Etikettarkiv: relation

Dörrar, blommor & film som berör

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blommor fotade i England. Det kanske var bästa tiden att åka dit nu om man tänker på grönska och blommor. I parkerna var det full fart.

Engelska dörrar av olika slag. De signalerar välkommen för mig. Vid en av dörrarna var ägaren hemma, men hon gjorde tummen upp när jag fotograferade hennes dörr.

Veckan har ägnats åt återhämtning. Kan ju låta konstigt att behöva det efter en sådan fantastisk vecka i England, men det ligger mer på det fysiska planet. Mitt högra ben orkade inte med de långa promenaderna och en visst känselbortfall finns fortfarande kvar. Men den där brännande och outhärdliga känslan kommer bara när jag går för mycket och då främst i uppförsbackar.

Att gå ”slingan” hemmavid fungerar bra och just för att det ändå inte blivit värre så avvaktar jag med läkarbesök. Misstänker att det är någon nerv som inte ligger som den ska alternativt Meralgia paresthetica som drabbar just höger lårs ytliga nerver. Ytterligare en anledning att gå ner i vikt eftersom besvären blir värre ju fetare man är.

Det är lite som om luften har gått ur mig efter resan. Orkar inte så mycket och känner mig avtrubbad att ens ta tag i det grundliga. Situationen på hemmaplan är oförändrade, vilket gör mig frustrerad och lite uppgiven. Vet inte riktigt hur jag ska agera för att få till en förändring.

Idag kommer sonen till mig efter att ha varit hos sin mor i fjorton dagar. Ska bli roligt att få träffa honom igen. Han går på sommarlov nu på måndag. Sen inleder han i höst sitt sista år i grundskolan.

Ska träffa syrran i morgon eftersom jag ska hjälpa henne med flera saker de närmaste veckorna. Har viss oro inför vissa uppgifter, men försöker som vanligt att tänka ”Vad är det värsta som kan hända?” och då känns det bättre.

timothee-chalamet

Timothée Chalamet spelar Elio i filmen” Call Me by Your Name från 2017.

Såg en film igår som heter Call Me by Your Name (2017) som var riktigt gripande. Det handlade om 17-årige Elio (Timothée Chalamet) som blir förälskad i den 15 år äldre Oliver (Armie Hammer). Den börjar lite trögt för att de sista 45 minuterna vara i världsklass. Känslorna mellan de båda visas på ett ömsint och mycket rörande sätt. När kärlek ”slår till” blint och vilka konsekvenser det får för de båda.

Självklart gjorde deras kärlekshistoria mig både sorgsen och gråtmild. För min egen oförmåga att klara av mina egna känslor inför andra män och hur jag hamnat där jag är idag i både offerroll och ältande som imploderar på ett sätt som inte gör mig något gott. Både längtar och föraktar det jag känner. Men också för hur Elios pappa Mr. Perlman (Michael Stuhlbarg) reagerade inför sonens homosexuella relation med Oliver. Då svallade känslorna inom mig rejält på det sätt som pappan pratade med sin son.

Annonser

Sista april & drömmar som berör

Våren känns väldigt sen i år. Att fira sista april idag med att hälsa den vår som inte kommit, känns lite sådär. Kylan dominerar och det gröna syns knappt.

Varken Elias eller jag är på hugget för att se en brasa ikväll. Vi får se hur det blir, men är det bara ett par plusgrader så är det tveksamt. Nu skiner solen men det är endast 3 plusgrader ute.

Mitt mål blir istället att få med grabben till den lokala butiken för att handla lite. Mysa och äta gott. För övrigt blir det nog som en vanlig hemmakväll.

Vaknade i natt vid halv fyra och kunde inte somna om. Drömmarna svepte in mig i en relation med en själ, som senaste åren lärt mig att känna saker på ett sätt som jag inte kunnat tidigare med bara sin existens och sitt sätt. Den själen var givetvis den i drömmen som gav mig närhet och beröring.

Drömmar

Drömmen kändes så verklig. Mitt mål har varit att gå vidare men försöka behålla förmågan att känna det som saknas tidigare, men att få den här drömmen till sig gör att jag kastas tillbaka en bit igen. Längtan och tankarna över det högre perspektivet på varför är väldigt svårt efter nattens händelser att släppa.

