Etikettarkiv: saknad

Maxi – så saknad

101107_Maxi

Maxi – jag saknar dig hela tiden. Så mycket försvann den där dagen i april. Min älskade vän, som alltid fanns där. Det gör ont i mig och jag känner sådan oerhörd saknad.

Älskade, älskade Maxi. Det är så overkligt att inte ha dig i huset. Fortfarande.

Annonser

Ute-Maja, Maxi-saknad & fotbolls-VM

1806_maja träd

Maja är nästan ute på samma ”villkor” nu som Felix. På morgonen (när jag är hemma) släpper jag ut henne och sen får hon hållas. Hon har hittills alltid kommit tillbaka efter ett tag och i det är jag ganska trygg. Givetvis har hon ett halsband med en liten pingla på där hennes namn finns och ett nummer till mig.

Nu på sommaren går det bra, men vi får se hur det blir i höst. Om hon vill vara ute då ens. Fast jag är lite harig och har hon varit ute lite för länge utan att pinglan ljuder, då måste jag lokalisera henne.

Maxi_minne

Usch, det här med Maxi är svårt att ta in, fortfarande. Tänker på min fyrfota vän varje dag. Saknar honom så oerhört att det gör ont och då speciellt på kvällar och nätter. Gråter ibland och känner hur en del av mig själv försvann den där dagen i april. Han var väldigt viktig för mig. Sådan saknad. Jag älskar verkligen de andra katterna också, men kommunikationen med Maxi var speciell. Han kunde jag ”prata” med på ett ovanligt sätt och bara genom hans ögon ”förstå” hur han mådde och vad han ville.

De blir som ens barn och jag känner att en del av mig också är borta. Första tiden var det ens svårt att ta in att han inte skulle komma tillbaka, även om jag var med på slutet och förstod vad som hände på ett plan. Han var så dålig och mådde inte alls bra och i det måste jag tänka för att orka vidare. Min fina Maxi. Hoppas han är på en bättre plats nu.

Dagen är oskriven. Som så många andra i mitt liv. Att hitta det positiva med det kämpar jag med hela tiden. Jag är ju med bil nu, så möjligheten att åka ut på kortare utflykter finns ju där. Vi får se vad som händer.

Fotbolls-VM pockar också på uppmärksamheten… matchen igår mellan Portugal och Spanien var ju fantastisk underhållning för oss som gillar fotboll. 3-3 och härligt spel under långa stunder. Det är fotbolls-VM för mig det som dessa länder bjöd på.

ronaldo_portugal2018

Man kan säga vad man vill om Cristiano Ronaldo och hans filmande, men han är en oerhört skicklig fotbollsspelare. Tre mål och ryggraden för sitt Portugal. Tänk om han inte höll på och föll hela tiden och sökte frisparkar och straffar. Det tycker jag solkar ner det hela en aning. Det är så medvetet från hans sida och motståndarna får hela tiden vatten på sin kvarn.

Sjuk katt & Maxi överallt

Lucifer201709

Det finns en liten kattpojke i StorHemmet som inte mår så bra just nu. Igår var han med sina mattar på det stora djursjukhuset till en bra bit in på natten för undersökningar och kontroller. De fick inget riktigt bra svar på varför Lucifer inte får behålla maten och fortsätter det kanske det slutar med ultraljud och grundligare undersökningar. Tycker så synd om honom och hans mattar just nu.

Just när detta skrivs verkar han få behålla maten förutom en gång i morse. Håller mina tummar och tår för att det fortsätter så för Lejonkungen!

180513_katterna

Något muntrare är den här bilden jag tog på Felix och Maja för ett par dagar sedan. Tycker den ser härlig ut. Maja får gå ut en liten stund varje dag efter att jag har kommit hem från jobbet. Så fort jag tar fram halsbandet med plingan så springer hon till altandörren. Hon vet precis vad som väntar… klok som en pud…. förlåt katt! (;-)

Ser på gamla bilder att de senaste 10 dagarnas högtryck med solsken hela dagarna och en temperatur på en bra bit över 20 grader har gjort att blomningen och ”det gröna” gått snabbare i år än förra året. Ser t ex att syrenerna är på G redan nu…

Ser också en massa bilder på Maxi. Det gör ont i mig. Känslan av oundviklighet och för evigt slår emot mig och jag har så svårt att ta det till mig. Så förbannat det hela. Sådan saknad.

Maxi20110512

Maxi den 12 maj 2011

Hyllning till Maxi

180504_Maxi tavla

Nu hänger han på finaste platsen i vardagsrummet. Min älskade Maxi som lämnade mig för två veckor sedan. Det är fortfarande svårt att ta in och förstå. Det känns som om han bara är borta tillfälligt och snart kommer tillbaka igen.

