Etikettarkiv: radhus

Fullerö Hage 10 juli 2018

Nu var det nästan 3 månader sedan jag var och kollade in Fullerö Hage.

Halvklart väder och nästan 25 grader så tog jag med mig Elias på en långpromenad på cirkus milen.

180710 Fullerö Hage 01

Motionsformen ok idag och speciellt om jag jämför med tidigare. Värken i högerbenet som jag åkte på under vandringarna i England dök inte upp mer än att jag blev lite bortdomnad, men det är en tillbakagång mot vad jag kände när det var som värst.

Glad för det lilla…

180710 Fullerö Hage 02

Elias ville hänga på och det var jag glad över. Här vilar han på järnvägsbron in mot Fullerö Hage där det ska bli 1200 bostäder med varierad bebyggelse när allt är klart.

180710 Fullerö Hage 03

Dessa radhus vet jag inte vem som byggt. Letar febrilt på nätet men hittar ingenting… såg i alla fall att det var människor som fixade och donade på husen.

180710 Fullerö Hage 04

Panghus 52 bostadsrättsvillor har fått gräsmatta och en slags trottoar utanför är på gång.

180710 Fullerö Hage 05

BoKlok Saturnus består av 56 lägenheter i storlekarna 2-4 – alla med egen balkong, altan och egen gräsmatta.

180710 Fullerö Hage 06

Några hade redan flyttat in och vattnet stod på för att vattna in de nya gräsmattorna.

180710 Fullerö Hage 07

Människor håller på att flytta in i 4-våningshusen som är byggda av SPG. De vita villorna som tillhör området som kallas för Stensvalan där det finns 22 trävillor från Myresjöhus och A-hus. Första familjen flyttade in redan i oktober 2017 och nu såg det ut som om det bodde människor i alla villorna.

180710 Fullerö Hage 08

Mycken sten är fortfarande kvar och en del hus som tillhör etapp 2 har inte börjat att byggas ännu.

180710 Fullerö Hage 09

BoKlok Saturnus med snygga nygjorda parkeringsplatser. Man fick nu gå in på området och kolla in kåkarna lite närmare.

180710 Fullerö Hage 10

Panghus längst bort.

180710 Fullerö Hage 11

Asfalterade cykelvägar börjag också att växa fram mellan husen.

180710 Fullerö Hage 12

Det ska läggas stenblock som är numrerade så att de hamnar på rätt ställe.

180710 Fullerö Hage 13

Hussvalan såg helt beboeligt ut.

180710 Fullerö Hage 14

Det såg man på alla bilar som stod parkerade vid varje hus.

180710 Fullerö Hage 15

Sen dyker det upp lite märkliga hus som det bara finns ett av så att säga. En del har fått upp eget staket och växtlighet som piffar upp.

180710 Fullerö Hage 16

Huset längst bort fanns inte vad jag minns när jag var i Fullerö Hage förra gången. Sen håller det på att läggas grund för fler kåkar framför. Måste vara etapp 2 som inletts. Det jag vet är att alla hus i alla fall tillhör kvarteret Stensvalan.

180710 Fullerö Hage 17

Parkeringsgarage på G.

180710 Fullerö Hage 18

Delar av Tallbacken.

Tyvärr ville inte mobilkameran spara de övriga bilderna jag tog. Vet inte om det beror på min egen virrighet eller om det faktiskt blev något fel på fotograferingen. Det var i alla fall första gången jag var med om att de bilder jag trodde mig hade tagit, inte fanns i mobilkameran. Så det blir inte mer än detta den här gången av Fullerö Hage.

Är du nyfiken på hur det såg ut tidigare? Kolla in mina tidigare bloggposter och filmer nedan:

Bloggat om Fullerö Hage
14 april 2018
21 januari 2018
16 mars 2017

Filmer Fullerö Hage
10 juli 2018
14 april 2018
20 januari 2018
4 november 2017
16 september 2017
17 mars 2017

Annonser

Tolkningar kring GDPR

180524 GDPR

GDPR (General Data Protection) på svenska Allmänna dataskyddsförordningen som ska börja gälla i morgon med den tolkning som görs på mitt jobb tycker jag är besvärande. Tolkningarna är väldigt tuffa, hittar inget annat ord för det jag upplever eftersom allt ska raderas och tas bort, ingenting får sparas om det är ett namn eller en bild på någon där inget samtycke finns. Allt måste ges tillstånd skriftligt om det ska få vara kvar.

Trodde att muntligt samtycke gällde även efter morgondagen som en av de rättsliga grunderna och då tänker jag främst på bilder där personer låtit sig fotograferas och genom det givit ett muntligt samtycke.

Tycker tolkningarna är åt pipan helt enkelt och är ganska säker på att alla de bilder och allt som nu ska ta bort från olika webbar, inte alls behöver tolkas så hårt som nu görs. Blir bara irriterad över tolkningen där allt ska raderas och att samtycket SKA vara skriftligt i fortsättningen även om detta kan tolkas på annat sätt, precis som förr alltså.