BeröringMen vad har jag för val? Måste gå framåt och leva mitt liv. Inte tro en massa saker som bara gör mig ledsen. Mer kan och vill jag inte skriva om detta eftersom känslorna bara är mina och det är jag som upplever dem på det här sättet. Kanske handlar det om en längtan mer generellt om att få älska någon fullt ut?

Blir inte klok på detta och vad det högre perspektivet egentligen vill säga mig mer med alla dessa upplevelser som liksom bara fortsätter, trots att jag försöker gå vidare.

Igår gick jag och la mig halv 10. Orken var totalt slut och kanske går jag för hårt fram? Jag vet faktiskt inte. Nästa vecka blir väldigt spännande men jag har ju fortfarande eftermiddagarna lediga då jag kan vila. Är nervös och aningen orolig, men jag måste låta det positiva vinna den här gången.

Med önskan om en fin valborgsmässoafton till ni som läser!

Relationer & känslor

För ungefär en månad så hände någonting i relationen. Kanske handlar det om att jag vågade känna mer och liksom närma mig total öppenhet gentemot det som jag tycker om? Men nog är jag förvirrad alltid eftersom det egentligen inte handlar om “köttsliga” känslor. Men ändå är det något annat än så kallad vanlig vänskap…
Ros
Det var liksom som om draperiet föll och murarna av tvekan försvann. Nu kan jag bara prata för mig själv, men öppenheten var total från min sida, en mycket ovanlig känsla som bara kändes så naturlig den där dagen för ungefär en månad sedan.

Det är väldigt svårt för mig med relationer och känslor gentemot andra människor. Ibland så blandar jag ihop saker och ting för att jag vill så mycket och faktiskt inte vet skillnaden, samtidigt som jag ibland backar och flyr för att jag blir rädd att visa upp mig helt naken i den jag är. Det är väldigt svårt för mig att liksom bara vara i känslan eftersom den är så ovan för mig i det här specifika fallet.

Många kan också missförstå och snacket kan gå. Även om vi vet vad det handlar om, så kan det liksom drabba andra som inte förstår. Det gör mig lite orolig och försiktig. Men det är svårt att vara försiktig när jag känner som jag gör. Vad är det jag känner då? Egentligen?

Kärlek på ett plan. Så är det ju. Känslan att vara omhändertagande kommer inom mig. Vill väl. Det är liksom någonting utöver den vanliga vänskapen eller det jag kan känna inför andra människor. Det skrämmer mig som sagt samtidigt som det är väldigt fascinerande att våga och även kunna känna mer än tidigare.

Himlen

Det är en sak att vilja och en annan sak att känna det rätta, vad det nu är förresten? I det är jag en mycket förvirrad och relationsskadad själ och varför det fortfarande är så svårt för mig är någonting jag måste acceptera. Det är nog därför jag flytt från detta med känslor som kommer för nära hela livet genom att göra mig illa omtyckt, straffa ut mig och bara vara så ful jag bara kan. Men den här gången stod jag kvar, med ett väldigt förvirrat intryck som resultat.

I min värld så finns det andra dimensioner och liv som pågår samtidigt som vårat. Regression och reinkarnation är en realitet för mig. I det finns troligtvis svaret på de känslor som kommit till mig i denna relation till en annan människa. Det är mitt hopp för andra förklaringar har jag helt enkelt inte.

Blomma

Man ska aldrig fråga varför. Då kommer man inte framåt. Målet måste vara att tänka goda tankar och vilja väl. Det är liksom grunden i att utvecklas på ett positivt sätt. Att tänka goda tankar både om sig själv och andra människor.

(De fina bilderna är från Pixabay. fria att använda)

Fotvärk, skottlandsnej & Dr Tofflan

I morse var det samma visa igen. Kunde inte stödja på foten och att då ens tänka på jobb, är helt uteslutet. #gikthelvetet håller mig i schack en dag till således. Dock sov jag något bättre i natt och fick några timmars sammanhängande sömn.

PillertrillarnVärktabletterna slutar ju att fungera tillslut på natten och tidigt i morse var det bara att fylla på igen.