Bilden är tagen 2011 i januari och jag bara älskar den. En otroligt rörande sak hände efter att tavlan hängt uppe en stund. Maja tittade på tavlan och ställde sig på bakbenen och vevade emot tavlan. Hon såg att det var Maxi och ville komma dit. Helt otroligt och jag kunde knappt hålla tårarna tillbaka. Fina Maja hon saknar också Maxi.

MaxiJerry

Tror att jag hållit tillbaka känslorna och den verklighet som nu är. Det kommer stunder då jag ser Maxi och millisekunder senare förstår att det bara är min önskan. Har liksom tappat lusten till mycket efter förlusten av min älskade katt.

101107_Maxi

Älskade Maxi, jag ser dig sitta och titta ut. Tänker så mycket på dig och saknar dig så det gör ont. Det är en känsla som jag inte riktigt grejar förstår du. Jag var inte riktigt redo för detta och att du skulle lämna mig så snart. Att det skulle sluta på det här sättet har jag väldigt svårt att acceptera. En del av mig dog när du lämnade jordelivet. Du vet hur mycket du betydde för mig under de stunder livet var svårt för mig.

Min fina älskade Maxi. Saknar att gosa med dig, krama dig och få dina buffar. Dina ögon när du tittade på mig och jag förstod ofta vad du ville.

Tavlan är en hyllning till dig och jag kommer så länge jag lever att sakna dig och tänka på de fina år vi hade tillsammans.

Bröderna Felix & Maxi

Detta bildspel kräver JavaScript.

Maxi var bror med Felix. De föddes 15 augusti 2004 i Skogs-Tibble, Uppland. De hängde ihop i alla år fram till Maxis död 20 april 2018. Har hittat ett gäng bilder med dem tillsammans som du kan se i ett bildspel ovan. De är så fina tillsammans.

Saknar Maxi så det gör ont i mig. Har svårt att släppa fram det jag känner. Sväljer och håller tillbaka fast det inte är medvetet. Har märkt att Felix är närmare mig nu. Vill alltid gosa och sätter sig där Maxi satt på soffan. Maja har också tagit mer plats på ett positivt sätt sedan Maxi tvingades att lämna detta jordeliv.

Det är positivt, men att inte ha Maxi här är sorgsamt och veckan som gått har varit jobbig. Vaknar på nätterna och kan inte somna om på ett bra tag. I natt drömde jag dessutom om kvinnan som förgiftade mitt hjärta under en tid. Ja, jag kan inte säga på annat sätt idag eftersom hela den historien har fått mig ur balans under lång tid. Trodde jag var på väg vidare, men nattens dröm var så stark och samtidigt ledsam när jag vaknade. För i drömmen blev utfallet ett helt annat än i det verkliga livet. Omedvetet blir då kärlek ”farligt” för mig och känslan av oduglighet får sig ytterligare en spik inhamrad i den del jag försöker komma ifrån.

Är glad att Felix och Maja är kvar hos mig. De tröstar mig och jag försöker verkligen att komma vidare. En vecka senare ser jag Maxi överallt och då speciellt på natten. En gång var jag övertygad om att han satt i kontorsstolen i mitt rum och tittade på mig. Men jag vet inte, ibland har jag svårt att skilja på verklighet och fantasi. Allt och alla som jag älskar försvinner för mig. Så känns det i de stunder då de svarta molnen vägrar att flytta på sig. Men jag vet ju att många är kvar och just de måste jag fokusera på.

Terapin igår var väldigt tuff. Kom in på varför jag flyr hela tiden och hon satte ord på det jag inte kan/orkar se just nu. Blev berörd men som vanligt, och som jag gjort i stora delar av mitt liv,  svalde jag. Min längtan efter närhet och att någon kramar om mig, säger någonting snällt till mig (som jag kan ta till mig) gör att jag istället flyr in i glass, choklad och ätandet. För att slippa känna någonting överhuvudtaget. Funderar mycket på varför promenader och motion inte fungerar längre.

Har också tappat i ork en del. Hjärnan ”stänger av” eller hur jag ska uttrycka det, tidigare på dagen än för ett tag sedan. Orkar liksom inte mer. Det enda som hjälper då är vila och att få så tyst omkring sig som det bara går. Det blir som Moment 22 eftersom detta gör saker med mig som inte gagnar det liv jag försöker leva idag. Är heller aldrig helt själv längre av olika orsaker.

Maxi och Felix tillsammans är bilder jag kan titta på länge. Älskar speciellt bilden med deras tassar tillsammans. Min Maxi har förhoppningsvis, nu när det gått en vecka, hittat hem och mår bättre än han gjorde den sista tiden.

Älskade Maxi har lämnat oss

Det är väldigt svårt att tänka sig ett liv utan Maxi. I morse när jag steg upp brast allt. Det är precis som om jag nu får tid att sörja efter den sista svåra tiden för Maxi.

Vill hylla min älskade vän, prata om och minnas denna viktiga kattsjäl och de djupa band han och jag hade de sista 10 åren. Han har varit med mig ända sedan 2007, då jag blev ensam och med familjen ända sedan 2004.

