Etikettarkiv: Slottet

Edinburgh & Elvis

Nu gäller det att fokusera på det positiva. Ändra tankar till att se det fina. Det handlar inte om att undvika de svarta hålen, men inte åka ner i dem och fastna gagnar mig inte alls längre. Fokusera på det fina som sagt och det som gör att jag orkar lite till. Den här jobbiga oadresserade sorgen och även ilskan emellanåt måste jag få ordning på. Det är oerhört obehagligt att ens försöka… …och det känns så utdraget och smärtsamt vissa dagar.

Har berättat om det tidigare, ni som följer mig vet vad det handlar om. En härligt positiv sak som jag ser framemot väldigt mycket är en resa!

Edinburgh, Skottland
Edinburgh Slott

Två nätter tillsammans med stortjejen och hennes kille i Edinburgh är bokat i slutet på maj. Det känns väldigt spännande. Ett besök på slottet, en vandring upp i bergen samt ett besök i gamla staden vore också väldigt roligt att få till. Äventyret börjar dock några dagar tidigare med att jag tar mig till min dotter och hennes kille i England. Sen tar vi oss till Skottlands näst största stad ett par dagar senare.

Saknar England väldigt mycket. Atmosfären och sen att få vara med dottern och hennes kille är liksom det jag längtar efter. Besöket i maj förra året var fantastiskt välgörande för mig.

Edinburgh är huvudstad i Skottland och där bor ca en halv miljon människor. Många turister väljer att gå The Royal Mile i Old town, besöka The Royal Yacht Britannia samt slottet Edinburgh Castle. Det finns en del att göra i staden. Det jag mest fiskar efter är att få vandra och se den skotska naturen.

Nu gäller det innan resan som sagt var att adressera en del känslor och sen låta dem få komma på det sätt som är menat.

Elvis 1968

Tror mamma är nära nu. Varför? Har fått sådan lust att lyssna på Elvis. Bara sådär. När mamma levde var hon tokig i Elvis. Den dagen han dog sörjde hon. Sen tog hennes köp av LP-skivor fart… …men det är en helt annan bloggpost.

Utmana, våga och gå emot

I morgon lämnar jag över allt som har med data och telefoni att göra till min efterträdare på jobbet. Det sista har jag samlat ihop på mitt skrivbord, så får hon ta det hon vill ha. Det är mycket som jag tror kan kastas. Lite vemodigt känns det eftersom jag sysslat med data sedan 1996. Men jag försöker se det som kommer och det nya som jag ska få lära mig på ett positivt sätt och någonting som kommer att utveckla mig i arbetet.

Hade medarbetarsamtal med min chef idag. Det kändes väldigt bra och det går att prata med henne om det mesta. Hon är väldigt transparent och vill alltid hitta lösningar som är det bästa för mig. Kan säga att hon är väldigt viktig för mig just för att hon tror på mig och genom detta får mig att kämpa än mer. Mitt jobb är, som jag sagt tidigare, väldigt viktigt för mig och utan det vete fåglarna hur det skulle gå. Att då också ha en chef som pushar och hela tiden ger mig energi, det är en oerhörd förmån.

Idag åt jag lunch med Tofflan. Hon bjöd mig eftersom jag ändrade siffror förra veckan. De hade världens godaste buffé med sallader och sådant man ska ha till maten. Det hade räckt bara det, men sen var det en god pastarätt till huvudrätt. Det var en fin gest av henne.

Det kändes väldigt bra att få sitta och prata direkt med henne. Ibland blir tolkningar om skeendet skeva och konstiga om det inte kommer direkt från den det berör. Tänk att jag alltid har så svårt att lära mig det, men jag är glad att jag fick denna inbjudan från henne. Tycker det visar på att hon är en ”lärare” för mig i livet om känslor som både är positiva och negativa.

Promenaden till henne på Segerstedthuset tog exakt 17 minuter från mitt jobb. För en tjockis som mig var uppförsbacken vid slottet mördande, men jag kämpade på. Tog en del bilder som du kan se i bildspelet nedan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att prata, samtala utan att döma i tanken och ha svaren klara innan, det är någonting jag får återerövra inom mig om och om igen. Men jag backar inte längre och gömmer mig. Sitter inte och muttrar i ett hörn och har ”sanningen” klar för mig.

Jag försöker och i det finns ett visst mått av tillfredsställelse även om oron och det som bromsar mig inte vill sluta att tjata om att låta bli och isolera mig. Men det minskar så fort jag utmanar mig socialt och går emot det invanda och den rädsla jag har.

Middag på Wiks slott

2013-10-07
Del av Wiks slott klädd i mörkröda löv.

