Etikettarkiv: sifferbyte

Årets sifferbyte

Denna fina blombukett stod i hemmet när jag kom från jobbet idag. Den var från Linn och Jordan och orden och handlingen fick mig att börja gråta. Så fint av dem. Längtar så att träffa dem i december!

Årets sifferbytesdag går mot sitt slut. Några har grattat mig, men jag har inte nämnt dagen för någon eftersom jag inte gillar att fylla år. Blir jag firad på något vis, är det ok, men det är ingenting jag skyltar med och uppmuntrar.

Hade en diskussion med M på jobbet om födelsedagen (hon kom ihåg) och för henne är det att fira livet, att man klarat ett år till så att säga. Så kan man kanske se på det, men jag har en mycket mörkare syn. För jag känner att jag inte gjort någonting speciellt för att födas och då vill jag inte fira det. Tycker det är jobbigt att stå i centrum och uppmärksammas på det sättet och då speciellt av utomstående eftersom jag liksom inte ser någonting stort med att fylla år. 

Jag vill fira sådant jag är stolt över och för mig kommer den 6 april att bli en sådan dag. Den är redan det faktiskt, då unnar jag mig något extra. Det är roligare för mig att fira någonting som jag har klarat av och faktiskt är stolt över. Inte att jag föddes, men som sagt vi har olika uppfattningar om födelsedagar vi som vandrar här på jorden.

Som vanligt till mycket i livet är jag dubbel gällande födelsedagar eftersom jag vill fira familjens födelsedagar och då känns det helt ok. Mina fina nära och kära vill jag måna om och att de uppmärksammas, det är liksom någonting annat…

Sen blev jag ju själaglad över blombuketten och de fina ord jag fick från Linn och Jordan idag. Det värmde gott i pumpen. På fredag firas jag lite igen, då av familjen och det känns helt ok.

Annonser

Som om jag ingenting lärt

Försöker andas och tänka på det positiva som händer i mitt liv. Men drömmarna tar mig tillbaka till utopin, det som aldrig blir. Vet inte varför jag gång efter annan påminns och blir så ledsen över det som aldrig kommer att bli?

Ta beslut och lyssna på de som bryr sig om mig har jag gjort. Fast egentligen vill jag bara springa och gömma mig. Men jag ska genomföra en sak över sifferbytesdagen, även om det blir en fullständig katastrof. Vet att det är så i mina tankar, men sen när jag genomför sådant jag är livrädd för blir det oftast ok, ibland till och med bra. Men att ta lärdom, det verkar inte gå. Att se att jag duger och att det funkar… …hur svårt kan det va?

181109 Rensa bilder

På jobbet har jag rensat i bildarkiven. Bilder på folk som går att identifiera skänkes till vederbörande. Hur vi ska göra med de oidentifierbara får vänta en aning tills GDPR tolkas av de som bestämmer på jobbet. Mycket har kastas och kommer att kastas. Men jag tycker det är en fin gest att ge personerna på bilden ett minne från stiftet.

Detta har fått min hjärna att gå på högvarv med tankar på saker som tangerar. En text om stiftets historia har påbörjats och till det har jag letat fram bilder och även lämnat in diabilder från mitt första år som ska omvandlas till digitala bilder. Tycker att stiftets historia sedan första stiftsbyrån startade 1951 saknas. Har till detta arbete tagit Claes Göthberg till hjälp eftersom han är ett levande arkiv gällande stiftsbyråhistorien.

Familjebilden är halv. Tappat fokus och ork att ens försöka förändra det som är. Tycker det inte ligger hos mig. Att julen inte kommer att bli som förr, det är ett som är klart om inget radikalt sker de närmaste veckorna. För det är alltid så att barnen kommer först. Alltid!

Döden är nära mig just nu och det är inte nödvändigtvis enbart negativa tankar. Kanske är det en anpassning inom mig att inte vara så rädd. Att se den stora bilden och förstå att detta är en liten del i det stora. Men så svårt är det när egot hela tiden påtalar skitsaker för mig. Som om jag ingenting lärt…

Åldrande & bättre på jobbet

Trädet Resecentrum

Vid Resecentrum står detta stora träd just nu naket och bara väntar på värmen. Bilden togs igår när jag satt i solen och väntade på bussen. Innan hade jag varit på lunch med goda vännen Clabbe.