För mig är det ovanligt många tabletter som ska ner just nu. Två olika sorters värktabletter, en tablett med tranbärskoncentrat samt två tabletter för mitt blodtryck. Jag vet ju att många äter bra många fler tabletter varje dag, men för mig är nog detta rekord. Tyvärr är det väl så att med stigande ålder, är risken stor för att hela näven tillslut är fylld av piller.

Så nu sitter jag bara och väntar på att smärtan ska minska. Att röra mig och dricka mycket vatten gör att det också blir bättre.

Skottland röstade nej till att bli självständiga. Jag som älskar Storbritannien och allt som det står för är givetvis glad idag. Tror att alla britter ändå tjänar mest på att hålla ihop. Såg igår en kvinna som röstade nej och hon hade tårar i ögonen och ville absolut att Storbritannien skulle bestå. Idag går mina tankar till henne och den lättnad hon och de andra 55% nu måste känna.

Igår gjorde jag ju pannkakor som var LCHF-anpassade. Det gav mig mersmak och idag ska jag baka LCHF-bröd. Jag behöver ju tänka på annat än gikt och den smärta det ger mig. När värktabletterna fungerar fullt ut, så orkar jag med att baka.

Tofflan kommer att hjälpa mig med handlingen idag. Hon har också varit ett fint stöd via SMS och givit mig råd, nu när jag är så skör. Dr Tofflan är min barmhärtiga samarit just nu och det hon gör för mig är väldigt värdefullt. Jag är så glad över den hjälpen och vår relation är mycket speciell. Hon är en av få, där det finns ett ge och tagande, åt båda håll. Vi kan tjafsa och bråka men vi reder alltid ut det. Så skönt att det finns undantag i den bukett av brutna relationer som kommit i min väg under åren.

Fina Felix igår kväll:

2014-09-18

Tror helgen blir lugn. Behöver vara still med foten. Hoppas att den läkt ut så pass till måndag så jag kan ta mig till jobbet. Det är viktiga saker som då ska ske och jag behöver vara med på det.

Liv och Ingmar

75-åriga Liv Ullman berättade om sin 42-åriga relation med Ingmar Bergman i en norsk dokumentär som ikväll gick på SVT.

bergman_ullman1965
1965 under inspelningen av Persona.

Så fascinerande att se. De träffades när hon var 25 och han var 46. Först blev hon överväldigad av att vara i hans närhet och sen blev hon förälskad. Första sommaren var helt förtrollande och de filmade det året 1965 Persona där Bergman regisserade Ullman. Hon levde i nuet och var lycklig.

En sådan sommar har jag aldrig upplevt igen.

Hon var väldigt lycklig under lång tid säger hon i dokumentären. Trots det så försökte hon komma ifrån honom för att hon blev så rädd för kärleken men Bergman gav sig inte. Han åkte till Norge för att vara nära henne och få tillbaka henne till Fårö.

Hon säger att Bergman sökte en mor och för henne var det trygghet och kärlek på ett annat sätt. De blev till ett på ett djupare plan och under hela Bergmans liv så var de bästa vänner. När jag tittade på denna fina dokumentär och då speciellt i början så börjar man ju nästan tro på Kärleken igen.

När han byggde sitt hus på Fårö så förändrades livet för dem båda.

Jag är med i någon annans dröm.

Livet blev begränsat, inga besökare ville Bergman ha och han byggde en stenmur för att undvika att folk kom i närheten av dem. De filmade två filmer under den tiden som Ullman bodde tillsammans med Bergman på Fårö. Hon hade en ledig dag i veckan och då levde hon upp. Bergman var stenhård på att hon skulle hålla tiderna och allt blev ett fängelse och främmande för henne tillslut.

Han satt i sitt rum och skrev och lyssnade på musik. Hon var någon annanstans.

De fick en dotter. Linn Ullman föddes 1966 och är idag en respekterad författare. Ullman berättar om att hon och dottern hjälpte varandra för att vara äkta människor. Hon blev nervös och lättretlig av isoleringen. Ständigt dåligt samvete gentemot både Bergman och dottern.

