Etikettarkiv: själ

Skit i systemet

Så mycket jävla känslor hela tiden. Två dagar då jag inte riktigt klarat av att vila och vara här och nu resulterade i tidig hemgång och sömn i ett par timmar. Det är som om behovet av sömn är konstant oavsett dag och tid.

Men jag har inte kunnat vila på det disciplinerade sätt som jag hyfsat klarat tidigare. Det har varit för mycket tankar och skit i systemet sista dagarna. Vet ju varför. Tankarna far och flyger och jag försöker fly från vissa av dem. Gamla vanliga tankemönster tog kommandot direkt efter senaste terapin med A. För det var så jävla jobbigt att ens försöka själv…

Är så rädd för den dagen då de bara kommer utan att jag kan stänga igen på det sätt som jag alltid kunnat gjort. Att bli galen helt enkelt av allt skit som väller över mig. All denna jävla svarta gyttja som jag så naivt trodde mig hade kommit över redan. Men jag är ju mästare i att ljuga för mig själv, det vet ni ju redan, eller hur!

Vissa dagar funderar på varför jag ens håller på? Varför jag utsätter mig för allt detta som går så på djupet. Vet ni varför? Jo, för jag vill bli hel och det är i detta livet. Jag vill inte fortsätta på det livshjul av liv då jag gör andra illa och ljuger för mig själv hela tiden, då jag flyr från den jag är i alla olika känslorna. Jag vill bli hel och i det också tycka om mig själv. Acceptera den jag är i alla dess riktningar. Kunna se mig själv i spegeln och inte känna avsky. Stå upp för den jag är, även om det är besvärligt i vissa lägen. Vara mig själv och bli en hel själ för första gången, i alla fall så nära som det går. Det är därför!

Jag behöver hjälp av A. Det vet jag. Hoppas hon orkar med mig. För ingen annan har hittills gjort det. Antingen har jag tröttnat eller så har de dragit och tyckt att jag har varit falsk, hemsk och jag vet inte vad. Hoppas hon orkar hela vägen med mig. Om inte, så blir det att ”vända igen” och komma tillbaka och det vill jag inte. Jag vill komma vidare nu och slippa detta helvete igen. Ja, jag ser jorden som helvetet och inte någonting annat som de så kallade lärda försöker lura i oss. Helvetet är här och nu.

Skriva av sig och dela med sig. Kanske förstår någon, kanske någon inspireras av min kamp. Kanske följer med mig i så mycket.

Annonser

Grattis, Anna!

Anna 14 november 2015
Middag i Stockholm innan Madonna 14 november 2015.

Hon är mor till våra barn. Hon har funnits med i mitt liv nu i snart 26 år. Hon har betytt väldigt mycket för mig för att utvecklas som själ i alla de känslor som vi har tillgång till. Idag är jag väldigt glad och tacksam över att kunna kalla henne för min vän.

Vi har haft en gemensam resa i det här livet som fyllts av utmaningar men också med många fina minnen och då främst mellan åren 1991-2007. Finns ingen själ som utvecklat mig mer. Vi båda är föräldrar till tre gemensamma barn som sagt och jag är tacksam och glad över att hon är mor till våra barn.

Idag är en stor dag för Anna och jag ska givetvis finnas med på ett hörn för att fira födelsedagen. Önskar henne allt gott i resten av livet och att åren blir många många fler. Du finns nära mitt hjärta och kommer så att alltid finnas.

STORT GRATTIS PÅ DIN FÖDELSEDAG, ANNA!

Sorg och ångest

Nu ska jag vara allvarlig. Det illustrerar jag med blommor från Israel.

Blommor från Israel 2016

Sorg och ångest.

Blommor från Israel 2016

Den här vintern/våren har lärt mig en massa saker som jag hade glömt bort eller som jag inte trodde gällde mig.

Blommor från Israel 2016

De människor jag dras till, de dras inte till mig. De människor som dras till mig, de dras inte jag till.

