Etikettarkiv: solen

Jagar ljuset

Jagar ljuset och försöker. Denna hjärntrötthet, hetsätandet i perioder och att jag känner mig bakbunden just nu vill hela tiden dra mig längst ner i källaren. Vill inte vara där, vill inte tänka på det. Vill jaga ljuset istället. Ljuset som funnits där tidigare i perioder.

Bilder med hopp och ljus. Bilder där solen vill fram. Älskar ljuset och solen. Jagar ljuset även om texten inte är just så ljus idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Sol för Maja

Var tillsammans med katterna en liten stund på baksidan. Orkar inte vara så länge i solen nu känner jag.

27 maj 2017 Maja ute i solen

Tänkte också på Maja och ville testa igen hur det skulle gå. Tycker synd om henne och vill att även hon ska få njuta av sol och värme.

Hon var så duktig och höll sig bara inom tomtgränsen. Hade säkert öppet i 30 minuter och hon skuttade omkring fram och tillbaka med sitt gula halsband.

27 maj 2017 Felix och Maja

Efter ett tag började hon att andas som en hund och då blev jag orolig för att hon var för varm. Då gick hon in så fint när jag själv gick in.

27 maj 2017 Maja i solen

Nu ligger hon på favoritplatsen i köket som är den lilla fönsterbrädan efter detta äventyr. Fina underbara Maja som betyder så mycket för mig.

Värme och sol som jag brukar älska. Nu går det inte alls. Det blir väl bättre…

En kortare promenad

3 maj 2017 Solen

Värmen är inte där, men solen lyser hela dagarna. Sköna maj levererar och våren tar nu stormsteg för varje dag som går.

3 maj 2017 Den kortare slingan

Då kan man ju inte sitta inne även om orken är begränsad. Så det blev en kortare variant av Slingan idag. Har genom åren olika slingor att gå (tidigare springa) och de är alla mellan 3-6 km långa. Idag stannade det på 4,4 km men det är jag väldigt nöjd med även om jag tog en liten paus på en av de nya parkbänkarna.

Där satt jag och njöt av solen i några minuter.

3 maj 2017 Vilar på parkbänk

Det är bara den fåfänga sidan av mig själv som nu kan vända gällande vikten. Men den är begravd just nu och Michelingubben är tillbaka. Att hymla om det misslyckandet tänker jag inte göra. Målet är givetvis att vända och försöka gå ner i vikt igen, frågan är bara när orken finns där. Trösten ätandet ger betyder tyvärr intag av mer kalorier än vad jag gör av med. Tröst + destruktivt = sanning. Tyvärr och det är nog en livskamp för mig även det.

Vill ha öppet lite mer nu på baksidan, men då har vi Maja. Hur ska jag göra med henne? Idag när jag öppnade rusade hon ut för första gången och var svår att få in igen. Det är ett tecken om något. Men hon står ännu inte och jamar och skriker vid dörren. Skulle hon göra det skulle jag nog sätta på henne det gula halsbandet och sen släppa ut henne.

Måste försöka att inte vara orolig över henne. Maxi och Felix klarar av att gå in och ut hela tiden. Deras springande för övrigt kan ibland vara irriterande. Känns ibland som om jag står som dörrvakt åt dem.

Nya insatser i livets berg- och dalbana i morgon. Påt igen…!

 

Wonder if you wonderWitt Lowry

Blå himmel & #melfest final

11 mars 2017 Blå himmel

Vilken underbar förmiddag att ta sig en promenad på. Blå himmel och sol överallt. Bara det gör ju att kraft och energi fylls på.

11 mars 2017 Solen

Var ute ganska tidigt och få människor syntes till. Har fått in en ganska bra rutin nu att ta mig ut varje förmiddag oavsett väderlek.

10 mars 2017 Felix

Felix har varit ovanligt trött och slö de sista dagarna. Var lite orolig, men idag är han ute igen som vanligt och har inte synts till på några timmar. Det är kanske så enkelt att åldern börjar ta ut sin rätt och med i vanliga fall, en väldigt cool och lugn katt, så märks det än mer när orken med ålderns rätt börjar att tryta en aning? Han blir ju i alla fall 13 år i år och är den av mina två utekatter som levt hårdast om man nu kan säga så.

10 mars 2017 Maxi och Maja

Det är inte ofta Maxi och Maja fastnar på samma bild. Här sitter de för ovanlighetens skull nära varandra och då passade jag på…

10 mars 2017 Tulpan och stearinljus

Ikväll ska Anna och Elias till Friends Arena och kolla på finalen i melodifestivalen 2017. Jag hoppas att de får en oförglömlig afton och att det blir fina minnen att bära med sig.

Själv så tänder jag ett ljus och spanar efter dom på TV:n. De sitter på väldigt bra platser, främre parkett, så kanske finns chansen att se dem i rutan?

Vem som vinner?
Nano eller Jon Henrik. Har skrivit om finalen här!

 

Här kan du se och lyssna på alla finalbidragen:

Switch & glädjen

6 mars 2017 Träd

Förmiddagspromenad i fint väder.

6 mars 2017 Träd och solen

Solen gjorde sitt bästa för att höja humöret. Limbo, rävsax och kanske Moment 22 gör mig väldigt orolig och tyvärr har tankarna cirkulerat kring detta som sitter så hårt åt i mig.

Igår var en helt annan dag och att inte ha mer “kontroll” på tankarna skrämmer mig vilket skapar en sådan ojämnhet i måendet.

6 mars 2017 Elias får Nintendo Switch

Elias fick idag sitt efterlängtade Nintendo Switch. Att se glädjen och höra hans entusiasm kring konsolen och det första spelet Zelda var härligt.