Det blev en kort arbetsdag eftersom jag före lunchen träffade C för andra gången. Hon är bra och jag har förtroende för henne när vi kryssar mellan mina delpersonligheter enligt psykosyntesens idealmodeller.

180411_02

Det är inte ofta jag fångar alla tre katterna på samma kort. Här sover de ganska nära varandra i soffan.

Tyvärr börjar Maxi visa oroande tendenser som indikerar på att han inte mår riktigt bra. Jag ska avvakta lite till innan jag tar honom till veterinären, men det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag då inte riktigt vet vad som kommer att hända med honom. Så länge han äter, kurrar och inte dra sig undan avvaktar jag, men han har smalnat av en del och så för jag för mig att han dricker mer vatten än vanligt. Tycker också att han är sävligare och mer trött än tidigare. Allt går liksom lite sakta, men jag ser inte att det är fel på balansen eller att han verkar konstig. Är lite orolig för att det är saker som det inte går att göra så mycket åt. Han fyller 14 år den 15 augusti.

Förmiddagsfika ute 12 aptil 2018

Vi har haft några riktigt fina dagar nu. För andra dagen i rad blev det utefika både vid förmiddagsfikat och lunchen. I solen värmde det på riktigt fint. Vi var inte så många som vågade ut, men både Eva och Mats gjorde mig sällskap.

12 april 2018 Eva i solen

Hon kommer att bli en av mina närmaste arbetskamrater på den ena halvan av min tjänst. Det handlar om administration och flera olika system som vi ska ta hand om tillsammans. Personalsituationen på jobbet har ändrats under våren och flera problem måste lösas. Måste säga att saker och ting börjar komma ”på plats” på ett riktigt bra sätt och jag trivs bättre än på flera år. Visst kan det vara jobbigt att tänka för mycket på allt som kommer till och att ansvaret ökar, men samtidigt jobbar vi så bra tillsammans i den administrativa gruppen där chefen varit så stöttande, att det också stimulerar mig och gör att jag vill göra det bästa jag kan för att få allt att funka utifrån det jag kan påverka. Får man förtroende, ansvar och pushning från sin chef som jag inte upplevt tidigare, då växer jag. Då vill jag dra mitt strå till stacken helt enkelt så gott jag nu kan.

Mitt medvetande har förändrats och kanske är det inte något som jag ska grubbla över. Att jag åldras samtidigt som jag klarar av att vara i nuet på ett litet annat sätt är nog de största anledningarna. Ibland skrämmer det mig, men lika ofta är det på ett sätt skönt att inte riktigt vara ”med” på samma sätt som förr. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på något annat sätt och nej, det handlar inte om demens eller att jag börjar bli än mer virrig än vanligt.

Förkyld och snorig har gjort att Elias inte gått i skolan den här veckan. Han är hos sin mamma och vi får se om han orkar ta sig till mig i morgon eller om det blir i helgen. En mamma som ändrade siffror igår och som jag ska fira på söndag. En riktig femetta om du frågar mig! (;-)

Vattenpölar, hjärnspöken & sifferbyte

Nu är äntligen snön på väg bort. Stora vattenpölar när det smälter.

Blötan

Det smälter…

Idag var jag på kurs. Det var länge sedan och jag måste säga att innan var jag väldigt ångestriden och nervös. Vet egentligen inte varför, men så var det. Någonting inom mig drar igång och jag vill liksom bara strunta i alltihopa.

Gick emot den känslan även om det var svårt idag. När jag sedan kom till jobbet fick jag stöd av chefen, vilket gjorde att det kändes bättre. Sen är det som vanligt att det var inga problem, allt gick hur bra som helst. Dessa hjärnspöken spelar mig ofta spratt och ändå är jag medveten om dem och vet att det just bara är hjärnspöken. Men ändå kommer de och ändå är jag ibland på vippen att lyssna på dem.

Idag gjorde jag inte det och det känns väldigt bra nu efteråt. Det är som att börja om på ett sätt detta att utmana sig själv och då främst med okända människor. Tyckte att jag var en bra bit på väg, men sen föll jag ner djupast i källaren och nu är det som att börja om igen med dessa utmaningar.