Så har det nästan alltid varit i mitt liv. Har det inte varit så, då har jag fegat ur och inte tyckt mig vara värd någonting. Straffat mig ur och liksom tappat det helt.

Blommor från Israel 2016

Självklart så försöker jag rannsaka mig själv om varför det är på detta viset. Hamnar hela tiden i en skuld jag behöver betala tillbaka. En gammal sådan som spänner över tidigare liv.

Blommor från Israel 2016

Det är så mycket som har gått åt rätt håll för mig det senaste åren. Men den största längtan består.

Blommor från Israel 2016

Idag vet jag också att jag dras till människor och inte kön. Ett tag trodde jag att jag var homosexuell till 100%, men så är det inte. Det vet jag idag.

Blommor från Israel 2016

Var helt övertygad ett tag om att det är en man som jag ska leva med. Men idag är jag inte alls lika säker efter känslor som kommit till mig och som jag inte trodde fanns där. Känslor som överraskade mig.

Blommor från Israel 2016

Men jag är mer än lovligt förvirrad när det handlar om känslor till andra människor oavsett kön. Men en sak är jag helt säker på idag och det är att jag kan attraheras även av kvinnor i djupet av min själ. Inte bara män…

Blommor från Israel 2016

Ibland känns det som om det är mitt kall att lära mig att avsluta det här livet i ensamhet. Att leva ensam och inte hitta någon partner. Försöker vila i det faktumet, men då kommer känslorna direkt till mig: Sorg och ångest.

Försöker släppa taget om dessa tankar och låta det bli som det blir, men jag blir ständigt påmind om att det finns någonting annat. Då är det svårt att se tiden an och hoppas att någonting händer ju mer social jag blir och som jag faktiskt har blivit sista åren. Jag försöker och jag förlorar.

Blommor från Israel 2016

Det är både fördelar och nackdelar med att lära känna sig själv på djupet. Det jobbigaste för mig är att längtan efter någon att älska har blivit allt starkare. Någon att dela mitt liv med, skratta och prata allvar och beröra. Beröra och krama om. Ett livslångt team i vått och torrt.

Vänner har jag så det räcker och jag är väldigt glad över dem, men det är inte ytterligare en vän jag vill ha…

Blommor från Israel 2016

Det är bara mig själv jag kan vända mig till. Försöka förstå och vila i det som är. Men ibland så förstår jag inte saker och ting och det känns tufft att skaka på sig och försöka igen. Gå vidare och inte känna så jävla mycket. Sorg och ångest.

Märklighet, kärt besök och den stora tacksamheten

Kanske är det en vändning på gång nu? På allvar och i djupet och där jag var 2003 när “livet” bromsade upp mig och jag tappade en del. Ska inte säga att det var förgäves och ett bakslag, för ingenting vi är med om i livet är förgäves.

Det finns en mening med allt som vi går igenom, positivt som negativt, men det känns som om jag är tillbaka dit jag var på väg 2003… …nu med en annan mogenhet, förståelse och även mod som jag saknade då för 13 år sedan.

Ska vara ärlig och säga att jag inte riktigt vet hur det hänger ihop och varför det kommer just nu. Men det jag vet är att öppenhet och en kärleksfull syn på livet hjälper mig väldigt mycket. Att tro på mig själv och att jag är en del i någonting så mycket större. Så fort jag låser mig och tänker negativa tankar, så mår jag dåligt och får ångest. Men öppnar jag upp och vänder på saker och ting så förändras det till någonting positivt och de sista dagarna till ibland nästan euforiska känslor som jag inte varit med om tidigare.

Fick idag ytterligare en aha-upplevelse som rörde om rejält inom mig. Var på väg hem från jobbet och såg en själ som jag inte sett på åratal. Blev alldeles paff eftersom jag alltså inte sett personen på nästan 15 år och nu helt plötsligt så stod personen bara där. På andra sidan övergångsstället!

