Etikettarkiv: sjuk

Hälsingebesök & febertider

En tidig morgon i februari 2018

Två steg framåt, ett steg tillbaka. Det ger ju tillslut en positiv utveckling.

Börjar med det jobbiga och det är ju detta med orken och med det resultatet av Herr Michelin. Det går liksom inte att blunda längre och tänka att det tar jag hand om senare när jag får mer ork. För det är så att mer ork än det jag har nu kanske jag aldrig får och då måste viljan fram. Den där jobbiga viljan. För det här går inte längre. Jag måste göra någonting innan de fysiska sjukdomarna kommer på allvar.

Det påverkar ju så mycket annat också att inte må bra i kroppen. Det vet jag ju, men ändå har jag haft så otroligt svårt att göra någonting åt kroppen. Har ju också tagit till tröstätande när jag liksom inte har pallat att få ur mig vissa känslor. Helt annan väg än jag vet att jag måste gå. Men vem har sagt att det ska vara lätt? Detta att leva….

Det är det som bekymrar mig mest nu, att jag väger för mycket. Orken är och kommer heller aldrig att bli som förr, men där finns det ändå dagar då jag mår bättre och så har det varit ibland nu på slutet. Det ger mig ändå hopp om att kunna leva ett hyfsat liv i framtiden.

Det positiva är jobbet. Där växer jag väldigt mycket och det är tack vare min chef som tror på mig. Hon vill mitt bästa och tänker på att jag ska orka och det gör faktiskt att jag orkar mer! Hon ger mig positiv energi och motivation att försöka lite till. För mig en positiv spiral som jag är väldigt tacksam att den finns där just nu. Det är för mig väldigt viktigt hur chefen är emot mig och nu ser jag ju en otrolig skillnad mot hur det har varit med tidigare chefer.

Frånvaron, gungflyet och faktiskt ibland även sticken av att inte tro på mig. Sådant finns inte idag och det hjälper mig väldigt mycket att må bättre. Ger man mig förtroende och ser man mig, då lyfter jag än mer. Det har den senaste veckan visat. Sen vet jag att det inte går att lägga på hur mycket som helst på min ena halva av tjänsten, men saker som är lika och är ungefär samma som idag, där ser jag inga problem att jag blir ansvarig. Trivs ju med att administrera och se till att saker och ting är i ordning.

Chefen gav mig semester i två dagar trots att vi hade en introduktion där jag var involverad en del. Är ganska säker på att utfallet hade blivit annorlunda med en tidigare chef, Nu mår jag ju inte som förr, men jag tror ändå att det hade varit svårt för mig att få semester i två dagar för att få vara hemma och umgås med Frida som kommit på besök från hälsingeskogarna.

Mötte upp Frida igår och sen har vi pratat och umgås. Det är alltid roligt att ha henne i huset. Det blir många härliga och livliga diskussioner med henne. Hon är öppen, intensiv och gubben får sina argument vässade…

Elias är tyvärr sjuk i en förkylning som påminner om en slags influensa. Varm och snorig och ganska slut är han. Nu på morgonen ligger han bara och det är inte likt honom. Tur att det finns ipren som tillfälligt får febern att sjunka. Vi får väl se om smittan går familjen runt?

Annonser

Det hänger ihop

Ont i lederna, yr och het. Dock inte på det sätt man kan önska, utan i kroppen. I morgon kommer jag inte att jobba, det känner jag redan nu. Det är jättemånga som är dåliga på jobbet nu, med liknande symptom.

Det sätter sig ju i kroppen också om psyket inte är hundra. Så det tror jag hjälper till. För ju bättre man mår psykiskt ju större mur kan man sätta upp mot andras baciller rent fysiskt. Det är min övertygelse och det säger jag utifrån egna erfarenheter. Jag har inte varit sjuk kroppsligt på väldigt länge nämligen, även om det snoras och harklas runtomkring mig i parti och minut.

Förrän nu.

Garden är sedan en tid sänkt, orken har blivit lite sämre och känslorna har varit och är i gungning. Då kanske det är så att några baskisar hittar en öppning i den annars starka muren för att krypa in i kroppen på mig. Så kan det mycket väl vara.

Jag tror stenhårt på att våra tankar påverkar både det psykiska och det fysiska. Bra mycket mer än vad många tror. Det är ett samspel och när den ena sviktar så blir den andra svagare. Ungefär så och förvånad är jag inte att kroppen nu säger ifrån.

