Etikettarkiv: sömnen

Skit i systemet

Så mycket jävla känslor hela tiden. Två dagar då jag inte riktigt klarat av att vila och vara här och nu resulterade i tidig hemgång och sömn i ett par timmar. Det är som om behovet av sömn är konstant oavsett dag och tid.

Men jag har inte kunnat vila på det disciplinerade sätt som jag hyfsat klarat tidigare. Det har varit för mycket tankar och skit i systemet sista dagarna. Vet ju varför. Tankarna far och flyger och jag försöker fly från vissa av dem. Gamla vanliga tankemönster tog kommandot direkt efter senaste terapin med A. För det var så jävla jobbigt att ens försöka själv…

Är så rädd för den dagen då de bara kommer utan att jag kan stänga igen på det sätt som jag alltid kunnat gjort. Att bli galen helt enkelt av allt skit som väller över mig. All denna jävla svarta gyttja som jag så naivt trodde mig hade kommit över redan. Men jag är ju mästare i att ljuga för mig själv, det vet ni ju redan, eller hur!

Vissa dagar funderar på varför jag ens håller på? Varför jag utsätter mig för allt detta som går så på djupet. Vet ni varför? Jo, för jag vill bli hel och det är i detta livet. Jag vill inte fortsätta på det livshjul av liv då jag gör andra illa och ljuger för mig själv hela tiden, då jag flyr från den jag är i alla olika känslorna. Jag vill bli hel och i det också tycka om mig själv. Acceptera den jag är i alla dess riktningar. Kunna se mig själv i spegeln och inte känna avsky. Stå upp för den jag är, även om det är besvärligt i vissa lägen. Vara mig själv och bli en hel själ för första gången, i alla fall så nära som det går. Det är därför!

Jag behöver hjälp av A. Det vet jag. Hoppas hon orkar med mig. För ingen annan har hittills gjort det. Antingen har jag tröttnat eller så har de dragit och tyckt att jag har varit falsk, hemsk och jag vet inte vad. Hoppas hon orkar hela vägen med mig. Om inte, så blir det att ”vända igen” och komma tillbaka och det vill jag inte. Jag vill komma vidare nu och slippa detta helvete igen. Ja, jag ser jorden som helvetet och inte någonting annat som de så kallade lärda försöker lura i oss. Helvetet är här och nu.

Skriva av sig och dela med sig. Kanske förstår någon, kanske någon inspireras av min kamp. Kanske följer med mig i så mycket.

Annonser

Omtumlande vecka i det inre

Nio dagar kvar…

Ett omtumlande inre under veckan med mest förhoppningsfulla känslor. Tankarna är ljusare och det är jag förundrad över efter det som varit under en lång tid nu. Har upplevt mig som fast i känslorna och hopplösheten hade ett redigt grepp om mig.

Men medvetenheten om att att det kan förändras snabbt har jag nu på ett praktiskt plan fått vara med om. I det lever jag nu med ett ljusare sinne sedan ett par veckor tillbaka efter endast två besök i Stockholm hos Humanova och terapiformen psykosyntes.

Den sista sejouren blir på måndag före jul i rummet som tillåter alla tankar och känslor med en själ jag efter så kort tid tagit till mitt hjärta. Då kan tacksamheten bara vara stor och i det vilar jag nu. Vet inte riktigt vad det är som ”stämmer” så bra just nu, men så är det och kanske handlar det om att jag äntligen är i fas och ”mogen” i det jag gör?

”Locket ovanpå” var återigen aktivt med skrik och dunsar. Har nog blivit så van att jag bara vänder på mig och försöker somna om. Men nog är tragiken stor i det hela, men äntligen kanske någonting kommer att hända så att situationen bryts. För att leva i detta oavsett vilka konsekvenserna blir måste vara sämre än att ingenting göra alls. Jag och lilltjejen noterar och skriver ner all aktivitet på uppmaning.

Årets julklappsinköp är avslutat. Har väl aldrig fungerat så bra. Som vanligt blev det något mer än jag tänkt mig, men det är ju bara jul en gång om året. Slutnotan konsekvenser ska jag förhoppningsvis inte behöva uppleva flera månader den här gången, men man vet aldrig (;-).

