Etikettarkiv: räkor

Femetta & nojigheter

En riktig femetta firades idag!

15 april 2018 Anna firades

Den riktiga födelsedagen var den 11 april, men då jobbades det och var vardag. Svårt att få ihop timmarna för ett firande, så det fick bli idag. Vi bjöds på en härligt blöt och färsk tårta med vit marsipan, chokladpudding och körsbärssylt. Till det kaffe, runda smarriga wienerbröd samt kakor.

Elias och jag hade med oss ett litet fyrkantigt paket till födelsedagsbarnet. Fyra små men ack så tjusiga elefanter i guldigt utförande. Anna älskar elefanter och nu fick hon fyra tillskott till samlingen. Det är svårt med presenter numera, men en elefant kan aldrig slå fel till barnets moder som nu samlat på de stora djuren under många år.

15 april 2018 Tulpaner

Tidigare på dagen hade Annas pappa varit och firat sitt barn med bland annat tulpaner och en chokladask.

Vi uppdaterade oss alla om nuläget och besöket varade i drygt två timmar. Tack för gästfriheten Tofflan och Anna! Ni är guld värda på många sätt och vis!

15 april 2018 Gos med Maxi

Maxi fyller 14 år om några månader. Kanske är det jag som nojar på för hårt när han förändras och åldras? Jag kanske överdriver och är återigen en Drama Queen? Jag vet faktiskt inte, men jag får en sådan jobbig känsla just nu gällande Maxi.

Blev ledsen och var nära till gråten när jag googlade om åldrande katter, även om jag vet att det är helt naturligt och att vi alla den vägen ska gå. Men min Maxi, som funnits där under stora delar av den jobbiga resa jag gjort de sista 10 åren… … ska han nu liksom börja bli dålig och inte orka så mycket mer?

Han har smalnat av, dricker mycket vatten och sover mer än tidigare. Det är det negativa. Men samtidigt äter han och gosar som vanligt. Men allt går sävligare och han har blivit tröttare. Det började redan i höstas då jag tyckte mig upptäcka att han inte var sig lik i perioder. Sen försvann det och nu detta som gått ganska fort med avmagring och trötthet. Vet inte vad jag ska tro, och kanske nojar jag mer än jag behöver för det som ändå är oundvikligt. Jag vet inte riktigt. Hade han varit sjuk hade det visat sig på lite andra sätt om jag ska tolka det jag läst på rätt sätt. Dragit sig undan, slutat äta och bete sig konstigt rent allmänt.

Idag köpte jag räkor åt honom för att jag ville att han skulle få någonting som han verkligen tycker om, samtidigt som jag skulle få ett test på om han börjat tappa aptiten också. Han fick halva burken och åt nästan upp alla räkorna. Det ser jag ändå som ett gott tecken.

Sen hände följande när jag släppte ut honom:

Kanske är det så att jag nojar för hårt, för tidigt så att säga? Nu har han kommit in och sover. Han är ju ändå snart 14 år och precis som oss människor åldras vi olika snabbt. En del blir väldigt gamla och en del dör tidigare. Vi är alla unika själar med olika vägar att vandra.

Felix som var nära döden 2011 märks det då ingenting på, trots att de är lika gamla. Han är precis som vanligt. Det trodde jag inte för några år sedan, men Felix är verkligen en överlevare av stora mått. Men som sagt, Maxi kanske kommer igen, inte som förr men ändå ett tag till. Kanske är det bara det naturliga ”åldrandet” som jag nojar över?

Annonser

Utflykt & räkor

2013-08-15

Tänk att jag fick iväg grabben på en liten utflykt idag. Bussarna gick INTE i tid, men vad gjorde väl det. Vi har ju all tid i världen nu när vi har semester.

Svandammen i Uppsala. Vi köpte bröd och tog med oss till ankorna.

2013-08-15

En gapade unge i vår närhet gjorde att vi flyttade oss en bit bort och hamnade vid en liten ankbrygga.