170306_04

Saker och ting blir allt mindre. Ni ser ju hur liten konsolen är! Den är bärbar och han kan ta med sig den med lätthet dit han är. Tänk hur det var förr, tacka vet jag Nintento 8-bit (NES). Det var grejor det!

Älskar att sitta och lyssna på honom när han pratar om någonting som han gillar. Han ställer in konsolen och försöker få gubben att hänga med i det tekniska. Konsolen kopplas till andra konton som nås från andra enheter och allt hänger ihop som det verkar. Det ligger i molnet ju… (;-)

6 mars 2017 Elias får Nintendo Switch

“Detta är jävligt coolt” säger grabben och jag nickar instämmande. Ett pappahjärta blir varmt av att se glädjen och nyfikenheten kring denna nya konsol.

Mången kraft är värt allt för att få se detta. Nu rakt ner i soffan och där blir jag kvar resten av kvällen. Vad Elias gör behöver jag väl inte ens antyda…?

Äventyr med sol & blå himmel

En förvirrad men ändå nyttig upplevelse var terapin. Inte för att det var ett bakslag, mer för att… …det kanske är annat jag behöver just nu… terapeuten skulle ta kontakt med mitt jobb för att prata om detta. Träning i att bara vara kanske?

Hade jag ork efteråt skulle jag gå till mammas grav. Det hade jag bestämt mig för. Ett uns av tvekan men jag ändrade mig snabbt när jag tittade upp mot den klarblåa himlen. Vilket väder!

Inte går det fort när jag är ute och spatserar. Men, och det är en av mina stora lärdomar, det behöver inte gå fort! Vad hade jag att passa? Sen orkade jag inte heller för den delen att pinna på som jag brukar.

17 februari 2017 Mammas grav

17 februari 2017 Mammas grav

En röd ros blev det till mor. Köpte också ett ljus och tände med den ask som jag tvingades köpa för femman jämt. Att ha en tändsticksask eller tändare liggandes i innerfickan är inget jag har numera. Det var annat på den tiden då jag rökte, men det giftet slutade jag med redan 1992, åtminstone i nyktert tillstånd. Allt har sin tid.

17 februari 2017 Mammas grav

Det var ingen idé att göra vårfint, de gamla växterna fick sitta kvar vilket gjorde att de nu ser lite vilt ut vid mammas och morfars symboliska gravplats.

Men det kan få se ut så ett tag tycker jag. Hur många gånger har det inte varit tomt och ostädat eftersom jag inte orkat gå upp så ofta som jag behövt? Ja, jag pratar i detta enbart om mig själv eftersom, vad jag vet, inga andra besöker dem.

Idag är jag glad att gravplatsen finns kvar, även om jag har haft mina dubier under åren. Platsen må vara symbolisk, men den ger mig ändå kraft på något vis att besöka.

17 februari 2017 Uppsala domkyrka

Vädret gjorde det extra gynnsamt att fotografera bland annat Uppsala domkyrka på min lilla utflykt.

17 februari 2017 Uppsala domkyrka

Extra gynnsamt är det också just nu att få med domkyrkan på håll eftersom grönskan inte har kommit än och lägger sig i vägen. Så det blev några foton från olika platser på Sveriges tredje högsta byggnad, som ståtar med 118,7 meter. Endast slagen av Turning Torso (190 m) och Kista Torn (120 m).

17 februari 2017 Uppsala slott

På väg mot centralstationen så passerade jag också Uppsala slott. Eftersom träden är nakna gick det att få hyfsade bilder på slottet som började byggas redan i mitten på 1500-talet.

17 februari 2017 Solen

Hade det inte varit för solen och den klarblåa himlen hade jag inte vågat mig ut på detta äventyr. Solen gör sitt till. Är en solälskare av rang och hade jag råd skulle jag helt klart bo på sydligare breddgrader den del av året då vintern härjar i vårt land.

17 februari 2017 Uppsala slott

Bjuder på en bild till på slottet. Visst, träden är i vägen men på sommaren ser man väldigt lite av byggnaden därifrån jag tog bilden.

Vågar inte längre ta ut någonting i förskott. Vågar inte tro för mycket. Men igår kändes det riktigt bra, åtminstone på förmiddagen och tills jag kom hem. Vill tro det i alla fall, måste tro det. Andas in och bara vara i nuet. Tänk att jag haft så svårt att verkligen på riktigt klara av det. Vara i nuet. Här och nu. Tänk vad jag har bedragit mig under åren. Idag ser jag det som en överlevnadsinstinkt, för att slippa känna och riskera smärta. Men det blir ju så paradoxalt när jag tänker på där jag är idag och vilken smärta det givit mig.

Under eftermiddagen låg jag i princip hela tiden och efter en stund somnade jag. Vaknade två timmar senare och var ändå trött. Det säger väl något om att det är en bit kvar. Samtidigt har jag haft svårt att sova ordentlig på natten nu under två nätter. Hur konstigt det än kan låta kanske det ändå är ett tecken på att hjärnan vill lite mera nu? Men hur fan hittar jag balansen i det utan att återgå till det gamla? Till torktumlaren i huvudet som tillslut fick kortslutning. Medveten vila, än mer? Träna och försöka, om och om igen. Det är så svårt för mig detta. Istället för terapi så kanske det är en lärare i detta jag behöver?

Idag får jag hjälp av Anna med att montera Elias TV-möbel. Det har jag svårt för i vanliga fall och nu är det stört omöjligt. Hon fixar det säkert på en halvtimme om inte mindre. Tofflan kommer också med vilket gläder mig.