Våldsam verbalt och gränslös svartsjuka visade Bergman upp efter det att en tid hade gått i deras förhållande. Svartsjukan begränsade hennes frihet och hennes trygghet byggde på hur mycket hon kunde styra Bergmans liv. Det blev tillslut omöjligt att tillfredsställa varandras behov.

Ilskan fick Liv Ullman ut i sina filmer med Bergman. I privatlivet kunde Bergman säga sårande saker som hon aldrig glömde. De grälade ofta. En gång sparkade Bergman in badrumsdörren under ett av deras gräl. Det slutade med att hon flyttade och själv tog ansvar för deras dotter.

Det finns stor smärta i världen.

En smärta är ofantlig och det är att bli lämnad. Det är en ensam, djup och sårande smärta. De pratade inte om separationen och Ullman flyttade tillbaka till Norge och fortsatte att spela teater.

Man måste släppa taget.

En viktig lärdom i livet. Fastna inte. Släpp taget säger Ullman med emfas i dokumentären.

Hon åkte till Hollywood. Agenten tackade ja till det mesta och på ett år så gjorde hon fyra filmer. Succén uteblev och två filmbolag gick i konkurs. Bergman ifrågasatte aldrig hennes beslut att filma och spela teater i USA. Hon försökte “stråla” men någonting inom henne protesterade. Hon ville till Sverige och Fårö igen för att spela in en ny film med Ingmar Bergman. Det hade nu gått fem år.

När allting var över så blev vi verkliga vänner.

De var innerliga med varandra. Både på ett fantastiskt sätt men också smärtsamt många gånger, för att det gick så djupt. Det är i alla fall den uppfattningen jag får när jag tittar på dokumentären om deras liv tillsammans.

bergman_ullman2003
2003 under inspelningen av Saraband.

En tidig morgon i juli 2007 så vaknade Liv Ullman och kände att någonting var på väg att hända med Ingmar. Hon hyrde ett plan och kände att hon bara var tvungen att resa omedelbart till Gotland och Fårö. Hon kom till Bergman en eftermiddag och han kunde inte tala. Hon pratade med honom och tog farväl. På morgonen dagen efter så dog Ingmar Bergman, 89 år gammal.

När hon läser lappen från Bergman med tårarna i ögonen som finns i nallebjörnen i hemmet på Fårö så är det väldigt rörande.

Jag tycker så oerhört mycket om dig.

Relaterat
Liv och Ingmar – SVT Play (tillgänglig till den 7/2 2014)

Svarta tallrikar & minbekämpning

2013-12-30

2013-12-30

2013-12-30

2013-12-30

Tänk att fyra svarta tallrikar kan göra sådan skillnad.

2013-12-30

Fick med mig Elias till den lokala butiken. Blå himmel och en temperatur kring nollan.

2013-12-30

Träffade på L ett par gånger under vår promenad till och från butiken. En gammal klasskompis syrra som flyttat in i samma bostadsrättsförening som jag bor i. Hon är väldigt trevlig och vi har alltid haft lätt att prata med varandra.

Vi önskade varandra gott nytt 2014 efter lite snack och gick sedan vidare…

2013-12-30

Det där är lite märkligt tycker jag. Med vissa människor så flyter allting på hur lätt och naturligt som helst och med andra så är det stört omöjligt att få till en hyfsad relation. Tala om att människor är olika. Jag brukar känna ganska snabbt om jag har någonting gemensamt med en ny människa och jag vågar påstå att den känsligheten blir allt bättre med åren. Minorna blir färre och historien har dessutom lärt mig ett och annat.

2013-12-30

På tal om minor så gick vi på en rejäl sådan när vi kom hem. Det är svårt att vara alla till lags och det är svårt att veta när man ska tiga still. Men ibland så går det bara inte så att säga att låta vissa saker passera utan reaktion.

2013-12-30

Elias blir alltmer avancerad framför datorn. Nu har de fina hörlurarna som han fick av Tofflan i julklapp trimmats in och används för fullt. Det enda man nu hör från grabbens rum är hans egen röst, ingenting annat…(;-)

2013 års näst sista dag har snart passerat. Att hitta på roliga aktiviteter som alla gillar är svårt och tyvärr så slutar det ofta med att det inte blir någonting av istället.

Idag var en sådan dag.