2013-08-15
[Video]

Ellet tar i och kastar bröd för kung och fosterland.

2013-08-15

Efter det att vi mättat ett antal fåglar så tog vi oss en promenad genom ett Uppsala med sol och blå himmel. Många kända vyer, såsom Uppsala domkyrka passerade vi mot lunchmålet. Ellets favorithak givetvis besöktes.

2013-08-15

Hemma så plockade jag av lite röda vinbär och Linn som äntligen kom hem lät sig väl smakas.

En 9-åring tittar fram. Katterna skulle idag på sin födelsedag få äta lite gott.

2013-08-15

Räkor som jag skalade och som sedan Frida delade ut.

2013-08-15

2013-08-15

130815_15

Maxi och Felix in action när Frida delade ut räkor till födelsedagskatterna.

Att ens komma iväg på en liten utflykt var livgivande. Att barnen är på plats känns också härligt!

Katterna fyller 9 år

Husets katter Felix och Maxi fyller idag 9 år!

2013-08-15

Så här såg det ut i morse när de nyblivna 9-åringarna fick morgonmålet.

2013-08-15

Fina Felix är nu alltså 9 år gammal. Vem trodde det sommaren 2011 då han var mycket när att lämna oss…?

Han är en fin och stolt katt med mycket integritet. Men han kan också mysa på rejält när han är på det humöret. Är en stor fågeljägare och kommer ibland hem med sina byten, vilket husse inte gillar…

2013-08-15

Underbara Maxi, den lojala och han som ALLTID är gosredo. En väldigt speciell katt med total koll på mig. Ofta när jag är hemma så är han i min närhet och följer varje steg jag tar. Är nästan som en innekatt, men ibland kan han dra ut på äventyr, bland annat till grannen ovanför. (;-)

Katterna fyller 9 år!

En bild tagen i veckan. Det finns en del bilder och ord om katterna på min blogg. Kolla in Felix eller Maxi taggen om ni vill se hur de haft de under de gångna åren..

Idag blir det förstås älsklingsmaten, vilket är räkor.

Stort grattis mina underbara kattpojkar! Må ni leva många år till!

Första april

Frida har dragit till huvudstaden och hur länge hon blir borta står skrivet i stjärnorna. Ellet ska ikväll till sin mor eftersom det för mig är jobb i morgon. Det är således slut på ledigheter på några dagar och skärvor av ensamhet når mig ånyo.

Han kommer dock tillbaka i morgon kväll för att stanna hos mig till på fredag. Mitt liv fokuserar kring barnen, så är det ju, men faktum är att jag snart ska upp i en flygmaskin igen som ska ta mig till Cypern. För min egen skull. Längtar faktiskt väldigt mycket efter den resan. Behöver värme känner jag. Egentligen på mer än det planet, men det får duga så länge.

130401

Lyxade till det i morse. Hade ju lite ingredienser kvar från tidigare.

Ägg i alla dess former går hem hos mig. Räkor, rom och majonäs. Kan det bli godare?

Det är väldigt sällan jag äter sådan här mäktig frukost. Idag blev det så mycket att jag hoppar över lunchen.

Vad denna dag har i sin vagga är nog ganska mycket hushållssysslor. Tvätt, disk och sugning. Förhoppningsvis så hinner jag med en film också. Fick ju en nytändning i förrgår när jag och Frida kollade in några rullar. Gillar att kolla på film.

Inga aprilskämt här inte. Jag har för dålig fantasi för det och dessutom skulle jag aldrig komma på något trovärdigt. Så för att bli lurade så får ni allt bege är till andra ställen. Här kammar ni noll.

Lite blandat

Häromdagen så kom en kille till jobbet och hjälpte oss att komma igång med iPhone. Det var många frågor och stort intresse hos de som skulle skifta lur.