Vaknade som sagt ett par svängar i natt av skrik och dunsar, men somnade sen om. Sov till 10.15 vilket för mig är helt otroligt. Det positiva är att jag säkert behövde all den sömnen, men tyvärr blir ljuset mindre eftersom det börjar att skymma redan vid 14.30-tiden, men i det ska inte huvudkänslan ligga utan jag ser positivt på att nu vara hyfsat utvilad. I det lilla lyfter jag bort från de jobbiga tankarna och fokuserar på möjligheterna istället för hindren i mitt liv.

Tänker mer på andra än mig själv i vissa avseenden, även om jag numera försöker närma mig mina tankar på ett annorlunda sätt än tidigare i mitt liv. Det kortsiktiga, egoisten och det som söker det materiella, har aldrig hjälpt mig att utvecklas i det inre. Mitt Ego i den riktningen har varit starkt och gjort mig björntjänster under åren. Det största bedrägeriet är detta mot en själv och hur jag inte vågat att se en liten bit till. Kortsiktigt kan det se bra ut, men i det längre perspektivet är stegen neråt i den mörka källaren där ångest och oro dominerar, den vägen som jag tyvärr gått i alltför många år.

Nu, att ha fått förmånen att möta en själ, som förstår mig och som inte dömer på något plan, det är ingenting annat en stor gåva från Universum eller vad man ska kalla det.

Jobb på fredag

Vaknade före klockan i morse. Svårt med sömnen tack vare hettan. Tycker det var värsta natten hittills och det spelar liksom ingen roll vart man tar vägen och hur man än gör för att lindra.

Att komma till jobbet var underbart om inte annat för kylan. Det var svalt och skönt. På lunchen gick jag ut och skulle köpa mig en smörgås och hettan verkligen slog emot mig. Tala om skillnad.

Ofta lyckas Uppsala kommun med blomsterarrangemangen vid resecentrum, Uppsala centralstation. Även årets blommor gillar jag:

180727 blommor resecentrum 02180727 blommor resecentrum 03180727 blommor resecentrum

På jobbet tog jag helt slut efter lunchen. Som jag kämpade mig igenom de sista timmarna. Vilade lite extra och tog det väldigt lugnt. Det är väldigt få på plats nu och det mesta som jag har ansvar för var fixat eller så fanns det inga ärenden inne. Skönt att mjukstarta på en fredag faktiskt.

På bussresan hem var det nästan olidligt innan jag fick komma på bussen där de numera har ok kylning. 30 grader i skuggan är mycket även om det nu varit så mer eller mindre ett par veckor nu.

180727 rosenbuske

Ser att det kommer nya knoppar på rosenbusken. Det gör mig väldigt glad. Det vore en ynnest att samma år får se än fler härligt röda rosor på busken.

Blomsafari utan blommor

180519_superslingan 01

Fick ut grabben på en redig promenad igår. Vädret skriker ju åt en att inte sitta inne och uggla. Slingan, Super-slingan och Mega-slingan kallar vi lite skämtsamt de promenadstråk som vi går.

Självklart blev det Mega-slingan på drygt 6 km igår. Jag kallade vårt lilla äventyr för blomsafari, men då skrattade han bara åt mig. Förstod inte riktigt vad han menade om han tyckte gubben blivit prillig eller?

180519_superslingan 02

Blomsafari var ett stort ord. Fanns inte så mycket blommor att fota. Gullvivan hade i princip blommat ut och liljekonvaljen hade ännu inte kommit. Blomsafari utan blommor kan man ju också skratta åt.

180519_superslingan 03

Syrenerna blommar för högtryck just nu. Näsan jobbade för fulla muggar och det var ljuvligt!

180519_superslingan 05

Mitt äppleträd som blommar så mycket i år. Det är sommar för mig.

180519_superslingan 04

Maja och Felix tror jag också gillar vädret. Maja vill ut hela tiden.

180519_maja

Ska jag ha öppen altandörr så är det nog bara att tugga i sig att även Maja vill vidga sina vyer. Hon är så sugen på den lite större skogen och jag gör allt för att hon inte ska gå dit. Kanske är det dags att släppa henne nu? Så att hon får bli en utekatt precis som Felix?