Kursen var ok, men sorlet emellanåt var tröttande. En del av dem som var på kursen kändes som om de var på kurs för att vara sociala med andra än att ägna sig åt det som kursen handlade om. Blev helt slut i huvudet av allt surr och flamsandet.

Har beställt en resa till England och ni kan ju tänka er hur hjärnspökena redan har börjat bearbeta mig. Jag slår ifrån och kommer att åka, men vet att kampen blir både lång och jobbig innan jag sitter där på planet och är på väg.

Idag byter min älskade syster siffror. Pukor och trumpeter för henne!
pexels-photo-450301.jpeg

Grattis på din dag, syster!

Dubbelt grattis!

2016-04-26 Grattis Tofflan!

Idag är det en glädjens dag!

Tofflan byter siffror och är dessutom numera fast anställd! Som hon har kämpat och idag så bar det frukt. Det var härligt att få ta del av detta.

2016-04-26 Blommor från en vän

2016-04-26 En fin dag!

Det värmer att se henne så glad på sin födelsedag. Hon är så värd denna framgång efter åratal av kamp. Det har varit tufft många gånger, men nu är det äntligen ett nytt kapitel som börjar. På hennes födelsedag…

2016-04-26 En fin dag!

2016-04-26

Jag och Elias tog bussen hem till Tofflan och Anna efter avslutad skola och jobb. Där bjöds vi på tårta och en härlig stämning. Vi kom med ett hårt paket som innehöll böcker och sen unnade jag mig en bit av tårtan idag. För det var verkligen läge att fira lite extra en dag som denna.

2016-04-26

Dubbelt grattis Tofflan!

En inbyggd tvivlare

Kjerstin Dellert. Foto: Lars Jacob for CabarEng
Foto: Lars Jacob

Vad tycker du om att fylla 90, Kjerstin Dellert?

– Det är vidrigt!

Dessa ord från intervjun med Dellert inför hennes födelsedag den 4 november har fastnat hos mig.

Det är lite så som jag känner, trots att jag “bara” fyller 50. För att fira egna födelsedagar har aldrig varit bekvämt för mig. Någonsin.

Dels har vi detta med att stå i centrum. Vara den som fokus ligger hos. Ha uppmärksamheten och hålla inför alla. Inte skämmas och göra bort sig. De känslorna ligger djupt och har alltid funnits där.

Dels har vi detta med att för varje sifferbyte, så är jag ett steg närmare döden. Så är det ju och att manifestera detta, det har jag alltid haft svårt för. Har inte begripit varför man firar när man blir äldre. Att fira prestationer och saker man är stolt över, det är någonting helt annat.

När jag nått en mil under en timme eller nått ett mål gällande min vikt, då vill jag fira. Då känner jag att det finns anledning, men bara för att jag blir äldre? Inte min grej…

Blir också irriterad när människor försöker ta ifrån mig det jag faktiskt känner. Inte tar mina känslor på allvar utan bara viftar bort det som om jag koketterar och överdriver. 50 är det nya 30 är ett uttryck jag avskyr. Det är härligt att bli äldre, du blir klokare och mognare och jag vet inte vad jag får höra. Visst, många vill bara väl, men det blir ibland tröttsamt med alla ord som försöker vifta bort förfallet.

När jag tänker lite djupare på döden så får jag så dubbla känslor. Känslan av att faktiskt en dag dö och försvinna från den här kroppen och de relationer jag nu har, det är en skrämmande känsla. Den är outhärdlig att tänka på för länge. Samtidigt så får jag tröst genom att jag VET att mamma finns där och tar emot mig.

Fast ibland är det som om jag inte riktigt litar på mina upplevelser och även det andra sagt till mig, oberoende av varandra. Det är som om det alltid finns en tvivlare inbyggd i mig.

Det kanske är som det ska vara, att tvivla och inte vara säker på någonting egentligen. Ja, ja, nu är det så att det blir nya siffror på lördag. Det är bara att tugga i sig om jag vill vara kvar här på jorden. Alternativet lockar mig inte numera, utan självklart vill jag vara kvar så länge som jag får. Men nog är det vidrigt alltid att passera detta stadie i det här livet.

Så känner jag och det tänker jag inte ljuga om. Sen att det kommer några fina själar på lördag, det uppskattar jag givetvis även om jag försökt hålla ner det hela så gott det går.