Etikettarkiv: skyddsänglar

Utefika, rumsrensning & sista tågresan med järnvägsbommarna

5 maj 2017 Fika i solen

Två dagar har vi nu suttit ute på förmiddagsfikat. Det har varit kallt, men med en extra tröja och en plats där solen lyser, fungerar det ok. Det är järngänget som går ut och vägrar följa någonting annat än almanackan. Det är ju för sjuttsingen maj nu!

Det märks att saker och ting går sakta just nu eftersom jag kom ner först till fikat och gick sist. Kan och får inte hetsa och stressa och samtidigt behöver jag så väl socialisera med arbetskamraterna och jag ser det som en del i min rehabilitering helt enkelt. Att försöka ta det lugnt. Ibland orkar jag inget annat.

Igår var en lite sämre dag på jobbet, idag kändes det bättre. Men det är så det är i mitt liv just nu. Får helt enkelt bara vila i detta. Inte tänka så mycket utan bara vara är mantrat dagligen. Det är så lätt att säga det i teorin, men att leva i praktiken på det sättet är jobbigt. Men jag kommer aldrig sluta att försöka.

Idag rensade jag ur en del från mitt rum igen som har med data att göra. [Instagram]. Det tar mer på mig än jag vill erkänna och när jag såg saker som hade tillhört en före detta arbetskamrat som idag inte mår bra, då var jag tvungen att bryta. En hel del som påminner om mitt liv som dataansvarig rensades ur. Det är märkligt för en som jobbat med det i 20 år. Det är fanimej märkligt men samtidigt så kan ingenting vara för evigt. Allt har ett slut.

Samarbetet med B som nu är ansvarig fungerar dock bra och kanske kan vi hïtta någon form, om chefen är med på det, där jag kan stötta honom och kanske ta hand om de bitar rent administrativt som han inte hinner med när han är ute och far i församlingarna eller besöker någon anställd som har problem?

Vet faktiskt inte riktigt vad som händer framöver och bara den tanken är en stor ansträngning för mig att inte tänka för mycket kring och då inte ta ut negativa saker och ting i förskott.

5 maj 2017 Katterna

Maja, Maxi och Felix är mina tre katter. De är väldigt viktiga för mig. Ser dem som skyddsänglar. De finns alltid där. Här får de lite crabbsticks som fredagsgotta.

Idag kändes det lite speciellt att åka UppTåget hem. Detta beroende på att det var sista gången som jag åkte med tåget över järnvägsbommarna. I helgen så ska de tas bort och sen är det tunnel som gäller. Filmade en liten snutt för det interna arkivet [Instagram].

En helg då jag i morgon ska träffa Clabbe i Husbyborg under förmiddagen för att hjälpa honom att bära lite möbler. Får se hur lång orken räcker, men det ska ju inte gå på ackord. (;-)

Bra dagar genom vägledning

25 april 2017 Kaffe, ljus och datorKaffe, ett ljus och en dator. Mer behövs inte för att kicka igång dagen. Känner att kraften sakta men säkert återkommer. Öppnar upp mig mer och vågar lite till, vilket i sin tur ger positiv energi.

Men det får inte gå för fort, balansen är oerhört viktig för mig att tänka på och i det finns en oerhörd utmaning och lärdom.

Det man ger ut, det får man tillbaka. Så är det ju bara och det visar gårdagen på jobbet. Det var den hittills “bästa” dagen sedan jag blev sjuk och fick diagnosen depression med utmattningssyndrom för snart 5 månader sedan.

