You are currently browsing the tag archive for the ‘rensa ur’ tag.

Är inte i kontakt med mig själv. Ställer frågan vem är jag då i kontakt med? Någon ytlig räddhågsen hybrid med övervägande jordisk egoistiska handlingar som bromsar upp? Ett samtal som gav mig gåshud flera gånger, men samtidigt drar det igång en del ångest. Det ska inte förnekas.

15 maj 2017 Rensa ur

Detta är bara dagens utrensningar från mitt arbetsrum. Medger att det skapar en del känslor i mig som inte bara är positiva. Vill gå igenom allt och hittar många saker som gör mig nostalgisk och faktiskt lite nedstämd emellanåt. Tiden flyr och kastar man blir det liksom väldigt definitivt.

Har sparat saker från 1983. Väldigt duktig på att inte kasta informationsbrev, listor på datorer och vad folk hade och en massa lathundar, licenspapper och fakturakopior. Vet egentligen inte varför allt sparats, men det är väl någon form av trygghet att ha kvar, i fall att. I fall att… som aldrig inträffar!

Men det är tid nu för förändring. Det känns i hela mitt väsen, även om det känns om om hela mitt arbetsliv går på tippen.

15 maj 2017 Licensavtal för registerprogrammet Ordo

Registerprogrammet Ordo var en tidig favorit på Stiftsbyrån som det hette på 80-talet. Idag håller det inte långt, men att kasta dokumentation och disketter rörande det programmet var svårt. Nostalgi lång väg. Vet att det låter larvigt, men det är som en del av arbetslivet tas ifrån en när det kastas och vissa saker sitter hårdare åt än andra att kasta. Symboliskt och mycket fungerar ju inte idag, men ändå. Den känslomässiga aspekten är mycket starkare än vad jag trodde från början.

170515_02

Kasta alla gamla visitkort gav många minnen på försäljare och människor som passerat genom åren. Nu åkte alla kort i återvinningslådan. Som sagt, många tankar och händelser passerade revy.

En del ångest bråkar med mig just nu. Det är som om hela systemet vet om vad som är på gång. Som om det gått i beredskapsläge. Är orolig för att gå för fort fram och kanske är det detta som skapar denna ångest i mig? För tvivlet finns där och de gamla tankemönstren om kapitulation och flykt är ständigt närvarande. Inbillar mig dock att de senaste månadernas process har lärt mig någonting om att inte åka in i virveln en gång till.

3 maj 2017 Tunna vedpinnar

Ihärdighet, aldrig ge sig. Vem ser och vem uppskattar?

6 maj 2017 Vägen

När man inte vet vad målet är blir vägen obehaglig och otrygg.

6 maj 2017 Fågelholk eller inte?

Ibland är inte saker som de ser ut att vara. Det synliga lurar en och det förutfattade meningarna kan ibland förstöra vänskap och sådant som egentligen är bra för en.

10 maj 2017 När knoppar brister

Oavsett omständigheter pågår livet, även om takten ibland går sakta eller snabbare. Det står aldrig stilla.

170510_02

Skylten må vara utan vägledning och blank just nu,  men den tas inte ner helt ännu. Den tiden kommer då den tas ner oundvikligen. Det är det enda vi riktigt vet.

Lönesamtal med nya chefen. Hon “ser mig” på ett helt annat sätt än den gamla. Fyrkantighet där jag var fast i “boxen”, förutbestämda lönesamtal där jag visste vart som skulle sägas och aldrig någonting extra för att jag var den jag var. Det lindades alltid in men kontentan var “svartepetter”-negativt. Arbetstidsförkortningen som jag betalat av för länge sedan användes alltid som slagträ för att aldrig få något extra. Genom lönen visas det hur man uppskattas och sen får de säga vad som helst.

Eftersom jag varit sjukskriven länge nu kände jag att det var svårt att säga någonting om min lön. Vet ju inte ens vad jag kommer att jobba med i framtiden. Men det var ett samtal som lyfte istället för motsatsen. Kämpa istället för uppgivenhet. Ja, ni fattar!

Tänk hur olika vi uppfattar våra medmänniskor. Kanske minns jag bara det negativa, men det är sådant som kommer upp när jag tänker tillbaka på hur det kändes tidigare vid sådana här lönesamtal. Det var liksom alltid någon annan som var värd det lilla extra.

Har rensat ut rejält i mitt rum. Just nu är allt som har med data- och telefoni hos den som arbetar med detta. Har också fått en stor arbetsuppgift att rensa ur vår interna webb. Det tycker jag är roligt, men jag har svårt att sitta mer än ett par timmar åt gången för att jag blir trött i skallen. Mosigheten gör att jag måste göra någonting annat.

Allt kan inte uttryckas. En del måste stanna inom en. Det är väl också en lärdom för mig.


Båttur på Genesarets sjö den 10 maj 2016.

För ett år sedan var jag i Israel med delar av arbetslaget. Den andra dagen med bad i Genesarets sjö, båtfärd till Kafarnaum, besök i Nasaret och Bebådelsekyrkan. Vilka minnen!