Redan nu så måste jag nog erkänna att iPhonen har sina fördelar och då speciellt när det handlar om musiken och att fungera som musikspelare. Mycket bra. Det finns dock saker som jag retar mig på, men det tror jag handlar om vana. Helhetsintrycket är positivt så här långt.

Jag och Anna träffades igår vid lunchtid och gjorde ett par ärenden ihop och sen åt vi lunch tillsammans. Mysigt att få vara på tu man hand med henne.

2011-09-08

Anna letar dammsugarpåsar på Clas Ohlson.

Ellet och gosmaskinen som aldrig får nog.

Fredag och en vecka utan barn. Det gäller att hålla i. Var förresten till läkaren idag och fick ny medicin och besked om att i slutet av nästa vecka så KANSKE jag får besked om eventuell terapi.

Har skalat räkor med två tokiga katter vid min sida. Nu ska jag mumsa på några kinesiska kräftor, bara för att.

Ryck upp dig! Tyck inte synd om dig själv!

Fick en berättelse till mig som stack till i hjärtat. Vissa dagar, trots att jag försöker intala mig själv att detta är positiva veckan, är djupare och mer ledsamma än andra. Idag känns det som om det är en sådan dag.

Ibland undrar jag varför jag är som jag är. Varför jag inte bara kan följa med strömmen och visa intresse för vissa saker, som skulle vara bra för mig. Men jag sprattlar omkring helt ensam, nu på fjärde året och allt oftare har jag svårt att ha näsan ovanför vattenytan. Vännerna flyr och jag tycker att jag förtjänar det.

Leva i nutid. Göra sakerna nu. Inte tveka och vänta. För 1924 och dess människor som tvekade och inget gjorde, för dem är det försent nu. De har fått sin chans. Fast det som skrämmer mig är att allt oftare så känner jag att det spelar ingen roll. Låt gå då. Har nada självkärlek och vill inte något för mig och min egen skull.

Jag har aldrig egentligen kunnat meditera och den vägen försöka få inre ro. Jag har försökt under några år och var väl på väg, men sen händer det saker som gör att jag omöjligt kan fokusera och sitta still med mig själv. Nu var det länge sedan det fungerade…

1105_05

Ryck upp dig! Tyck inte synd om dig själv! Gå vidare och ta en dag i taget. Kom igen nu!

Drar jag till mig det svarta och mörka? Har jag en personlig del i det som möter mig? Alltid? Skuldkänslor och tankar på otillräcklighet. En promenad med ett resultat chockade mig nästan. Chocka är ett starkt ord, men jag har inget annat att ta till. Får jag alltid skylla mig själv för det som drabbar mig? Lärdomen?

1105_06

Jag gömmer mig bakom bloggen. Visst, jag skriver om sådant som många kanske inte ens skulle vilja prata om, MEN jag gömmer mig bakom bloggen. Inbillar mig ibland att ingen läser och att det bara handlar om egenterapi. Att stå i centrum har aldrig varit något för mig. Att prata inför folk får mig förlamad av ångest. Ändå så lockar den tanken, att utmana det som gör mig mest rädd. Att stå i centrum. Att göra skillnad.

Ibland så känner jag mig inte hemma någonstans. Visst, jag har ett fysiskt hem och jag trivs ok där. Ni vet vad barnen betyder för mig, men sen då? När jag har egna veckor, vart hör jag hemma då? Tanken skrämmer mig ibland att jag inte har något rot någonstans… jag svävar bara och känner mig inte tillfreds och önskvärd någonstans. Så har det egentligen varit sedan jag var liten. Ibland förundras jag själv över att jag är kvar och ändå funkar så pass bra som jag gör. Jag skulle lätt kunna anpassa mig till att bo på hotell i veckor, eller varför inte i favoritstaden London. Min rot saknas.

Blunda och sträva uppåt. Spela roll vad du möter. Le och spela med. Det är bra. Jag vill ju detta. Eller?