Det hänger ihop. Allt hänger ihop.

En sjukling pysslas om

2014-02-03

Den vänstra nallen fick Ellet när han föddes. På tröjan så står det hans namn och födelsedata samt så är det en bild när han är precis nyfödd. En nalle så kär. Den högra kom senare, men jag kommer faktiskt inte ihåg från vem och när. Vågar inte spekulera eftersom jag då garanterat har fel… (;-)

Ellet har ont i halsen. Det betyder hemma med sjukt barn för mig. Han är fortfarande lite för ung för att klara sådana här saker utan sin mamma eller pappa. När han fyller 12 år  i juli så blir det dock andra bullar. Då är det andra regler som gäller.

140203_02

Han är så ynklig med sin hosta och allt hackande. Jag gör ju då än mer för honom och springer som värsta butlern, men det besväret är mig så kärt. Curlingpappan vill ju att pojken ska må så bra det bara går när det gör ont i halsen. Starka halstabletter är inhandlade, vilket lindrar för stunden.

Det är ju bara tiden som läker sådant här. Ingen hets och stress och bra träning för mig att slå bort allt som nu kommer att ligga till sig på jobbet. För jag misstänker starkt att det blir hemmet ett par dagar till med sjuklingen.

Jobb & tankar i slingans spår

Eftersom jag vabbat två dagar för att pojken var sjuk så kände jag att jag bara måste in på jobbet idag. Några saker för webben skulle bearbetas och sen skickas ut. Och det redan igår så att säga.. men nu är jag klar och dessutom så fick jag arbetsro. Det var väldigt skönt att kunna jobba på utan att bli störd en enda gång.

Behövde steg, så när jag kom hem tog jag mig en micropaus först för att andas lite och sen gick jag ut… och jag travade på så pass att jag med råge klarade mitt mål på 10 000 steg om dagen. Jag gick *Slingan och lite till… måste säga att när jag får upp farten så går det väldigt bra detta och jag är faktiskt lite stolt över mig själv… att jag inte låter latmasken segra, utan att jag ger mig ut oavsett.

Tankar kommer till mig när jag går Slingan och idag passade jag på att ta bilder på ställen som betytt något för mig. För när jag går Slingan så passerar jag en del platser som finns i mitt minne, både positiva och jobbiga händelser kommer upp… inte alltid, men ibland.

Lekplatsen

Det är alltså en lekplats långt därborta. När saker och ting var över så tillbringade jag tid där, både själv och med de som stod mig närmast i början av separationen. Tankar om för alltid, över och förbi och viss smärta når mig när jag tittar ditåt. För det var liksom just över då och delar av mig mådde inte alls bra av vad de skapade för känslor inom mig.

Så trasigt och så förstört. Knappt någonting kvar av det som en gång var något levande och kanske stort i vissas ögon. Ingen bryr sig, förfallet får fortgå. Alla är bara i sitt och ser inte skadorna. Man orkar inte bry sig helt enkelt. Har nog med sitt.

Projekt 47:73 dog för över 5 år sedan. Det känns visst att passera där varje dag, men inte som ni kanske tror. Saknad över formationen som inte lyckades på ett sätt, samtidigt som det liksom var konstgjord andning ett par år för att verkligen försöka. Visst tänker jag tillbaka på saker och ting som hände och som med det mesta så är det blandat i känslorna. Misslyckande javisst, samtidigt som någonting fundamentalt saknades. Så då kunde det bara gå på ett sätt…

Misslyckat och förstört. Ingenting har hänt. Ledsamt på ett sätt samtidigt som jag struntar i det…

Det är ju inte stort där jag bor så visst är det så att man passerar gamla ställen hela tiden. Detta är ett av dem. Under flera år så gick jag här varje morgon när pojken skulle till dagis. Nu går jag här istället.

2013-05-04

Ibland när vi gick hem så ville han ta en genväg. Han kämpade och var inte så stor, men det gick alltsomoftast. Fina minnen och här går jag förbi varje dag nu när jag kör Slingan. Min fina pojke som börjar bli stor och som betyder allt för mig.

