligen, men det har nu blivit värre. En sak att göra då är helt enkelt att byta rum. Måste försöka i alla fall.

Anna, Tofflan och Elias kom och fikade och hjälpte mig lite med en säng och så fick jag en paus i allt omändrandet. Att socialisera under sådana här processer är bra så inte tankarna fastnar i gamla negativa mönster.

Att plocka ihop de saker som är kvar och som tillhör Frida, det känns mer än jag vill erkänna för mig själv. Ja, jag har dragit på detta länge nu och jag visste hur det skulle bli. Det blir så definitivt allting nu när rummet görs om. Ja, jag vet att det är så livet fungerar här på jorden, men ändå… …det känns för jävla jobbigt alltså.

Tycker det här jordäventyret eller vad jag ska kalla det för, just nu är väldigt påfrestande. Jag kämpar så för att hitta min väg. En väg som ska kännas bra men ändå inte påtvingad eller hur jag ska säga det. Den gamla vägen tänker jag på ibland, men jag vet ju att den fick mig att krascha flera gånger. Ändå så finns vissa tankar där och då speciellt på de få stunder då jag mådde bra med hjälp av stimulanser av olika slag.

När det känslomässigt gör ont, då vill jag fly. Jag är så tacksam att jag idag är medveten om detta beteende och aktivt kan motverka det med mina tankar. Det tackar jag livet för!

Vem ligger ständigt på ett räkskal? Upp med en hand!

Flyttade fram klockan en timme i morse. Har väl inte påverkar mig så mycket, tycker det var värre tidigare. En börjar väl bli van vid detta flyttande fram och tillbaka.

2016-03-27

Stora planer i natt, när jag snurrade runt i sängen och inte kunde sova. Vaknar, somnar om och vaknar, hela tiden med i bästa fall ett par timmars mellanrum. Vet inte riktigt varför sömnen nu är så störd för mig.

Av planerna blev det intet. Som vanligt tappar jag kraft efter ett tag. Orken och lustan bara pyser ur mig. Att bara få ut grabben på en promenad tillsammans med mig tar all kraft. Idag lyckades jag, men sen att göra något annat, till det är det helt kört.

2016-03-27 Bilbrand

Vi passerade parkeringen vid biblioteket och ser att bilbränderna nu även kommit till Storvreta. Vad gör att man vill bränna upp en annan persons bil? Människan är bra konstig många gånger…

Sovit middag. Det blir så när jag sover så illa på nätterna. Vilket i sin tur gör att det blir liknande problem nästa natt. Moment 22 i klassisk tappning.

Idag har jag varit något mindre rastlös och frustrerad, även om jag fortfarande inte kan slappna av något vidare och bara vara. Ibland känner jag att en omstart på alla plan vore nödvändig för mig, för att nästa stund känna precis tvärtom. Kanske är jag bara lite vårtrött?

Det är ju detta som är livet. Det som pågår nu. När fan ska jag fatta det?

Har haft stora sömnproblem i natt. Drömmer så konstiga saker och får nästan hjärtklappning av det som jag är med om. Flytt, nya människor och utmaningar som är väldigt påfrestande eftersom det för mig blir väldigt verkligt, även om det “bara” är i drömmarnas värld.

Så nu sitter jag här och hinkar i mig kaffe. Tung i skallen och tankar som jag inte ens kan uttrycka på ett bra sätt. Långfredagsstämning och precis såsom det ska vara kanske en dag som denna?

Ska fixa till mig och sen försöka komma på “banan” igen med mina affirmationer (som slutat att fungera nästan helt, men jag ger inte upp) och tankarna på att det går över. För det gör det, även om perioderna ibland är väldigt korta av frid och lugn i sinnet.

Någonting skaver väldeliga och jag känner mig bara arg. Men jag måste tillåta mig att känna allt som kommer, även om jag med förnuftet är tyst om det mesta. Det är liksom någon form av bearbetning som pågår. Så måste jag se det.

Den inre frid jag var på väg till för ett par månader sen, känns ibland som helt bortblåst. Så är det när längtan och kärleken aldrig får påfyllning. När ruta nummer 0 verkar vara den jag för alltid få stå och stampa på.

Det påverkar hela mitt liv och inspirationen  att sköta kosten och även min motion gungar rejält. Men jag vet att skippar jag främst motionen, då är jag jävligt illa ute. Kosten är väl mer LCHF liberal mode just nu, även om jag undviker de värsta fällorna såsom spannmål och rent socker. Alkohol håller jag mig också borta ifrån och snart firar jag 2 år utan denna dödsdrog. Det måste jag tänka på och försöka ta fram som positivt när stora delar av mig bara vill sjunka ihop och strunta i det mesta.

Kärleken till mig själv räcker inte hela vägen. Det blir ett hål, sår eller vad det heter. Jag tycker inte om mig tillräckligt mycket för att klara av tanken på att bli gammal ensam. Tanken på åldrandet och vad den bär med sig (det pågår för fan just nu) är också sådant som jag har svårt att inte tänka på. Jag vet så väl att det inte leder någonstans och de tankarna slåss med de gamla… tankekrig pågår hela tiden inom mig.

Långfredagsstämning förr var ju hemsk för vissa och då speciellt barnen. Jag hade aldrig de “problemen” eftersom min familj så sällan var intakt under några längre perioder. Det handlade om andra saker än Jesu död och lidande. Det var kamp att överleva på närmare håll om jag säger som så.

Egentligen borde jag skämmas som inte är nöjd. En del av mig verkligen avskyr mina tankar just nu, samtidigt som den sårbara och lilla Jerry inte riktigt förstår de tankarna. Tankekrig var det…

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Första stapplande försök att "komma tillbaka" med löpningen. Så lugnt och försiktigt men ändå. #jogging söndags #selfie När hon börjar andas som "en hund" då får hon gå in. Blir orolig och undrar om någonting är fel? #catlovers #katt Det klart att Maja ska få vara ute i det fantastiska vädret! #sommarkänsla #katt #catlovers Maja är ute!! #catlovers #katt Maja ligger på soffans armstöd. #snuslass #catlovers #katt Påven och Trump! Hahaha.. 🌈

Twitter

Tweets jag gillar