5 maj 2017 Fika i solen

Två dagar har vi nu suttit ute på förmiddagsfikat. Det har varit kallt, men med en extra tröja och en plats där solen lyser, fungerar det ok. Det är järngänget som går ut och vägrar följa någonting annat än almanackan. Det är ju för sjuttsingen maj nu!

Det märks att saker och ting går sakta just nu eftersom jag kom ner först till fikat och gick sist. Kan och får inte hetsa och stressa och samtidigt behöver jag så väl socialisera med arbetskamraterna och jag ser det som en del i min rehabilitering helt enkelt. Att försöka ta det lugnt. Ibland orkar jag inget annat.

Igår var en lite sämre dag på jobbet, idag kändes det bättre. Men det är så det är i mitt liv just nu. Får helt enkelt bara vila i detta. Inte tänka så mycket utan bara vara är mantrat dagligen. Det är så lätt att säga det i teorin, men att leva i praktiken på det sättet är jobbigt. Men jag kommer aldrig sluta att försöka.

Idag rensade jag ur en del från mitt rum igen som har med data att göra. [Instagram]. Det tar mer på mig än jag vill erkänna och när jag såg saker som hade tillhört en före detta arbetskamrat som idag inte mår bra, då var jag tvungen att bryta. En hel del som påminner om mitt liv som dataansvarig rensades ur. Det är märkligt för en som jobbat med det i 20 år. Det är fanimej märkligt men samtidigt så kan ingenting vara för evigt. Allt har ett slut.

Samarbetet med B som nu är ansvarig fungerar dock bra och kanske kan vi hïtta någon form, om chefen är med på det, där jag kan stötta honom och kanske ta hand om de bitar rent administrativt som han inte hinner med när han är ute och far i församlingarna eller besöker någon anställd som har problem?

Vet faktiskt inte riktigt vad som händer framöver och bara den tanken är en stor ansträngning för mig att inte tänka för mycket kring och då inte ta ut negativa saker och ting i förskott.

5 maj 2017 Katterna

Maja, Maxi och Felix är mina tre katter. De är väldigt viktiga för mig. Ser dem som skyddsänglar. De finns alltid där. Här får de lite crabbsticks som fredagsgotta.

Idag kändes det lite speciellt att åka UppTåget hem. Detta beroende på att det var sista gången som jag åkte med tåget över järnvägsbommarna. I helgen så ska de tas bort och sen är det tunnel som gäller. Filmade en liten snutt för det interna arkivet [Instagram].

En helg då jag i morgon ska träffa Clabbe i Husbyborg under förmiddagen för att hjälpa honom att bära lite möbler. Får se hur lång orken räcker, men det ska ju inte gå på ackord. (;-)

Annandagen 2015

Frida gav mig dessa underbara kattavlor i julklapp. Nu sitter katterna på plats i vardagsrummet.

Annandag jul 2015 började med en joggingrunda. Det känns så skönt att nu kunna springa utan smärta. Känner mig inte alls begränsad i vänsterbenet längre. De skor jag nu har är perfekta för mig. Det är inte alls att överdriva att just den här aktiviteten håller saker och ting i schack

Annandagen 2015

Delar av familjen kom sedan på eftermiddagsfika. Det var mysigt att träffa Linn och Anna igen. Ellet kom till mig igår så han var redan på plats. Maja ville också vara med i gemenskapen.

Annandagen 2015 Groupies

Försökte mig på en så kallad groupies, men det vete fan om det blev någon succé…hehehe

Annandagen 2015

När jag och Anna gick skilda vägar så sparade jag en massa gamla pärmar. Många var det och den äldsta var ända från 1997. Vi gick tillsammans igenom de pärmar som var 10 år eller äldre.

Minnenas allé och en del tankar blev det. Det var skönt att vi kunde göra detta tillsammans så att ingenting viktigt kastades. Nu har jag “bara” kvar pärmar från de sista åren i vårt äktenskap som inte är äldre än 10 år. De får vi gå igenom en annan gång eftersom detta tog sin lilla tid.

Annandagen 2015 Maja

Skämmer bort Maja? Inte jag inte… (;-)

Idag står besök hos syster på programmet. I morgon kommer Clabbe. Att göra saker är viktigt. Umgås och försöka vara så social som det bara går. Motsatsen får mig bara in i ett passivt hörn, där jag inte hör hemma längre.

2014-09-30

Inte minns jag när jag flyttade in i det rum jag nu sitter i på jobbet. Men det kan säkert vara 10 år sedan. Nu är det i alla fall dags att flytta igen. Uppåt en våning.

Så nu kastar jag och packar. Mycket gammalt har jag sparat på. Jag som inte sett mig som en hamster, ser ju nu en massa gamla datagrejor, installationsskivor, externa hårddiskar och jag vet inte allt som jag sparat på alltför länge. Mycket åker i soporna nu.