Så när jag kom hem från jobbet var jag mer än lovligt irriterad. Tycker det känns så fel att radera nytagna kort på anställda bara för att de inte skriftligt godkänt publiceringen. Kort som i vissa fall bara togs för några dagar sedan. Tolkningen blir som sagt var lite märkligt när jag trodde GDPR var till för att skydda de som inte vill synas och inte de som vill oavsett om de godkänt det muntligt eller skriftligt.

Väntar ivrigt på ett prejudikat gällande detta som garanterat kommer att visa att det fungerar med muntligt samtycke även om det inte är optimalt. Precis som förr alltså…

180524 Vretalund

Gick ut och promenerade med Elias och Frida. Vi gick i de gamla kvarteren kring Vretalund i det underbara vädret.

180524 Nybygge

Här låg tidigare ett gammalt hus. Nu håller de på att bygga 10 radhus och området kommer att kallas för Pomologen.

6,3 km och drygt 8 600 steg senare sitter jag hemma i soffan med Frida. Uppladdning pågår inför måndag. Men GDPR hänger som ett svart moln ovanför mig.

Trettiofem år senare

Radhus 80-talet

Trettiofem år sedan. Vad gör minnet med en? Livet? Vad är det som händer men en egentligen?

Alltid vid den här tiden på året så slungas jag tillbaka. Radhuset i början på 80-talet. Minnena är få, mycket är svart och begravt för att livet kanske ville vara snällt emot en eller för att bara kunna komma vidare? För att det liksom inte gick att få tag i allt då? Jag vill ju minnas nu och veta hur jag tänkte.

Trettiofem år senare. Fantasisiffror. En del har för alltid fastnat av det konkreta och det oåterkalleliga. Vad händer den dagen allt möts igen? Det som då kom ut i form av upplevelser och försök att bara vara mot dagens tankar och vädjanden som tjatar inom mig? När möts allt igen, på riktigt? Kommer det att mötas igen? Det känns så. Vad hände den där dagen för exakt 35 år sedan? Hur tänkte jag då?

Minns rummet, planlösningen och hur alla rum låg i hela radhuset. Varför fastnar sådant? Skolan, samspelet och det övriga är helt svart. Relationerna och orden likaså. Men hur huset såg ut, det finns där. Så klart och tydligt.

Vet inte egentligen varför jag grottar ner mig i dessa tankar idag. Det känns som om de kom till mig utan att jag bad om det. Trettiofem år senare. Ingen värdering, inga stora tankar egentligen utan bara en lek med fantasin och tanken på hur det vore att få tag i detta igen. Dagen innan. Det kanske kom just i år för att det inte gör ont längre och är farligt för mig, kanske är det så enkelt? Kanske är det bra att jag vilar i rummet, så här 35 år senare? Vilar och stannar kvar. Inte flyr längre.

Rummet är så tydligt hos mig ikväll. Trettiofem år senare…

Femtio år senare

Klockan 08.45 den 21 november 1965 i Uppsala, föddes jag till det här livet.

21 november 2015 kl 08.45

Bilden är tagen exakt 50 år senare. Helgejul så fort tiden går…

Minns inte mycket av min 10-årsdag. Försöker komma ihåg någonting men det blir mest gissningar. Hade jag någon fest för mina kompisar? Året var 1975 och jag tror att familjen var hyfsat sammanhållen vid den här tiden. Kanske var det så ändå att jag hade ett kalas för kompisarna? Vi säger så…

Den 21 november 1985 så låg jag i lumpen. Min 20-årsdag firades inte alls, men ändå så minns jag delar av dagen klart. För på kvällen så gick vi ut, ett gäng lumparkompisar på något lokalt disco i Strängnäs, och jag kommer ihåg att de sjöng för mig. Inte nog med det, någon berättade för DJ:n som snurrade plattor  att jag fyllde jämt, så hela lokalen sjöng upp. Ett fint minne, även om jag då bara ville sjunka genom jorden.

När jag fyllde 30 år så bodde jag i radhus och hade bildat familj. Tyvärr så har jag inga klara minnen av den här dagen 1995. Tror att det var mer som ett “normalt” firande och jag får väl skämmas nu Anna, men jag minns inga detaljer från denna födelsedag.

Det jag minns är dock den fejkgåva som jag fick från jobbet. Ett bungyjump (;-) och jag gjorde mig nästan redo för att faktiskt hoppa, när de någon timme senare berättade att det bara var på skoj, det minns jag väl och hur snopen jag blev. Fick, har jag för mig, någon varm tröja av dem på jobbet.

21 november 2005
Bland alla blomster 2005.

Min 40-årsdag firades i den egna villan. Vi hade bott där något år, jag och familjen. Minns att jag fick saker till kakelugnen. Vi hade en eldstad där man kunde mysa och sitta med någonting varmt. Saknar det lite när jag tänker tillbaka.