Ledsen kan jag bli över att jag misslyckats med att hålla ihop min familj. Jag vet, det går inte att hålla ihop saker och ting till vilket pris som helst, jag vet, jag vet och JAG VET. Men jag är i alla fall ledsen över det som blev och hur det sedan gick, att det liksom inte räckte hela vägen.

Men om dessa tankar så skriver jag bara under lösen numera eftersom jag är så trött på de förståsigpåare som alltid (i alla fall förr) måste komma med stick och ord som är självklara för mig. Det är MIN resa och MINA känslor det handlar om!

För jag kan bli jävligt ledsen och nedstämd över sakernas tillstånd! Det behöver nödvändigtvis inte handla om detta, utan resultatet av det som blev, såsom livet är idag. Det kanske är att fastna, men det är min reella verklighet jag talar om. Det går, det gör det…

* En runda jag tar runt byn, som är ca 4 km lång och ger mig mellan 5 500-6 000 steg beroende på takt, intensitet och hur jag orkar hålla igång stegen på ett bra sätt.

Valborg 2013


Kebab House hade fullt upp idag.

Eftersom mitt liv är så förutsägbart så kan jag redan nu skriva om min Valborg 2013 trots att det återstår några timmar.

Ellet var varm och hostade i morse. Han orkade helt enkelt inte att åka med mig till jobbet. Det kändes inget vidare att åka ifrån honom, men jag hade ett par saker som jag bara måste bli klar med idag. Så jag satte mig på bussen ensam. Det var lugnt på bussen även om jag hörde en del klirrande kassar så här på valborgsmässoafton.

Frida och jag möttes upp för att äta lunch tillsammans. Tanken var att vi skulle göra det alla tre, men nu var ju Ellet hängig så han blev kvar hemma. Att äta lunch tillsammans på en valborgsmässoafton i de centrala delarna av Uppsala har sina problem. Det är folk överallt och det är fullpackat på varenda matställe!! Tillslut så enades vi om Kebab House eftersom det var minst kö där, även om maten egentligen inte passar mig just nu såhär i stegtävlingstider…

Det var en ganska positiv stämning på stan och jag såg inte mycket fylla. Visst, klockan var inte så mycket men i Uppsala på denna dag så brukar många börja väldigt tidigt med att tömma flaskorna. Vi gick mot Stora Torget och kollade läget. Fullt, fullt och mycket knuffar, men gott humör hos de allra flesta. Jag som aldrig brukar skänka en slant till saker och ting kunde inte låta bli att ge några kronor till Hungerhjälpen som lirade dunka-dunka så det stod härliga till.

Jag gick sedan tillbaka till jobbet och gjorde klart ett bildspel för att sedan ta bussen hem. Där väntade min guldklimp och nu blir det nog en hemmakväll med honom. Han orkar inte med någon kase ikväll. Jag och Frida ska dock ut och vandra och då kanske vi går förbi kasen för att se hur den ser ut i år. Gör vi det så kommer det en bild här nedan senare.

GLAD VALBORG till alla mina läsare!

Valborg 2013

En liten film också från brasan!

Vissa saker ger jag aldrig upp

Först så blev jag jätteledsen men sen tänker jag att jag ska kämpa. Telefonsamtalet nu på morgonen gjorde mig väldigt orolig, det ska erkännas, men det måste ju finnas lösningar även för de svåraste problemen, även om vissa saker förändras till det sämre? För det är så att vissa saker ger jag aldrig upp och så länge jag andas så ska jag finnas där.

Ont i bröstet av andra skäl också. Hostan från helvetet ger mig ingen ro. Sover väldigt dåligt och vaknar av att det känns som om jag ska kvävas. Det tråkiga är nu att det inte bara är jag som blivit sjuk… förkylningar har ju en tendens att vandra i hela familjen innan den ger med sig.

Utanför så duggar det, temperaturen visar drygt 3 + grader och det är sista dagen i januari 2013. Det kanske är så att jag har fastnat i det förflutna, men 2013 för mig låter så konstigt, så i framtiden och det som det är långt till… 2013 är science fiction för mig…

Många saker är tunga just nu. Mycket vill jag inte skriva om, men det påverkar mig mer än jag vill erkänna. Letar så efter ljuset och saker att hålla mig i. Vissa dagar så går det så bra, vissa andra så sitter jag och undrar varför det tar emot så mycket. Svårt med andningen på mer än ett sätt.