180519_felix

Felix är lite mer jamig än tidigare. Känns som om han ibland går runt och letar efter Maxi. Tänka sig att det är Felix som är den som lever vidare och som blev äldst av de två bröderna. Det trodde man inte den där junidagen 2011

Gick och lade mig före 21 igår. Trött och dann. Sov till kvart över sex i morse, vilket är en timme längre än vanligt. Det känns som om jag ligger på minus gällande sömnen och ändå sover jag så mycket. Kanske gör värmen sitt? Sen är det ju nu bara en vecka kvar till England och i de försöker jag bara ta fram de positiva tankarna, men känner att en del rädslor försöker pocka på min uppmärksamhet.

Sömnen påverkar allt

ÖgatVaknade halv sex idag. Kände mig helt väck, men kunde ändå inte somna om så det var lika bra att gå upp och göra morgonrutinerna. Halv sex en lördag!?

Detta med sömnen är ett kapitel för sig. Det är inte så att jag känner mig trött kroppsligen. Det skulle vara märkligt eftersom jag inte längre promenerar eller lufsar. Utan det är skallen, hjärnan som bråkar med mig.

Hjärntröttheten skrämmer mig väldigt mycket. Detta har jag aldrig känt före december 2016. Denna hjärntrötthet är svår att tygla. Den lever sitt eget liv om jag inte vilar. Jag vet ibland när jag har gått över gränsen. Vet också att vissa handlingar gör att det blir värre. Som ett brev på posten, åtminstone som den fungerade förr.

Av olika anledningar blev det ingen middagslur igår. Trots att jag var helt slut kunde jag inte komma till ro och vila. Har mina aningar vad detta beror på och det är när jag har någonting planerat i kalendern. Då maler jag på och grubblar kring det på ett sätt som inte alls är bra. Trots att jag försöker att inte göra det. Trots att jag försöker tänka låt det vara, det blir som det blir. Mina verktyg, affirmationer och alla sätt jag tagit till förr biter inte om den planerade aktiviteten på något sätt är “obehaglig” för mig där det kräver mitt aktiva engagemang.

Trots att jag känner kompisarna och trots att jag ska få skjuts både dit och hem så går kvällens evenemang på högvarv i skallen på mig. Vet inte egentligen vad jag är orolig för. Detta gör mig än mer trött i skallen när jag inte kan släppa saker och ting och bara låta det vara. Orden jag knappat in här på min blogg under åren så kan det låta hur bra som helst med “leva i stunden”,en dag i taget” och alla floskler som jag sprutar ur mig, men när det blir skarpt läge då blir jag grubblare och liksom orolig. Egentligen vet jag inte varför längre.

På tisdag ska jag operera bort visdomständer. 90 minuter är bokade för detta och jag vet inte hur många de kan och tänker ta vid samma tillfälle. Detta försöker jag inte att tänka på, men det misslyckas hela tiden. Försöker köra med detta att vad är det värsta som kan hända, men det funkar inget bra när det handlar om att dra ut tänder. För det värsta som kan hända är verkligen obehagligt med smärta och blod i massor.

Ju närmare jag kommer tisdagen, ju mer hjärntrött blir jag. Mitt förnuft vet att efteråt och sen när det läkt ihop så är detta bra för mig. Det är en nödvändighet att göra det mer kontrollerat som jag gör nu, än när det blir akut. För då har man även ett helvete innan med värk och smärta.

Detta med semester och planer fungerar än sämre för mig i år än tidigare. Har inte orkat planera några aktiviteter överhuvudtaget i år. Då får jag ångest av helt andra anledningar. Ni ser, det är aldrig bra med gubben Olsson. Alltid är det något. Men att inte planera min semester handlar enbart om att jag inte orkat att ta idag i detta. Sen har både ekonomin och intresset från grabben varit dåligt och då liksom cementeras inaktiviteten fast. För just nu, mer än någonsin, behöver jag få en “spark i arslet” för att komma vidare med det mesta i mitt liv. Uteblir den och ingen input kommer någonstans ifrån då blir det ingenting längre. Försöker verkligen när de bra dagarna kommer, men jag har oftast helt enkelt ingen egen kraft till att också planera och tänka på detta med semesteraktiviteter.