Maxi mars 2018

Maxi den 4 mars 2018

Maxi föddes i de uppländska skogarna den 15 augusti 2004. Jag åkte dit med Linn och Frida en mörk kväll för att titta på kattungar i ett hus utanför Skogs-Tibble efter att jag sett en annons i UNT.

Vi hade svårt att hitta dit, men lyckades tillslut. Tjejerna skulle få välja en varsin katt eftersom vår tidigare katt Lukas hade råkat ut för en bilolycka och vi tvingades avliva honom den 15 oktober 2004 som tyvärr var på Fridas 10-årsdag.

041028-katterna.jpg

Felix och Maxi 28 oktober 2004.

Har svaga minnen av att vi parkerar i mörkret och sen hänvisas upp på övervåningen där alla kattungarna fanns. Linn fastnade för Maxi och Frida för Felix och då blev det ”deras” katt så att säga. Minns också att jag betalade en symbolisk summa för katterna.

Så kom Maxi till vårt hem och han har alltså följt mig hela vägen, fram till klockan 15.15 den 20 april 2018 då han fick somna in. Maxi drabbats av njursvikt som inte gick att behandla. Linn hann hem precis från England och fick ta farväl av ”sin” katt. Det har varit svåra dagar med Maxi, men samtidigt fick jag tid att säga farväl på det sätt som jag ville.

Maxi sept 2017

Maxi 6 september 2017

Anna som också stod Maxi nära under många år gjorde oss sällskap till Vetopia. Årets varmaste dag och solen sken. Inom mig var det overkligt och jag kunde inte ta in det som hände. Kämpade med att hålla ihop och liksom klara av det hela så gott det nu gick.

Veterinären var väldigt pedagogisk och berättade precis hur allt skulle gå till. Det blev mycket känslosamt. Tankarna inom mig var hela tiden att detta är det bästa för Maxi. Han får frid och slipper lida mer. Att Anna kom och var med var så fint. Det betydde väldigt mycket. Hon var ett stort stöd bara genom att vara på plats. Hon och Linn var med när han fick första sprutan, men sen gick även de ut. Det var verkligen klippan jag kunde luta mig emot.

Efteråt gick jag in och kramade om min älskade katt. Vi kramades och grät om vartannat.
Är helt tom nu. Svårt att sortera tankarna. Vet att livet har sin gång och att ingenting är för evigt, men ändå går det inte att vara förberedd när det väl sker.

Maxi nov 2017

Maxi 27 november 2017

Att Maxi skulle ryckas bort på det här sättet var liksom så oväntat för mig. Han fick ett långt liv och jag har många fina minnen av honom, men som sagt man är aldrig redo. Nu när jag sitter hemma kommer minnena och jag ser honom överallt.

Vi hade en speciell relation. Jag vet att alla kattägare säger så, men det kändes verkligen så. Han fanns alltid där när jag var ledsen och kände mig ensam. Det kändes som om han förstod mig på ett sätt som inga ord kan beskriva. Han var en sådan stor tröst för mig när jag hade det jobbigt och jag har alltid givit honom all den kärlek som jag har kunnat. Han har varit min klippa under många år och nu kommer han aldrig att titta på mig och komma och ”buffa” när jag sitter i soffan. Hans otroliga ögon och blick får jag aldrig mer möta. Det är oerhört svårt för mig att ta in.

170310_02.jpg

När jag fick beskedet i onsdags att han inte kunde behandlas, då brast någonting inom mig. Det gick inte att hejda tårarna och jag bara kramade om honom, länge länge. De två sista dagarna har varit både fina men jobbiga och då inte minst för Maxi. Han har kämpat och han gav oss det sista han kunde. Den näst sista natten i hans liv gosade vi massor och hann spann väldigt mycket. Jag pratade med honom mycket och det kändes så fint, men samtidigt väldigt overkligt att detta liksom skulle ta slut nu. Att jag aldrig mer skulle få lägga mitt huvud mot hans kropp och bara krama om honom. Går knappt att skriva detta. Det gör ont i mig.

Det kommer ta lång tid för mig att faktiskt förstå att Maxi är död. Vill så gärna tro att han kommer tillbaka och ändå finns omkring mig på något vis. Känslorna pendlar mellan intellektuell förståelse och en gråt som inte går att styra över.

Maxi o Maja mars 2018

Maja och Maxi 30 mars 2018.

Min stora tröst är att jag har Felix och Maja kvar. Två fina katter som också ger mig tröst när jag behöver det, bara genom deras personligheter och existens. Men utan Maxi blir det tomt och saknaden kommer att vara enorm.

Huset är fullt och stödet stort. Vi sörjer alla vår Maxi. Resten av familjens minnen av Maxi rör mig till tårar:

Har precis tagit farväl av fina Maxi. Sov gott vännen! ❤️

A post shared by Anna Olsson (@krumelutten) on

Maxi februari 2018

Vila i frid, Maxi!