Det märkliga var att jag igår tänkte tankar som var väldigt positiva om just den personen. Tänkte på personen ur ett andligt perspektiv och hur mycket personen hjälpte mig innan 2003. Tänkte på saknaden och över hur jag sumpade bort personen när mitt ego tog över och förstörde allting.

Nu stod personen där! Men inte vågade jag titta upp och heja. Tyvärr så var jag för feg att göra det som hjärtat för en sekund ville. Jag styrdes tyvärr av gamla rädslor och som jag ångrade det när jag satt på tåget. En mycket omskakande och märklig upplevelse var det i alla fall.

Jace Ahlbom Hunter

Tog en ledig eftermiddag från jobbet för att träffa Carro & Jace. Det var en ynnest att få vara tillsammans med dem under ett par timmar. De är så fina själar och jag känner sådan värme för dem båda två.

160414_01

Maja ville vara med en stund.

Jace & Maja

Den här bilden gillar jag väldigt mycket. Jace och Maja tittar på varandra.

Jace Ahlbom Hunter

Man smälter ju som jag vet inte vad. Vilket ljus han är, Jace!

Det är så roligt att ha blivit vän med Carro. Hon är Linns vän från början, men vi har kommit varandra nära och pratar mycket om existentiella frågor och hon bevisar mycket väl att ålder bara handlar om siffror och inte hur man är på insidan.

Vi träffas inte så ofta, men när vi träffas så pratar vi massor och det känns så värdefullt för mig. Det är både roligt, intressant och lärande. Hon har mycket vishet och klokskap inom sig. Det finns paralleller mellan oss och det vi går igenom.

Ibland är det svårt att med ord förklara vad en människa betyder för en. Så är det med mig just nu gällande flera själar runtomkring mig. Jag har inte orden, bara tacksamheten. Den stora tacksamheten!

Livsstilsmässan

2016-04-09 Livsstilsmässa

Livsstilsmässan i Uppsala besökte jag en sväng tillsammans med syrran och två andra vänner. Det var både stort och smått men ingenting var så pass intressant att jag testade eller köpte med mig hem.

Faktum var att jag vid vissa bord kände en slags olust om jag ska vara uppriktig. Kändes som att vara på Kiviks marknad, men det fanns även sådant som kändes seriöst och väl menat.

Huvudsyftet var att gå på storseans med Benny Rosenqvist. Han har jag läst flera böcker av och tycker han verkar vara en klok och vis själ. Första delen av de två timmarna var ren seans och under den andra delen fick vi ställa frågor. Han bjöd generöst på egna upplevelser och till stora delar kände jag att hans bild av varat är samma som jag själv har. 80% köper jag rakt av och resterande 20% kände jag själv viss tveksamhet till.

Ett exempel är detta med att vi bara har “rester” av 4 liv tillbaka med oss i det här livet samt att det finns mörkare krafter från andra solsystem här på jorden för att utmana oss, så kallade psykopater… har lite svårt att ta till mig denna medvetna ondska eller hur jag ska uttrycka det.

Ingen föds programmerad ond, oavsett vart den kommer ifrån… vi är blanka från början ur alla aspekter. Benny nämnde också någonting om att vi har tre fribiljetter i livet när vi är nära döden men ändå får leva vidare. Det fick jag inte riktigt ihop med mitt inre och de tankar jag har kring detta med liv och död eftersom jag alltid känt att det handlar om vad man bestämt innan man går ner…

Satt och funderade också på detta med unga och gamla själar och när man liksom kommer till och blir ett medvetande… när man är gammal själ och tillräckligt vis, vad händer då? Går man upp i någonting gemensamt och försvinner eller börjar man om då? Kommer man dit någonsin? En del funderingar kring tiden susade också förbi, men jag frågade aldrig om det…

Vid ett par tillfällen rös jag till som en tok och det tror jag betydde att just de partierna är viktiga för mig själv just nu att infoga i mitt egna liv, där jag är så att säga. Det handlade en del om karma och relationer och hur viktigt det är med positiva tankar och sådant. Rosenqvist är ärlig i sitt uppsåt och inte ute efter att lura människor genom så kallad cold reading, även om jag ibland fick känslan att han av ren otålighet tolkade vissa andar på ett sätt som ibland inte stämde helt. Han har gjort detta så många gånger och kanske går en del på rutin i det egna inlyssnandet?