Redan på morgonen kändes allt bättre. Att på kvällen innan sitta ner och verkligen försöka slappna av och be om vägledning vill jag tro var med mig på jobbet. Var med i början på kommunikationsfunktionens måndagsmöte vilket kändes bra. Första gången på nästan 5 månader! Bättre blev det av att C berättade om planen för vår interna webbplats. Vilket fint arbete hon gjort och jag var inkluderad i arbetet! Blev sugen att hugga tag i detta direkt…

Men det är lugn och fin som gäller. Inte gå för fort fram nu. Hade fått en skrivuppgift av HR som slutfördes igår och bara den grejen (och att jag klarade av att skriva nästan som förr) lyfte mig. Det var riktigt stimulerande och sådant är någonting jag kan tänka mig mer av i framtiden. Sekreterare Olsson (;-)

Vet ju att tillhöra ett sammanhang och få bekräftelser är någonting som är viktigt. Har ibland inte försökt att låtsas om det, men gårdagen gav mig fina ord och att jag var saknad från arbetskamrater som normalt inte “pratar” på det viset med mig, lyfte mig ännu lite till. Bästa dagen på jobbet igår och jag fortsätter att försöka se möjligheterna istället för hindren, utgå från en positiv synvinkel istället för tvärtom och be mina skyddsänglar om kraft och vägledning.

Är medveten om att det kan svänga fort och försöker vila i det jag känner just nu. Försöker inte tänka för mycket när ensamheten drar in, utan då göra saker som gör mig gott istället för att grubbla en massa. Det har jag sagt tusen gånger tidigare och sedan fallit tillbaka, men nötning och åter nötning är det som gäller.

Be om vägledning, andas och en dag i taget.

Ska inte klaga

Den här veckan har jag varit på jobbet vid tre tillfällen och tre timmar åt gången. Känner mig som ett spöke som svävar omkring. Surrealistiskt värre och medvetandeförskjutningen över sakernas tillstånd fortskrider. Det är en mycket märklig tid för mig just nu. Mycket märklig tid.

Tänk er att åka berg- och dalbana. Ena stunden lugnt och fint, nästan lite tryggt och man gosar till det för att i nästa stund nästan ramla ur vagnen och skräcken lyser i både ögon och själ. Kämpar mig krampaktigt kvar för att inte ramla ur. Svetten lackar och ångesten dunkar i mig. Sen blandar ni dessa sinnesstämningar med allt möjligt däremellan. Den färden har jag satt mig i den här fasen av detta livet även om det allt oftare inom mig finns en stor ångest inom mig att ens försöka mig på så mycket i ett enda liv. Vad tänkte jag på?

Rådfrågar mina skyddsänglar men hör eller känner ingenting. Eller så är det precis så här det ska vara nu? Vila i det. Ännu en dag.

Ska inte klaga egentligen eftersom jag nu är på jobbet igen, åtminstone kroppsligt och de som pratar med mig är vänliga. Idag fick jag även lite tid att berätta om min sjukskrivning för ett par som frågade mig rent ut varför jag varit borta så länge från jobbet. Det kändes bra att få berätta för dem hur det låg till.

Min ekonomi är ansträngd men det går ändå på något konstigt vis, även om jag dragit på mig lite mer skulder nu än tidigare. Men detta blir också en press för mig att komma tillbaka och försöka jobba alltmer. Detta går ju inte i längden, att leva på det här viset som jag nu gör.

Limbo och ett snurrande hjul. Matmissbruk som jag inte kan stoppa i dagsläget. Det är precis som om jag måste trösta mig med detta för att inte åka dit på annat som är än värre för mig än en massa nya kilon. Igen höll jag på att säga. Förstör en del för att ens orka vara kvar på “banan”.

Sen ska vi inte bara tala om den här jävla tröttheten som slår till emellanåt. Det är en mycket märklig tid som sagt.

MEN…

…ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga. Ska inte klaga mer…jag lever ju för fan fortfarande! Kan fortfarande blogga och formulera mig hyfsat. Tycker jag själv i alla fall.

Avslutar med en bild på tjejen i mitt liv. Maja aka Majvor aka Majsan aka Sisen aka Sislass aka Majzuss

21 april 2017 Maja

Önskar er som orkat läsa hit en trevlig helg!