Etikettarkiv: sociala

Balansgången för att hålla sig på vägen

2 juni 2017 Förmiddagsfika på jobbet

Varje fredag bjuder jobbet på leverpastej till förmiddagsfikat på smörgåsen. Det är en höjdpunkt som vissa av oss dessutom avnjöt i solen utomhus.

Där diskuterade vi också det viktiga av den sociala biten på jobbet. Hur viktigt det är med dessa andningspauser och gnabbade med arbetskamrater som man tycker om.

Delvis håller jag med om det. Att ha välvilliga och schyssta arbetskamrater omkring sig är viktigt, men det betyder inte allt. Har man arbetsuppgifter som får en att må dåligt med ångestklumpar i magen, spelar det ingen roll hur bra ens närmaste arbetskamrater är.

Har varit där. Men det har jag nu tjötat om i ett halvår… …här kommer lite mer om dagsformen:

Balansgången fungerar. Fortfarande kvar på vägen. Det går bra och de mörka tankarna är just bara tankar som går att bearbeta. Det ljusa ökas på, sakta men säkert, och det känns lovande. Nu är jag mitt i det, det jag tidigare bara kunnat i teorin. Det är både läskigt men samtidigt ger det mig kraft när jag känner att det funkar. Faktiskt en ganska häftig känsla emellanåt.

Det känns som valen är väldigt viktiga just nu. Om jag ska vara kvar på vägen eller återigen åka av. Jag har viljan och kraften att förändra mitt liv nu. Redskapen och hur den fina vägen ser ut, det kan jag mycket väl på det teoretiska planet. Omgivning och jobb har också generöst krattat åt mig och erbjudit en mjuk och fin vandring. Tacksamhet! Verkligen tacksamhet!

Annonser

Känslorna ligger utanpå

2015-02-15

Igår var det fika och datafix hemma hos Anna. I strålande väder så tog jag mig en promenad med en låda ägg under armen. Halt och dant, men jag kryssade så fint mellan isfläckarna. Det går åt många ägg i LCHF-familjen (;-)

Hon bjöd på ett LCHF-bröd som var så gott, att jag själv funderar på en egen sats. Ellet fick jag krama lite så jag klarar mig tills på fredag då han kommer till mig. Småprat och ett par timmar gick. Trevligt som sjuttsingen är det numera att träffa exkroken.. livet går in i andra skeenden och jag är så glad och tacksam över att vår relation har utvecklats på det sätt som det nu gjort. Det är värdefullt för mig.

2015-02-15

Gick en extra runda när jag var på väg hem. Vädret var helt underbart och Madonna gjorde sitt i lurarna.

2015-02-16

Idag åt jag lunch på Amazing Thai. Blev medbjuden av E och introduktion av en ny medarbetare. Det var en ny upplevelse för mig och jag lunchade med tre arbetskamrater som jag inte så ofta träffar. Väldigt glad att jag fick hänga med och där fick min sociala kompetens lite träning. Två steg framåt blev det nog i det avseende…

…men tyvärr så drabbades jag sedan av ett steg tillbaka. Svårt fortfarande att stå upp för mig själv. Vill inte utveckla det mer än så eftersom jag känner mig förhindrad att på min egen blogg skriva det jag egentligen känner fullt ut gällande vissa saker. Men det är helt ok, det får vara på det viset.

För det blev en psykiskt påfrestande dag i alla fall och mina känslor låg utanpå. Kramade om en arbetskamrat bara sådär. Vet inte vad som flög i mig? Brukar alltså aldrig vara fysisk på jobbet. Vill så mycket och vill att det ska bli bra. Tårarna låg också nära och egentligen så vet jag inte varför. Trots att jag inte vill se det, så kanske det håller på att bli för mycket på vissa fronter? Fick ändå ett fint besked som just renderade kramen och gjorde min inre stress något mildare till i slutet av veckan.

Det var i alla fall jävligt skönt att åka hem efter fikat på eftermiddagen och läsa ut boken om Andreas Lundstedt. Fly bort i en bok passade mig perfekt idag.

Nya tag i morgon. Nytt tomt blad. Påt igen! Ingen skit ska fastna på mig igen!

Valborg skippades

Ibland vet man bara inte vad man ska säga. Det går liksom inte. Ord saknas. Det bara är och då är det lika bra att vara tyst, även om en del i en skulle vilja uttrycka ett och annat. Men ibland får man behålla saker och ting inom sig. Det blir liksom inte bra oavsett om man skulle prata. Ord saknas.

Ellet väckte mig vid halv sex (alltså 17.30, inget annat). Jag somnade till och sov i nästan två timmar. Vet inte om det är en reaktion på mina dagar i Upplands Väsby? Kan vara så att jag spände mig och verkligen kämpade på med det sociala spelet och därav blev så trött idag, när jag slappnade av? Det går att jämföra med att flyga faktiskt. Jag gör det för att ta mig fram och komma någonvart, men jag kommer alltid att känna obehag. Lindra är det enda som gäller så långt det går, men helt bra blir det aldrig.

Vi skippade kasen och vi skippade faktiskt det mesta som har med valborg att göra idag. Grått och regn i luften gjorde att ingen av oss hade lust att gå ut. Vi unnade oss lite gotta och cola. Det fick vara bra så.

Tankarna far mellan hopp och förtvivlan. Försöker vila i det och inte analysera för mycket. Kämpar för att bara vara. Längtan.

Nu öser för övrigt snön ner…