Etikettarkiv: socialisera

Socialisera med alkohol

Det är samma sak varje år. Den här årstiden får all energi att försvinna. Att fylla på är stört omöjligt och jag blir både låg och ångestriden.

160920 Undersvik Jerry

20 september 2016: Utsikt över Ljusnan från altanen på stiftsgården i Undersvik

Drömmer mig bort från allt. Nätterna blandas med det verkliga och det drömlika, som ibland nästan känns lika verkligt som det verkliga. Som om det bara är en förlängning av det där andra.

111118 Personalfest Jerry

18 november 2011: Personalfest på kansliet.

Att socialisera med alkohol var lätt. För stunden. Ibland blev jag för gränslös och ångrade mig senare. När jag ser på bilden från 2011 ovan kan jag sakna själva modet att våga, även om det var med alkoholens hjälp. Att visa mig och inte backa en stund i ruset av vinet som gjorde mig öppnare.

Idag har jag svårt med för stora grupper av människor. Drar mig istället undan och struntar i försöken till förändring, är nästan folkskygg i perioder. Klarar liksom inte av livet med andra på ett bra sätt. Nykterheten är bra på alla sätt och vis och är absolut att föredra för en sådan som mig, men ändå får bilden mig att minnas de korta men okomplicerade stunderna av lugn och ro och utan ångest alkoholen gav mig.

Det tog mig många år att i djupet komma till slutsatsen att livet är bättre utan alkohol, att jag inte ”missar någonting” en helg om jag inte dricker, och idag vet jag att priset inte är värt det. Inte på långa vägar.

Jag ljög för mig själv länge och ville inte se hur illa alkoholen gjorde både mig själv, min familj och de relationer jag då hade. Tyvärr har jag inte sedan jag slutat dricka, för 4 år och 7 månader sedan, klarat av att reparera eller odla nya privata kontakter eller relationer, utan jag har istället dragit mig tillbaka av olika anledningar och då främst efter den där dagen i december 2016 då allt rämnade.

160512 Israel Jerry

12 maj 2016: Fantastisk målning i Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan i Israel.

Det drömska och att längta efter det oidentifierbara präglar mig. Det fantastiska i någonting jag inte förstår, men anar finns där. När ska jag våga lita på min intuition och det som finns i det outtryckbara. Våga stanna kvar även i vilan och låta mig mötas av tankarna, fantasin eller vad det nu är.

Kanske är det årstiden som förstärker det hela, men just modet sviker mig just nu på flera plan. Har stora problem med att stå kvar och inte gömma mig.  Livet är just nu och inte i morgon. Även en mörk dag i november.

Annonser

Köra lastbil i modden

Ojämn vecka. Började uselt med en trötthet som jag “bad om”. För i slutet på veckan innan kände jag mig så pigg och full med kraft. Men återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, lurade jag mig själv. Inte medvetet egentligen, men tanken på att inte bara köra på i förebyggande syfte tappade jag bort igen. Resultatet var än värre hjärntrötthet i början på denna vecka, vilket påverkade humör och tålamod negativt.

Det är som en ond cirkel det hela. För när jag får mer ork vill jag ju leva och försöka, vilket ger mig mindre ork och jag måste backa. Hitta balans i någonting som inte är jag, hur gör man det i återstoden av sitt liv? Bara tanken på att det alltid kommer att vara så här med små variationer sänker mig.

Tänk att inte ens ha någon som kan bevittna en fullmakt. Det är väl höjden av ensamhet? Inte alltid ofrivillig, men alltför ofta för att det ska bli tragiskt. Men så är det just nu och en del av förklaringen att det gått åt det hållet är just den trötta hjärnan. Orken att socialisera finns inte där de flesta dagarna. En bra dag jobbar jag hyfsat, men sen när jag kommer hem orkar jag inte så mycket mer. En dålig dag fungerar inte mycket och jag tvingas sluta redan vid lunchtid. Tyckte mig se en ljusning förra veckan, men då blev som sagt genast ett bakslag eftersom jag har så evinnerligt svårt att hitta balansen.

Trots allt är jag glad över att ha livet kvar efter det som hände mig. Att ändå orka jobba som jag gör idag och i det hitta meningsfullheten under de perioder det är vardag.

En mellanstor lastbil

På söndag ska jag köra lastbil. Köra lastbil i modden. En mellanstor lastbil är det egentligen så det kommer att gå bra. Bära tvättmaskin, resårbottnar som ska kastas. Köpa ett köksbord och kökssoffa samt stolar av Tofflan. Slutklämmen blir att kasta mitt eget köksbord i återvinningen.

En form av inre ro

Det är bra just nu. Jobbet flyter på och det fungerar allt bättre i arbetslaget. Dagarna utan mina änglar, de funkar också och är helt möjliga utan ångest och oro. Har någon form av inre ro just nu. Inte så där överdrivet så att jag flyger, utan det är helt ok. Det räcker långt det.

