Etikettarkiv: rensning

Mer rensning & starka känslor

22 maj 2017 MacIntosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989

Macintosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989 är de första datorerna som användes på kansliet. Jag har sparat dem främst av nostalgiska skäl och nu är frågan om de ska gå till återvinningen eller ej? Mycket talar för det. Båda datorerna kräver startdiskett som jag inte hittar.

Det pågår utrensning inte bara i mitt rum utan på hela kansliet. I vår källare är det fullt med saker och det behöver helt enkelt rensas ut en hel del.

22 maj 2017 Disketter

Hittade en massa gamla disketter som också sparats främst av nostalgiska skäl. De flesta åkte till återvinning men några sparade jag faktiskt. Känns lite tufft att kasta allting på en gång.

170522_03

Jerry! Behöver man spara de här? Birgitta

Nostalgi på hög nivå!

170523_01

I källaren fanns det backupband från mer än 20 år tillbaka. Det mesta ska nu gallras ut eftersom nutidens backuper finns “uppe i molnet”.

170523_02

Almanackan säger i slutet av maj och då sitter jag ute och fikar även om de kyliga vindarna drar förbi på förmiddagen. Tiden går och perioden för att ens kunna sitta ute är begränsad. Det gäller att passa på.

Igår var det en omtumlande dag för mig. Egentligen vet jag inte varför jag reagerar som jag gör när jag på grund av min sjukdom känner att jag inte kan göra en sak på jobbet. Det är då precis som om jag slår på mig själv och får ett kvitto på hur värdelös jag är.

Trots chefens kloka ord till mig reagerar jag väldigt starkt när hon förklarade för mig att det är ok. Mina förutfattade förväntningar och tankar dagarna innan vi pratade kan jag med intellektet förstå hur konstigt det är, men i mina känslor oavsett hur jag försökt tänka logiskt såg jag bara katastrofen framför mig. Det är precis som om jag förväntar mig skäll och att jag ska få negativa ord för att jag inte orkade med en arbetsuppgift. Att då bli bemött med tillit och förståelse grejar jag inte riktigt. Jag tror att det möte jag var med på i måndags (som var jobbigt för mig) förstärkte det hela genom att gamla mönster kom fram där av bland annat exkludering. Många gånger är det mina egna tankar, men de finns där lik förbenat.

Nej, gårdagen var känslomässigt väldigt påfrestande. Och egentligen finns det ingen anledning, men allt går rakt in och jag kan fortfarande inte sortera. Det visar gårdagen väldigt tydligt. Sen blir jag uppgiven och arg på mig själv för att jag bara inte kan “slappna av” och ge fan i att känna så mycket. Nu blev det bra tillslut och jag ska gå in som administrativt stöd för B som tagit över huvudansvaret för data och telefoni. Sen ska jag fortsätta med att bygga om internwebben tillsammans med C.

Elias kom till mig igår efter skolan. Han sov över en natt och det beror på att de i skolan hade fågelskådning och skulle träffas redan klockan 5 på morgonen. Fick göra middag och umgås med honom igår kväll vilket var bra för mig så att jag fick tänka på annat.

Nu jobbar jag först på fredag igen. Känner att det är lite svårt nu att landa i att ta hand om mig själv. Jobbet tar upp alltmer av mina tankar och det vete fåglarna om det är ett friskhetstecken eller inte?

Ett annat liv

Det är bara att erkänna. Sex år efter separation och skilsmässa så har jag fortfarande problem med att klara ensamperioderna. Visst, det är mycket bättre nu än det var för ett par år sedan, men det blir fortfarande en markant skillnad när guldklimparna är i huset.

Den här veckan har jag sedan i tisdags inte mått så bra. Det har inte varit psykiska saker den här gången utan fysiska. Men det jag tänker på är att det fysiska kan har orsakats av det psykiska sättet jag nu försöker inta i mitt liv. Bita ihop i fler lägen än tidigare. Hänger ni med på vad jag menar?

För idag så försöker jag göra saker. Mest i jobbet men ändå. Sen tycker jag det funkar bra fler dagar nu efter det att barnen har åkt iväg till Anna. Ingen alkohol kommer numera över min dörr, så den vägen till falsk tröst är stängd. Det tröstade så kortsiktigt och gav mig än mer skit efteråt och det faktum är att jag nu känner mig befriad från detta. En sådan bra känsla. Men istället så bokar jag in saker och försöker aktivera mig. I oktober så blev det för mig kanske lite väl mycket, men hellre det än dessa tirader av självömkan och patetiska ord som alkoholen gav mig alltför länge.

Att hitta balansen mellan att bita ihop och våga bryta ihop när det blir FÖR mycket inom mig, det är väl detta jag är här för att lära mig? Men jag är också här för att lysa upp och må bra de veckor mina barn är hos mig. De kom igår och datagubben fick börja jobba direkt eftersom Ellets dator inte mådde så bra.

Det tog mer än 20 minuter innan man ens kom in i den, men sen så började det att rensas friskt…

Egna hamburgare stod på menyn (vilket det gör i 9 av 10 fredagar när barnen kommer (;-)) Men det blev lite fel i proportionerna när den sista burgaren skulle göras:

2013-11-01

Men med mycket tillbehör och gotta så fungerade det ok ändå. (;-)

2013-11-01

Att inte vara med Ellet på 14 dagar gör ju att en liten busgubbe vaknar till när vi träffas.

2013-11-01

Efter ett par timmar så funkade dator ok igen. Rensning och borttagning av suspekta program gjorde susen. Nu tar det “bara” 4 minuter att starta upp och jag vet själv vad det beror på, men Ellet vill inte ta bort det programmet som orsakar detta (;-). Men han vet att tar vi bort det programmet (som han ändå inte kan använda nu) så kommer datorn att bli tipptopp.

Att han sen ville sitta med oss andra i vardagsrummet en stund var ju liksom bara bonus på fredagskvällen. Här kan vi verkligen snacka om fredagsmys med stort F.

Nu kanske jag är tjatig och många av er har hört det förut, men för MIG är mitt liv mina barn, mina guldklimpar. Jag växer, jag ser en mening och jag tycker så mycket om att ha dem i huset. Det tillför mitt liv så mycket att jag saknar ord. Det är nästan så att ett annat liv började igår och sen fortgår 14 dagar framåt.