Ähh, jag vet inte… mycket var rena fullträffar som han inte kan ha haft en aning om så det är för mig inget tvivel överhuvudtaget om att han har en ledning rakt upp. Vet inte vem jag ska övertyga eller inte med min recension av hans seans?!

En känsla jag dock fick är att han ofta får stångas mot oförstående människor som gör allt för att dra ner honom och vara negativa. Ett stressat liv där han far fram och tillbaka och glömmer bort att ta hand om sig själv var också en tanke som dök upp vid ett tillfälle hos mig.

Han berättade bland annat om att han kände sig hemma i Rom där han varit 48 gånger och att Venedig var en stad som han inte alls ville vara i. För mig är ju London en stad jag älskar och vill åka till hela tiden och för mig var Rom en stad jag bara ville ifrån…

2016-04-09 Livsstilsmässa
Syrran med väninnan B.

På tal om att vilja ifrån, när seansen var klar så ville jag bara ifrån alltihopa. Vet inte riktigt varför, men jag kände mig helt dränerad och slut. Vi lunchade dock först allesammans innan jag åkte hem och slocknade i soffan.

2016-04-09
Syrran och jag efter storseansen med Rosenqvist.

Är inte alls i fas just nu. Svårt att sätta ord på det. Känner mig fel i livet och har faktiskt ganska jobbiga tankar och känslor inom mig. Livsstilsmässan och dess energier förstärkte den bilden och det motstånd som av någon outgrundlig anledning finns inom mig.

Tror att det handlar om rädslor att förändras. Att jag krampaktigt håller mig kvar vid det gamla, både vad det gäller mitt boende och jobbet. Inte vågar söka relationer och ta initiativ. Min egen lilla limbo. Ibland känner jag mig väldigt långt ifrån mig själv eller hur jag ska uttrycka det. Sen det här med sorgen som bara finns där. Sorgen över att det blivit som det har blivit och i det kommer det jag skrev om i förra bloggposten, denna självömkan.

Det är ändå viktigt att gå och lyssna på sådana som Benny Rosenqvist för mig. I botten så vet jag egentligen det jag behöver, men det är nyttigt att bli påmind och inte tappa bort sig själv och vad jag gör här på jorden. Det är så lätt att glömma bort och bara leva på ytan och i det materiella.

Det hänger ihop

Ont i lederna, yr och het. Dock inte på det sätt man kan önska, utan i kroppen. I morgon kommer jag inte att jobba, det känner jag redan nu. Det är jättemånga som är dåliga på jobbet nu, med liknande symptom.

Det sätter sig ju i kroppen också om psyket inte är hundra. Så det tror jag hjälper till. För ju bättre man mår psykiskt ju större mur kan man sätta upp mot andras baciller rent fysiskt. Det är min övertygelse och det säger jag utifrån egna erfarenheter. Jag har inte varit sjuk kroppsligt på väldigt länge nämligen, även om det snoras och harklas runtomkring mig i parti och minut.

Förrän nu.

Garden är sedan en tid sänkt, orken har blivit lite sämre och känslorna har varit och är i gungning. Då kanske det är så att några baskisar hittar en öppning i den annars starka muren för att krypa in i kroppen på mig. Så kan det mycket väl vara.

Jag tror stenhårt på att våra tankar påverkar både det psykiska och det fysiska. Bra mycket mer än vad många tror. Det är ett samspel och när den ena sviktar så blir den andra svagare. Ungefär så och förvånad är jag inte att kroppen nu säger ifrån.

Det hänger ihop. Allt hänger ihop.