Sen är det ju detta också med min vikt. Helt plötsligt så har det tagit fart igen. Så känns det i alla fall. Tycker att mina byxor som jag köpte förra månaden redan börjar kännas stora. Det är positivt, även om inköp av ännu mindre brallor snart blir ett måste. Skärpets nya hål räcker snart inte heller till. Tala om härliga problem.

Försöker fokusera på det positiva och inte tänka på det som är negativt kring mig. Lyckas ganska bra och faktiskt även med mina egna tankar. Märker ju att ibland så intar jag en negativ hållning från början, utan att ha reflekterat. Gamla vanor och ett sätt som jag nu är mera medveten om. Ännu lite till. Bara det gör saker och ting bättre.

Pratar lite mer, stannar kvar en stund längre och är intresserad. Positivt dras ju till positivt och lite så är det just nu. Har lite svårt för negativt och sådant som fastnat. Drar mig nog undan omedvetet och dras till positiva saker istället. För det är ju så och det har sagts så många gånger på min blogg och nu känner jag verkligen av det i realiteten, att det man sänder ut, det får man tillbaka.

Har åtagit mig en grej som blir en prövning. Under två dagar dessutom, men jag måste försöka att socialisera mera och jag känner att den vänliga sidan av mig vill utvecklas. Vad kan gå fel egentligen? Att jag gör bort mig och inte klarar av uppdraget, men vad då då? Vad gör det? Ger jag mitt bästa så har jag gjort det jag kan s a s. En ledtråd: Teologifestivalen!

Tre, åttio & två

Somnade till och sov i nästan tre timmar. Baksmälla tror jag efter gårdagens socialisering. Den enda baksmälla jag tillåter mig numera gudbevars. Är lite sådär nu att jag bara vill sova. Inte engagera mig så mycket i någonting.

Sven-Bertil Taube på 70-talet

Lyssnar på Sven-Bertil Taube och hans senaste alster. Traditionellt men ändå fint. På måndag fyller han 80 år för övrigt.

Jag minns honom för länge sedan, stilig och dann, när han spelade med i amerikanska krigsfilmen Örnen har landat (1976) till exempel.

Han har gjort många fina rolltolkningar inom filmen genom åren, inte att förglömma, vilket har givit honom två guldbaggar.

Trettondagen

2014-01-06

Det är så få människor ute denna Trettondag. Bilden ovan är tagen mitt på dagen och det var knappt en människa så långt ögat nådde när ytterligare en matkasse skulle bäras hem. Sen detta väder som är som taget ur en dramafilm där det bara finns ett olyckligt slut.

Då måste man ju ägna sig åt saker som får en att inte deppa ihop totalt. Titta på en film, lyssna på musik och ta en liten middagslur. Sen om man har tur så vill barnen socialisera med en lite också. Det är liksom gräddet på moset. Ångesten släppte tillslut, men var väldigt envis och bråkig idag.

2014-01-06

Man kan också ta bilder på katten som alltid tittar in i mobilkameran. Jag tog tre bilder på honom i soffan och på alla så tittade han in kameran. Maxi gillar att vara med på bild.

I morgon vardag och jobb. Ellet ska till sin mormor med Anna eftersom han har ytterligare en dag ledigt innan skolan börjar igen.

Buddys med syrran

Ett par bira och en god fish & ships var en riktig höjdare när jag mötte syrran på Buddys. Fast det allra bästa var ju att träffa henne igen. Vad och varför tas inte upp här, men ibland blir saker och ting inte riktigt som det är tänkt. Men det blir så ändå och tjurskallighet och missförstånd kan innebära tystnad alldeles för länge.

2013-06-13
Trevlig och snabb service, härlig stämning och återigen ställer jag mig frågan varför det är så sällan jag är på den irländska puben Buddys i Uppsala?

Vi pratade i ett par timmar och gick inte ner oss i något träsk av självförsvar, ömkan och sådant. Vi drog ett fett streck och ser nu framåt. Det är jag glad över.

2013-06-13
Min syster.

Vi har bestämt ett datum då vi ska träffas igen och liksom att bara sitta emot henne igen kändes väldigt bra. Det var oförställt och jag lämnade puben med ett varmt hjärta.

130613_03
Inte riktigt så här gammal var den Guinness jag drack ikväll.

Frida är ute på äventyr, med sina Budapestpolare. Det tycker jag är riktigt kul!

Som sagt, varför socialiserar jag inte mer med människor omkring mig? Feghet, rädsla eller helt enkelt asocial? För när jag väl gör det, oavsett vem det handlar om nästan, så är jag oftast glad och tillfreds efteråt. Så även ikväll.