Jag har gått i terapi många gånger, i omgångar. Jag har och jag medicinerar i perioder. För att stanna kvar och inte välja en väg som gör mina nära anhöriga ledsna. Jag tar hjälp och det är väl det mest positiva. Även om jag gömmer mig ibland fortfarande och i undantagsfall tar till alkoholen.

Många tårar kom tillslut. För att sedan försvinna igen. De första 35 åren så grät jag inte en gång nykter. Bara fylletjut. Sen var det tvärtom ett bra tag. Nu känner jag mig tömd på tårar och på förnuftigheter. Men hur gör man i praktiken? När det ändå känns som om roten är bortsliten och ångesten tränger igenom oavsett vad jag gör? Just det, så var det ju:

Ryck upp dig! Tyck inte synd om dig själv! Gå vidare och ta en dag i taget. Kom igen nu!

Ändå så spelar jag. För att överleva. Jag kan berätta om en massa saker om mig själv och många kallar mig modig. Jag är inte ett dugg modig, jag skyddar mig ju just genom att berätta om mig själv och det jag tror mig ha kontroll över. Grundfundamentet, det som ska vara drivkraften för att leva pratar jag sällan om. Om de känslor och tankar som är förbjudna, svarta och så mörka.

Livet pågår alltid. Allt förändras hela tiden. Min och mångas existens är bortglömd om X-antal år. De allra största själarna kanske nämns i några böcker, lyssnas till eller syns i några filmklipp. Är det något att sträva efter?

Varför tror ni att jag tror på flera liv och på en fortsättning? För att någonstans ändå ha ett hopp om att jag har betydelse någonstans och för någonting. Det vill jag ha. Jag vill ju göra skillnad någon gång.

1105_12

Mina katter blir alldeles galna när det vankas räkor. De kan göra saker som de aldrig skulle göra annars. Titta på bilden och titta på Maxi. Han brinner, han vill så gärna ha räkan. Han skulle göra allt för att få den räkan… Föredöme?

Maxi

Mina katter är verkligen härliga och min förhoppning är att de är med mig länge.

Men jag är en mörk jävel i botten. Men jag försöker ofta tänka möjlighet istället för hinder, men ibland blir jag så trött på mig själv. Positiva veckan? För att ljuga för mig själv och vara någon jag egentligen inte är… eller är jag så förgiftad av martyrskap att jag inte ser klart längre? Jag kan mörkret och vet hur det fungerar, men är jag i ljuset för länge så skruvar jag på mig och vill bara därifrån. Människor som alltid är i ljuset har jag svårt att identifiera mig med. Människor som alltid tror på att blunda och gå vidare. För deras explosion kommer en dag, var så säker.

Vissa tycks växa oavsett förutsättningar och uppväxt. De kan släppa taget och gå vidare. Åtminstone så pass mycket att de kommer vidare och inte fastnar i någonting. För de människorna måste ju finnas som också med hjärtat menar detta och inte bara med läpparna. De med läpparna föraktar jag och ofta så ser jag igenom dem. De som är så positiva och flåshurtiga både i min närhet och i media. De som lever i en värld på ett ställe och en helt annan värld när man väl skrapar lite på dem. Jag känner bara förakt när jag tänker på dem.

Men ljusen finns ju där. För dem kämpar jag och för dem går jag upp varje morgon. För dem och inte för min egen skull. För så är det. För dem och alltid för dem.

1105_17

Ja, jag känner mig ledsen och djup idag. Känner mig otillräcklig och så jävla trött. Fast på något konstigt vis så går ju en dag till. För att jag måste och har ett ansvar. Otillräckligheten och känslan av förvaring gör ibland att jag får sådan råångest att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Men det handlar väl återigen om min egen självbild och den jag tror mig vara.

Kanske är det då bättre att skriva en sådan här post och berätta lite om hur det är just idag. Och lyssna till:

Ryck upp dig! Tyck inte synd om dig själv! Gå vidare och ta en dag i taget. Kom igen nu!