Att inte få sova regelbundet sätter sina spår. De vet alla ni som har problem med sömnen. Det är liksom A och O att det fungerar. Åtminstone något sånär. Tänker också att ska det vara så här nu i resten av mitt liv? En hjärntrötthet som jag bara läst om tidigare och faktiskt ibland undrat om det kan stämma när andra berättat om sina upplevelser. Nu har jag fått så att jag tiger! I resten av mitt liv.

Hemmet förfaller och jag klarar bara av det mest basala. Så fort jag kommer hem från jobbet är tanken oftast tom. Ingen kraft till att leva ett övrigt liv. Men vad är alternativet? Det är ju att försöka lite hela tiden. Jobba på och hoppas på att energin därifrån fylls på allt mer, så att jag orkar någonting hemma längre fram.

En bra dag sover jag tills klockan ringer 05:35. Många gånger vaknar jag före utan att behöva lyssna till larmet. När det är vardag jobbar jag då fram till 13:50 (nu när jag jobbat 75%). Åker hem och vanligtvis är jag då så trött i skallen att jag hamnar framför soffan. Ibland försöker jag ta mig för något, men det brukar oftast sluta med en middagslur på minst en timme. Går sen och lägger mig vid 22-22.30 och brukar vanligtvis somna inom en halvtimme.

Att sova bra och ändå vara trött i hjärnan, paradoxalt eller? Det är ju så att är det en “bra dag” då orkar jag betydligt mer än när det är en “dålig dag”. Det säger sig ju självt… men det jag vill få fram är att hjärntröttheten alltid finns där, mer eller mindre oavsett hur bra jag sover. Det är liksom som en extra parameter lagts till i måendet på mig. En som inte fanns tidigare och då är en grundförutsättning för att ens orka någonting vettigt att sömnen fungerar, åtminstone hyfsat.

En mindre bra dag vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om. Det är oftast vid 2.30-3 tiden. Ibland sätter jag mig upp och fipplar med mobilen en stund eller går runt lite i kåken. Har jag tur somnar jag om efter ett tag. Ibland tar det upp till en timme. När jag är med om detta blir dagen än jobbigare och middagsluren än längre.

En dålig dag orkar jag inte mycket alls. I söndags sov jag middag 2 ggr och varken ork eller lust till någonting fanns där. En dålig dag är också att vakna tidigt trots att man är ledig. Det påverkar hela dagen och enkla saker som tidigare gjordes nästan per automatik, tar då en väldig tid. De riktigt dåliga dagarna blir dock allt sällsyntare, även om de fortfarande förekommer då och då.

Självklart påverkas minnet negativt av detta. Allt tar längre tid att få fram i skallen och ibland går det inte alls. Nu ska jag dock säga att det ändå inte är så illa som det var för några månader sedan. Då var jag väldigt rädd för att jag aldrig skulle minnas någonting igen. Så det är bättre men inte alls som förr. Att inte sova regelbundet och känna sig utvilad i skallen påverkar minnet påtagligt och gör att även detta går sakta och ibland känns det som om ingenting går framåt.

Att inte orka aktivera kroppen gör att jag känner mig misslyckad. Ja, jag vet att det inte är ett dugg bra med den känslan, men den finns där oavsett vad jag försöker med ibland för att påtala att allt har sin tid. Detta har inneburit att det triggat igång mitt missbruk som idag inte är alkohol, utan att äta. Har försökt med alla medel att hålla detta i schack, men har misslyckats fatalt vilket har inneburit att jag har gått upp allt som jag gick ner under två år. Detta plågar mig och spär på ångesten att jag inte klarat av att hålla mig smal. I detta finns också en gräns som jag passerat och går jag inte under den “vet jag” att jag kommer att bli kroniskt sjuk. Detta sätter en oerhörd press på mig som jag just nu inte grejar. Som då också gör att jag inte kan rensa skallen, vilket då också påverkar sömnen. Allt hänger ihop.

Nu har jag fått skriva av mig och berätta. Kanske ingen läser och bryr sig, men orden finns på plats i alla fall över hur min vandring varit de senaste månaderna, om inte annat för det egna arkivet den dagen då jag är i toppform igen!?!.

Fortsätter att “ursäkta mig” som jag gjort i större delen av mitt liv över min existens och den jag är. Att lära en gammal hund att sitta, det är i vissa fall väldigt svårt. Kanske om jag hade varit en gammal katt, hade det gått bättre då? (;-)