Wiks slott är en konferensanläggning i landstingets regi där SLOTTET är i centrum. Det pratas mycket om spöken och dess historia är fascinerande.

Själv så var det minst 10 år sedan jag besökte anläggningen och vore det inte för att vår biskop tvingats lämna återbud så hade jag inte övernattat. Men nu blev det så när hans plats blev ledig.

2013-10-07

Hotell Ramborg. Ett fint rum med både hall och ett fräscht duschrum. Dessutom så fungerar internetuppkopplingen utmärkt, därav denna post redan i afton.

2013-10-07

Själv bor jag alltså i Hotell Ramborg men jag kunde inte låta bli att notera Hotell Anna. Ett litet hotell med mycket hög kvalité. (;-)

Mycket träd och löv ivägen för bilden på slottet.

2013-10-07

Hösten är fin just nu.

2013-10-07

2013-10-07

Stenhuset från 1751.

2013-10-07

Slottsfrun på slottet påminner om svunna tider. Sabel och svärd på väggarna och rejäla lädersoffor.

2013-10-07

Huvudföreställningen var ju middagen. Förrätt var laxbakelse på kavring, huvudrätten bestod av kryddbakad högrev med pumpapuré, stjärnanissky samt örtbakad potatis. Efterrätt var passionsfrukttart.

Det var inget fel på denna mat, det var gott och smakade bra. Numera så är det mineralvatten som gäller för mig men de andra fick ett glas vitt och ett glas rött till maten.

Men inte blev jag mätt inte! Det är ju ganska små portioner ju finare det är så att säga och detta var inga portioner för en som vill äta en rejäl middag. Fantiserade om en korvmoj i slottsträdgården, men icke… (;-)

2013-10-07

Svårt med bra bilder när man sitter nere i underjorden. Sällskapet kring bordet var bra och trevligt. Tyvärr så gick ljudet runt runt så det var så svårt att höra ens vad bordsgrannen sa. Fast helt plötsligt så kunde jag höra vad en arbetskamrat sa glasklart men problemet var bara att hon satt två bord bort.

Inte nådigt för skallen kan jag säga och när underhållningen drog igång så hade både jag och mitt pall fått nog.

2013-10-07

Försökte ge det en chans, men att imitera ABBA och sjunga allsång där de ibland sticker mikrofonen under hakan på en för ett röstprov, då kände jag bara att det fick vara bra för min del. Den typen av underhållning har jag så svårt för så jag gick upp till Slottsfrun en stund och läste dagens UNT istället.

Årets personalfest är nu alltså avklarad. Den tidigare traditionella i november blir inte av längre. Nya vindar blåser och det är bara att tugga i sig det faktumet. Visst, jag har inte gått så frekvent på dessa novemberfester de senaste åren, men de är ju tradition långt tillbaka och nog kommer jag att sakna det trots allt.

I morgon så ska vi jobba och bland annat sitta i Riddarsalen. Kanske kommer det fler bilder och lite andra ord då. Vem vet?

Mina tankar är främst hos mina barn. Linn tar hand om allt hemma ikväll och det gör mig så glad att vi kan göra på det här sättet numera. Tiden går…

Sjukt nöjd

Så nöjd med mig själv. Visst, jag var tvungen att gå med grabben till födelsedagskalaset, men tempot! När jag gick hem själv och när jag hämtade honom så stövlade jag på som ett ägg med eld i baken! Sammanlagt 100 minuter gående och så sjukt nöjd. Nu har jag lite ont i labbarna, men det är så värt det.

2012-03-16

Trodde ni att ni skulle komma undan Grimhild? Icke, icke… jag har en manisk faiblesse för bygget som ni vet och så här ser det ut idag. Längst ner på hörnet så är det idag en cykelaffär. På andra hörnet ner till vänster så ligger ett sushihak. Har jag sagt att jag kommer att bo där en dag?!

Det här gillar jag. Känns som om jag slungas 35 år tillbaka i tiden när jag ser detta. Ibland fungerar en favorit i repris.

Vretgränd, Uppsala med Slottet långt därborta. Mina kvarter när jag jobbar. En bit bort så ligger en ICA-butik där jag ofta handlar min lunch.


OBS! Bilden är kraftigt fejkad (;-). Fråga mig inte hur många bilder jag tog innan jag blev nöjd!

Så här är det på bussen nu, varje dag, när jag ska hem. Orkar fanimej inte hålla ögonen öppna och det är alltid en kamp för att inte somna. Tvångstwittring brukar vara det enda som hjälper mig att inte somna till ordentligt.

Sjukt nöjd med mig själv idag. Jag vet att man inte får säga det i vissa kretsar, men det skiter jag i. För så känner jag!