2005-11-21
Ellet hjälper mig med paketen 2005.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Göteborg 2005.

Några dagar innan, så åkte jag och Anna till Göteborg. Vi gick på Liseberg och på Cabaret Lorensberg. Bodde på hotell. Blev rejält bortskämd av min fru. Blev sedan när vi kom hem alltså firad av hennes sida av släkten samt syrran och hennes dåvarande man.

Idag när jag fyller 50 år så håller jag ett lite lågmält öppet hus, där jag bjudit in de närmaste, både vänner och familj. Har inte så många i den närmaste kretsen och känner inte för stort kalas där jag står i centrum. Nu blir jag i och för sig i centrum under några timmar, men det känns faktiskt helt ok, nu när jag själv har kontroll på vilka som kommer.

Har lite svårt och förstå att jag faktiskt fyller 50 år. Att jag har hängt med så länge i detta liv, trots allt. Det är också en siffra som ger mig en del ångest, det erkänner jag. Svårt att se mig själv som 50 år, men nu ska jag fokusera på det positiva, att jag faktiskt hänger med och att jag faktiskt aldrig mått bättre rent kroppsligt. Psyket är också bra mycket piggare nu, än för några år sedan. Så det är inte enbart negativt att bli äldre och sen dessutom kunna ta tag i sitt liv, till det bättre, har gjort att min livskvalité allt oftare är positiv.

Tänker givetvis på mina föräldrar idag. Drömmer om dem och fantiserar om en annan värld. Mamma är alltid med mig och pappa är där och hackar ibland. Min kära syster M som är den enda som jag delar barndomens upplevelser med. Vår relation har varit upp och ner genom åren, men nu känns det som om vi har hittat hem till varandra. Hon är den enda som kan komma mig riktigt nära och det är ibland befriande men också jobbigt. Idag förstår hon vad jag menar och vi haft våra duster genom åren. Men vi har rett ut detta och även om vi inte träffas så ofta fysiskt, så är hon bara ett samtal bort och det känns bra.

Mina fyra barn finns hos mig och de är vansinnigt viktiga i mitt liv på olika sätt och så är också mitt ex, Anna. Den bästa vännen man kan ha. Tofflan som är hennes livspartner numera betyder också mycket för mig. Får tänka till och lära mig mycket genom henne. Det gör jag av alla som står mig nära, fast på olika sätt. Det är en gåva att ha fått det här gänget i sin närhet.

Mina tre fantastiska katter, Maxi, Felix och Maja tänker jag givetvis på en dag som denna. De som finns där hela tiden. De är underbara att få dela livet med och jag hoppas så att de är kvar i många år till. Katter, det är livet det.

Bland vännerna så är det Clabbe som är klippan och har så varit under många år. Som funnits där när andra saknades, som fick mig att välja livet istället för någonting annat. Han har varit oerhört viktig för mig genom åren. Sen är det många som kommit och gått, som betytt mycket i perioder och som jag faktiskt lärt mig en del av, även om vänskapen upphört. Att försöka ta till sig av det som inte fungerat och dra lärdomar av det är viktigt. Visst, det har gjort ont många gånger och jag har känt skuld i vissa fall, men tillslut så infinner sig acceptansen och är man tillräckligt reflekterande och öppen i sitt sätt så kan man se varför just den erfarenheten behövdes i ens liv, just då.

Sen behöver jag väl inte säga så mycket mer om en annan själ, som betytt och betyder väldigt mycket för mig på ett annat plan:

Madonna Turin 19 nov 2015

Madonna, hon som alltid finns där med sitt sätt och sin musik. Det finns flera som varit ett stöd på vägen, även om vänskapen falnat ut. Så är det och det vore förmätet av mig att inte tänka även på dem en dag som denna.

Min arbetsplats, mitt kära jobb som jag varit hos så länge. Alla möjligheter, chanser och den trygghet det skapat hos mig. Tänker på medarbetarna, ingen glömd och ingen nämnd. Både då och nu, så viktigt för mig.

Det jag saknar i mitt liv är den där livspartnern.. Den där mannen med stort M, som jag aldrig vågat närma mig, som jag aldrig släpper in för skräcken att bli avvisad. Han kan jag längta efter ibland så att det gör ont. Långt därinne så vet jag att han finns, men jag har fortfarande inte modet att söka efter honom mer aktivt. Har knappt modet att tänka tanken fullt ut att det är just han som jag längtar efter. Men så är det. Det är han och inte hon som jag saknar i mitt liv. Den dagen då jag slutar att tänka just i de här banorna och bara tar dagen som den kommer i den mest positiva riktning jag kan, då står han där. Men först då.

Livets Skola kan ibland vara förunderlig. Idag är jag glad att jag fått vara med i den. Så har det inte alltid varit. Tack alla fina som varit med mig genom dessa 50 år. TACK!