2014-09-30

Tycker mig inte ha haft problem med att kasta saker tidigare, men idag kändes det jobbigt. Jag försöker ju att tänka på det viset att saker och sådant som jag inte rört på flera år, de borde man ju kunna hiva iväg, eller hur?

Men det är svårt. Vissa gamla disketter känns som kära minnen, gamla anteckningar och pärmar är svåra att rensa ur och jag har till och med svårt att kasta fakturakopior som är väldigt gamla. Man vet ju aldrig om man behöver en kopia från 1998?!! Ja, rent logiskt så är det ju ingenting att spara, men som sagt det är svårare än jag trodde att rensa ur rejält.

Mycket händer just nu. Överallt och i alla vrår känns det som. Tråkigt med arbetskamrat som slutar oväntat. Gjorde sista dagen idag och det var inte roligt tycker jag. Kändes bara jobbigt.

Försöker att bejaka förändringarna som möjligheter, men kan också känna att det är lite FÖR mycket förändringar på väldigt kort tid. Jag vet att jag har sagt detta förut, men vissa dagar känns det väldigt ostadigt och oroligt. För mig är det verkligen en träning i att leva i nuet och inte tänka för mycket framåt. Gör jag det, så blir jag stressad och orolig, det erkänner jag.

2014-09-30

Trots knappa 13 grader i skuggan så vågade några av oss ut på eftermiddagsfikat. Det var verkligen på gränsen och kanske var det sista gången för i år.

I morgon är det ny månad och stegen mot det vita fortsätter.

Det gäller bara att hålla i nu. På fredag kommer sonen och sen yngsta dottern på söndag kväll. Jag längtar så efter barn i huset.

På jobbet så har jag börjat att rensa ur i gamla dokument. Nästa vecka så ska jag byta rum och då är det ett perfekt tillfälle att göra sådant.

Det gjorde att jag fick inspiration att rensa ur lite hemma också. Började så frankt och det var roligt att gå tillbaka i gratulationer, militärtjänst, konfirmation och jag vet inte allt.

2014-09-27

Ju mer jag grävde, ju längre tillbaks i historien kom jag. Nottingham Forest, sparade bilagor om stora händelser och gamla biobiljetter. Ja, jag var en riktig hamster ett tag och sparade på alla möjliga olika sorters biljetter.

2014-09-27

Idolkort från 1975 med Lill-Babs och sen det som blev lite påfrestande var konfirmationshälsningar till min mamma när hon tog konfirmationen, diplom från hennes skoltid och en teckning som jag gjort till henne när jag var tre år!

Då blev det lite jobbigt. Det handlar inte om sorg och sådant, det har jag kommit förbi, utan mer av en längtan, att få träffas igen. Det är väl det här klassiska, att hon inte varit med rent fysiskt sedan 1981. Men jag vet ju att hon är med på annat sätt. Aftonbladet intervjuade mig om detta 2010 och sen har jag själv skrivit om det flera gånger.

Men jag har varit en riktig hamster alltså. Hittade så många biobiljetter från 1979-1985. Skrev filmens namn bakpå, mitt betyg, vilka jag såg filmen med och självklart datum. Lite förvånad blev jag när jag på en del hittade “själv”, vilket måste ha betytt att jag gick ensam.

En del saker minns jag inte. Det fanns gratulationskort och julkort från människor som jag inte kom ihåg vilka de var. Lite läskigt faktiskt. En kort från mamma kändes lite extra kan jag säga, men det var mer av tacksamhet att hon var min mamma.

Hälsningar från släktingar som jag inte hört av på många år, de bara liksom försvann. En del har gått över till Andra sidan och de hälsningarna är jag så glad för att jag har kvar. Från mina fosterföräldrar, från min mormor, farmor och även ett från farfar. Hittade också ett par julhälsningar från min mormors syster, som jag knappt träffat.

Tydligen så brevväxlade jag med en tjej också! I ett brev så avvisade hon mig, vänligt men bestämt…hehe…

Ett fint kort hittade jag också som jag inte minns att jag hade:

140927_03

Jag har alltid gillat Marilyn Monroe! Detta kort har jag nu tagit fram och satt upp i vardagsrummet bland de andra Marilynbilderna.

Tar nu sats för att ta mig ut en sväng. Måste ju köpa lite nötter till kvällen. Sen så går det åt väldigt mycket grönsaker numera… sen behöver ju min lekamen röra lite på sig.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Första stapplande försök att "komma tillbaka" med löpningen. Så lugnt och försiktigt men ändå. #jogging söndags #selfie När hon börjar andas som "en hund" då får hon gå in. Blir orolig och undrar om någonting är fel? #catlovers #katt Det klart att Maja ska få vara ute i det fantastiska vädret! #sommarkänsla #katt #catlovers Maja är ute!! #catlovers #katt Maja ligger på soffans armstöd. #snuslass #catlovers #katt Påven och Trump! Hahaha.. 🌈

Twitter

Tweets jag gillar